Trafiken genom Hormuzsundet har fallit till en nivå som saknar motstycke under kriget. På måndagen registrerade Kpler bara fyra råvarurelaterade fartyg som passerade sundet, jämfört med omkring 125 större kommersiella fartyg om dagen före krigsutbrottet. Det kraftiga raset ökar pressen på världens olje- och LNG-försörjning och förstärker risken för högre energipriser och ny inflation.

Hormuzsundet har under flera månader varit den viktigaste flaskhalsen på den globala energimarknaden. De senaste siffrorna visar nu hur nära trafiken är att stanna helt.

På söndagen registrerades tio råvarufartyg genom sundet. På måndagen var antalet nere i fyra.

Av dessa fyra lämnade två torrlastfartyg Persiska viken. Ett var lastat och ett tomt. Två oljetankers gick samtidigt in i sundet, men båda var tomma.

Det betyder att Kpler inte registrerade någon lastad oljetanker eller LNG-tanker på väg ut från Gulfregionen bland måndagens fyra passager.

Bara fyra passager på ett dygn

Före kriget passerade omkring 125 större kommersiella fartyg genom Hormuz varje dag.

Under de senaste tio dagarna har Kpler registrerat ett genomsnitt på omkring 14 råvarufartyg per dygn. Nedgången till fyra på måndagen visar därför att trafiken fortsätter att försvagas även från de redan mycket låga nivåerna.

Period	Registrerad trafik
Före kriget	cirka 125 större kommersiella fartyg per dag
Senaste tio dagarna	cirka 14 råvarufartyg per dag
Söndag	10 råvarufartyg
Måndag	4 råvarufartyg

Siffrorna är inte helt jämförbara eftersom förkrigsnivån omfattar en bredare grupp kommersiella fartyg, medan de senaste talen avser råvarurelaterade fartyg.

Det finns också ett annat viktigt förbehåll. Fartyg som stänger av sina AIS-sändare kan saknas i statistiken. Fyra ska därför inte läsas som ett säkert besked om att exakt fyra fartyg fysiskt passerade sundet under hela dagen.

Men riktningen är tydlig. Den synliga kommersiella trafiken har kollapsat.

Förklaringen till varför det spelar så stor roll finns i Hormuzsundets roll i världsekonomin. Sundet är den enda normala sjövägen ut från Persiska viken för stora delar av olje- och gasexporten från Saudiarabien, Irak, Kuwait, Qatar, Bahrain och Förenade Arabemiraten.

En femtedel av världens olja går här

Före kriget transporterades omkring 15 miljoner fat råolja och ytterligare fem miljoner fat oljeprodukter per dag genom Hormuz.

Det motsvarar ungefär en femtedel av världens dagliga oljekonsumtion.

När trafiken stryps handlar det därför inte om en lokal störning i Mellanöstern. Det slår direkt mot den globala tillgången.

Energimarknaden har redan anpassat sig under flera månader genom att tömma lager, använda alternativa pipelines, flytta last mellan fartyg och öka exporten från producenter utanför Gulfregionen.

Men de senaste siffrorna visar hur stor skillnaden mot normalläget blivit.

Amerikanska EIA uppskattar att oljeflödet genom Hormuz låg på 21,6 miljoner fat per dag under fjärde kvartalet 2025. Under första kvartalet 2026 hade det fallit till 14,9 miljoner fat och under andra kvartalet till 4,9 miljoner.

Det är en minskning på mer än tre fjärdedelar på bara ett halvår.

LNG-marknaden är ännu mer utsatt

För naturgas är läget på flera sätt ännu känsligare.

Qatar är en av världens största exportörer av flytande naturgas, LNG, och nästan all landets sjöburna export måste passera Hormuz.

Även Förenade Arabemiraten använder sundet för stora delar av sin LNG-export.

Före kriget passerade omkring en femtedel av världens LNG-handel genom Hormuz. EIA uppskattar att flödet sjönk från 10,5 miljarder kubikfot per dag under fjärde kvartalet 2025 till bara 0,8 miljarder under andra kvartalet i år.

Det är en ännu större procentuell nedgång än för oljan.

Konsekvensen har blivit hård konkurrens om de LNG-laster som finns tillgängliga från bland annat USA och Australien.

I Asien har spotpriserna på LNG stigit från omkring 10 dollar per MMBtu före kriget till nära 30 dollar. Kina och Indien har i vissa fall ersatt gas med kol och olja när gasen blivit för dyr.

För Europa är utvecklingen särskilt känslig inför vintern. När både Europa och Asien slåss om samma alternativa LNG-laster kan en långvarig störning snabbt slå igenom i gas- och elpriser.

Saudiarabiens viktigaste omväg ligger nere

Normalt finns en viss säkerhetsventil.

Saudiarabien kan transportera olja genom sin East-West Pipeline från de östra oljefälten till Yanbu vid Röda havet. Därifrån kan oljan exporteras utan att passera Hormuz.

Men den möjligheten är kraftigt begränsad just nu.

Pipelinen är fortfarande avstängd efter attacker. Den har den senaste tiden transporterat omkring fyra miljoner fat olja per dag, vilket motsvarar ungefär fyra procent av världens oljeutbud.

Saudiarabien har ännu inte meddelat när den kan tas i full drift igen.

Det gör det senaste trafikraset genom Hormuz betydligt mer problematiskt. Världen förlorar inte bara kapacitet genom själva sundet. En av de viktigaste alternativa exportvägarna är samtidigt ur funktion.

