Färdigheter från Counter-Strike kan få en oväntad roll i Sveriges totalförsvar. I projektet ”Gamers som samhällsresurs” undersöks nu om svenska e-sportares spelvana kan göra det snabbare att utbilda drönarpiloter för både civila och militära uppgifter. Men först måste forskarna visa hur stort försprånget faktiskt är.

Idén låter nästan som en övergång direkt från gamingdatorn till Försvarsmakten.

Så enkelt är det inte.

Projektet ”Gamers som samhällsresurs” försöker i stället ta reda på om färdigheter som byggts upp genom många timmars spelande kan ge ett mätbart försprång när någon ska lära sig att flyga drönare.

Bakom initiativet finns bland andra Faruk Pita, tidigare professionell Counter-Strike-spelare, framgångsrik tränare och svensk förbundskapten i Counter-Strike.

Projektet bedrivs vid Center for Security and Resilience på Handelshögskolan i Stockholm och har även väckt intresse från regeringen. Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin besökte satsningen den 1 september.

Frågan är konkret: kan Sverige utnyttja den stora grupp människor som redan har tränat upp vissa relevanta färdigheter genom gaming när behovet av drönarkompetens växer?

Forskarna vill veta om gamers lär sig snabbare

Det centrala i projektet är inte att bevisa att en bra Counter-Strike-spelare automatiskt är en bra drönarpilot.

Forskarna vill undersöka om spelvanan gör själva inlärningen snabbare.

Hand-öga-koordination och vana vid att styra komplexa förlopp med händerna samtidigt som information tolkas på en skärm är uppenbara områden där gaming och drönarflygning kan överlappa.

Den verkligt intressanta frågan är däremot hur stor skillnaden blir.

Faruk Pita har pekat på att projektet bland annat behöver få bättre svar på hur mycket spelvana som krävs innan ett tydligt försprång uppstår. Det är alltså inte klarlagt om några hundra timmars spelande spelar någon större roll, eller om det krävs erfarenhet på den nivå som finns hos mycket aktiva eller professionella spelare.

Fråga	Det projektet försöker ta reda på
Ger gaming ett försprång?	Om vana från exempelvis Counter-Strike gör det lättare att lära sig drönarstyrning
Hur stort är försprånget?	Om utbildningstiden faktiskt kan kortas i praktiken
Hur mycket spelvana krävs?	Var gränsen går för att tidigare erfarenhet ska göra märkbar skillnad
Kan kunskapen användas brett?	Om gamers kan bli en resurs både i civil beredskap och militär verksamhet

Det finns ännu ingen offentlig fullständig metodbeskrivning som visar exakt vilka individuella egenskaper forskarna mäter.

Därför går det inte att slå fast att projektet redan testar exempelvis stresstålighet, simultankapacitet eller en lång lista andra egenskaper.

Det forskarna försöker klarlägga är mer grundläggande: om erfarenheten från gaming är tillräckligt relevant för att göra utbildningen effektivare.

Försvarsmakten har redan sett ett försprång

Bakgrunden är inte bara teoretisk forskning.

Försvarsmakten har redan sett tecken på samma fenomen i sin egen drönarutbildning.

Vid UAS-centrum i Karlsborg utbildas personal på olika obemannade flygsystem, däribland FPV-system som styrs genom videobild.

Där har personer med stor erfarenhet av dataspel uppmärksammats för att snabbare komma in i själva styrningen.

Det betyder inte att gamers därmed är färdiga operatörer. Att flyga en drönare i militär eller civil verksamhet omfattar betydligt mer än att kunna hantera kontrollerna.

Men om själva grundinlärningen går snabbare kan skillnaden ändå bli viktig.

Särskilt när behovet av utbildade operatörer växer snabbt.

Från Counter-Strike till svensk beredskap

Faruk Pitas roll gör projektet ovanligt även inom svensk e-sport.

Han har själv varit professionell Counter-Strike-spelare och senare tränare på hög internationell nivå. Som coach vann han bland annat ESL One Cologne 2014.

