Preliminära fartygsdata visar att inga nya råoljelastningar registrerades i iranska hamnar under september. Det är ett dramatiskt fall från omkring 250 000 fat per dag i augusti och runt 2 miljoner fat per dag tidigare under året. Men siffran noll betyder inte att all iransk olja plötsligt har försvunnit från världsmarknaden.

USA:s marina blockad mot Iran har på kort tid förändrat landets möjligheter att få ut olja till framför allt asiatiska kunder. Samtidigt finns fortfarande äldre iranska oljelaster utanför blockadområdet som kan levereras vidare.

Det gör septemberstatistiken både dramatisk och lätt att misstolka.

Inga råoljelastningar registrerades i september

Data från företag som följer tankfartyg visar att inga nya råoljelastningar registrerades vid iranska hamnar under september.

Det är ett kraftigt fall på bara några månader. I augusti låg de iranska lastningarna på ungefär 220 000–255 000 fat per dag. Tidigare under året låg nivån omkring 2 miljoner fat per dag.

En viktig förklaring är den amerikanska blockad som återinfördes den 14 juli. Den innebär att fartyg som lämnar iranska hamnar behöver passera en amerikansk kontrollzon längre söderut på väg mot bland annat Kina, som länge varit den viktigaste marknaden för iransk råolja.

Sedan blockaden infördes har de fartygsdata som följer trafiken inte visat några iranska råoljelaster som tagit sig igenom den vägen mot Asien.

Det innebär att blockaden har fått en betydligt mer direkt effekt på Irans oljeflöden än traditionella ekonomiska sanktioner.

Noll lastningar är inte samma sak som noll oljeexport

Det viktigaste för att förstå siffran är att skilja mellan tre saker:

Septemberuppgiften är dessutom preliminär.

Tankfartyg som används i handeln med sanktionerad olja kan slå av sina AIS-transpondrar, vilket gör dem svårare att följa. Det kan därför ta tid innan vissa fartyg åter dyker upp i positionsdata.

Det går alltså inte att dra slutsatsen att Iran med säkerhet exporterade exakt noll fat olja under hela september.

Däremot pekar flera olika fartygsdatakällor åt samma håll: de nya utflödena från iranska hamnar har i praktiken stannat.

Iran lever fortfarande på olja som redan fanns till havs

Före och under de tidigare lättnaderna i blockaden byggde Iran upp stora mängder olja på fartyg utanför landets hamnar.

Det är en viktig förklaring till varför kinesiska köpare fortfarande kan få iransk råolja trots att nya lastningar har kollapsat.

De flytande lagren har dock minskat snabbt. Uppskattningar som återgivits av SVT pekar på att volymen kan ha sjunkit från omkring 90 miljoner fat till strax under 30 miljoner fat.

Det betyder att Iran under en begränsad period kan fortsätta leverera olja som redan befann sig utanför den amerikanska blockaden.

Men om inga nya fartyg kommer igenom kan den reserven inte ersätta den normala exporten hur länge som helst.

Blockaden börjar också slå mot Irans oljeproduktion

Problemet för Iran är inte bara att landet får svårare att sälja sin olja.

Om tankfartygen inte kan lämna hamnarna fylls lagren successivt. Till slut behöver producenterna dra ned själva oljeproduktionen eftersom det inte finns någonstans att göra av råoljan.

Analysföretaget Kpler har uppskattat att Irans produktion kan ha fallit mot omkring 1,8 miljoner fat per dag, ungefär i nivå med landets egen konsumtion och betydligt under nivån före kriget.

Det får flera ekonomiska konsekvenser.

Oljeexporten är en av Irans viktigaste källor till utländsk valuta. När exporten krymper minskar också inflödet av dollar och andra valutor samtidigt som landet redan brottas med mycket hög inflation och svag ekonomisk utveckling.

USA har parallellt skärpt den ekonomiska pressen genom sanktioner riktade mot bland annat oljehandel och finansiella kanaler. Den amerikanska regeringen beskriver själv syftet som att begränsa Irans möjligheter att finansiera verksamhet utanför landet.

Varför oljepriset ändå inte rusar

Det kan verka logiskt att nästan helt stoppade iranska oljelastningar automatiskt skulle få världsmarknadspriset på olja att rusa.

Så enkelt är det inte.

Samtidigt som Irans export har pressats ned har flera andra oljeproducenter i Mellanöstern lyckats öka sina leveranser igen.

Saudiarabien och andra producenter har använt alternativa exportvägar, pipelines och återupptagen sjöfart genom regionen. I september steg de samlade råoljeexporterna från Mellanöstern kraftigt jämfört med tidigare under konflikten.

Det betyder att Irans bortfall inte motsvaras av ett lika stort bortfall från världsmarknaden som helhet.

Brentoljan handlades kring 102 dollar per fat den 2 oktober, fortfarande på en hög nivå men betydligt lägre än vad ett totalt bortfall från hela Persiska viken skulle kunna orsaka.

Den som vill följa hur oljepriset utvecklats under de senaste veckorna kan också läsa vår genomgång av Brentoljan och oljepriset den 28 september.

Dieselmarknaden är mer pressad än råoljan

En annan viktig skillnad är att marknaden för färdiga oljeprodukter fortfarande är mer ansträngd än marknaden för råolja.

Internationella energiorganet IEA har pekat på att exporten av råolja från Mellanöstern återhämtats betydligt snabbare än leveranserna av bland annat diesel.

I sin Oil Market Report för september beskriver IEA fortsatt stora störningar på marknaden för raffinerade oljeprodukter.

Det är också bakgrunden till att G7-länderna nu har beslutat att göra ytterligare upp till 100 miljoner fat diesel och råolja tillgängliga från beredskapslager.

Hurbra har tidigare gått igenom hur G7:s reservsläpp kan påverka dieselpriset.

Så kan svenska bensin- och dieselpriser påverkas

För svenska bilister innebär Irans exportkollaps inte att bensin- eller dieselpriset automatiskt stiger med en viss summa.

Priset vid pump påverkas av flera saker samtidigt:

• världsmarknadspriset på råolja
• priset på bensin och diesel på den europeiska produktmarknaden
• raffinaderiernas kapacitet
• frakt- och försäkringskostnader
• dollarkursen mot kronan
• svenska skatter och reduktionsregler.

Särskilt dieselpriset kan därför fortsätta vara känsligt även om råoljemarknaden stabiliseras.

Om Iran förblir avskuret från nya exportvägar samtidigt som störningarna för raffinerade produkter fortsätter kan energipriserna få ny uppåtpress. Om andra producenter däremot fortsätter att öka sina leveranser och beredskapslager används kan effekten dämpas.

Hormuz är fortfarande en nyckel för hela oljemarknaden

Den stora skillnaden jämfört med tidigare i konflikten är att Iran just nu verkar få betydligt svårare att få ut sin egen olja samtidigt som flera andra länder i regionen lyckats återställa delar av sin export.

Det gör läget kring Hormuzsundet fortsatt avgörande.

Tidigare under september föll trafiken genom området kraftigt. Hurbra har gått igenom utvecklingen i artikeln om hur trafiken genom Hormuzsundet kollapsade.

För Iran blir nästa fråga hur länge de kvarvarande oljelagren till havs räcker och om någon ny exportväg kan öppnas.

För världsmarknaden är den större frågan om övriga producenter i Persiska viken kan fortsätta hålla sina leveranser uppe.

September kan därför visa sig vara månaden då två utvecklingar gick åt helt olika håll: Irans egna oljeflöden föll mot noll samtidigt som resten av regionens export började återhämta sig.