Europas största kärnkraftverk har återigen förlorat sin externa elförsörjning. Zaporizjzja drivs nu med reservgeneratorer efter skador på en högspänningsledning. Strålningsnivåerna uppges vara normala, men elavbrottet innebär att ytterligare ett viktigt säkerhetslager har försvunnit.

Det ryskkontrollerade kärnkraftverket Zaporizjzja i södra Ukraina förlorade på torsdagen den 20 augusti sin externa elförsörjning.

Enligt den ryskt installerade ledningen vid anläggningen skadades en högspänningsledning, vilket gjorde att kärnkraftverket fick gå över till nöddiesel. Säkerhetssystemen uppges fungera och några förhöjda strålningsnivåer har inte rapporterats.

Det betyder inte att situationen är ofarlig.

Även om samtliga sex reaktorer vid Zaporizjzja är avstängda behöver kärnkraftverket kontinuerligt elektricitet. När den vanliga elförsörjningen försvinner blir dieselgeneratorerna därför avgörande för att hålla viktiga system igång.

Därför behöver ett avstängt kärnkraftverk fortfarande el

En kärnreaktor slutar inte omedelbart att utveckla värme bara för att elproduktionen stoppas.

Kärnbränslet fortsätter att producera så kallad resteffekt genom radioaktivt sönderfall. Värmen minskar successivt efter att reaktorn stängts av, men kylning och övervakning behövs fortfarande.

Det gäller också använt kärnbränsle som förvaras i särskilda bassänger och behöver hållas under vatten.

Vid Zaporizjzja har reaktorerna varit avstängda under lång tid och den sista reaktorn gick över till kall avställning våren 2024. Det betyder att värmeutvecklingen är betydligt lägre än om en reaktor i full drift plötsligt skulle stängas ned.

Behovet av fungerande säkerhetssystem finns ändå kvar.

Nöddieseln har nu tagit över

När den externa elförsörjningen försvinner är dieselgeneratorerna konstruerade för att ta över försörjningen till de system som fortfarande behöver ström.

Så länge generatorerna fungerar och det finns tillgång till bränsle kan ett sådant elavbrott hanteras utan att det leder till något radioaktivt utsläpp.

Situationen vid Zaporizjzja är därför inte ett fullständigt så kallat station blackout. Det begreppet används när både den externa elförsörjningen och den nödvändiga interna reservkraften har försvunnit.

Problemet är i stället att ett säkerhetslager har fallit bort och att kärnkraftverket blivit mer beroende av de kvarvarande reservsystemen.

Det är särskilt känsligt vid Zaporizjzja eftersom elförsörjningen har störts upprepade gånger under kriget.

Vad händer om även dieselgeneratorerna slutar fungera?

Om reservkraften också skulle försvinna blir läget betydligt allvarligare, men det betyder inte att en härdsmälta sker omedelbart.

Anläggningen har fler säkerhetslager och det finns tidsmarginaler för att försöka återställa kraftförsörjningen eller ordna alternativ kylning.

Utan tillräcklig elektricitet kan däremot möjligheterna att driva kylsystem, instrumentering och andra säkerhetsfunktioner försämras.

Vattnet runt använt kärnbränsle skulle på sikt värmas upp. Om kylningen inte återställs kan vattnet efter tillräckligt lång tid börja förångas. Sjunker vattennivån tillräckligt mycket kan bränslet överhettas och i ett allvarligt scenario skadas.

Hur lång tid en sådan utveckling skulle ta beror på bland annat bränslets ålder, vattennivåerna och vilka alternativa kylmöjligheter som finns.

Det finns därför ingen seriös enkel nedräkning från ett elavbrott till en kärnkraftsolycka.

IAEA hade redan varnat för problemet

Risken med återkommande elavbrott vid Zaporizjzja är inte ny.

Tidigare i augusti höjdes vattennivåerna i bassängerna för använt kärnbränsle för att skapa större säkerhetsmarginaler om den externa kraftförsörjningen skulle försvinna under en längre tid.

Tanken är att en större vattenvolym ger mer tid innan temperaturen blir kritisk om den normala kylningen skulle upphöra.

Det gör torsdagens händelse särskilt relevant. Bara veckor efter att säkerhetsmarginalerna förstärkts har kärnkraftverket återigen hamnat i just det läge som åtgärderna var avsedda att skydda mot.

De många avbrotten innebär också en belastning på reservgeneratorerna. Ukrainas kärnkraftsbolag Energoatom har tidigare varnat för att återkommande starter och längre perioder med dieseldrift ökar slitaget på utrustningen.

Kärnkraftverkets läge har varit en återkommande säkerhetsfråga sedan Ryssland tog kontroll över området under invasionen. Den som vill följa den bredare utvecklingen kan också läsa Hur går det i kriget i Ukraina?.

Normala strålningsnivåer betyder inte att risken är borta

Det kan låta motsägelsefullt att strålningsnivåerna är normala samtidigt som kärnsäkerhetsläget har försämrats.

Det handlar om två olika saker.

Strålningsmätningar visar om radioaktiva ämnen har kommit ut i omgivningen. Förlusten av extern el handlar i stället om vilka säkerhetsmarginaler anläggningen har kvar för att förhindra att ett sådant utsläpp över huvud taget sker.

Det finns alltså inget känt radioaktivt utsläpp från Zaporizjzja i samband med torsdagens elavbrott. Men anläggningen befinner sig i ett mer sårbart läge så länge den normala kraftförsörjningen inte är återställd.

Vad betyder ett haveri i Zaporizjzja för Sverige?

För svenska läsare finns ingen anledning att vidta några skyddsåtgärder på grund av torsdagens besked.

Strålsäkerhetsmyndigheten bedömer att avståndet mellan Ukraina och Sverige är så stort att konsekvenserna här skulle vara begränsade även vid en allvarlig kärnkraftsolycka.

Myndigheten bedömer att åtgärder som evakuering, inomhusvistelse eller intag av jodtabletter inte skulle bli aktuella i Sverige. Vid ett större radioaktivt utsläpp skulle påverkan i stället kunna handla om exempelvis livsmedelsproduktion och behov av mätningar.

Sverige övervakar kontinuerligt strålningsnivåerna genom svenska och europeiska mätsystem.

Det akuta problemet finns därför vid själva kärnkraftverket. Ju längre Zaporizjzja är beroende av nöddiesel och ju fler gånger den normala elförsörjningen bryts, desto mindre blir säkerhetsmarginalerna vid en anläggning som redan befinner sig mitt i ett krigsområde.