EU:s stora satsning på ett eget säkert satellitnät tar nu ett konkret steg framåt. Tyska OHB har fått en beställning värd nära en miljard euro på 18 satellitplattformar till IRIS². De första satelliterna ska skjutas upp 2029 och tjänsterna börja rullas ut från 2030. För Sverige kan systemet bli viktigt för allt från myndigheter och försvar till kritisk infrastruktur när vanliga kommunikationsnät inte räcker till.
Beställningen är den första stora industriaffären sedan EU:s satellitprojekt IRIS² gått in i genomförandefasen.
Tyska rymdbolaget OHB ska utveckla och tillverka 18 stora satellitplattformar som ska placeras i mellanhög omloppsbana, MEO. Ordervärdet ligger nära en miljard euro.
Beställningen kommer från satellitoperatören SES, som tillsammans med Eutelsat och Hispasat ingår i SpaceRISE-konsortiet som fått uppdraget att bygga och driva systemet åt EU.
För EU handlar satsningen om betydligt mer än att erbjuda ännu ett alternativ för satellitbredband. IRIS² är också ett säkerhetspolitiskt projekt där Europa vill minska sitt beroende av kommunikationssystem som kontrolleras utanför unionen.
OHB ska bygga 18 av de största satelliterna
De 18 satellitplattformarna från OHB blir MEO-delen av det framtida nätet.
Varje plattform ska väga omkring 2,6 ton och kunna leverera upp till cirka 15 kilowatt effekt. De kommer därmed att vara betydligt större än de mindre satelliter som ska placeras närmare jorden.
Totalt omfattar den senaste versionen av IRIS²:
| Del | Planerad omfattning |
|---|---|
| LEO-satelliter | 330 |
| MEO-satelliter | 18 |
| Totalt | 348 satelliter |
| Första uppskjutningar | 2029 |
| Första tjänster | Från 2030 |
| Full kapacitet | Planerad omkring 2032 |
Det innebär också att projektet vuxit.
Tidigare beskrivningar av IRIS² utgick från en konstellation på omkring 290 satelliter. Efter ett nytt genomförandeavtal sommaren 2026 utökades huvudsystemet till 348 satelliter.
En viktig del av utbyggnaden är ytterligare kapacitet för försvar, säkerhet och räddningstjänster.
Därför vill EU ha ett eget satellitnät
Satellitkommunikation har blivit en allt viktigare del av Europas säkerhetsinfrastruktur.
Mobilnät, fiber och annan markbunden kommunikation kan slås ut av exempelvis naturkatastrofer, sabotage, cyberattacker eller krig. Satellitlänkar kan då ge myndigheter och andra samhällsviktiga aktörer ytterligare kommunikationsvägar.
Problemet ur EU:s perspektiv är att Europa i dag inte fullt ut kontrollerar den infrastrukturen.
Amerikanska Starlink har blivit det tydligaste exemplet på hur viktigt ett kommersiellt satellitnät kan vara. Systemet har tusentals satelliter i omloppsbana och kan ge snabb uppkoppling även på platser där den vanliga infrastrukturen är svag eller helt borta.
Starlinks roll i Ukraina har samtidigt gjort frågan om kontroll över satellitkommunikation betydligt mer politisk.
Om en central kommunikationstjänst ägs av ett företag utanför EU blir europeiska myndigheter och regeringar beroende av beslut som i slutänden fattas någon annanstans.
Det är ett beroende EU vill minska med IRIS².
IRIS² ska inte bara vara Europas Starlink
Det är lätt att beskriva IRIS² som EU:s svar på Starlink, men jämförelsen är bara delvis korrekt.
Starlink är framför allt byggt som ett globalt kommersiellt satellitbredband med ett mycket stort antal satelliter i låg omloppsbana.
IRIS² ska också kunna erbjuda kommersiella tjänster, men själva grundidén är bredare.
Systemet ska ge EU en egen säkrad kommunikationsinfrastruktur som kan användas av bland annat regeringar, myndigheter, försvar, räddningstjänster och samhällsviktig verksamhet.
Europa ska dessutom ha kontroll över både satelliter och tillhörande markinfrastruktur.
IRIS² kombinerar satelliter i två olika typer av omloppsbanor.
330 satelliter placeras i låg omloppsbana, LEO, medan de 18 OHB-satelliterna ska gå betydligt högre i MEO.
LEO-satelliter ger bland annat låg fördröjning, medan satelliter på högre höjd kan täcka större områden.
Kombinationen ska göra det möjligt att bygga ett mer robust nät med olika typer av kapacitet.
Den som vill läsa mer om hur den största kommersiella konkurrenten fungerar kan läsa Hurbra:s guide om vad Starlink är och hur satellitinternet fungerar.
Sverige är redan med i arbetet
För Sverige är IRIS² inte bara ett framtida EU-projekt långt från den svenska vardagen.
Svenska myndigheter är redan involverade.
