EMS-träning använder elektriska impulser för att få muskler att dra ihop sig. Metoden används både inom rehabilitering och som träningsform, men belastningen kan skilja sig kraftigt. Vid helkropps-EMS stimuleras flera stora muskelgrupper samtidigt, och om intensiteten blir för hög kan musklerna utsättas för en betydligt större belastning än användaren känner sig van vid.
Frågan har fått extra uppmärksamhet efter att flera personer i svenska trampolinlandslaget behövt sjukhusvård efter ett träningsläger där EMS-dräkter användes. Något fastställt samband mellan träningen och vårdbehovet har ännu inte presenterats, och det går därför inte att säga vad som orsakat de aktuella fallen.
Däremot är det känt sedan tidigare att intensiv helkropps-EMS i vissa situationer kan orsaka omfattande muskelskador.
Vad är EMS-träning?
EMS står för electrical muscle stimulation, elektrisk muskelstimulering. Inom sjukvård och rehabilitering används även begreppet NMES, neuromuskulär elektrisk stimulering.
Principen är att elektroder på huden skickar elektriska impulser till nerver som styr musklerna. Impulserna gör att muskelfibrerna drar ihop sig.
Resultatet liknar på så sätt det som händer när hjärnan och nervsystemet normalt säger åt en muskel att arbeta. Skillnaden är att signalen vid EMS kommer utifrån.
Det betyder inte att elektriciteten i sig tränar muskeln på något mystiskt sätt. Effekten uppstår framför allt genom att den elektriska stimuleringen framkallar muskelkontraktioner.
Hur stor belastningen blir beror bland annat på stimuleringens intensitet, hur länge den pågår, vilka muskler som aktiveras och vad personen gör samtidigt.
Lokal EMS och helkropps-EMS är inte samma sak
Det är viktigt att skilja mellan den elektriska muskelstimulering som används lokalt inom exempelvis rehabilitering och den helkropps-EMS som används som träningsmetod.
| Lokal EMS/NMES | Helkropps-EMS |
|---|---|
| Stimulerar vanligtvis en eller några muskler | Stimulerar flera stora muskelgrupper samtidigt |
| Används ofta inom rehabilitering | Används främst som träningsmetod |
| Har ett avgränsat behandlingsmål | Kombineras ofta med vanliga träningsrörelser |
| Belastningen kan styras lokalt | Den totala muskelbelastningen kan bli mycket stor |
Lokal elektrisk stimulering kan exempelvis användas för att hjälpa en försvagad muskel att aktiveras efter en skada eller neurologisk sjukdom.
Vid helkropps-EMS används i stället en dräkt, väst eller flera elektrodytor som samtidigt stimulerar stora delar av kroppen. Personen gör ofta knäböj, utfall eller andra rörelser samtidigt som impulserna skickas genom musklerna.
Det innebär att många muskler kan arbeta intensivt på samma gång.
Varför kan EMS-träning skada musklerna?
Muskler skadas i liten omfattning även av vanlig hård träning. Det är en normal del av belastningen och återhämtningen.
Problemet med mycket intensiv helkropps-EMS är att den sammanlagda belastningen kan bli ovanligt stor.
När en person tränar normalt begränsas ansträngningen till viss del av trötthet, teknik och nervsystemets egen reglering. Vid elektrisk stimulering aktiveras muskler dessutom utifrån.
Om flera stora muskelgrupper stimuleras kraftigt samtidigt kan mängden arbetande muskelvävnad bli stor.
Risken verkar vara särskilt relevant när kroppen inte tidigare är van vid helkropps-EMS.
Att någon är vältränad innebär därför inte automatiskt att personen är van vid just den belastning som EMS innebär.
För hög intensitet är en viktig risk
Styrkan på de elektriska impulserna påverkar hur kraftigt musklerna drar ihop sig.
Ju högre stimulering, desto större kan belastningen bli.
Internationella rekommendationer för helkropps-EMS betonar därför att nybörjare ska introduceras successivt och inte börja med maximal eller nära maximal intensitet.
Det finns rapporterade fall där personer drabbats av mycket kraftig muskelnedbrytning efter sin första eller någon av sina första sessioner med helkropps-EMS.
Det betyder inte att en normal EMS-session automatiskt orsakar skador. Det visar däremot att doseringen spelar stor roll.
Kroppen behöver vänja sig
Forskning på tidigare ovana användare visar att muskelskademarkörer i blodet kan öka kraftigt efter ett intensivt helkropps-EMS-pass.
En av de viktigaste markörerna är kreatinkinas, CK. Ämnet finns inne i muskelceller och läcker ut i blodet när muskelvävnad skadas.
Efter mycket intensiv EMS kan CK fortsätta stiga under flera dygn efter själva träningen.
Det innebär att den största belastningen på kroppen inte alltid märks direkt efter passet.
Internationella säkerhetsrekommendationer för helkropps-EMS förespråkar därför en gradvis tillvänjningsperiod under de första veckorna.
Under introduktionsperioden rekommenderas låg träningsfrekvens och begränsad intensitet. Först när kroppen hunnit vänja sig bör belastningen höjas.
Återhämtningen är viktig
Samma princip gäller återhämtningen.
