Brottslighet och gängkriminalitet är åter en av de stora frågorna inför valet 2026. Men skillnaderna mellan partierna är inte längre så enkla som att högern vill ha hårdare straff medan vänstern vill satsa på förebyggande arbete.

Socialdemokraterna har under de senaste åren gått mot betydligt hårdare straff för gängrelaterad brottslighet. Centerpartiet vill också skärpa flera straff, men har röstat nej till delar av regeringens kriminalpolitik. Vänsterpartiet och Miljöpartiet är tydligast emot breda straffskärpningar och vill lägga större tyngd på förebyggande arbete och rehabilitering.

Samtidigt har flera stora kriminalpolitiska reformer beslutats bara veckor före valrörelsens slutskede.

Här går vi igenom hur de åtta riksdagspartierna skiljer sig när det gäller straff, ungdomsbrottslighet, gäng, polis, kriminalvård och förebyggande insatser.

Brott och straff i valet 2026 – partierna i korthet

Parti	Kriminalpolitiken i korthet
Socialdemokraterna	Hårdare gängstraff och fler poliser, kombinerat med stora förebyggande satsningar.
Moderaterna	Bredast linje för längre straff, färre straffrabatter och större befogenheter för rättsväsendet.
Sverigedemokraterna	Mycket hårda straff och nya verktyg mot organiserad brottslighet, inklusive kriminalisering av aktivt gängmedlemskap.
Centerpartiet	Hårdare straff för vissa brott och fler poliser, men större betoning på rättssäkerhet och prevention än Tidöpartierna.
Kristdemokraterna	Hårdare straff, fler poliser och stort fokus på familjens ansvar och tidiga insatser mot unga.
Liberalerna	Hård kriminalpolitik kombinerad med tidiga insatser i skola, förskola och socialtjänst.
Vänsterpartiet	Selektiva straffskärpningar men nej till generellt längre straff. Stor tyngd på välfärd, prevention och rehabilitering.
Miljöpartiet	Förebyggande arbete, lokal polis och åtgärder mot gängens ekonomi, men motstånd mot flera hårda ungdomsreformer.

Flera stora lagändringar har redan beslutats

Valrörelsen sker samtidigt som svensk kriminalpolitik genomgår omfattande förändringar.

Från den 1 juli 2026 ersattes sluten ungdomsvård med fängelse för unga som döms till frihetsberövande straff. Tanken är att unga normalt ska placeras på särskilda avdelningar inom Kriminalvården.

Sedan den 1 augusti gäller också en omfattande reform med skärpta straffskalor för ett stort antal brott och särskilda straffskärpningar för brott som har koppling till kriminella nätverk.

Den 13 augusti fattade riksdagen dessutom beslut om två andra stora förändringar.

Straffbarhetsåldern sänks tillfälligt från 15 till 14 år för vissa allvarliga brott. Huvuddelen av förändringen börjar gälla den 10 september 2026 och ska gälla under fem år.

Riksdagen beslutade samma dag också om en större förändring av påföljdssystemet, bland annat med avskaffad mängdrabatt och större användning av straffskalorna.

Besluten gör att flera av de frågor som länge diskuterats i kriminalpolitiken nu handlar om nästa steg snarare än om förändringar över huvud taget ska ske.

Socialdemokraterna – hårdare mot gängen men vill satsa lika mycket på prevention

Socialdemokraternas kriminalpolitik har förändrats tydligt jämfört med tidigare val.

Partiet vill bland annat ha dubbla straff för gängkriminella och har lanserat förslaget om en svensk maffialag som ska göra det lättare att komma åt ledande personer i organiserad brottslighet.

S vill också skärpa straffen för den som rekryterar barn till kriminalitet.

På polissidan är målet 50 000 polisanställda till 2032, varav minst 34 000 ska vara poliser.

Samtidigt försöker Socialdemokraterna markera en skillnad mot Tidöpartiernas kriminalpolitik genom att lägga större vikt vid förebyggande åtgärder. Partiet vill att minst lika mycket resurser ska läggas på att förhindra nyrekrytering till kriminalitet som på själva brottsbekämpningen.

Bland förslagen finns fler skolsocionomer, insatser riktade mot familjer där barn riskerar att hamna i kriminalitet och särskilda program för unga som befinner sig nära gängmiljöerna.

Socialdemokraterna stödde beslutet om den tillfälligt sänkta straffbarhetsåldern för allvarliga brott och har också accepterat ungdomsfängelser.

