Färre barn och ungdomar får nya diagnoser för depression och ångest. Det visar en ny rapport från Socialstyrelsen. Samtidigt fortsätter adhd-diagnoserna att öka, särskilt bland flickor. Men statistiken ger inte något entydigt svar på om unga i Sverige faktiskt mår bättre.

Socialstyrelsens rapport, som publicerades den 10 november 2026, beskriver utvecklingen av vanliga psykiatriska diagnoser bland barn och unga vuxna fram till 2025.

En av de tydligaste förändringarna är att nya depressionsdiagnoser bland 10–17-åringar har minskat sedan 2021. Bland flickor i samma ålder har även nya diagnoser för ångestsyndrom minskat sedan 2023.

Utvecklingen bryter mot en lång period där allt fler unga registrerats med psykiatriska diagnoser. Samtidigt skiljer sig förändringarna mellan olika diagnoser, åldersgrupper och kön.

Färre nya diagnoser – så ser utvecklingen ut

Minskningen är tydligast för depression och ångest, men gäller inte alla grupper på samma sätt.

Grupp och diagnos	Utveckling
Depression, 10–17 år	Färre nya fall sedan 2021, särskilt bland flickor.
Ångestsyndrom, flickor 10–17 år	Färre nya fall sedan 2023.
Ångestsyndrom, pojkar 10–17 år	Ingen motsvarande tydlig minskning.
Depression och ångest, 18–24 år	Både nya och befintliga registrerade fall har minskat under flera år.
Adhd	Fortsatt ökning av nya läkemedelsuttag, särskilt bland flickor.
Autism	Nya diagnoser har planat ut eller minskat i flera grupper efter en lång tids ökning.

Det är framför allt utvecklingen bland flickor som sticker ut. Där har både depression och ångestsyndrom minskat som nya registrerade diagnoser.

Bland pojkar är förändringen mindre tydlig. För ångestsyndrom fortsätter dessutom antalet befintliga registrerade fall att öka.

Socialstyrelsen konstaterar därför att utvecklingen måste följas separat för olika grupper. Det går inte att beskriva samtliga barn och ungdomar med en enda trend.

Vad betyder nya och befintliga diagnoser?

För att förstå rapporten behöver man skilja mellan två sätt att mäta sjukdomsförekomst: incidens och prevalens.

Incidens beskriver hur många nya fall som registreras under en viss period.

Prevalens beskriver hur många som har ett befintligt registrerat fall under perioden, inklusive dem som tillkommer.

Skillnaden är viktig. Att färre unga får en ny diagnos innebär inte automatiskt att antalet unga med diagnosen minskar lika snabbt.

Anta exempelvis att 100 ungdomar har en registrerad diagnos. Om tio nya fall tillkommer under ett år och bara fem året därpå har antalet nytillkomna fall halverats. Men många av de tidigare diagnostiserade kan fortfarande behöva vård och behandling.

En ny diagnos behöver inte vara den första någonsin

Socialstyrelsen använder dessutom en särskild definition för att identifiera nya fall av depression och ångest.

En person räknas som ett nytt fall om det inte finns någon registrerad vårdkontakt med den aktuella diagnosen under de föregående fem åren.

Det betyder att någon som tidigare haft depression och senare återkommer till vården kan räknas som ett nytt fall i statistiken.

Även prevalensen behöver tolkas försiktigt. Den bygger på registrerade vårdkontakter under den undersökta perioden, inte på en fullständig förteckning över alla som någon gång fått diagnosen.

Den här skillnaden märks också i läkemedelsstatistiken.

Andelen unga som påbörjar behandling med antidepressiva läkemedel minskar, samtidigt som andelen som fortsätter hämta ut sådana läkemedel ökar.

En möjlig förklaring är att tidigare insatta behandlingar fortsätter under längre tid. Färre nya behandlingar behöver därför inte innebära att den samlade läkemedelsanvändningen minskar.

Adhd fortsätter öka – särskilt bland flickor

Samtidigt som depression och ångest minskar som nya diagnoser fortsätter adhd att bli vanligare i statistiken.

Socialstyrelsen uppskattar att närmare 14 procent av pojkarna och omkring 9,5 procent av flickorna i åldern 10–17 år hade en adhd-diagnos under 2025.

Det är höga andelar, men de måste förstås utifrån hur de har beräknats.

Myndigheten använder uppgifter om uttag av adhd-läkemedel som utgångspunkt och gör därefter en uppskattning av hur många diagnostiserade barn som inte behandlas med läkemedel.

Under 2025 hade omkring 10 procent av pojkarna och 7 procent av flickorna i åldern 10–17 år hämtat ut adhd-läkemedel.

De högre uppskattningarna av diagnosförekomsten bygger alltså på en beräkningsmodell. De är inte resultatet av en direkt sammanräkning av alla barn med adhd.

Fler flickor påbörjar läkemedelsbehandling

Ökningen är särskilt tydlig bland flickor. Sedan 2019 har andelen som för första gången hämtar ut adhd-läkemedel stigit kraftigt.

