Det ryskockuperade kärnkraftverket Zaporizjzja har varit utan extern elförsörjning i mer än en vecka. Säkerhetssystemen drivs nu av dieselgeneratorer och bränslet uppges räcka i omkring tio dagar. Läget är allvarligt, men siffran betyder inte att Europas största kärnkraftverk står tio dagar från en härdsmälta.

Zaporizjzja kärnkraftverk i södra Ukraina förlorade sin sista fungerande externa kraftledning den 20 augusti.

Sedan dess har anläggningen varit helt beroende av reservgeneratorer för den elektricitet som behövs för bland annat kylning och andra säkerhetssystem.

Enligt Internationella atomenergiorganet, IAEA, motsvarar diesellagret vid anläggningen för närvarande ungefär tio dagars drift.

Samtidigt försöker IAEA få till en tillfällig lokal vapenvila så att den skadade elledningen kan repareras.

Därför är läget allvarligt

Ett kärnkraftverk behöver elektricitet även när reaktorerna inte producerar någon el.

Kärnbränslet fortsätter att avge så kallad sönderfallsvärme efter att en reaktor har stängts av. Även använt kärnbränsle som förvaras i bassänger behöver kylas.

Den externa elförsörjningen är därför en viktig del av kärnkraftverkets säkerhetssystem.

Vid Zaporizjzja fungerar kylningen fortfarande. Problemet är att den nu är beroende av reservkraft.

Det innebär att dieselgeneratorerna har gått från att vara en sista säkerhetslösning till att vara den huvudsakliga källan till elektricitet för viktiga system.

IAEA uppger att det finns 20 reservdieselgeneratorer vid anläggningen. Organisationens personal har under de senaste dagarna kontrollerat större delen av systemet och även sett nya dieselleveranser föras in till området.

Tio dagar är inte en nedräkning till en olycka

Uppgiften om diesel för omkring tio dagar behöver sättas i rätt sammanhang.

Det betyder inte att en kärnkraftsolycka automatiskt inträffar när tio dagar har gått.

Tio dagar är den uppskattade tiden som den nuvarande bränslemängden kan hålla reservgeneratorerna i drift om extern el fortfarande saknas och inget nytt dieselbränsle tillförs.

Det är dessutom ungefär den bränslenivå som krävs enligt de regler som gäller för anläggningen.

En farligare situation skulle uppstå först om både den externa elförsörjningen och reservgeneratorerna försvinner.

Ett sådant läge brukar kallas station blackout. Då försvinner den växelström som flera av säkerhetssystemen är beroende av.

Men även en sådan situation innebär inte att en härdsmälta sker omedelbart.

Hur snabbt läget försämras beror bland annat på reaktorernas tillstånd, mängden sönderfallsvärme, vattennivåerna och vilka alternativa kylmöjligheter som fortfarande finns.

Alla sex reaktorer är avstängda

En viktig skillnad jämfört med ett kärnkraftverk i normal drift är att samtliga sex reaktorer vid Zaporizjzja sedan länge är avstängda.

De befinner sig i så kallat kallavställt läge och producerar ingen elektricitet.

Det minskar värmeutvecklingen kraftigt jämfört med en reaktor som just har stängts från full effekt.

Det är en av anledningarna till att läget inte bör beskrivas som att en akut härdsmälta är nära.

Kylning behövs fortfarande, men det finns betydligt mer tid att agera än vid en motsvarande total strömförlust i en reaktor som nyligen varit i full drift.

IAEA har också uppgett att vattennivåerna i bassängerna med använt kärnbränsle har höjts. Åtgärden ökar marginalerna om kylsystemen någon gång skulle sluta fungera.

Från tio kraftledningar till dieselgeneratorer

Utvecklingen visar samtidigt hur mycket säkerhetsmarginalerna runt kärnkraftverket har försämrats under kriget.

Före den fullskaliga ryska invasionen hade Zaporizjzja tillgång till tio externa kraftledningar.

Under kriget har ledning efter ledning skadats eller slagits ut.

En viktig 750 kV-ledning har varit ur funktion sedan tidigare under året. När den sista fungerande 330 kV-ledningen, Ferosplavna-1, kopplades bort den 20 augusti försvann den sista externa elförbindelsen.

Zaporizjzja har tidigare förlorat all extern el ett stort antal gånger sedan kriget började.

Skillnaden nu är att avbrottet har blivit ovanligt långvarigt.

Den som vill följa den bredare utvecklingen kan läsa Hurbra:s analys av läget i kriget i Ukraina.

IAEA försöker få fram lokal vapenvila

IAEA arbetar nu för att få Ryssland och Ukraina att acceptera ett begränsat stopp i striderna nära den skadade kraftledningen.

Syftet är att tekniker ska kunna ta sig fram och genomföra reparationer utan att utsättas för beskjutning eller drönarattacker.

Liknande tillfälliga överenskommelser har använts tidigare för att reparera elförsörjningen runt kärnkraftverket.

IAEA-chefen Rafael Grossi har återkommande varnat för att kärnkraftverkets säkerhet inte kan bygga på reservgeneratorer under längre perioder.

Organisationen fortsätter att ha egen personal på plats. IAEA rapporterar samtidigt om återkommande explosioner och militär aktivitet i närheten av anläggningen.

Flera drönarincidenter har också rapporterats under den senaste veckan.

Någon sida har inte pekats ut av IAEA som ansvarig för de aktuella skadorna på elledningen.

Den senaste officiella lägesbilden finns hos IAEA.

Strålningsnivåerna är normala

Det finns i nuläget inga uppgifter om ett radioaktivt utsläpp från Zaporizjzja.

IAEA rapporterar normala strålningsnivåer vid anläggningen.

Det betyder inte att situationen är ofarlig. Kombinationen av krig, skadade kraftledningar och långvarigt beroende av reservdiesel är i sig ett säkerhetsproblem som normalt inte ska förekomma vid ett kärnkraftverk.

Men det är samtidigt en stor skillnad mellan den situationen och en pågående kärnkraftsolycka.

Kylningen fungerar. Reservgeneratorerna fungerar. Bränsle finns på plats och nya leveranser har kunnat genomföras.

Så skulle Sverige påverkas

För Sverige finns det ingen anledning att tolka den aktuella situationen som ett omedelbart strålningshot.

Strålsäkerhetsmyndigheten har tidigare bedömt att det stora avståndet mellan Zaporizjzja och Sverige kraftigt begränsar konsekvenserna här även vid en allvarlig kärnkraftsolycka.

För att Sverige skulle påverkas märkbart skulle det krävas ett betydande radioaktivt utsläpp och väderförhållanden som för ämnena norrut.

Sverige har dessutom ett nät av mätstationer som kontinuerligt övervakar strålningsnivåerna.

Det mest relevanta för svensk del just nu är därför inte en omedelbar olycksrisk, utan att ett mycket stort kärnkraftverk under pågående krig har förlorat nästan alla normala säkerhetsmarginaler kring sin elförsörjning.

Så länge dieselgeneratorerna fungerar och bränsle kan föras fram är situationen under kontroll.

Men varje dag utan återställd extern el gör anläggningen mer beroende av ett reservsystem som aldrig var tänkt att bära kärnkraftverkets säkerhet på obestämd tid.