Partiet röstade däremot nej till regeringens stora omläggning av påföljdssystemet med bland annat avskaffad mängdrabatt.

Det gör S-linjen mer komplicerad än tidigare: partiet ligger mycket nära regeringssidan i vissa frågor om gäng och ungdomsbrott, men motsätter sig delar av den bredare straffskärpningspolitiken.

Moderaterna – längre straff och mindre utrymme för straffrabatter

Moderaterna går till val med en av de tydligaste linjerna för hårdare straff.

Partiet vill att varje allvarligt brott som en person döms för ska få större betydelse för det sammanlagda straffet. Moderaterna står därför bakom förändringarna av mängdrabatten och vill också begränsa möjligheten till straffreduktioner.

En annan viktig linje är att den som döms till fängelse i större utsträckning ska avtjäna hela sitt straff.

Moderaterna står bakom den sänkta straffbarhetsåldern för vissa allvarliga brott och reformen där unga som döms till frihetsberövande straff placeras inom Kriminalvården.

Partiet har också varit drivande bakom flera av de nya verktyg som införts mot kriminella nätverk, exempelvis straffskärpningar för nätverksrelaterade brott och utökade möjligheter för rättsväsendet att använda tvångsmedel.

Fler poliser är ytterligare en central del av politiken. Moderaterna vill dessutom använda kommunala säkerhetsvakter för att komplettera polisens arbete lokalt.

Skillnaden mot framför allt V och MP handlar därför inte om en enskild straffskärpning utan om synen på hela systemet. Moderaterna vill att längre straff och hårdare konsekvenser ska spela en betydligt större roll i kriminalpolitiken.

Sverigedemokraterna – vill göra aktivt gängmedlemskap straffbart

Sverigedemokraterna ligger tillsammans med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna bakom huvuddelen av den kriminalpolitik som genomförts inom Tidösamarbetet.

Partiet stödjer längre straff, hårdare regler för unga lagöverträdare och utökade möjligheter för polis och andra myndigheter att bekämpa kriminella nätverk.

En fråga där SD profilerar sig särskilt inför valet 2026 är möjligheten att kriminalisera aktivt deltagande i kriminella gäng.

Partiet vill att medlemskap eller aktivt deltagande i kriminella organisationer ska kunna vara brottsligt i sig. En sådan förändring berör grundlagsskyddade föreningsfriheter och skulle därför kräva en grundlagsändring med riksdagsbeslut på båda sidor om ett val.

SD har också drivit flera förslag med fokus på sexualbrott och brott mot barn, bland annat ett offentligt register över personer som dömts för vissa sexualbrott mot barn.

När det gäller ungdomsbrott står partiet bakom både ungdomsfängelserna och den tillfälliga sänkningen av straffbarhetsåldern.

Centerpartiet – hårdare mot brott men säger nej till flera Tidöförslag

Centerpartiets position hamnar ofta mellan Tidöpartierna och Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

C vill ha fler synliga poliser, snabbare lagföring och hårdare straff för flera typer av allvarlig brottslighet.

Partiet vill exempelvis ha dubbla straff för personer som rekryterar barn till kriminalitet.

Centerpartiet har däremot varit kritiskt till generella modeller där straff automatiskt blir mycket längre enbart på grund av kopplingen till ett kriminellt nätverk.

Partiet röstade också nej till att tillfälligt sänka straffbarhetsåldern till 14 år.

Samtidigt stödde C förändringen där straffmyndiga ungdomar som döms till frihetsberövande påföljder ska placeras inom Kriminalvården.

Skillnaden är viktig. Centerpartiet accepterar alltså fängelse som påföljd för unga som redan är straffmyndiga, men vill inte utöka gruppen genom att göra 14-åringar straffmyndiga.

C:s kriminalpolitik kombinerar därmed hårdare åtgärder mot grov brottslighet med större betoning på proportionalitet och rättssäkerhet än hos regeringspartierna och SD.

Kristdemokraterna – hårdare straff och större ansvar för familjen

Kristdemokraterna står bakom huvuddelen av Tidöpartiernas kriminalpolitiska reformer.

Partiet vill ha hårdare straff och har också drivit frågan om att kriminalisera deltagande i kriminella nätverk.

KD vill samtidigt öka antalet poliser och har som mål att Sverige åtminstone ska nå EU:s genomsnitt när det gäller polistäthet.

