AstraZenecas läkemedel Tezspire gav kraftigt minskad inflammation hos patienter med eosinofil esofagit, en kronisk sjukdom i matstrupen. Nästan 69 procent nådde histologisk remission med den högre dosen, jämfört med 3,5 procent med placebo. Nya resultat från fas 3-studien CROSSING visar också att patienternas sväljsvårigheter förbättrades, även om skillnaden mot placebo var mindre än för inflammationen.

AstraZeneca och samarbetspartnern Amgen presenterade den 20 oktober 2026 de fullständiga resultaten från CROSSING vid den europeiska mag-tarmkongressen UEG Week i Barcelona.

Redan i augusti meddelade företagen att studien nått sina två primära mål. Det nya är de konkreta siffrorna för hur mycket inflammationen minskade och hur patienterna upplevde sin förmåga att svälja.

Studien omfattade 368 patienter mellan 12 och 80 år med aktiv eosinofil esofagit, även kallad EoE. Deltagarna fick antingen Tezspire i doserna 210 eller 420 milligram eller placebo genom injektioner var fjärde vecka.

Nästan 69 procent nådde remission med Tezspire

Efter 24 veckors behandling hade 68,9 procent av patienterna som fick 420 milligram Tezspire uppnått histologisk remission. Med dosen 210 milligram var andelen 64,8 procent.

I placebogruppen var motsvarande andel 3,5 procent.

Skillnaderna i histologisk remission var statistiskt säkerställda för båda doserna.

Histologisk remission innebär att mängden eosinofila inflammationsceller i vävnadsprover från matstrupen sjunkit till en på förhand bestämd låg nivå.

Det är ett viktigt mått på hur väl behandlingen dämpar själva sjukdomsprocessen. Däremot betyder det inte automatiskt att patienten är symtomfri eller att eventuella tidigare förträngningar i matstrupen har försvunnit.

Sväljsvårigheterna förbättrades – men även med placebo

Det andra primära effektmåttet handlade om patienternas svårigheter att svälja.

Forskarna använde Dysphagia Symptom Questionnaire, DSQ, där patienterna själva rapporterar hur ofta de har problem med att svälja och hur svåra problemen är. Skalan går från 0 till 84 poäng, där högre värden innebär större besvär.

Efter 24 veckor hade DSQ-poängen förbättrats med 22,0 poäng hos patienter som fick den högre Tezspire-dosen. För den lägre dosen var förbättringen 18,8 poäng.

Men även placebogruppen förbättrades, med 14,7 poäng.

Det innebär att den ytterligare förbättringen jämfört med placebo var 7,3 poäng för den högre dosen och 4,1 poäng för den lägre.

Båda skillnaderna var statistiskt signifikanta, men resultatet för den lägre dosen låg nära den vanliga gränsen för statistisk signifikans, med ett p-värde på 0,049.

Det här är en viktig skillnad när resultaten ska tolkas. Att inflammationen minskade dramatiskt hos en stor andel patienter innebär inte att förbättringen av sväljsvårigheterna var lika dramatisk jämfört med placebo.

Samtidigt är det betydelsefullt att Tezspire faktiskt uppnådde statistiskt säkerställd effekt på båda områdena. Vid eosinofil esofagit behöver en behandling helst både dämpa inflammationen och göra det lättare för patienten att äta och svälja.

Effekten fanns kvar efter ett år

Studien följde också behandlingseffekten under 52 veckor.

Efter ett år hade 67,8 procent av patienterna med den lägre Tezspire-dosen och 63,3 procent med den högre uppnått histologisk remission. I placebogruppen var andelen 5,4 procent.

Även patienternas sväljsymtom fortsatte att förbättras.

Efter 52 veckor hade DSQ-poängen minskat med 22,1 respektive 24,0 poäng i Tezspire-grupperna, jämfört med 13,2 poäng i placebogruppen.

Forskarna undersökte dessutom matstrupens utseende med endoskopi. Fullständig endoskopisk remission uppnåddes efter 52 veckor hos 34,4 procent med den lägre dosen och 29,5 procent med den högre, jämfört med 4,1 procent med placebo.

