Thailändska bärplockare har rest till Sverige med turistvisum utfärdade av Portugal. I somras avvisades 24 personer som saknade rätt att arbeta i Sverige. Fallet visar hur utländska arbetare kan ta sig in i landet utan att genomgå den svenska kontrollen av arbetstillstånd och anställningsvillkor. Myndigheter hade varnat för tillvägagångssättet redan före årets skärpta regler.

24 bärplockare avvisades efter poliskontroll

Det var i Ragunda kommun i Jämtland som myndigheterna under sommaren uppmärksammade en grupp utländska bärplockare. Privatpersoner hade slagit larm om deras situation och de förhållanden som de levde under.

Enligt Sveriges Radio P4 Jämtland bodde omkring 70 personer i nedgångna hus under trånga förhållanden.

Vid en kontroll i augusti påträffade polisen 24 tredjelandsmedborgare som hade arbetat med bärplockning utan rätt att arbeta i Sverige. Polisen beslutade att avvisa personerna.

En förundersökning om exploatering av utländsk arbetskraft inleddes också, men lades ned i september på grund av bristande bevisning.

Den 13 november rapporterar P4 Jämtland att bärplockarna hade kommit till Sverige med turistvisum utfärdade av Portugal.

Upplägget aktualiserar en fråga som svenska myndigheter länge brottats med: hur ska otillåtet arbete upptäckas när personerna har rätt att vistas i landet, men inte har prövats för arbete här?

Så fungerar turistvisum från ett annat Schengenland

Portugal och Sverige ingår båda i Schengenområdet. Ett giltigt Schengenvisum som utfärdats av Portugal kan därför normalt användas även för att resa till Sverige.

För den som kommer från ett land utanför EU handlar det vanligtvis om ett korttidsvisum som tillåter vistelser på sammanlagt högst 90 dagar under en period av 180 dagar.

Men rätten att resa in och vistas i Sverige är inte samma sak som rätten att arbeta.

Den som reser hit som turist får inte automatiskt börja arbeta på en gård, för ett företag eller inom bärindustrin. För sådant arbete behövs normalt ett arbetstillstånd eller någon annan rätt att arbeta.

Skillnaden är avgörande:

Rättighet	Vad innebär den?
Schengenvisum	Ger normalt rätt att resa och vistas kortvarigt i andra Schengenländer.
Allemansrätten	Ger möjlighet att plocka vilda bär, men reglerar inte rätten att arbeta.
Arbetstillstånd	Ger rätt att utföra arbete enligt de villkor som gäller för tillståndet.

Ett visum ska normalt sökas hos det Schengenland som är resans huvudsakliga destination. Om en person planerar att huvudsakligen vistas i Sverige är det därför inte självklart att Portugal ska pröva ansökan.

Det finns däremot inget underlag som visar att de aktuella personerna lämnat oriktiga uppgifter i sina viseringsansökningar.

Problemet som poliskontrollen blottlade var att personerna saknade rätt att arbeta i Sverige, inte nödvändigtvis att själva inresan var olaglig.

Reglerna för bärplockare skärptes 2026

Den 1 juni 2026 skärptes reglerna för arbetskraftsinvandring, med särskild betydelse för den svenska bärbranschen.

Tidigare kunde utländska bärplockare få arbetstillstånd genom en utländsk arbetsgivare för att arbeta med skogsbärplockning i Sverige. Den möjligheten har begränsats genom de nya reglerna.

Det innebär däremot inte att Sverige helt har stängt dörren för utländska bärplockare.

Företag som är etablerade i Sverige kan fortfarande anställa bärplockare från länder utanför EU genom reglerna för säsongsarbete. Då måste arbetsgivaren och anställningen uppfylla särskilda krav.

Det gäller bland annat lön, försäkringar, anställningsvillkor och boende. Säsongsarbetare omfattas också av skärpta lönekrav.

Syftet är att personer som rekryteras till Sverige ska arbeta under kontrollerade förhållanden och att myndigheterna ska kunna pröva anställningen innan arbetet börjar.

Enligt statistik som Migrationsverket presenterade i juli hade omkring 950 ansökningar om säsongsarbete inom bärplockning beviljats och omkring 600 avslagits.

Siffrorna visar att en laglig väg fortfarande finns, men också att ansökningarna faktiskt granskas.

Den som i stället kommer med turistvisum och arbetar utan tillstånd passerar inte denna svenska förhandskontroll.

På Migrationsverkets sida om bärplockare finns information om vilka tillstånd som krävs och vilka villkor som gäller.

Myndighet varnade för turistvisum via Portugal redan 2025

Det mest anmärkningsvärda med uppgifterna från Ragunda är att tillvägagångssättet inte är nytt för svenska myndigheter.

