Serbien går mot ett avgörande politiskt vägval efter nästan två år av studentledda protester mot korruption och president Aleksandar Vučićs styre. Regeringen har nu formellt begärt att parlamentet ska upplösas och ett nyval utlysas – samtidigt som Vučić positionerar sig för att lämna presidentposten och återvända som premiärminister.

Valet kan hållas redan den 25 oktober. Först krävs dock att Vučić accepterar regeringens begäran och formellt upplöser parlamentet.

Det innebär att Serbien ännu inte har ett definitivt valdatum. Men den politiska processen är nu betydligt längre gången än tidigare, efter månader av spekulationer om när Vučić skulle ge efter för kravet på nyval.

Regeringen vill att parlamentet upplöses

Premiärminister Đuro Macuts regering lämnade den 7 september in den formella begäran om att presidenten ska upplösa parlamentet.

Motiveringen är att ett val behövs för att minska de politiska och sociala spänningar som präglat Serbien sedan slutet av 2024.

Enligt Serbiens regler för presidentämbetet har Vučić 72 timmar på sig att antingen acceptera regeringens förslag eller förklara varför han inte gör det.

Om han upplöser parlamentet ska parlamentsval samtidigt utlysas.

Det betyder att själva beslutet om nyval fortfarande ligger hos Vučić – men det mesta talar nu för att landet är på väg till val.

Valet kan hållas den 25 oktober

Vučić har tidigare pekat ut både den 18 och 25 oktober som möjliga valdagar.

Den första dagen ser nu ut att vara utesluten.

Serbiska regler kräver att det går minst 45 och högst 60 dagar från det att ett val utlyses till dess att väljarna går till valurnorna. Med regeringens formella begäran först den 7 september är den 18 oktober för tidig.

Den 25 oktober ligger däremot inom tidsramen.

Det är därför den dagen som nu framstår som det tydligaste alternativet om Vučić snabbt upplöser parlamentet.

Ett slutligt datum blir dock inte fastställt förrän presidenten fattat sitt formella beslut.

Nästan två års protester pressar Vučić

Nyvalet kommer efter en protestvåg som blivit en av de största utmaningarna mot Vučić under hans långa tid vid makten.

Protesterna tog fart efter katastrofen vid järnvägsstationen i Novi Sad den 1 november 2024.

Ett betongtak vid stationen rasade och 16 människor dödades.

Katastrofen blev snabbt mer än en fråga om byggsäkerhet. Studenter och andra demonstranter började kräva att dokument kring renoveringen offentliggjordes och att ansvariga ställdes till svars.

I protesterna kopplades olyckan till en bredare kritik mot korruption, svaga institutioner och bristande insyn i offentliga byggprojekt.

Studentrörelsen växte därefter kraftigt.

Demonstrationer har hållits i Belgrad och på andra håll i landet och utvecklats till några av de största regeringskritiska protesterna i Serbien sedan Slobodan Milošević förlorade makten år 2000.

En regering har redan fallit

Protesterna har redan fått direkta politiska konsekvenser.

Miloš Vučević meddelade i januari 2025 att han skulle avgå som premiärminister. Hans avgång bekräftades senare av parlamentet.

Đuro Macut tog över regeringen i april.

Regeringsbytet fick dock inte protesterna att försvinna.

Tvärtom blev kravet på ett nyval allt viktigare för studentrörelsen och regeringens motståndare.

Vučić har länge varit motvillig till att låta protesterna styra valkalendern, men efter nästan två års politiskt tryck står landet nu inför just det scenario som demonstranterna krävt.

Vučić kan byta presidentposten mot premiärministerposten

Det mest uppseendeväckande är samtidigt att ett nyval inte nödvändigtvis innebär slutet på Aleksandar Vučićs tid vid maktens centrum.

Tvärtom förbereder hans parti SNS en ny roll åt honom.

Partiet beslutade den 5 september att nominera Vučić som kandidat till premiärministerposten.

Vučić har också signalerat att han är beredd att lämna presidentämbetet för att kunna delta fullt ut i parlamentsvalet.

Det skulle öppna för en politisk comeback på posten han tidigare innehade.

Vučić var Serbiens premiärminister mellan 2014 och 2017. Därefter valdes han till president, men har även från den posten varit landets överlägset mest inflytelserika politiker.

