En tvångsvårdad kvinna hade fortfarande midjefängsel på sig när hon födde ett dött foster efter en medicinsk abort på sjukhus i Malmö. Kriminalvården beskriver hanteringen som helt felaktig och utreder nu vad som hände. Samtidigt ändras arbetssättet för vem som får fatta beslut om fängsel under transporter.

Fallet väcker också en större fråga. Kriminalvården hade redan sedan tidigare regler som kräver individuella bedömningar och särskild hänsyn till hälsotillstånd. Dessutom har Justitieombudsmannen, JO, tidigare kritiserat myndigheten efter liknande situationer.

Kvinnan hade midjefängsel när fostret föddes

Händelsen inträffade i september 2026. Kvinnan var tvångsvårdad och transporterades av Kriminalvårdens nationella transportenhet till ett sjukhus i Malmö.

På sjukhuset genomgick hon en medicinsk abort. Ett beslut hade fattats om att hon skulle bära midjefängsel under transporten.

Planen var enligt uppgifter som framkommit efteråt att fängslet skulle tas av när själva förlossningen började. Sjukhusvistelsen blev dock längre än väntat och nya besked lämnades under förloppet.

Resultatet blev att kvinnan fortfarande bar midjefängslet när hon födde det döda fostret.

Kriminalvårdens enhetschef Fredrik Thorell har beskrivit det inträffade som helt felaktigt. Myndigheten har gjort en incidentrapport och startat en intern utredning.

Det är ännu inte klarlagt exakt varför det tidigare beskedet om att ta bort fängslet inte följdes, vem som fattade det avgörande beslutet eller vilken information personen hade tillgång till.

Det här ändrar Kriminalvården nu

Den konkreta förändringen gäller vem som ska få bestämma om fängsel när en transport pågår.

Tidigare kunde beslutet ligga hos en transportplanerare som inte själv befann sig tillsammans med den person som transporterades.

Kriminalvårdens nya arbetssätt innebär att transportledaren på plats ska kunna fatta beslut om fängsel.

Skillnaden är viktig i en situation där en persons hälsa snabbt kan förändras. En transportledare som befinner sig på sjukhuset kan själv se vad som händer, ta emot aktuell information från vårdpersonalen och reagera på förändringar i stället för att vara beroende av ett beslut som fattats på distans.

Det innebär däremot inte att Kriminalvården först nu inför regler om hänsyn till gravida eller sjuka personer.

Reglerna krävde redan en individuell bedömning

Kriminalvårdens säkerhetsåtgärder ska anpassas efter den person och den situation som transporten gäller.

Vid bedömningen ska bland annat risken för rymning eller våld vägas mot personens hälsotillstånd. Åtgärderna får inte vara mer ingripande än vad som är nödvändigt.

Just frågan om fängsel vid graviditet och förlossning har dessutom uppmärksammats tidigare.

År 2021 riktade Justitieombudsmannen allvarlig kritik mot Kriminalvården efter att en häktad kvinna som genomgick en sen abort på sjukhus hade utsatts för omfattande säkerhetsåtgärder.

I det ärendet framgick att Kriminalvårdens egna säkerhetsanvisningar redan innehöll särskilda begränsningar. Gravida skulle bedömas individuellt, midjefängsel skulle inte användas om fängsel ändå ansågs nödvändigt och en kvinna vars förlossning hade inletts skulle inte vara fängslad.

Det aktuella Malmöfallet handlar därför inte i första hand om att en helt ny princip införs efter händelsen.

Frågan är snarare hur de befintliga reglerna kunde leda till att kvinnan ändå hade midjefängsel när hon födde.

JO pekade på beslutsordningen redan 2025

Problemet med beslut som fattas på distans har också uppmärksammats tidigare.

I september 2025 granskade JO ett annat fall där Kriminalvården hade transporterat en tvångsvårdad kvinna som befann sig i ett mycket svagt tillstånd. Hon hade bland annat midjebälte och handfängsel.

I den dåvarande ordningen kunde transportledaren på plats normalt inte själv ändra ett beslut om tvångsmedel som hade fattats av transportplaneringen. För att lätta på åtgärderna behövde transportledaren kontakta planeringen och få ett nytt beslut.

JO ansåg att Kriminalvården borde överväga om transportledaren i uppenbara situationer skulle kunna ändra beslutet direkt.

Det nya arbetssätt som nu införs efter Malmöfallet går i samma riktning: mer av beslutsmakten flyttas till personalen som faktiskt befinner sig på plats.

Det går däremot inte att slå fast att JO:s tidigare kritik är orsaken till den aktuella förändringen.

Vem ansvarar när en tvångsvårdad person transporteras?

Fallet omfattar flera olika aktörer med olika ansvarsområden.

Den verksamhet som begär Kriminalvårdens hjälp med en transport behöver lämna relevanta uppgifter om personen och dennes hälsotillstånd. Kriminalvården behöver i sin tur försäkra sig om att det finns tillräcklig information för att transporten ska kunna genomföras på ett säkert och proportionerligt sätt.

När transporten genomförs ansvarar Kriminalvården för sina egna säkerhetsåtgärder, däribland beslut om fängsel.

Sjukhuset ansvarar samtidigt för den medicinska vården. Vårdpersonalen kan informera om patientens tillstånd och vilka medicinska behov som finns, men beslutet om Kriminalvårdens fängselåtgärder ligger inte hos sjukvården.

Exakt hur informationskedjan fungerade i Malmö är en av de frågor som behöver klarläggas.

Det är inte heller offentligt klarlagt enligt vilken lag kvinnan var tvångsvårdad. Det går därför inte att säkert ange vilken form av tvångsvård det rörde sig om.

Utredningen ska visa hur beslutet kunde bli fel

Kriminalvårdens besked om att agerandet var felaktigt innebär inte att hela händelseförloppet redan är utrett.

Det återstår bland annat att klarlägga vilka beslut som fattades under sjukhusvistelsen, vem som fattade dem, vilken medicinsk information som fanns tillgänglig och varför midjefängslet inte togs bort när situationen förändrades.

Det är just där den nya rutinen får sin betydelse.

När transportledaren på plats får större mandat minskar avståndet mellan den person som ser patientens aktuella tillstånd och den person som bestämmer hur ingripande säkerhetsåtgärderna ska vara.

Malmöfallet visar samtidigt att problemet inte bara kan beskrivas som en fråga om vilka regler som finns på papperet. Kriminalvården hade sedan tidigare bestämmelser som krävde individuell hänsyn och tidigare kritik från JO att förhålla sig till.

Den pågående utredningen får visa varför de skydden ändå inte räckte den här gången.