QatarEnergy förhandlar om fleråriga köp av amerikansk LNG efter de omfattande skadorna på gasanläggningarna vid Ras Laffan. Två LNG-tåg med en sammanlagd kapacitet på 12,8 miljoner ton per år väntas vara ur drift i tre till fem år. Nu kan en av världens viktigaste LNG-exportörer själv bli långsiktig köpare på den amerikanska marknaden – samtidigt som Europa behöver samma gas inför kommande vintrar.

Det är ett skifte som säger mycket om hur allvarligt läget blivit på den globala gasmarknaden.

QatarEnergy har hittills kunnat täcka delar av bortfallet genom spotköp av amerikansk LNG. Nu förhandlar bolaget enligt uppgifter den 11 september om betydligt längre avtal med bland andra Venture Global, Cheniere och Woodside.

Diskussionerna gäller omkring 2–3 miljoner ton LNG per år och kontrakt som i vissa fall kan löpa ända till 2031.

Det handlar inte om att Qatar plötsligt har slut på gas för sin egen inhemska konsumtion. Den amerikanska LNG:n ska framför allt kunna användas inom QatarEnergys globala handelsportfölj för att bolaget ska fortsätta leverera till kunder trots produktionsbortfallet hemma.

Det gör ändå situationen historiskt ovanlig: en av världens stora LNG-exportörer tvingas säkra betydande långsiktiga volymer från konkurrenter.

12,8 miljoner ton LNG-kapacitet är utslagen

De mest betydande skadorna vid Ras Laffan finns på LNG-tåg 4 och 6.

Tillsammans har de en produktionskapacitet på cirka 12,8 miljoner ton LNG per år. Det motsvarar omkring 17 procent av Qatars normala LNG-exportkapacitet.

QatarEnergy har bedömt att reparationerna kan ta mellan tre och fem år.

Nyckeltal	Läget
Utslagen LNG-kapacitet	12,8 miljoner ton per år
Andel av Qatars exportkapacitet	Cirka 17 procent
Beräknad reparationstid	3–5 år
Sökta USA-volymer	Cirka 2–3 miljoner ton per år
Möjlig kontraktsperiod	Till 2031

Det innebär att marknaden inte längre kan behandla bortfallet som en kortvarig störning.

Om den övre delen av reparationsprognosen slår in kan delar av produktionen fortfarande vara borta när de kontrakt QatarEnergy nu diskuterar löper ut.

Även Pearl GTL i Ras Laffan har skadats. En av anläggningens två produktionslinjer väntas vara borta under en längre period.

Skadorna påverkar dessutom fler energiprodukter än LNG. QatarEnergy har räknat med förlorade volymer av bland annat kondensat, LPG, nafta, svavel och helium.

De amerikanska köpen täcker bara en mindre del

De 2–3 miljoner ton LNG per år som QatarEnergy nu försöker säkra ska sättas i relation till de 12,8 miljoner ton produktionskapacitet som slagits ut.

Det betyder att de nya amerikanska volymerna endast skulle motsvara ungefär 16–23 procent av det fysiska bortfallet.

Qatar kan alltså inte köpa sig ur hela problemet med de avtal som nu diskuteras.

I stället handlar strategin om att kombinera flera olika lösningar: kvarvarande produktion i Qatar, amerikanska volymer, spotköp och gas från QatarEnergys övriga handelsportfölj.

Bolaget har också en viktig egen position i USA.

QatarEnergy äger 70 procent av Golden Pass LNG i Texas tillsammans med ExxonMobil. När anläggningen är fullt utbyggd ska den ha en produktionskapacitet på omkring 18 miljoner ton LNG per år.

Att QatarEnergy trots detta förhandlar med ytterligare amerikanska producenter visar hur stort behovet av externa volymer har blivit.

Qatar kan börja konkurrera med Europa om samma LNG

Det mest intressanta är därför inte bara att Qatar köper amerikansk gas.

Det är vilka andra som behöver samma gas.

Europa har sedan den kraftiga minskningen av rysk pipelinegas blivit mycket mer beroende av LNG, framför allt från USA. Samtidigt konkurrerar europeiska köpare med stora importörer i Asien om flexibla laster.

Nu tillkommer QatarEnergy som en ytterligare betydande köpare.

Det finns omkring 25 miljoner ton årlig LNG-kapacitet i amerikanska projekt under byggnad som ännu inte är fullt kontrakterad. Om QatarEnergy binder 2–3 miljoner ton skulle bolaget kunna ta ungefär 8–12 procent av den volymen.

Det räcker inte för att ensamt förändra hela världsmarknaden, men det minskar mängden framtida amerikansk LNG som andra köpare kan konkurrera om.

För Europa är logiken besvärlig.

Kontinenten behöver amerikansk LNG för att kompensera för störningar i Qatar – samtidigt som Qatar själv behöver amerikansk LNG för att kompensera för sina egna störningar.

Hormuz är ett separat och ännu större problem

Produktionsskadorna vid Ras Laffan är bara en del av riskbilden.

Nästan all qatarisk LNG måste transporteras ut genom Hormuzsundet, där fartygstrafiken fortsatt ligger långt under normala nivåer.

Så sent som den 10 september noterades bara sju fartygspassager genom sundet. Före konflikten handlade det om omkring 125 större kommersiella fartyg per dygn.