Han har därmed varit antingen premiärminister eller president i tolv år – och befunnit sig nära den absoluta maktens centrum sedan 2012, då han blev vice premiärminister.

Presidentbytet behöver inte innebära maktskifte

Serbiens politiska system gör också frågan mer komplicerad än ett vanligt byte mellan två poster.

Presidenten har formellt mer begränsade befogenheter än regeringen och premiärministern.

Trots det har Vučić dominerat serbisk politik även under åren som president.

Kritiker menar att makten i praktiken koncentrerats kring honom personligen och hans parti snarare än kring den formella uppdelningen mellan president, regering och parlament.

Vučić och regeringssidan tillbakavisar återkommande anklagelser om auktoritärt styre och framhåller i stället valresultat och folkligt stöd.

Om Vučić lämnar presidentposten för att bli premiärminister skulle det därför inte nödvändigtvis innebära någon större förändring av vem som faktiskt styr Serbien.

Det kan snarare bli en omgruppering av makten.

Valet blir en folkomröstning om Vučić

Det gör det kommande valet betydligt större än ett vanligt parlamentsval.

Efter de långvariga protesterna riskerar varje valrörelse att i praktiken bli en folkomröstning om Vučićs politiska modell.

På ena sidan står SNS och dess allierade, som under många år dominerat val, parlament och regeringsbildning.

På den andra står en splittrad opposition och en studentrörelse som visat att den kan samla mycket stora demonstrationer, men som nu måste omvandla missnöjet på gatorna till röster.

Det är inte självklart att det lyckas.

Vučićs parti har en mycket stark organisation och en betydligt större politisk apparat än de flesta motståndare.

Samtidigt är missnöjet djupare och mer uthålligt än vid många tidigare protestvågor.

Det är just den kombinationen som gör valet svårt att förutse.

Korruption och medier i centrum

Oppositionen och demonstranterna anklagar Vučićs styre för systemisk korruption, politisk kontroll över medier, svaga institutioner och en miljö där regeringskritiker utsätts för hårt tryck.

Regeringen förnekar beskrivningen.

Vučić och hans anhängare har i stället anklagat delar av oppositionen och protesterna för att försöka destabilisera Serbien och avsätta regeringen genom tryck från gatan snarare än genom demokratiska val.

Nyvalet kan därför ge båda sidor möjlighet att testa sina påståenden i valurnorna.

För protestledarna handlar det om att visa att missnöjet har stöd långt utanför universitetsområden och demonstrationer.

För Vučić handlar det om att visa att hans parti fortfarande har väljarnas mandat trots den största politiska krisen på många år.

EU följer utvecklingen

Valet blir också viktigt för Serbiens relation till EU.

Serbien är kandidatland men medlemsprocessen har gått långsamt. Frågor om rättsstat, mediefrihet, korruption och demokratiska institutioner har länge varit centrala i EU:s kritik.

Samtidigt har Belgrad försökt balansera relationerna mellan EU, Ryssland och Kina.

Den balansgången har blivit allt mer känslig när Europas säkerhetsläge förändrats.

Relationen med EU har dessutom utsatts för nya påfrestningar. Hurbra har tidigare rapporterat om hur tusentals människor hyllade Ratko Mladić i Belgrad och hur händelsen väckte ny kritik mot Serbien från europeiskt håll.

Hur ett nytt parlament ser ut – och om Vučić själv blir premiärminister – får därför betydelse långt utanför Serbiens gränser.

Det händer nu

Det första som återstår är presidentens formella besked.

Vučić måste ta ställning till regeringens begäran om att parlamentet ska upplösas.

Om han säger ja utlyses valet och nedräkningen till valdagen börjar.

Därefter väntar frågan om Vučić faktiskt lämnar presidentposten och hur hans kandidatur till premiärminister ska hanteras.

Den konstitutionella och politiska processen kring presidentämbetet blir därmed ett eget spår parallellt med valrörelsen.

Det centrala är dock redan tydligt.

Efter nästan två år av studentledda protester står Serbien inför sitt mest laddade val på länge.

Och mannen som protesterna till stor del riktats mot kan samtidigt använda valet till att försöka förlänga sitt maktinnehav – den här gången från premiärministerposten.