EU har kapat stora delar av sitt beroende av rysk energi sedan invasionen av Ukraina. Men den långsiktiga omställningen går betydligt långsammare än planerat. När unionens gaslager bara är omkring 67 procent fyllda inför vintern varnar EU:s revisorer samtidigt för att en stor del av de investeringar som skulle göra Europa permanent mindre sårbart fortfarande inte har genomförts.

Europeiska revisionsrätten riktar nu skarp kritik mot genomförandet av REPowerEU, den plan som lanserades efter den ryska invasionen för att snabbt minska EU:s beroende av rysk olja och gas.

Beroendet av Ryssland har minskat kraftigt. Problemet är att en betydande del av förbättringen inte kommer från de långsiktiga investeringar som skulle ersätta den ryska energin.

Milda vintrar, höga gaspriser och lägre efterfrågan har också spelat stor roll.

Samtidigt går Europa mot en vinter med betydligt mindre gas i lager än vid samma tid förra året.

Gaslagren ligger runt 67 procent

Den 8 september var EU:s samlade gaslager omkring 67,1 procent fyllda.

Vid motsvarande tidpunkt förra året låg nivån omkring 80 procent.

Skillnaderna mellan medlemsländerna är dessutom stora. Tysklands lager låg under 55 procent och Nederländernas strax över 50 procent, medan Italien hade fyllt omkring 84 procent av sin lagringskapacitet.

Det betyder inte att EU står inför en akut gasbrist.

EU:s regler har blivit mer flexibla och kommissionen har bedömt att nivåer kring 80 procent fortfarande kan vara tillräckliga inför vintern 2026/27. Det formella målet på 90 procent behöver heller inte nås vid exakt samma datum som tidigare.

Men lägre lager innebär mindre marginaler.

Gaslager kan under vintern stå för en betydande del av Europas konsumtion. Om lagren är mindre fyllda ökar beroendet av att LNG-fartyg och pipelineleveranser fortsätter komma in under de kallaste månaderna.

Det gör Europa känsligare för både väder och geopolitik.

Bara en mindre del av de planerade pengarna har bundits

Den hårdaste delen av revisorernas kritik gäller investeringarna bakom REPowerEU.

När planen presenterades räknade EU-kommissionen med att omkring 300 miljarder euro skulle behöva mobiliseras.

Hittills har medlemsländerna enligt revisionsrätten åtagit omkring 54,3 miljarder euro genom de aktuella REPowerEU-delarna.

Det motsvarar mindre än en femtedel av den finansiering som ursprungligen räknades med.

Det betyder inte att Europas totala energiinvesteringar bara uppgår till den summan. Länder och företag investerar även utanför REPowerEU.

Men siffran visar hur stor skillnaden har blivit mellan den ursprungliga planen och de investeringar som faktiskt har knutits direkt till programmet.

Enligt revisorerna finns flera förklaringar.

Vissa medlemsländer kan finansiera investeringar billigare på egen hand än genom EU:s lån. Processerna kring EU-finansieringen kan också vara administrativa och långsamma, samtidigt som ländernas intresse påverkas av hur stor del som består av lån respektive bidrag.

Dessutom pekar revisorerna på svagheter i medlemsländernas egna energi- och klimatplaner.

EU har ändå minskat beroendet av Ryssland kraftigt

Kritiken innebär inte att EU:s energipolitik sedan 2022 har misslyckats.

Den ryska gasens ställning på den europeiska marknaden har förändrats dramatiskt.

2021 importerade EU omkring 152 miljarder kubikmeter rysk gas. 2025 hade mängden fallit till cirka 36 miljarder kubikmeter.

Rysslands andel av EU:s gasimport föll under samma period från omkring 45 procent till 12 procent.

Även oljeberoendet har minskat kraftigt och importen av ryskt kol har i praktiken fasats ut.

Men revisorernas invändning är att en del av utvecklingen förklaras av andra faktorer än de investeringar som REPowerEU skulle driva fram.

Europas gasförbrukning har minskat. Industrin har pressats av höga energipriser. Flera vintrar har varit relativt milda.

Det har gjort det lättare att ersätta rysk gas än vad det hade varit vid högre förbrukning.

Europas beroende har bytt form

Samtidigt som rysk pipelinegas försvunnit har Europa blivit betydligt mer beroende av LNG.

Flytande naturgas stod 2025 för omkring 45 procent av EU:s gasimport. 2021 var andelen ungefär 20 procent.

USA har blivit den klart viktigaste leverantören.

Men även Ryssland har fortsatt vara en betydande LNG-exportör till EU. Under första kvartalet 2026 stod rysk LNG för drygt 17 procent av EU:s importerade LNG.

Det är den delen av handeln som nu står inför nästa stora förändring.

Från den 1 januari 2027 ska importen av rysk LNG under långsiktiga kontrakt upphöra.

