EU vill att medlemsländerna ska förbereda sig för en värld som blivit tre grader varmare till år 2100. Det kan få betydelse för hur svenska kommuner planerar bostäder, vägar och skydd mot översvämningar. Men förslaget betyder inte att EU överger sina klimatmål – eller att nya krav redan gäller.

EU-kommissionen presenterade den 27 oktober ett nytt ramverk för klimatanpassning och ett förslag till gemensamma regler för medlemsländerna.

En av de viktigaste förändringarna är att en global uppvärmning på omkring tre grader till år 2100 ska användas som gemensam utgångspunkt när framtida klimatrisker bedöms.

Tanken är att länderna ska kunna planera mer konsekvent för sådant som skyfall, värmeböljor, översvämningar och skador på samhällsviktig infrastruktur.

För Sverige kan det på sikt påverka både kommunernas samhällsplanering och hur staten prioriterar stora investeringar.

Varför planerar EU för tre grader när målet är 1,5?

Det kan låta motsägelsefullt. EU arbetar för att begränsa den globala uppvärmningen, men vill samtidigt att samhället förbereder sig för ett betydligt varmare klimat.

Förklaringen är skillnaden mellan att förhindra klimatförändringar och att anpassa samhället till konsekvenserna.

Klimatmålen handlar om att minska utsläppen. Klimatanpassning handlar om att begränsa skadorna om uppvärmningen ändå blir större än önskat.

EU:s mål om klimatneutralitet till 2050 ändras inte genom det nya förslaget. Inte heller innebär tregradersscenariot att Parisavtalets mål har ersatts.

Däremot vill kommissionen att samhällsplaneringen ska ta större hänsyn till riskerna om världen inte lyckas begränsa uppvärmningen tillräckligt.

Det finns en praktisk anledning. En järnväg, bro eller stadsdel som byggs under de kommande åren kan fortfarande användas långt in på nästa århundrade. Om investeringarna enbart utgår från ett gynnsamt klimatscenario kan de bli otillräckliga långt innan deras planerade livslängd är slut.

Tre grader är alltså inte ett nytt politiskt temperaturmål, utan ett scenario för riskplanering.

Det betyder heller inte att Sverige blir exakt tre grader varmare. Temperaturen förändras olika mycket på olika platser, och Europa värms snabbare än det globala genomsnittet.

Vad kan förändras för svenska kommuner?

Svenska kommuner har redan ansvar för att ta hänsyn till klimatrisker i samhällsplaneringen.

Bland annat ska översiktsplaneringen behandla risker för skador på den byggda miljön till följd av översvämning, ras, skred och erosion.

EU-förslaget innebär därför inte att kommunerna för första gången måste börja arbeta med klimatanpassning.

Det nya är framför allt ambitionen att skapa gemensammare förutsättningar för riskbedömningar, tydligare nationella planer och bättre uppföljning.

För kommunerna kan ett sådant arbetssätt exempelvis bli relevant när de ska avgöra:

• Var nya bostadsområden kan byggas utan oacceptabla översvämningsrisker.
• Hur dagvattenledningar och andra system ska klara framtida skyfall.
• Om skolor och äldreboenden behöver bättre skydd mot långvarig värme.
• Vilka vägar, broar och vattenanläggningar som är särskilt sårbara.

Men här finns en viktig juridisk skillnad.

EU-kommissionen föreslår att medlemsländerna ska uppmuntra offentliga myndigheter att använda den gemensamma uppvärmningsbanan i bland annat fysisk planering och budgetarbete.

Det är inte samma sak som ett redan beslutat krav på att varje svensk kommun måste dimensionera varje byggprojekt för tre graders global uppvärmning.

Hur de föreslagna EU-reglerna skulle omsättas i svensk planering återstår att avgöra.

Vad innebär förslaget för husägare och bostäder?

För den som äger en villa eller bostadsrätt innebär förslaget inga omedelbara nya renoveringskrav.

Det finns exempelvis inget generellt krav i förslaget på att privata husägare ska installera översvämningsskydd eller genomföra särskilda klimatanpassningar.

Däremot kan förändrade riskbedömningar på längre sikt påverka vilka områden som anses lämpliga att bebygga och vilka skyddsåtgärder kommuner prioriterar.

En bostad kan ligga i ett område där översvämningsrisken är begränsad med dagens klimat, men där kraftigare skyfall eller stigande vattennivåer ökar risken under kommande årtionden.

Även försäkringsfrågorna är en del av EU:s arbete. Kommissionen vill förbättra förutsättningarna för att hantera ekonomiska förluster vid klimatrelaterade skador.

Det betyder däremot inte att nya försäkringspremier eller särskilda försäkringskrav redan har beslutats.

Vägar och järnvägar kan behöva planeras för större påfrestningar

Särskilt stora konsekvenser kan klimatanpassningen få för infrastrukturen.