Andelen nya läkemedelsuttag är nu högre bland flickor än bland pojkar i åldersgruppen 10–17 år.

Det betyder däremot inte att fler flickor än pojkar totalt har adhd. Den uppskattade förekomsten är fortfarande högre bland pojkar.

Utvecklingen visar hur snabbt en diagnos kan bli vanligare bland nya patienter samtidigt som den totala fördelningen mellan grupper förändras långsammare.

Varför minskar depression och ångest?

Det finns flera tänkbara förklaringar till att färre unga får nya diagnoser. Socialstyrelsen kan däremot inte fastställa vilken eller vilka som ligger bakom förändringen.

En möjlighet är att färre ungdomar utvecklar besvär som leder till en psykiatrisk diagnos. Om så är fallet skulle nedgången kunna spegla en verklig förbättring.

Men myndigheten pekar också på andra förklaringar.

Vården kan ha förändrats

En begränsning är att Socialstyrelsens nationella patientregister inte omfattar diagnoser som enbart registreras inom primärvården.

Om en större andel unga får hjälp på vårdcentraler eller inom andra delar av primärvården kan det påverka hur många fall som syns i statistiken.

Det är därför möjligt att vårdbehoven förändras mindre än antalet registrerade diagnoser antyder.

Andra diagnoser kan uppmärksammas mer

En annan förklaring handlar om hur vården identifierar och klassificerar psykiska besvär.

När kunskapen om neuropsykiatriska tillstånd ökar kan svårigheter som tidigare främst utreddes som depression eller ångest i större utsträckning uppmärksammas inom exempelvis adhd-utredningar.

Detta brukar kallas diagnostisk substitution, alltså att en diagnos delvis ersätts av en annan i statistiken.

Det innebär inte att depression och adhd är samma tillstånd. Däremot kan en person ha flera samtidiga svårigheter, och vilka som upptäcks och diagnostiseras kan påverkas av vårdens arbetssätt.

Socialstyrelsen diskuterar också möjligheten att tidigare upptäckt och behandling av adhd kan minska risken för senare depression och ångest.

Det är dock hypoteser. Rapporten visar inte att ökningen av adhd-diagnoser har orsakat minskningen av depression och ångest.

Självskador bland flickor ligger kvar på hög nivå

En annan del av rapporten visar varför nedgången i nya diagnoser inte bör tolkas som att problemen med psykisk ohälsa bland unga håller på att försvinna.

Under 2021 ökade antalet nya registrerade fall av avsiktlig självskada kraftigt bland flickor i åldern 10–17 år.

Till skillnad från depression och ångest har ökningen inte följts av någon tydlig nedgång.

Nivån ligger fortfarande omkring 300 nya fall per 100 000 flickor, jämfört med omkring 50 bland pojkar.

Under 2025 vårdades totalt 4 380 personer i åldern 10–24 år för avsiktlig självskada vid minst ett vårdtillfälle. Ungefär 80 procent var kvinnor.

Statistiken omfattar självskador både med och utan suicidavsikt. Den ska därför inte tolkas som ett mått på enbart suicidförsök.

Det finns alltså en tydlig skillnad mellan utvecklingen för nya depressions- och ångestdiagnoser och utvecklingen för självskador bland flickor.

Båda resultaten behöver vägas in när man försöker förstå hur ungas psykiska hälsa förändras.

Betyder siffrorna att unga mår bättre?

Det korta svaret är att Socialstyrelsens statistik inte räcker för att avgöra det.

Diagnoser beskriver den psykiska ohälsa som registreras i vården. De fångar inte alla unga som känner oro, nedstämdhet eller ångest utan att söka vård eller få en diagnos.

Det framgår när man jämför med undersökningar där ungdomar själva får beskriva hur de mår.

Enligt statistik från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, uppgav 56 procent av 16–24-åringarna under 2025 att de hade besvär av ängslan, oro eller ångest.

Bland tjejer var andelen 71 procent.

Skillnaden jämfört med 2024 var inte statistiskt säkerställd. Undersökningen visar därmed en fortsatt hög nivå av självrapporterade besvär, inte någon säkerställd ökning under det senaste året.

Det är viktigt att inte blanda ihop mätningarna. MUCF undersöker upplevda besvär i åldern 16–24 år, medan Socialstyrelsen bland annat studerar registrerade diagnoser hos 10–17-åringar.

De mäter olika saker och delvis olika åldersgrupper.

Vi har tidigare gått igenom detta i vår artikel om ungas självrapporterade oro och ångest.

Den som vill fördjupa sig i diagnosutvecklingen kan också läsa Socialstyrelsens fullständiga rapport om psykiatriska diagnoser bland barn och unga, där myndigheten redovisar statistik och möjliga förklaringar.

Rapportens säkra slutsats är att färre nya fall av vissa psykiatriska diagnoser registreras bland unga, samtidigt som andra diagnoser och vårdbehov fortfarande ligger på höga eller stigande nivåer.

Om det är början på en bredare förbättring av ungas psykiska hälsa återstår att se.