Kanadas inflation steg till 3,0 procent i juli, något mer än väntat och exakt vid överkanten av Bank of Canadas målintervall. Men bakom rubriksiffran finns en betydligt lugnare inflationsbild. Bensinpriser som rusat med 25,7 procent på ett år står för en stor del av uppgången, medan centralbankens viktigaste mått på kärninflationen ligger runt 2 procent.

De nya inflationssiffrorna ger därför Bank of Canada ett besvärligt men inte nödvändigtvis akut problem inför nästa räntebesked den 2 september.

Konsumentpriserna steg med 3,0 procent i årstakt i juli, jämfört med 2,8 procent i juni. Utfallet var också något högre än marknadens förväntningar på omkring 2,9 procent.

På månadsbasis ökade priserna med 0,5 procent.

Det innebär att den kanadensiska inflationen nu ligger precis vid den övre gränsen av Bank of Canadas målintervall på 1–3 procent. Centralbankens egentliga inflationsmål är dock 2 procent, vilket gör sammansättningen bakom uppgången minst lika viktig som själva 3,0-procentssiffran.

Bensinpriset sticker ut kraftigt

Den stora förklaringen finns vid bensinpumparna.

Bensinpriserna var i juli 25,7 procent högre än ett år tidigare, efter en årstakt på 20,5 procent i juni. Uppgången följer på kraftigt högre olje- och energipriser i spåren av den förnyade konflikten mellan USA och Iran och störningarna på den internationella energimarknaden.

Hur stor betydelse bensinen har blir tydligt när den räknas bort.

Enligt Statistics Canadas officiella inflationsrapport var inflationen exklusive bensin endast 2,2 procent i juli. Den nivån var oförändrad för tredje månaden i rad.

Det betyder inte att hela skillnaden mellan 3,0 och 2,2 procentenheter kan tillskrivas bensinen direkt. KPI bygger på en viktad varukorg där olika priser påverkar indexet på olika sätt. Men siffrorna visar tydligt hur starkt energipriserna för närvarande påverkar den kanadensiska inflationen.

Situationen är extra anmärkningsvärd eftersom bensin utgör en relativt liten del av hela konsumtionskorgen. Det krävs därför mycket kraftiga prisrörelser för att drivmedlet ensamt ska få så stor effekt på den samlade inflationen.

Kärninflationen ligger runt målet

Det kanske viktigaste beskedet för Bank of Canada finns därför längre ned i rapporten.

Centralbankens två centrala mått på underliggande inflation visar fortfarande betydligt lugnare prisökningar:

CPI-trim och CPI-median används för att försöka fånga den mer uthålliga inflationen och minska betydelsen av tillfälligt extrema prisrörelser.

Att de båda måtten ligger runt Bank of Canadas tvåprocentsmål talar emot bilden av att Kanada redan befinner sig i en ny bred inflationsvåg.

Även andra delar av konsumentprisindexet ger en mer blandad bild än rubriksiffran.

Matprisinflationen sjönk till 3,1 procent från 3,9 procent månaden före. Boendekostnaderna steg med relativt måttliga 1,3 procent jämfört med juli förra året.

Samtidigt bidrog bland annat dyrare resor till att hålla den totala inflationen uppe.

Energichocken kan ändå sprida sig

Det stora frågetecknet är hur länge de höga energipriserna består.

Bank of Canada kan i stor utsträckning välja att se igenom en direkt uppgång i bensinpriserna. En högre styrränta producerar inte mer olja och löser inte störningar i internationella energiflöden.

Problemet uppstår om energichocken börjar sprida sig.

Dyrare bränsle höjer kostnaderna för transporter, flyg, jordbruk, distribution och många former av industriell produktion. Företag kan så småningom försöka föra dessa kostnader vidare till kunderna.

Om hushållen samtidigt börjar räkna med högre inflation kan även lönekrav och prissättning påverkas.

Just därför blir de kommande månadernas kärninflation viktigare än om bensinen tillfälligt fortsätter att dra upp KPI.

Kanada illustrerar därmed samma problem som många andra ekonomier möter när geopolitisk oro slår mot oljepriset. För svenska hushåll är mekanismen också relevant, vilket vi tidigare gått igenom i vår guide om hur Sverige påverkas av Iran-konflikten.

Kan Bank of Canada behöva höja räntan?

Bank of Canadas styrränta ligger på 2,25 procent.

Juliutfallet gör knappast en räntesänkning mer angelägen. Tvärtom ger en inflation på 3 procent centralbanken ytterligare skäl att avvakta och se hur energichocken utvecklas.

Men siffrorna ger samtidigt inget självklart argument för en ny räntehöjning.

Så länge CPI-trim och CPI-median ligger omkring 2 procent kan banken hävda att den underliggande inflationen fortfarande är under kontroll och att mycket av den senaste uppgången kommer från en extern energichock.

Det mest sannolika dilemmat inför räntebeskedet den 2 september handlar därför mindre om valet mellan en omedelbar höjning eller sänkning och mer om hur länge räntan behöver ligga kvar på 2,25 procent.

Om olje- och bensinpriserna förblir höga under hösten ökar riskerna. Då kan transportkostnader och andra indirekta effekter börja leta sig in i fler delar av ekonomin.

Skulle samtidigt kärninflationen börja stiga tydligt över 2 procent förändras läget snabbt.

Kanadensiska dollarn stärktes

Finansmarknaden reagerade ändå tydligt på inflationsrapporten.

Den kanadensiska dollarn stärktes efter beskedet och handlades omkring 0,2 procent starkare mot den amerikanska dollarn. Även kanadensiska marknadsräntor steg.

Reaktionen är logisk trots den relativt lugna kärninflationen.

Ett högre inflationsutfall än väntat minskar utrymmet för Bank of Canada att snabbt sänka räntan. Därmed blir kanadensiska räntor relativt mer attraktiva, vilket kan ge stöd åt valutan.

Nästa inflationssiffror blir avgörande

Juliutfallet ser dramatiskt ut vid första anblick.

Inflationen är tillbaka på 3 procent och bensinen kostar drygt en fjärdedel mer än för ett år sedan.

Men rapporten innehåller samtidigt flera tecken på att problemet ännu inte har blivit brett. Inflationen exklusive bensin ligger på 2,2 procent och de två viktigaste kärnmåtten på 1,9 respektive 2,0 procent.

Det gör skillnaden mellan en tillfällig energichock och en ny inflationsvåg central för Bank of Canada.

Om bensinpriserna stabiliseras utan att resten av ekonomin följer med upp kan juli mycket väl visa sig vara en tillfällig topp i rubrikinflationen.

Om de höga energikostnaderna däremot börjar synas tydligare i transporter, varor, tjänster och löner får centralbanken ett helt annat problem – och då kan dagens 3-procentsinflation bli början på något betydligt mer svårhanterligt.