Vägar, järnvägar, elnät och vattenanläggningar är kostsamma att bygga och förväntas fungera under lång tid.

Ett förändrat klimat kan innebära större belastning genom exempelvis skyfall, markrörelser, värme och torka.

Riskerna ser dessutom olika ut i Sverige.

I vissa områden kan ras och skred vara särskilt betydelsefulla. I andra kan det handla om översvämningar, höga havsnivåer eller problem med vattenförsörjningen.

Längs kusterna spelar även landhöjningen roll, vilket gör att samma globala havsnivåhöjning kan få olika lokala konsekvenser.

Trafikverket och andra svenska myndigheter arbetar redan med sådana frågor. EU:s nya förslag kan däremot bidra till att riskbedömningarna blir mer samordnade och utgår från tydligare gemensamma förutsättningar.

Nya nationella planer föreslås – så ser tidsplanen ut

Förslaget innehåller flera tidpunkter för när EU och medlemsländerna ska ha genomfört olika delar av arbetet.

Föreslagen åtgärd	Senaste datum
Ny gemensam klimatriskbedömning för EU	30 juni 2028
EU-kommissionens strategiska klimatresiliensplan	30 september 2028
Nationella klimatriskbedömningar	30 juni 2029
Nationella strategiska planer	31 december 2030
Uppdatering av nationella bedömningar och planer	Vart femte år

Datumen ingår i lagförslaget och är ännu inte slutligt beslutade.

De nationella planerna ska bland annat beskriva vilka stora klimatrisker som finns, vem som ansvarar för att hantera dem och vilka åtgärder som behöver prioriteras.

Tanken är att klimatanpassning inte ska behandlas som en isolerad miljöfråga, utan bli en tydligare del av ländernas långsiktiga samhällsplanering.

Vem ska betala för klimatanpassningen?

En av de svåraste frågorna är finansieringen.

EU-kommissionen uppskattar att Europa behöver omkring 70 miljarder euro om året i investeringar för klimatanpassning.

Det är en uppskattning av investeringsbehovet, inte ett beslut om en ny EU-fond som automatiskt betalar ut motsvarande summa.

Förslaget ska bland annat bidra till att medlemsländerna blir tydligare med vilka investeringar som behövs och vilka finansieringsmöjligheter som finns.

Men det löser inte i sig vem som ska stå för kostnaden när en svensk kommun behöver förstärka skyddet mot översvämningar eller när befintliga byggnader riskerar skador.

Det finns redan svenska system för bland annat statliga bidrag till förebyggande åtgärder mot naturolyckor, men dessa har egna villkor och begränsningar.

Otydligt ansvar och finansieringsproblem har också tidigare lyfts som hinder för Sveriges klimatanpassning. Läs mer om kritiken mot Sveriges klimatanpassning.

Sverige arbetar redan med nya klimatscenarier

Samtidigt som EU presenterar sina förslag pågår arbete i Sverige för att skapa mer enhetliga underlag för framtida klimatbeslut.

Den 28 oktober meddelade SMHI att två nya rapporter ska bidra till nationella riktlinjer för hur klimatscenarier används.

Arbetet sker tillsammans med bland andra Boverket och Trafikverket och ska slutredovisas i december 2027.

Det är relevant eftersom kommuner och myndigheter behöver kunna bedöma risker på ett jämförbart sätt, även när de fattar beslut om olika typer av investeringar.

Samtidigt är klimatriskerna lokala. En gemensam europeisk temperaturbana kan inte ersätta kunskap om svenska markförhållanden, nederbörd, kuststräckor och bebyggelse.

Skillnaderna mellan svenska kommuner är därför centrala när klimatanpassning ska omsättas i praktiken. Mer om den geografiska riskbilden finns i Sveriges klimatriskindex 2026.

När börjar EU:s nya klimatregler gälla?

Det är ännu inte avgjort.

Kommissionens förslag måste behandlas av Europaparlamentet och EU:s ministerråd innan någon ny förordning kan antas. Reglernas slutliga utformning och tidsplan kan förändras under förhandlingarna.

Svenska kommuner, myndigheter och fastighetsägare ska därför fortsätta följa de regler som redan gäller.

Den stora betydelsen av EU:s nya initiativ ligger snarare i hur framtida beslut kan komma att fattas.

Om förslaget blir verklighet kan länderna behöva redovisa klimatrisker mer systematiskt, tydliggöra ansvar och bättre koppla klimatanpassningen till långsiktiga investeringar.

EU:s budskap är därmed inte att tre graders uppvärmning är acceptabel. Det är att samhället måste kunna hantera konsekvenserna även om klimatmålen inte uppnås.

För Sverige kan den avgörande frågan bli hur mycket som behöver göras redan nu för att bostäder och samhällsviktig infrastruktur fortfarande ska fungera om flera årtionden.