I en rapport publicerad i april 2025 beskrev Jämställdhetsmyndigheten hur bärplockare kunde komma till Sverige med turistvisum från bland annat Portugal och Ungern.

Rapporten uppmärksammade också ett förändrat arbetssätt inom bärbranschen, där personer uppträdde som så kallade friplockare i stället för att vara formellt anställda.

En friplockare plockar normalt bär för egen räkning och säljer dem vidare till en uppköpare. Det kan vara en självständig verksamhet och behöver inte innebära något otillåtet.

Men myndigheten identifierade risker när verksamheten organiseras på ett sätt som liknar anställning, utan att någon arbetsgivare formellt tar ansvar för villkoren.

Det kan exempelvis handla om vem som bestämmer var bären ska plockas, hur ersättningen beräknas och vilka ekonomiska beroenden som finns mellan plockarna och uppköparna.

Redan före 2026 års regeländringar fanns alltså varningssignaler om att turistvisum kunde användas för att kringgå kontrollen av arbetskraft inom bärbranschen.

Det betyder inte att alla som plockar bär på turistvisum arbetar olagligt. Däremot visar det varför myndigheterna behöver undersöka hur verksamheten faktiskt är organiserad, inte bara vilka handlingar personerna har med sig.

Därför är arbetet svårt att kontrollera

Det finns flera praktiska hinder för svenska myndigheter.

Det första är Schengensystemet. Mellan medlemsländerna finns normalt inga systematiska gränskontroller. En person som fått visum och kommit in i Schengenområdet via Portugal kan därför resa vidare till Sverige utan att automatiskt genomgå en ny kontroll vid den svenska gränsen.

Det andra är att det saknas en svensk ansökan om arbetstillstånd. När någon söker ett sådant tillstånd får Migrationsverket möjlighet att kontrollera arbetsgivaren och anställningens villkor. Den möjligheten finns inte på samma sätt när personen kommer som turist.

Det tredje hindret är gränsen mellan självständig bärplockning och arbete för någon annan.

Allemansrätten gör det tillåtet att plocka vilda bär i svenska skogar. Att någon plockar stora mängder bär eller säljer sin skörd är därför inte i sig tillräckligt för att slå fast att personen arbetar olagligt.

Skatteverket har exempelvis särskilda regler som innebär att privatpersoner under vissa förutsättningar kan sälja egenplockade vilda bär skattefritt upp till 12 500 kronor per år.

Men skattereglerna avgör inte om en utländsk person har rätt att utföra ett visst arbete i Sverige.

För att bedöma situationen behöver myndigheterna veta mer om hur plockningen organiseras, vem som får betalt, vem som styr verksamheten och vilka avtal som finns.

Om verksamheten är informell eller organiseras genom flera personer och företag kan sådana förhållanden vara svåra att klarlägga.

Vad kan svenska myndigheter göra?

Trots svårigheterna finns flera möjligheter att ingripa.

Polisen kan genomföra inre utlänningskontroller när lagens förutsättningar är uppfyllda. Vid kontrollerna kan polisen undersöka om personer har rätt att vistas och arbeta i Sverige.

Myndigheterna kan också genomföra arbetsplatsinspektioner och utreda misstänkt arbetslivskriminalitet. Arbetsmiljöverket kan kontrollera arbetsförhållanden inom sitt ansvarsområde, medan kommuner kan ingripa i frågor som exempelvis gäller barns skyddsbehov.

När polisen upptäcker personer som arbetar utan nödvändigt tillstånd kan det leda till avvisning, vilket skedde i Ragunda.

Misstankar om arbetskraftsexploatering är däremot en annan fråga.

Att någon arbetar utan tillstånd betyder inte automatiskt att det går att bevisa att en annan person har utnyttjat arbetaren på ett brottsligt sätt.

För att driva en sådan utredning vidare krävs bevisning om de omständigheter som brottsmisstanken gäller.

I Ragundafallet räckte bevisningen inte för att fortsätta förundersökningen om exploatering av utländsk arbetskraft.

Därmed kunde myndigheterna ingripa mot det otillåtna arbetet, samtidigt som misstankarna om exploatering inte ledde till åtal.

Fallet visar en central svaghet i kontrollsystemet. Skärpta krav på arbetstillstånd och anställningsvillkor får störst betydelse för den arbetskraft som faktiskt omfattas av tillståndsprövningen. När personer i stället kommer med turistvisum måste myndigheterna först upptäcka verksamheten och därefter kunna fastställa vad personerna faktiskt gör i Sverige.

Det var just denna risk som hade identifierats redan innan reglerna skärptes.