En svensk läkemedelskandidat mot svår malaria har testats på 23 barn i Afrika. Forskarna har kunnat fastställa en tolererad dos och rapporterar inga kliniska blödningar. Resultaten har nu publicerats i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications, men om behandlingen faktiskt kan rädda liv återstår att bevisa.

Det är läkemedelskandidaten sevuparin, som utvecklas av svenska Modus Therapeutics, som har undersökts i den internationella SEVUSMART-studien.

Den 21 oktober 2026 publicerades resultaten i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications, efter att forskningsartikeln genomgått sakkunniggranskning.

Publiceringen är ett steg framåt för läkemedelsutvecklingen. Samtidigt är det viktigt att skilja mellan vad studien faktiskt har visat och vad forskarna hoppas kunna uppnå längre fram.

Studien undersökte framför allt säkerhet och dosering. Den var inte utformad för att bevisa att sevuparin minskar dödligheten i malaria.

23 barn deltog i studien

SEVUSMART genomfördes med barn som drabbats av svår malaria i Kenya och Zambia. Totalt inkluderades 23 patienter, som fick sevuparin intravenöst som tillägg till den ordinarie malariabehandlingen.

Forskarna prövade olika dosnivåer för att undersöka hur barnen reagerade på substansen och vilken dos som skulle kunna användas i fortsatta studier.

Den högsta tolererade dosen fastställdes till 3 milligram per kilo kroppsvikt vid varje infusion. Behandlingsschemat omfattade tre infusioner, vid studiens början samt efter åtta och sexton timmar.

En central säkerhetsfråga var hur sevuparin påverkar blodets förmåga att levra sig. Substansen är besläktad med heparin, som har blodförtunnande egenskaper.

Vid högre doser upptäcktes förändringar i ett blodprov som mäter koagulationsförmågan, kallat APTT. Sex av de 20 barn som ingick i den huvudsakliga dosanalysen uppvisade sådana dosbegränsande förändringar.

Samtliga inträffade vid doser över den nivå som forskarna slutligen bedömde som tolererad.

Ingen klinisk blödning rapporterades under studien.

Det betyder däremot inte att behandlingen har visats vara fri från blödningsrisker. Patientgruppen var liten och barn med vissa blödnings- eller koagulationsrubbningar hade uteslutits.

Tre av de 23 deltagarna ingick inte i huvudanalysen eftersom nödvändiga koagulationsmätningar saknades.

Ett barn avled – men dödligheten kan inte jämföras direkt

Under uppföljningsperioden på 28 dagar avled ett av de 23 barnen. Forskarna bedömde att dödsfallet sannolikt inte orsakades av sevuparin.

Det motsvarar en observerad dödlighet på 4,3 procent.

Modus Therapeutics lyfter fram att andelen är lägre än vad som rapporterats i vissa tidigare studier och patientgrupper med svår malaria.

Men här finns en avgörande begränsning.

SEVUSMART saknade kontrollgrupp.

Det innebär att forskarna inte hade någon jämförbar grupp barn som enbart fick standardbehandling. Därför går det inte att avgöra om den observerade överlevnaden påverkades av sevuparin eller av andra faktorer.

Alla deltagare fick dessutom etablerad behandling mot malaria.

När endast ett dödsfall inträffar i en grupp på 23 patienter blir också den statistiska osäkerheten stor. Forskarna redovisar ett brett osäkerhetsintervall för dödligheten.

Att jämföra resultaten med historiska patientgrupper är inte samma sak som att genomföra en kontrollerad läkemedelsstudie.

Det finns därför ännu inget vetenskapligt stöd för att säga att sevuparin minskar risken att dö av svår malaria.

Så ska läkemedlet fungera

Malaria orsakas av parasiter som sprids genom myggbett. Den allvarligaste formen av sjukdomen kan bland annat orsaka svår blodbrist, medvetslöshet och organsvikt.

En del av sjukdomsförloppet beror på att infekterade röda blodkroppar fastnar i kroppens små blodkärl. Det kan försämra blodcirkulationen och syretillförseln till viktiga organ.

Sevuparin utvecklas för att motverka sådana processer. Tanken är bland annat att substansen ska minska de infekterade blodkropparnas förmåga att fästa vid blodkärlens väggar.

Om behandlingen fungerar som forskarna hoppas skulle den kunna minska vissa av de allvarliga komplikationerna.

Men sevuparin är inte tänkt att ersätta dagens malarialäkemedel.

Vid svår malaria används framför allt artesunat, som snabbt angriper parasiterna. Sevuparin undersöks i stället som en möjlig kompletterande behandling.

Forskarna såg även förändringar i vissa laboratorievärden som kan vara kopplade till sjukdomens svårighetsgrad. Eftersom barnen samtidigt fick vanlig malariabehandling går det dock inte att avgöra vilken betydelse sevuparin hade för förbättringarna.

Stor studie behövs för att visa om behandlingen hjälper

Behovet av bättre behandlingar är stort.

Enligt Världshälsoorganisationen WHO orsakade malaria uppskattningsvis 610 000 dödsfall i världen under 2024. Den överväldigande majoriteten inträffade i Afrika, där små barn är särskilt utsatta.

Även med modern behandling kan svår malaria bli livshotande.

En läkemedelskandidat som kan minska komplikationerna eller förbättra överlevnaden skulle därför kunna få betydande medicinskt värde.

Men för att fastställa om sevuparin har en sådan effekt behövs betydligt större studier.

Forskarna vill gå vidare med en kontrollerad fas II-studie, där det blir möjligt att jämföra standardbehandling med och utan tillägg av sevuparin.

En sådan studie skulle också kunna ge bättre svar om eventuella biverkningar och vilka patienter som i så fall har störst nytta av läkemedlet.

Något fastställt startdatum för nästa studie har inte presenterats.

SEVUSMART har genomförts som ett internationellt forskningssamarbete med Imperial College London som studiesponsor. Svenska Modus Therapeutics har bidragit med läkemedelskandidaten och kompetens kring utvecklingen.

Att resultaten nu publicerats efter vetenskaplig granskning stärker underlaget för fortsatt forskning.

Men det förändrar inte studiens grundläggande begränsning: forskarna har hittat en dos att gå vidare med – inte bevisat att läkemedlet räddar liv.

Den fullständiga forskningsartikeln finns publicerad i Nature Communications.