Om ett träningspass orsakar omfattande muskelskada behöver kroppen tid att reparera vävnaden.
Det är därför olämpligt att genomföra nya mycket intensiva helkropps-EMS-pass tätt efter varandra, särskilt i början.
Säkerhetsrekommendationerna anger flera dagars återhämtning mellan intensiva sessioner efter introduktionsperioden.
För lite återhämtning betyder inte automatiskt att en allvarlig skada uppstår, men den totala belastningen kan bli större när musklerna ännu inte återhämtat sig från föregående pass.
Vad är rabdomyolys?
Den allvarliga muskelskada som framför allt diskuteras i samband med mycket intensiv EMS är rabdomyolys.
Rabdomyolys innebär att skelettmuskelceller bryts ned i så stor omfattning att stora mängder innehåll från muskelcellerna frigörs i blodet.
Bland ämnena finns CK och myoglobin.
Myoglobin är ett protein som finns i musklerna. Om mycket myoglobin frigörs kan det filtreras genom njurarna och hamna i urinen.
I allvarliga fall kan rabdomyolys bland annat påverka njurarna och kroppens saltbalans.
Tillståndet kan orsakas av flera olika saker. Mycket hård fysisk ansträngning är en möjlig orsak, men även exempelvis skador, värme, vissa läkemedel och andra medicinska tillstånd kan ligga bakom.
Att någon har kraftig träningsvärk efter EMS betyder alltså inte i sig att personen har rabdomyolys.
Mörk urin är ett varningstecken
Tre symtom brukar särskilt nämnas i samband med allvarlig muskelskada:
- mycket kraftig eller ovanlig muskelsmärta
- uttalad muskelsvaghet
- mörk, te- eller colafärgad urin
Mörk urin kan uppstå när myoglobin från skadad muskelvävnad utsöndras via njurarna.
Den som får sådana symtom efter hård träning bör därför inte bara utgå från att det handlar om vanlig träningsvärk.
Vården kan med hjälp av bland annat blodprov bedöma om muskelskadan är större än vad som normalt kan förväntas efter träning.
Symtomen går däremot inte att använda för att själv ställa diagnosen rabdomyolys. Mörk urin kan ha flera orsaker och graden av muskelvärk säger inte ensam hur stor vävnadsskadan är. Det är en princip som även är relevant i andra sammanhang där smärta och vävnadsskada inte alltid följer varandra.
Vanlig träningsvärk är något annat
Vanlig träningsvärk uppstår ofta efter en belastning som kroppen inte är van vid.
Musklerna kan kännas ömma och stela, ofta med tydligast besvär ett eller två dygn efter träningen. Därefter brukar värken gradvis minska.
Det är vanligt och i sig inte ett tecken på allvarlig muskelskada.
Det som bör väcka större uppmärksamhet är om smärtan är extrem, om musklerna känns tydligt svagare än normalt eller om urinen blir mörk.
Det går inte heller att sätta en enkel gräns där viss smärta är ofarlig och en annan automatiskt betyder rabdomyolys.
Kan EMS användas säkert?
Ja. EMS används sedan länge inom både vård och träning, och studier av kontrollerad helkropps-EMS visar att allvarliga komplikationer är ovanliga när träningen introduceras och övervakas på ett rimligt sätt.
Det betyder samtidigt inte att metoden är riskfri.
Säker användning bygger bland annat på att intensiteten anpassas individuellt, att nya användare får vänja sig gradvis och att träningen inte drivs till fullständig utmattning.
Särskilt den första tiden är viktig.
Personer kan reagera väldigt olika på samma belastning. Därför går det inte att utgå från att en viss inställning är lämplig bara för att en annan person klarar den.
Vad vet vi om trampolinlandslaget?
Flera personer i svenska trampolinlandslaget sökte vård efter ett träningsläger i september 2026 där EMS-dräkter användes.
Det har rapporterats om bland annat smärta i kroppen och missfärgad urin.
EMS-träningen är därför relevant när händelsen utreds, eftersom intensiv helkropps-EMS sedan tidigare har kopplats till omfattande muskelskador i enstaka fall.
Men den medicinska orsaken till landslagsgymnasternas besvär är inte offentligt fastställd.
Det går därför inte att slå fast att de drabbats av rabdomyolys, att EMS varit orsaken eller exakt vilken roll träningen i så fall har spelat.
Det går däremot att konstatera att symtom som kraftig muskelsmärta, svaghet och mörk urin efter intensiv fysisk belastning ska tas på allvar.
Därför skiljer sig EMS från vanlig träning
EMS är i grunden ett sätt att få muskler att arbeta genom elektrisk stimulering.
I en lokal och kontrollerad form är tekniken ett etablerat verktyg inom rehabilitering. Vid helkropps-EMS förändras förutsättningarna eftersom flera stora muskelgrupper kan aktiveras samtidigt.
Det är just kombinationen av många arbetande muskler, hög stimulering och en belastning kroppen inte är van vid som kan göra ett för hårt EMS-pass problematiskt.
För de flesta handlar träningens effekter om betydligt mindre muskelskador och vanlig återhämtning. Men när smärtan blir extrem, musklerna känns påtagligt svaga eller urinen blir mörk är det inte något som bör betraktas som vanlig träningsvärk.