Cyklister misstänks ha använt extra vaddering i sina sport-bh:ar för att minska luftmotståndet. Inför tempoetappen i Tour de France Femmes skärptes därför kontrollerna. Det låter som ett av cykelsportens märkligare bråk, men forskning visar att rätt form på överkroppen faktiskt kan ge en tydlig tidsvinst.

Därför granskades cyklisternas sport-bh:ar

Inför den 21 kilometer långa tempoetappen mellan Gevrey-Chambertin och Dijon riktades plötsligt uppmärksamheten mot något helt annat än cyklar, hjälmar och hjul.

Flera lag misstänkte att cyklister använde extra vaddering under tävlingsdräkten. Vadderingen skulle förändra formen på bröstpartiet och fungera som ett aerodynamiskt hjälpmedel.

Tävlingsjuryn tog uppgifterna på allvar. Samtliga cyklister skulle infinna sig för en slutlig kontroll av cykel och klädsel senast tio minuter före start. Funktionärerna skulle särskilt leta efter föremål och kläder som kunde förändra cyklistens kroppsform.

Ingen namngiven cyklist har pekats ut eller fällts. Det handlar fortfarande om misstankar från andra lag, inte om ett offentliggjort fall där någon har bevisats fuska.

Det hindrar inte att själva metoden kan fungera.

En sport-bh kan fungera som en aerodynamisk kåpa

Cykelsportens tekniska utveckling har länge handlat om att göra allt så strömlinjeformat som möjligt. Ramar, hjul, hjälmar, strumpor, tävlingsdräkter och cyklisternas positioner testas noggrant för att spara watt och sekunder.

Nästa steg är att påverka formen på själva cyklisten.

På engelska används begreppet chest fairing. Det kan översättas till bröstkåpa och innebär att ett föremål placeras under tävlingsdräkten för att skapa en annan yttre form på överkroppen.

Tanken är inte att en större byst automatiskt gör cyklisten snabbare. Det handlar om hur luften rör sig runt bröstet, magen och låren när cyklisten ligger framåtböjd i en extrem tempoställning.

En rätt utformad kåpa kan skapa ett jämnare luftflöde och minska det tryck som annars uppstår längre ned på kroppen. Resultatet kan bli lägre totalt luftmotstånd.

Cyklisten har då i praktiken blivit ytterligare en del av cykelns aerodynamiska paket.

Kan ge omkring 16 sekunders tidsvinst

En vetenskaplig studie om aerodynamiska bröstkåpor undersökte sju olika former genom datorsimuleringar och vindtunneltester.

Den bästa konfigurationen minskade luftmotståndet med upp till 3,6 procent. Beräkningar som återgetts i samband med BH-bråket pekar på en möjlig tidsvinst på minst 0,78 sekunder per kilometer.

Över en 21 kilometer lång tempoetapp skulle det innebära omkring 16 sekunder.

Det är mycket i ett tempolopp. Skillnaden mellan två topplaceringar kan vara betydligt mindre än så.

Men siffran ska inte tolkas som att en vanlig vadderad sport-bh automatiskt ger 16 sekunders fördel. Studien använde särskilt utformade former och visade också att resultatet varierade kraftigt.

Vissa former minskade luftmotståndet betydligt mindre. Andra gjorde cyklisten långsammare.

För att fungera måste en aerodynamisk kåpa därför vara anpassad efter den enskilda cyklistens kropp, position och tävlingsdräkt. Att bara lägga in mer vaddering kan lika gärna försämra luftflödet.

UCI förbjuder att cyklistens form byggs om

Internationella cykelförbundets regler förbjuder kläder, föremål och tillbehör som används för att förändra cyklistens kroppsform.

Det gäller även delar som läggs ovanpå, under eller byggs in i kläderna utan att behövas för plaggets normala funktion, skydd eller komfort.

En vanlig sport-bh är naturligtvis tillåten. Den kan behövas för stöd och för att cyklisten ska kunna tävla bekvämt och säkert.

Gränsen passeras när extra material läggs till för att skapa en snabbare yttre form.

Det är samma grundprincip som gäller om en cyklist skulle stoppa ett särskilt föremål under tröjan för att styra luftströmmen. Att det förbjudna hjälpmedlet placeras i eller omkring en sport-bh gör inte den aerodynamiska funktionen mer tillåten.

Samtidigt är regeln betydligt enklare att skriva än att kontrollera.

Hur kontrollerar man utan att gå över gränsen?

Kvinnliga cyklister har olika kroppar och behöver olika typer av stöd. Sport-bh:ar skiljer sig åt i material, kupor, kompression, sömmar och vaddering.

En funktionär kan därför inte titta på en cyklists profil och automatiskt dra slutsatsen att hon har använt ett förbjudet hjälpmedel.

Det som ser ut som extra material kan vara en normal och nödvändig del av plagget. Skillnaden mellan stöd och aerodynamisk konstruktion kan dessutom vara svår att avgöra utan en närmare kontroll.

Lag ska ha föreslagit att eventuella kontroller genomförs privat av kvinnliga funktionärer. Det är rimligt. En teknisk granskning får inte utvecklas till att kvinnliga cyklisters kroppar visas upp eller diskuteras offentligt som misstänkt bevismaterial.

Här finns den verkligt besvärliga frågan bakom hela bråket: Hur stoppar man en möjlig aerodynamisk genväg utan att göra kontrollen ovärdig eller integritetskränkande?

Misstankar är inte samma sak som bevis

Det finns forskning som visar att en specialanpassad form på bröstpartiet kan minska luftmotståndet. Det finns också tydliga regler mot onödiga föremål som förändrar cyklistens kropp.

Däremot finns ännu inget offentligt stöd för att peka ut en viss deltagare i Tour de France Femmes 2026 som fuskare.

Fotografier från olika lopp eller tävlingsmoment räcker inte. Kroppsposition, klädsel, kameravinkel och olika sport-bh:ar kan skapa synliga skillnader utan att något otillåtet har hänt.

BH-bråket säger därför mer om cykelsportens tekniska kapprustning än om någon enskild cyklist.

Cyklarna har redan förfinats in i minsta detalj. Hjälmarna testas i vindtunnel, dräkterna utformas efter luftflödet och varje del av sittställningen mäts.

Till slut återstår bara cyklisten själv.

Och när kroppen börjar behandlas som en aerodynamisk komponent blir det plötsligt tävlingsjuryns uppgift att avgöra var människan slutar och utrustningen börjar.