Partiet har dessutom öppnat för en kommunal polismyndighet eller motsvarande organisation som skulle kunna ta hand om vissa lokala uppgifter och avlasta den nationella Polismyndigheten.

När det gäller Kriminalvården vill KD bland annat kunna använda fängelseplatser utomlands och i större utsträckning låta dömda utländska medborgare avtjäna sina straff i sina hemländer.

På det förebyggande området skiljer sig Kristdemokraternas ton delvis från de andra Tidöpartiernas.

Partiet betonar familjens betydelse och vill ha mer föräldrastöd och större ansvar för föräldrar när barn håller på att dras in i kriminalitet.

KD har också lyft möjligheten att hjälpa hela familjer att lämna en miljö där ett barn riskerar att fastna i ett kriminellt nätverk.

Liberalerna – hårda straff och förebyggande arbete från tidig ålder

Liberalerna står bakom regeringens hårdare kriminalpolitiska linje men profilerar sig samtidigt tydligt på förebyggande arbete.

Partiet vill fortsätta med de skärpta straffen och står bakom både ungdomsfängelserna och den tillfälligt sänkta straffbarhetsåldern.

L vill också ha fler synliga poliser.

Ett särskilt fokus ligger på att komma åt den organiserade brottslighetens ekonomi. Liberalerna har bland annat föreslagit en särskild finansiell elitstyrka för att spåra och beslagta gängens pengar.

Partiet vill dessutom fördjupa det europeiska polis- och åklagarsamarbetet.

Men Liberalernas kriminalpolitik börjar betydligt tidigare än vid polis och domstol.

Partiet vill stärka insatser för barn redan i förskolan, bygga ut skolsociala team och förbättra stödet till föräldrar.

Liberalernas grundlinje är därför att hårdare konsekvenser för brott ska kombineras med tidigare insatser för barn som riskerar att dras in i kriminalitet.

Vänsterpartiet – nej till generella straffskärpningar

Vänsterpartiet är ett av de partier som tydligast motsätter sig den breda utvecklingen mot generellt längre straff.

Det betyder däremot inte att V säger nej till alla straffskärpningar.

Partiet har stött hårdare straff inom bland annat sexualbrott, våldsbrott, brott mot barn och vissa vapenbrott.

Skillnaden ligger framför allt i synen på generella straffhöjningar. Vänsterpartiet anser att längre fängelsestraff inte automatiskt minskar brottsligheten och vill att kriminalpolitiken i större utsträckning ska bygga på åtgärder som bedöms minska återfall och nyrekrytering.

Partiet vill ha fler poliser men betonar samtidigt hur resurserna används.

V vill bland annat bygga ut sociala insatsgrupper, avhopparverksamhet och modeller som Sluta skjut.

Kriminalvården ska enligt partiet ha ett starkt rehabiliterande uppdrag.

Vänsterpartiet motsatte sig reformen med ungdomsfängelser och röstade också nej till den tillfälliga sänkningen av straffbarhetsåldern till 14 år.

Partiet röstade dessutom nej till det nya påföljdssystemet.

Miljöpartiet – prevention och rehabilitering före längre straff

Miljöpartiet hör tillsammans med Vänsterpartiet till de partier som tydligast ifrågasätter flera av de senaste årens straffskärpningar.

Partiet vill samtidigt stärka polisens lokala närvaro och ha fler välutbildade poliser.

MP vill också slå hårdare mot gängens ekonomiska resurser och tillgång till vapen samt förbättra möjligheterna att lämna kriminella nätverk.

Den stora skillnaden mot Tidöpartierna kommer framför allt i politiken för barn och unga.

Miljöpartiet motsätter sig både ungdomsfängelserna och den tillfälligt sänkta straffbarhetsåldern.

I stället vill partiet reformera vården av unga och stärka socialtjänstens och andra myndigheters möjlighet att ingripa tidigare.

MP vill också ha lagstadgad eftervård för unga upp till 25 års ålder.

Partiets grundsyn är att samhället måste kunna ingripa kraftfullt mot grov brottslighet, men att längre straff och tidigare fängslande av barn riskerar att motverka rehabiliteringen.

Ska 14-åringar kunna dömas för brott?

En av valets tydligaste kriminalpolitiska skiljelinjer handlar om straffbarhetsåldern.

Riksdagen har beslutat att tillfälligt sänka den från 15 till 14 år för vissa allvarliga brott.