Det betyder att två risker ligger ovanpå varandra.

Den första är fysisk och relativt enkel att räkna på: 12,8 miljoner ton LNG-kapacitet är borta under flera år.

Den andra är betydligt mer svårbedömd: hur mycket av den kvarvarande qatariska produktionen som faktiskt kan transporteras till kunder.

Så länge Hormuz inte fungerar normalt kan den faktiska förlusten för världsmarknaden därför bli betydligt större än de 17 procent som de skadade LNG-tågen motsvarar.

Qatar måste samtidigt hålla sina gamla leveransavtal

QatarEnergy har sedan länge en stor del av sin produktion bunden i långsiktiga kontrakt, framför allt med asiatiska köpare.

Om produktionen minskar försvinner inte dessa åtaganden automatiskt.

Det är här de amerikanska köpen blir strategiskt viktiga.

En last som köps i USA behöver inte transporteras till Qatar. Den kan i stället gå direkt till en kund i Europa eller Asien och därmed ersätta en qatarisk last som inte längre går att leverera.

QatarEnergy kan alltså i praktiken köpa gas från en amerikansk konkurrent för att fullfölja ett eget leveransåtagande på andra sidan världen.

Bolaget har samtidigt förlängt force majeure för vissa leveranser. Det visar att alla bortfall inte går att täcka genom handel.

Marknaden måste därför räkna med att vissa kunder får mindre qatarisk LNG än de ursprungligen planerat för.

Europas gasmarknad var redan pressad

Utgångsläget för Europa är dessutom sämre än normalt.

Gaslagren ligger klart under de nivåer som Europa varit vant vid under flera tidigare år och gaspriserna har stigit kraftigt under hösten.

Hurbra har tidigare gått igenom hur Europas låga gaslager och stigande gaspris kan påverka vintern.

Qatarproblemen förstärker framför allt osäkerheten kring 2026 och 2027.

Den internationella energibyrån IEA har bedömt att kriget och produktionsskadorna i Mellanöstern kan minska den samlade globala LNG-tillgången under perioden fram till 2030 jämfört med tidigare prognoser.

Den som vill följa den bredare utvecklingen på världsmarknaden kan läsa IEA:s senaste Gas Market Report.

Mindre globalt utbud betyder inte automatiskt en fysisk gasbrist i Europa.

Men det innebär att Europa kan behöva betala mer för att locka till sig flexibla laster.

USA får en ännu viktigare roll

Utvecklingen stärker också USA:s ställning i den globala energihandeln.

Amerikanska LNG-producenter kan sälja samma gas till Europa, Asien och nu i ökande omfattning även till QatarEnergy.

Efterfrågan kommer från flera håll samtidigt medan nya exportprojekt fortfarande byggs ut.

Det skapar ett starkare förhandlingsläge för amerikanska producenter när nya fleråriga kontrakt tecknas.

För importörerna blir motsatsen sann.

Den som behöver säker tillgång på LNG flera år framåt kan få mindre anledning att vänta på lägre priser och i stället försöka låsa volymer tidigt.

Det är också en förklaring till varför QatarEnergy nu söker kontrakt ända fram till 2031 trots att bolaget själv är en av världens största gasproducenter.

Sverige påverkas främst genom priset

Sverige är inte någon stor användare av naturgas i internationell jämförelse.

Därför är risken för en direkt svensk fysisk gasbrist betydligt mindre än i flera andra europeiska länder.

Men Sverige är inte isolerat från den europeiska energimarknaden.

Den svenska och danska gasmarknaden är sammankopplad, och stigande europeiska gaspriser påverkar dessutom kostnaden för gaseldad elproduktion på kontinenten.

Det kan i sin tur bidra till högre elpriser även i Sverige, särskilt i södra elområden under perioder då kraftsystemen är tätt sammankopplade.

Dyrare gas slår dessutom mot energiintensiv industri, kemikalier, gödselproduktion och andra verksamheter vars kostnader påverkas av europeiska energipriser.

Sverige behöver alltså inte importera stora mängder qatarisk LNG för att påverkas ekonomiskt.

Marknaden måste räkna med ett flerårigt Qatarbortfall

Det vore överdrivet att säga att Qatar har försvunnit från den globala LNG-marknaden.

Landet har fortfarande betydande oskadad produktionskapacitet och stora reserver.

Men en del av utbudet är nu borta på ett sätt som marknaden måste behandla som strukturellt.

12,8 miljoner ton årlig LNG-kapacitet kan saknas i tre till fem år.

Ovanpå det kommer risken kring Hormuz.

Att QatarEnergy nu försöker skriva amerikanska leveransavtal som kan löpa ända till 2031 är därför ett viktigt tecken på att bolaget självt planerar för ett långvarigt underskott.

Det är också det som gör utvecklingen större än en vanlig handelsaffär.

En av världens viktigaste LNG-exportörer håller på att bli en flerårig köpare av konkurrenternas gas – samtidigt som Europa och Asien behöver samma volymer.

Om de amerikanska avtalen blir verklighet förändrar de inte bara hur Qatar klarar sina egna leveranser.

De minskar också den mängd LNG som resten av världen kan konkurrera om under flera av de kommande vintrarna.