Iran har gett ett antal irakiska oljetankers särskilt tillstånd att passera Hormuzsundet efter upprepade krav från Bagdad. Beskedet kan få mer irakisk olja tillbaka till världsmarknaden – men det finns ännu inget som tyder på att den kraftigt begränsade trafiken genom världens viktigaste oljepassage är på väg att normaliseras.

Det mest avgörande är fortfarande okänt: Iran och Irak har inte offentliggjort exakt hur många fartyg som omfattas, vilka tankers som fått tillstånd eller vilken oljevolym som kan passera som en direkt följd av det nya beskedet.

Iraks president Nizar Amedi säger däremot att Iran under de senaste dagarna redan har underlättat passage för fartyg lastade med irakisk olja. Det innebär att undantaget inte bara är ett principiellt löfte.

För Irak är varje ytterligare last viktig. Landet producerade omkring fyra miljoner fat olja per dag före kriget och är extremt beroende av exporten från sina södra terminaler – olja som normalt måste passera Hormuzsundet för att nå världsmarknaden.

Uppgiften: omkring en tredjedel av exporten har fått passera

Någon exakt ny exportkvot har inte presenterats. Däremot har iranska statliga medier uppgett att motsvarande minst en tredjedel av Iraks oljeexport före kriget har fått passera Hormuz genom särskilda tillstånd.

Irak exporterade före krisen omkring 3,5 miljoner fat per dag. En tredjedel motsvarar grovt räknat 1,15–1,2 miljoner fat olja per dag.

Det är en betydande volym, men uppgiften ska inte blandas ihop med dagens nya besked. Den beskriver hur mycket irakisk olja som enligt Iran fått tillstånd att passera under kriget, inte en ny permanent kvot som automatiskt börjar gälla nu.

Iraks statliga oljebolag SOMO sålde omkring 35,5 miljoner fat från landets södra hamnar under juli. Det motsvarar cirka 1,15 miljoner fat per dag och ligger därmed nära den iranska uppgiften om en tredjedel av den normala exporten.

Om 35 miljoner fat enbart skulle transporteras med mycket stora VLCC-tankers som tar omkring två miljoner fat vardera skulle det motsvara ungefär 17–18 fullastade fartyg på en månad. I verkligheten används olika fartygsstorlekar, så det går inte att översätta tillståndet till ett säkert antal tankers.

Hormuz är fortfarande långt från normalt

Det nya irakiska undantaget är därför inte samma sak som att Iran har öppnat Hormuzsundet.

Trafiken genom sundet är fortfarande bara en bråkdel av den normala. Under en enskild dag den här veckan registrerades bara sju råvarufartyg på väg genom passagen, utan några stora VLCC-tankers eller LNG-fartyg bland dem.

Som jämförelse passerade omkring 15 miljoner fat råolja per dag genom Hormuz under normala förhållanden 2025.

Det som nu växer fram liknar snarare ett selektivt system där vissa fartyg eller länder får särskilda tillstånd efter förhandlingar med Teheran.

För Irak är det förstås en förbättring. För den globala energimarknaden är skillnaden enorm mellan att några irakiska laster släpps igenom och att Saudiarabien, Kuwait, Qatar, Irak och andra stora producenter återigen kan använda sundet fritt.

Den som vill förstå varför denna smala havspassage kan påverka hela världsekonomin kan läsa vår guide om varför Hormuzsundet är så viktigt.

Kan pressa oljepriset – men bara marginellt än så länge

Beskedet kom under lördagen och någon tydlig marknadsreaktion på just de nya irakiska tillstånden finns därför ännu inte att läsa av i oljehandeln.

Brentoljan avslutade fredagen kring 94 dollar per fat efter en kraftig uppgång under veckan. Marknaden fortsätter framför allt att prissätta risken för långvariga störningar i Hormuz.

Om Irak verkligen kan öka exporten genom sundet är det i sig negativt för oljepriset. Fler fat på världsmarknaden minskar bristen.

Men storleksordningen sätter effekten i perspektiv.