Här går partierna att dela upp mycket tydligt.

Vill tillåta straff för 14-åringar vid vissa allvarliga brott	Säger nej
Socialdemokraterna, Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna, Liberalerna	Centerpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet

Det här är också ett exempel på hur de traditionella blockgränserna bryts upp i kriminalpolitiken.

Socialdemokraterna står tillsammans med Tidöpartierna, medan Centerpartiet hamnar tillsammans med V och MP.

Ungdomsfängelser är en annan fråga

Straffbarhetsåldern och ungdomsfängelserna blandas lätt ihop, men handlar om två olika saker.

Ungdomsfängelserna gäller personer som redan är straffmyndiga och som döms till ett frihetsberövande straff.

Socialdemokraterna och Centerpartiet har båda accepterat den modellen.

Centerpartiet säger samtidigt nej till att sänka åldern för när ett barn över huvud taget kan dömas till straff.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet har varit tydligare motståndare till att flytta unga från ungdomsvård till fängelse inom Kriminalvården.

Det gör frågan om unga till en av de mest komplicerade skiljelinjerna i valets kriminalpolitik.

Hur mycket längre ska straffen bli?

Här finns en tydligare konflikt mellan Tidöpartierna och oppositionen.

Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna står bakom en bred omläggning där straffen generellt ska väga tyngre, fler brott ska räknas in i det slutliga straffet och större delar av straffskalorna ska användas.

Socialdemokraterna går mycket långt när det gäller särskilda straff mot gängkriminella, men har motsatt sig delar av den generella förändringen av hela påföljdssystemet.

Centerpartiet vill hellre rikta straffskärpningar mot särskilda brott där partiet anser att de gör störst nytta.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet är mest kritiska mot tanken att generellt längre straff ska vara en huvudlösning på brottsligheten.

Hur ska gängen stoppas?

Att bekämpa de kriminella nätverken är en prioriterad fråga för samtliga riksdagspartier.

Skillnaderna ligger främst i vilka verktyg som ska användas.

SD och KD vill gå långt med möjligheten att kriminalisera deltagande i kriminella organisationer.

Socialdemokraterna vill ha en svensk maffialag som ska göra det lättare att komma åt hela den kriminella organisationen och inte bara enskilda gärningsmän.

Tidöpartierna har samtidigt drivit igenom dubbla straff för brott med koppling till kriminella nätverk och ett stort antal nya befogenheter för rättsväsendet.

C är mer skeptiskt till generella dubbleringar av straff och vill i högre grad rikta skärpningarna mot exempelvis den som rekryterar barn.

V och MP lägger större vikt vid att stoppa gängens rekrytering, ekonomi och tillgång till vapen.

Alla vill ha fler poliser, men på olika sätt

Kravet på fler poliser är inte längre en tydlig höger-vänsterfråga.

Socialdemokraterna vill nå 50 000 polisanställda 2032, varav minst 34 000 poliser.

Moderaterna och övriga Tidöpartier vill också fortsätta öka polisens resurser och närvaro.

Centerpartiet vill särskilt se fler lokalt närvarande och synliga poliser.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill också stärka polisen men betonar i större utsträckning lokal närvaro, arbetsmetoder och hur polisens resurser fördelas.

Skillnaderna handlar därför mer om vilka befogenheter polisen ska få och hur polisens arbete ska kompletteras än om polisorganisationen ska växa.

Kriminalvården blir en allt större valfråga

De många straffskärpningarna innebär också att fler personer ska sitta i fängelse och i många fall under längre tid.

Det gör Kriminalvårdens kapacitet till en central del av kriminalpolitiken.

Regeringspartierna har arbetat med en snabb utbyggnad och alternativa lösningar för att öka antalet platser.

Kristdemokraterna har bland annat drivit frågan om att hyra fängelseplatser utomlands och att fler utländska medborgare ska avtjäna sina straff i sina hemländer.

På den andra sidan betonar framför allt V och MP risken för att en snabbt växande fängelsepopulation tränger undan rehabilitering och andra insatser som ska minska återfall.

Även Socialdemokraterna har kritiserat delar av regeringens straffreformer med hänvisning till bland annat konsekvenserna för Kriminalvården, trots att partiet samtidigt vill ha mycket hårdare straff mot gängbrottslighet.