Resultaten tyder på att behandlingseffekten kan bibehållas över längre tid. Däremot går det inte att dra slutsatsen att den ena dosen generellt är bättre än den andra enbart utifrån de redovisade gruppresultaten.

Vad är eosinofil esofagit?

Eosinofil esofagit är en kronisk inflammationssjukdom där en viss typ av vita blodkroppar, eosinofiler, ansamlas i matstrupens slemhinna.

Inflammationen kan göra det svårt för maten att passera. Vissa patienter upplever att det tar stopp när de sväljer, medan andra får smärta eller återkommande problem med mat som fastnar.

Vid långvarig sjukdom kan inflammationen bidra till att matstrupen blir trängre och mindre elastisk.

Sjukdomen förekommer hos både barn och vuxna och skiljer sig från exempelvis vanlig halsbränna. Den kan också förekomma samtidigt med andra allergiska sjukdomar.

Behandlingarna omfattar bland annat protonpumpshämmare, lokalt verkande kortison som sväljs och kostbehandling där vissa livsmedel utesluts.

Biologiska läkemedel är ytterligare ett alternativ för vissa patienter.

Så fungerar Tezspire

Tezspire innehåller den aktiva substansen tezepelumab, en monoklonal antikropp som blockerar signalproteinet TSLP.

Proteinet har en roll i flera inflammatoriska processer. Genom att blockera signaleringen försöker behandlingen påverka inflammationen tidigt i dess förlopp.

Tezspire är redan godkänt inom EU för behandling av svår astma och svår kronisk rinosinuit med näspolyper.

Läkemedlet är däremot inte godkänt för eosinofil esofagit. Resultaten från CROSSING innebär inte att patienter i Sverige nu automatiskt kan få Tezspire som en godkänd behandling mot sjukdomen.

Det finns redan ett annat biologiskt läkemedel, Dupixent (dupilumab), som har en godkänd indikation för eosinofil esofagit hos vissa patienter.

CROSSING jämförde Tezspire med placebo och inte direkt med Dupixent. Därför går det inte att utifrån studien säga att Tezspire är bättre eller sämre än det befintliga biologiska behandlingsalternativet.

Aktuella godkända användningsområden för Tezspire finns hos Europeiska läkemedelsmyndigheten EMA.

Vad visade studien om biverkningar?

AstraZeneca uppger att säkerhetsprofilen i CROSSING överensstämde med vad som tidigare observerats för Tezspire vid dess godkända användningsområden.

Bland de vanligast rapporterade biverkningarna fanns nasofaryngit, en infektion eller inflammation i näsa och svalg, huvudvärk och diarré.

Företagets resultatbesked innehåller däremot inte någon fullständig redovisning av biverkningsfrekvenserna i respektive behandlingsgrupp. Det går därför inte att utifrån dessa uppgifter avgöra hur stora skillnaderna i biverkningsrisk var mellan Tezspire och placebo.

Långsiktig säkerhet är också en viktig del av bedömningen inför en eventuell ny behandlingsindikation för en kronisk sjukdom.

Nästa steg: resultaten ska granskas av myndigheter

AstraZeneca planerar att dela resultaten med läkemedelsmyndigheterna som en del av den fortsatta utvecklingen av Tezspire.

Något nytt godkännande för eosinofil esofagit har inte meddelats, och det finns ännu ingen fastställd tidpunkt för när behandlingen eventuellt kan bli tillgänglig för denna patientgrupp.

För patienter och läkare är den viktigaste slutsatsen att CROSSING visar både en kraftig minskning av inflammationen och en mätbar förbättring av sväljsymtomen jämfört med placebo.

Hur Tezspire i framtiden kan passa in bland befintliga behandlingar återstår däremot att avgöra.

AstraZeneca utvecklar samtidigt biologiska behandlingar inom flera inflammatoriska sjukdomsområden. Bolaget har bland annat tidigare presenterat fas 3-resultat för tozorakimab vid KOL, ett annat läkemedelsprojekt som riktar sig mot inflammatoriska processer.