Dessutom har läget försämrats vid Bab el-Mandeb längre söderut i Röda havet.

Antalet registrerade råvarufartyg där föll från 28 på söndagen till 21 på måndagen. Huthiernas fortsatta aktivitet i området gör rutten osäkrare just när Röda havet blivit ännu viktigare för den saudiska oljeexporten.

Hurbra har tidigare gått igenom varför Bab el-Mandeb blivit en andra kritisk flaskhals.

Oljepriset över 107 dollar

Marknaden reagerar redan.

På tisdagsmorgonen steg Brentoljan med omkring 1,3 procent till 107,05 dollar per fat. Amerikanska WTI låg samtidigt runt 102,92 dollar.

Brent hade stigit även under föregående handelsdag.

Oro för den saudiska pipelinen, den svaga trafiken genom Hormuz och risken för nya attacker driver nu priset samtidigt.

Det kommer efter att oljepriset redan passerat 100 dollar under den senaste delen av krisen. Hurbra skrev nyligen om risken för en ny prischock när Brent passerade 105 dollar.

Problemet är att marknaden nu har mindre marginal än tidigare.

Enligt IEA:s senaste oljemarknadsrapport var mer än tio miljoner fat per dag av Gulfregionens produktion fortfarande nedstängd i augusti.

De globala observerade oljelagren minskade samtidigt med ytterligare 95 miljoner fat under månaden.

Sedan februari har lagren minskat med totalt 507 miljoner fat.

Det betyder att världen i månader har använt sina buffertar för att kompensera för utebliven produktion och export.

Därför kan inflationen ta fart igen

Högre olje- och gaspriser stannar inte på energimarknaden.

Dyrare råolja höjer kostnaden för bensin, diesel, flygbränsle och transporter. Dyrare LNG påverkar elproduktion, industri och uppvärmning. Fraktbolag får högre bränsle- och försäkringskostnader.

Till slut når en del av kostnadsökningen vanliga företag och hushåll.

Det är därför utvecklingen i Hormuz också blivit ett problem för centralbankerna.

Inflationen har redan fått ny fart i flera stora ekonomier samtidigt som oljepriset ligger över 100 dollar. ECB höjde räntan förra veckan och i USA har marknaden börjat räkna med ytterligare åtstramning från Federal Reserve.

Ett fortsatt stopp genom Hormuz ökar risken för att energipriserna håller inflationen uppe längre än centralbankerna tidigare räknat med.

Det kan i sin tur betyda högre räntor under längre tid.

Varför står oljan inte i 150 dollar?

Det kan låta motsägelsefullt att trafiken genom världens viktigaste energipassage nästan försvunnit samtidigt som oljepriset fortfarande ligger strax över 100 dollar.

Förklaringen är att marknaden har byggt upp flera nödlösningar.

Fartyg kan gå med avstängd AIS. Olja flyttas genom alternativa pipelines. Last kan flyttas mellan fartyg. Producenter utanför Gulfregionen har ökat sin export och stora oljelager har använts för att täcka underskott.

Samtidigt har de höga priserna börjat slå mot efterfrågan.

IEA räknar nu med att världens oljeefterfrågan minskar med omkring 2,5 miljoner fat per dag under 2026.

En del av bristen hanteras alltså genom att hushåll och företag helt enkelt använder mindre energi.

Det håller tillbaka oljepriset, men är inte ett positivt tecken för världsekonomin. Minskad energiefterfrågan är delvis en följd av högre kostnader och svagare ekonomisk aktivitet.

Samtal om återöppning har skjutits upp

Någon snabb diplomatisk lösning syns heller inte.

Planerade samtal mellan Iran och Gulfstaterna om säkrare trafik genom Hormuz skulle ha hållits på måndagen, men sköts upp. Iran uppger att Saudiarabien begärde uppskjutandet.

Det är ett bakslag efter tidigare försök att skapa en fungerande korridor genom sundet. Hurbra har tidigare beskrivit planerna på en ny Hormuzkorridor mellan Iran och Oman.

Samtidigt råder fortsatt osäkerhet kring säkerheten för enskilda fartyg.

Iranska revolutionsgardet hävdar att tankfartyget El Gaia träffats av minor efter att ha gått in i en förbjuden zon. USA:s Central Command säger i stället att fartyget träffades av en iransk robot redan förra månaden.

IMO har bekräftat att fartyget skadades under helgen och att två sjömän saknas, men orsaken till skadan är inte klarlagd.

Fyra fartyg är en varningssignal

Den avgörande frågan är nu inte om Hormuztrafiken har minskat. Det har den redan gjort dramatiskt.

Frågan är hur länge de extremt låga nivåerna håller i sig.

Om trafiken återhämtar sig snabbt kan marknaden fortsätta hantera störningen med lager, omdirigeringar och alternativa producenter.

Om fyra registrerade passager däremot blir början på en längre period med nästan stillastående trafik förändras läget.

Då handlar det inte längre bara om ett oljepris över 100 dollar.

Då riskerar världen att samtidigt få brist på olja och LNG, högre fraktkostnader, dyrare el och bränsle och ett nytt inflationstryck precis när centralbankerna försöker få prisökningarna under kontroll.

Och med Saudiarabiens viktigaste alternativa pipeline avstängd och säkerhetsläget försämrat även i Röda havet är marginalerna mindre än tidigare under kriget.