Senare under 2027 ska även den kvarvarande ryska pipelinegasen fasas ut enligt EU-rådets beslut om det stegvisa förbudet mot rysk gas.

Det innebär att EU måste ersätta ytterligare volymer samtidigt som unionen går in i vintern med mindre gas i lager än normalt.

Ny LNG måste köpas på världsmarknaden

Europa har betydligt större kapacitet att importera LNG än under energikrisen 2022.

Fler terminaler har byggts och importvägarna har breddats.

Men LNG är en global marknad.

När Europa behöver mer gas konkurrerar europeiska köpare med bland annat asiatiska länder om samma fartygslaster.

Det blir särskilt känsligt om stora producenter får problem.

EU-kommissionen konstaterade så sent som i början av september att Qatars LNG-produktion fortfarande var nedstängd och att det geopolitiska läget skapade kraftig prisvolatilitet.

Kommissionen såg trots detta ingen omedelbar risk för fysisk gasbrist i EU.

Det är en viktig skillnad.

Det största hotet just nu är inte nödvändigtvis att gasen tar slut, utan att Europa tvingas betala mycket mer för att säkra den.

Gaspriset har redan stigit kraftigt

Prispressen märks redan på den europeiska gasmarknaden.

TTF, det viktigaste riktmärket för europeisk gas, låg i början av september omkring 72 euro per megawattimme och har periodvis handlats ännu högre.

Det är mer än dubbelt så högt som ett år tidigare.

Kombinationen av lägre lager, osäkerhet kring globala LNG-flöden och ett kommande stopp för rysk LNG kan därför bli viktig för hela Europas energimarknad under vintern.

Hurbra har tidigare gått igenom hur Europas gaspris stigit samtidigt som lagren ligger långt under fjolårets nivåer.

Svenska gasförsörjningen är stabil

För Sverige ser läget betydligt mindre dramatiskt ut än rubriker om Europas gaslager kan antyda.

Energimyndighetens aktuella bedömning den 9 september är att både gas- och elförsörjningen i Sverige är stabil.

Gas kommer in från Danmark som vanligt och myndigheten bedömer att tillgången på både LNG och rörbunden gas är god på kort sikt.

Sverige använder dessutom betydligt mindre naturgas än många stora europeiska ekonomier.

Det svenska beroendet är framför allt koncentrerat till det västsvenska gasnätet.

Omkring 90 större industriella anläggningar står för ungefär 80 procent av förbrukningen där.

För vissa företag används gas inte bara för uppvärmning utan även direkt i industriprocesser, vilket gör den betydligt svårare att snabbt ersätta.

Dyrare gas kan ändå slå mot svenska elpriser

Den bredare svenska risken ligger därför inte främst i gasbrist.

Den ligger i priset på el.

Sverige är sammankopplat med andra europeiska elmarknader genom överföringsförbindelser.

På kontinenten spelar gaseldad kraft fortfarande en betydligt större roll än i Sverige.

När gaspriset stiger blir även produktionen i gaskraftverk dyrare. Under perioder när sådana kraftverk behövs för att täcka efterfrågan kan de höga priserna påverka elmarknaden långt utanför de länder där gasen faktiskt används.

Det märks framför allt i södra Sverige, där kopplingen till Danmark, Tyskland och övriga kontinenten är starkare.

Det betyder inte att europeiska gaspriser automatiskt avgör det svenska elpriset.

Vattenkraft, kärnkraft, vindkraft, temperatur, överföringskapacitet och efterfrågan spelar också stora roller.

Men dyr gas i Europa kan höja prisnivån som södra Sverige möter via den gemensamma marknaden.

Vintern blir nästa stora test för EU

EU har på bara några år lyckats göra något som tidigare hade ansetts mycket svårt: minska Rysslands dominerande roll i Europas energiförsörjning.

Men den enkla delen av omställningen kan samtidigt vara över.

Europa har redan minskat efterfrågan kraftigt och ersatt stora mängder rysk pipelinegas med LNG.

Nu måste den mer långsiktiga delen av planen leverera.

Det betyder fler elnät, fler gränsöverskridande förbindelser, mer förnybar produktion och investeringar som permanent minskar behovet av importerad fossil energi.

Revisorernas varning kommer därför vid en känslig tidpunkt.

Lagren är lägre än förra året. Gaspriset är högt. Den globala LNG-marknaden är osäker.

Och om mindre än fyra månader börjar EU stänga dörren för ytterligare en betydande del av den ryska gas som fortfarande når unionen.

Europa står inte inför någon konstaterad energibrist.

Men marginalerna inför vintern är mindre – och priset för att göra sig helt oberoende av Ryssland kan bli betydligt mer kännbart än vad de senaste årens relativt milda vintrar har gett intryck av.