Post- och telestyrelsen, PTS, representerar Sverige i arbetet kring de frekvensrättigheter som systemet behöver. Myndigheten har själv pekat ut minskat beroende av icke-europeiska satellittjänster som ett viktigt mål.
Samtidigt har Myndigheten för civilt försvar en central roll på den svenska sidan.
Myndigheten är svensk behörig myndighet för EU:s säkra satellittjänster och ska bland annat samordna hur de blir tillgängliga för svenska användare.
Redan från januari 2026 fick svenska aktörer möjlighet att i begränsad omfattning använda EU:s befintliga GOVSATCOM-tjänster.
IRIS² blir nästa och betydligt större steg.
Kan bli viktigt vid svenska kriser
Den kanske viktigaste svenska användningen finns inom samhällsviktig verksamhet.
Kommunikation är en grundförutsättning för att exempelvis räddningstjänst, myndigheter och andra kritiska verksamheter ska fungera under en större kris.
Om mobilmaster går ned eller fibernät skadas behövs alternativa kommunikationsvägar.
Där kan säkra satellitlänkar få en betydligt större roll än i dag.
Ett framtida IRIS² skulle exempelvis kunna användas för kommunikation inom eller mellan verksamheter kopplade till energi, transporter, offentliga myndigheter och annan kritisk infrastruktur.
Försvaret är ett annat tydligt användningsområde.
EU har under utvecklingen av IRIS² lagt allt större vikt vid säkerhets- och försvarsbehoven, och utbyggnaden till 348 satelliter har delvis drivits av behovet av mer statlig säker kommunikationskapacitet.
Det betyder inte att alla svenska myndigheter kommer att kommunicera via IRIS² från 2030.
Systemet ska snarare fungera som ytterligare ett lager av robust kommunikation som kan användas när säkerhetskraven är höga eller vanliga nät inte är tillräckliga.
Nordlig täckning är extra viktig för Sverige
En annan viktig fråga för Sverige är geografin.
Satellitsystem fungerar inte identiskt över hela jordklotet, och bra kapacitet långt norrut är särskilt relevant för Sverige och övriga nordiska länder.
IRIS² ska därför utformas med god tillgänglighet även i EU:s nordligare områden.
Det har både civil och militär betydelse.
Norra Sverige innehåller stora geografiska områden med relativt liten befolkning, samtidigt som regionen fått ökad strategisk betydelse för försvar, energi, gruvindustri och annan kritisk infrastruktur.
Ett satellitnät som ger stabil säker kommunikation även där markinfrastrukturen är begränsad kan därför få större betydelse i Sverige än i många tätare delar av Europa.
IRIS² ersätter inte Starlink
EU:s satsning betyder inte att Starlink eller andra kommersiella satellittjänster försvinner från Europa.
De kan även i framtiden vara attraktiva eftersom systemen redan finns, har stor kapacitet och kan användas av både privatpersoner och företag.
Skillnaden är att EU vill undvika att en utomeuropeisk tjänst är det enda realistiska alternativet när kommunikationen är känslig.
Det handlar alltså mer om redundans än om att ersätta en amerikansk tjänst med en europeisk.
Europa vill ha ett nät som unionen själv kan kontrollera när läget blir allvarligt.
Miljardordern är bara en del av en mycket större satsning
OHB:s order på nära en miljard euro är stor i sig, men utgör bara en del av IRIS².
När den långsiktiga koncessionen för systemet tecknades angavs ett totalt värde på 10,6 miljarder euro.
EU skulle stå för omkring 6 miljarder euro, ESA för cirka 550 miljoner euro och den privata sektorn för mer än 4 miljarder euro.
Sedan dess har systemet byggts ut från den tidigare planen på omkring 290 satelliter till dagens 348.
Någon ny offentlig totalsumma som helt ersätter den ursprungliga värderingen har inte presenterats.
OHB-affären visar däremot att IRIS² nu börjat gå från politiska beslut och planer till konkreta industriorder.
Det är sannolikt först nu som projektets omfattning blir tydligare även utanför EU:s institutioner och den europeiska rymdindustrin.
Första satelliterna ska upp 2029
Tidsplanen innebär att det fortfarande återstår flera år innan IRIS² får verklig betydelse för användarna.
De första satelliterna ska enligt nuvarande plan skjutas upp under 2029.
De första tjänsterna väntas därefter bli tillgängliga från omkring 2030, medan systemet successivt byggs vidare mot full kapacitet.
ESA har pekat på omkring 2032 för fullt utbyggd förmåga.
Det gör IRIS² till ett långsiktigt säkerhetsprojekt snarare än en snabb lösning på Europas nuvarande beroende av utländsk satellitkommunikation.
Men OHB:s miljardorder är ett tydligt steg över gränsen från planering till produktion.
För Sverige innebär det att en framtida europeisk kommunikationsinfrastruktur för myndigheter, försvar och kritiska samhällsfunktioner nu faktiskt börjar byggas.
Mer information om själva ordern finns hos OHB.