Även 1,2 miljoner fat irakisk olja per dag motsvarar mindre än en tiondel av den råoljetrafik som normalt går genom Hormuz. Ett irakiskt undantag kan alltså lindra situationen utan att lösa den.

Den större marknadseffekten kommer först om Iran börjar ge liknande tillstånd till fler exportländer eller om stora tankers och LNG-fartyg börjar passera regelbundet igen.

En irakisk oljelast har blivit extremt dyr att frakta

Problemet är dessutom större än frågan om ett fartyg rent fysiskt får passera.

Krigsrisken har gjort frakten genom området exceptionellt dyr.

Tidigare i augusti bokade indiska Reliance en supertanker för att hämta två miljoner fat irakisk råolja. Charterkostnaden uppgavs ligga på omkring 23–25 miljoner dollar.

Före kriget hade en jämförbar transport kostat omkring två miljoner dollar.

Det innebär att själva frakten i det extrema fallet motsvarar ungefär 11,5–12,5 dollar per fat, mot omkring en dollar per fat tidigare.

Ett iranskt tillstånd kan minska risken för att just Iran stoppar lasten, men det tar inte bort risken för minor, attacker, militära incidenter, sanktioner eller höga försäkringspremier.

Därför är det för tidigt att säga att fraktkostnaderna är på väg tillbaka mot normala nivåer.

Om charterpriserna för olja från södra Irak börjar falla kraftigt blir det däremot en tydlig signal om att marknaden tror att de nya tillstånden faktiskt förändrar riskbilden.

Irak försöker bygga sig ur Hormuzberoendet

Krisen har samtidigt blottlagt ett strukturellt problem för Irak: nästan hela den stora oljeexporten från landets södra delar är beroende av Hormuz.

Den viktigaste fungerande alternativa vägen går norrut mot den turkiska hamnen Ceyhan. Där transporteras för närvarande bara omkring 170 000 fat per dag – en liten volym jämfört med Iraks normala export.

Bagdad försöker därför utveckla flera alternativa exportvägar.

Ett av projekten gäller en ny oljeledning mot Baniyas vid Medelhavet i Syrien. Projektet har beskrivits som en investering på minst 15 miljarder dollar och skulle kunna ta omkring fyra år att genomföra.

Irak vill också utveckla en exportväg mot Aqaba i Jordanien.

Båda projekten skulle på sikt minska Iraks sårbarhet om Hormuz stängs eller begränsas igen. Men de kräver ny infrastruktur, pumpstationer och lagringskapacitet och kan inte lösa den akuta situationen.

Iran visar samtidigt vilken hävstång landet har

Det är därför dagens besked har en större politisk och ekonomisk betydelse än själva antalet fartyg.

Genom att ge Irak särskilda tillstånd visar Iran att landet kan påverka vilka laster som kommer ut från Persiska viken även när någon fullständig och internationellt erkänd kontroll över sundet inte finns.

Irak får en lättnad efter förhandlingar med Teheran. Men samma situation visar samtidigt hur utsatt Bagdad är när exporten från landets viktigaste oljeområden är beroende av en passage där den militära risken kan förändras från dag till dag.

Reuters rapporterar att Iran gett tillstånd till ett antal irakiska oljetankers efter upprepade krav från den irakiska regeringen.

Det gör nästa steg viktigare än själva beskedet.

Om bara några irakiska fartyg släpps igenom är detta ett begränsat undantag. Om trafikvolymerna börjar stiga vecka för vecka, charterkostnaderna sjunker och fler länder får motsvarande tillstånd kan det vara början på en verklig lättnad för energimarknaden.

Just nu finns det fortfarande betydligt starkare belägg för det första än för det andra.

För svenska konsumenter och företag är skillnaden inte akademisk. En verklig återgång till normal trafik genom sundet skulle kunna pressa oljepriset och i förlängningen påverka bensin, diesel, transporter och inflation. Läs också vår genomgång av vad ett öppnare Hormuz kan betyda för bensinpriset.