Förebyggande arbete – alla säger ja, men menar olika saker

Det är lätt att beskriva förebyggande kriminalpolitik som en vänsterfråga, men inför valet 2026 säger samtliga större partier att rekryteringen av barn måste stoppas tidigare.

Skillnaden ligger i hur.

Socialdemokraterna vill göra stora riktade investeringar i bland annat skola, socialtjänst och familjer där barn befinner sig i riskzonen.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet kopplar brottsförebyggandet tydligt till välfärd, skola, sociala insatser och minskad segregation.

Centerpartiet betonar lokala insatser och tidiga ingripanden.

Liberalerna vill börja ännu tidigare genom förskola, barnhälsa, skolsociala team och stöd till föräldrar.

Kristdemokraterna lyfter familjens roll och vill stärka både föräldrastöd och föräldraansvar.

Moderaterna och Sverigedemokraterna kombinerar förebyggande åtgärder med den tydligaste betoningen på att samhället samtidigt måste kunna använda kraftiga polisiära och straffrättsliga ingripanden.

Färre skjutningar – men barnrekryteringen är fortfarande central

Kriminalpolitiken inför valet diskuteras också mot en annan bakgrund än för några år sedan.

Under januari till juli 2026 registrerade polisen 49 skjutningar. Under motsvarande period 2025 var antalet 101.

Även antalet detonationer minskade, från 123 till 71.

Utvecklingen innebär att det grova skjutvapenvåldet har minskat kraftigt från tidigare nivåer.

Men problemet med barn som rekryteras till kriminalitet är fortfarande centralt.

Brå har beskrivit hur barn i ungefär 12–15-årsåldern snabbt kan dras in av andra unga och användas för brott åt äldre personer i de kriminella miljöerna.

Det är en viktig bakgrund till varför just straffbarhetsåldern, ungdomsfängelser, socialtjänstens ansvar och den tidiga preventionen har blivit några av valets största kriminalpolitiska frågor.

De fem största skillnaderna mellan partierna

1. Straffbarhetsåldern

S, M, SD, KD och L står bakom att 14-åringar under en begränsad period ska kunna straffas för vissa allvarliga brott.

C, V och MP säger nej.

2. Generella straffskärpningar

M, SD, KD och L vill gå längst med längre straff och ett hårdare påföljdssystem.

S vill ha mycket hårda straff mot gängkriminalitet men säger nej till vissa bredare förändringar.

C vill i högre grad rikta straffskärpningarna mot särskilda brott.

V och MP är tydligast skeptiska till generella straffhöjningar.

3. Synen på unga lagöverträdare

Tidöpartierna vill tidigare kunna använda rättsväsendets hårdaste verktyg mot unga.

S har närmat sig samma linje i flera avgörande frågor.

C accepterar ungdomsfängelser men inte sänkt straffbarhetsålder.

V och MP vill i större utsträckning använda sociala och rehabiliterande insatser.

4. Hur gängen ska angripas

Tidöpartierna lägger stor vikt vid hårdare straff, nya tvångsmedel och möjligheten att ingripa mot själva gängorganisationerna.

S vill komma åt ledarskikten genom en svensk maffialag.

C vill kombinera riktade straffskärpningar med rättssäkerhet och förebyggande åtgärder.

V och MP betonar i högre grad rekrytering, vapen, pengar och sociala orsaker.

5. Vad som ska stoppa nästa generation

Här finns kanske den mest grundläggande politiska skillnaden.

Alla partier vill hindra barn från att hamna i gäng.

Men Tidöpartierna lägger större vikt vid möjligheten att ingripa tidigare med polis, straff och andra tvångsåtgärder.

S försöker kombinera en allt hårdare straffpolitik med stora förebyggande satsningar.

C och L lyfter framför allt tidiga lokala insatser.

V och MP lägger störst tyngd på välfärd, socialtjänst, skola och rehabilitering.

Det är därför kriminalpolitiken inför valet 2026 inte längre går att beskriva med en enda höger-vänsterskala. I vissa frågor står Socialdemokraterna tillsammans med Tidöpartierna. I andra bildar S, C, V och MP gemensam front mot regeringssidan.

För väljaren blir den avgörande frågan inte bara vilka partier som vill vara hårda mot brott. Nästan alla säger i dag att de vill det.

Den tydligare skillnaden är hur långt de är beredda att gå med straff och tvångsåtgärder, hur de vill behandla barn som begår grova brott och hur stor del av kampen mot kriminaliteten som ska ske innan det första brottet har begåtts.