I dag är han svensk förbundskapten i Counter-Strike.

Den bakgrunden gör att projektet inte bara handlar om gaming i allmänhet. Det försöker använda erfarenheter från en miljö där spelare under mycket lång tid tränar koordination, precision, kommunikation och beslutsfattande i ett högt tempo.

För den som vill förstå spelet bakom en stor del av den svenska e-sportscenen finns även Hurbra:s guide till Counter-Strike 2.

Men steget från e-sport till totalförsvar innebär samtidigt att helt andra krav tillkommer.

En skicklig spelare måste fortfarande lära sig systemet, reglerna, säkerheten, den aktuella uppgiften och hur drönaren används i verklig miljö.

I militära sammanhang tillkommer dessutom krav som ligger långt utanför själva flygningen.

Det är därför mer rättvisande att se gamers som en möjlig grupp med användbara förkunskaper än som färdigutbildade drönarpiloter.

Sverige bygger snabbt upp sin drönarförmåga

Projektet kommer samtidigt som drönare har fått en betydligt större roll i svensk försvarsplanering.

Utvecklingen under kriget i Ukraina har visat hur små och relativt billiga drönare kan användas för spaning, målangivelse och attacker, samtidigt som mer avancerade obemannade system får allt större betydelse.

Hurbra har tidigare beskrivit hur drönarkriget förändrat striderna i Ukraina.

Sverige bygger nu upp både materiel och utbildningskapacitet.

Försvarsmaktens UAS-centrum i Karlsborg invigdes 2025 och används för utbildning, träning och utveckling av obemannade flygsystem.

I augusti 2026 meddelade Försvarets materielverk dessutom att Sverige köper nya spanings- och patrullrobotsystem där operatörsplatser och simulatorer ingår.

De första leveranserna är planerade till 2027.

I den utvecklingen blir tillgången på människor som snabbt kan lära sig systemen en egen fråga.

Samtidigt växer hela Försvarsmakten. Under 2026 ska omkring 9 000 värnpliktiga utbildas i Sverige.

Gamers kan också få en roll i civilförsvaret

Projektet är inte begränsat till militären.

Tanken omfattar även civil beredskap.

Regeringen har pekat på att drönare kan få en större roll inom bland annat räddningstjänst, sjukvård, transporter och annan samhällsviktig verksamhet.

Faruk Pita har själv lyft ett scenario där personer med gamingbakgrund snabbt skulle kunna utbildas för att flyga drönare som distribuerar förnödenheter under en större kris.

Det kan handla om situationer där många operatörer behöver utbildas på kort tid.

Regeringens egen information om projektet Gamers som samhällsresurs beskriver just möjligheten att använda e-sportkompetens för att stärka både civil och militär drönarförmåga.

Ingen svensk gamerreserv ännu

Det finns alltså en lockande tanke bakom projektet: Sverige har redan en stor grupp människor som frivilligt har lagt enorma mängder tid på att träna vissa färdigheter som kan visa sig användbara i ett helt annat sammanhang.

Men projektet befinner sig fortfarande i ett läge där själva fördelen behöver mätas.

Det är inte fastslaget hur mycket snabbare en erfaren gamer lär sig att styra en drönare, vilka typer av spelvana som ger störst effekt eller hur mycket erfarenhet som krävs.

Det finns heller ingen färdig modell där svenska e-sportare automatiskt kan gå från Counter-Strike till en roll inom Försvarsmakten eller civilförsvaret.

Det är just därför projektet är intressant.

Om forskarna kan visa att vissa gamers faktiskt behöver betydligt kortare utbildning för att nå samma grundläggande nivå kan en erfarenhet som hittills främst haft värde inom spel och e-sport plötsligt få ett konkret värde för svensk beredskap.

Från elitgaming till drönarstyrning är steget fortfarande långt.

Frågan är om det är kortare än Sverige tidigare har trott.