USA har slutit ett omfattande oljeavtal med Venezuela som omfattar projekt med mer än 65 miljarder fat bevisade reserver. Donald Trump beskriver det som ett historiskt genombrott, samtidigt som investeringar på närmare 100 miljarder dollar väntas kunna följa. Men de enorma reserverna betyder inte att miljarder fat plötsligt når marknaden. Den verkligt avgörande frågan är hur snabbt Venezuela kan öka sin produktion – och därmed börja pressa oljepriset, svenska drivmedelspriser och inflationen.

Avtalet offentliggjordes sent den 28 augusti och omfattar 17 venezuelanska oljefält, bland annat i det oljerika Orinocobältet.

USA får enligt de uppgifter som hittills presenterats en majoritetsposition i den nya strukturen kring projekten. Venezuela ska samtidigt ha gett mycket långsiktiga utvecklingsrättigheter, medan amerikanska och privata aktörer väntas stå för en stor del av kapitalet och den tekniska återuppbyggnaden.

Men det finns en viktig skillnad mellan att kontrollera oljeprojekt och att äga 65 miljarder fat färdigproducerad olja.

Det är den skillnaden som avgör hur stor den verkliga effekten på världsmarknaden kan bli.

65 miljarder fat är ungefär en femtedel av Venezuelas reserver

Venezuela har omkring 303 miljarder fat bevisade oljereserver och brukar räknas som landet med de största kända reserverna i världen.

De mer än 65 miljarder fat som omfattas av det nya avtalet motsvarar därmed ungefär 21 procent av landets totala bevisade reserver.

Det är en enorm mängd.

Som jämförelse skulle 65 miljarder fat motsvara mer än ett och ett halvt års total global oljeproduktion om hela världens nuvarande produktion hypotetiskt togs från samma reserv.

Men jämförelsen visar också varför reservsiffran i sig kan vara missvisande.

Olja som finns under marken är inte samma sak som olja som snabbt kan säljas på världsmarknaden.

Venezuelas stora problem har länge varit just att omvandla sina enorma reserver till faktisk produktion.

Venezuela producerar bara drygt en miljon fat om dagen

Trots de gigantiska reserverna producerar Venezuela i dag bara omkring 1,1–1,25 miljoner fat olja per dag.

Det motsvarar ungefär en procent av den globala oljeproduktionen.

En stor del av Venezuelas olja är dessutom mycket tung råolja från Orinocobältet. Den kräver omfattande investeringar, särskild utrustning och raffinaderier som kan hantera den tunga råoljan.

Landets oljeindustri har samtidigt drabbats av åratal av underinvesteringar, sanktioner, kompetensflykt och problem med bland annat elförsörjning, pipelines och exportinfrastruktur.

Det innebär att de 65 miljarderna inte kan börja strömma ut på världsmarknaden bara för att ett nytt avtal har skrivits.

Det kan ta flera år innan stora produktionsökningar blir möjliga.

Här går gränsen för när Venezuela verkligen påverkar oljepriset

Den intressanta frågan är därför inte hur stora reserverna är, utan hur mycket Venezuela faktiskt kan öka produktionen.

Om landet exempelvis går från dagens cirka 1,25 miljoner fat per dag till 1,5 miljoner är ökningen relativt begränsad.

Om produktionen däremot börjar närma sig två eller 2,5 miljoner fat per dag förändras marknadsbilden betydligt mer.

Venezuelas produktion	Ökning från cirka 1,25 miljoner fat/dag
1,5 miljoner fat/dag	+250 000 fat/dag
2,0 miljoner fat/dag	+750 000 fat/dag
2,5 miljoner fat/dag	+1,25 miljoner fat/dag

En ökning med 750 000 fat per dag motsvarar omkring 0,7 procent av världens totala oljeutbud.

Det låter kanske inte dramatiskt, men på oljemarknaden kan även relativt små förändringar mellan tillgång och efterfrågan få stor prisbetydelse.

När marknaden redan är nära balans kan några hundra tusen extra fat per dag vara skillnaden mellan underskott och överskott.

En miljon extra fat skulle vara stort i dagens marknad

Den globala oljeproduktionen ligger omkring 100 miljoner fat per dag.

Samtidigt befinner sig marknaden fortfarande i ett läge där geopolitiska störningar och minskade leveranser från Mellanöstern har skapat oro kring tillgången.

Det gör Venezuela extra intressant.

En framtida produktionsökning på omkring en miljon fat per dag skulle vara tillräckligt stor för att förändra den globala balansen tydligt.

Men det är viktigt att skilja mellan effekten på kort och lång sikt.

På kort sikt är exempelvis situationen kring Hormuzsundet och Mellanösterns oljeexport fortfarande betydligt viktigare för marknaden. Hurbra har tidigare gått igenom hur störningar i Hormuz kan slå direkt mot svenska drivmedelspriser.

Venezuelas effekt är i stället framför allt långsiktig.

Om investeringarna lyckas och landet gradvis återtar en större roll som oljeproducent kan marknaden börja räkna med ett permanent större utbud.

Det skulle i sig kunna pressa framtida oljepriser.

Analytiker har tidigare räknat på flera dollar lägre oljepris

Redan före det nya avtalet har banker och energianalytiker försökt uppskatta vad ett verkligt venezuelanskt produktionslyft skulle kunna innebära.

I ett tidigare scenario uppskattade Goldman Sachs att venezuelansk produktion på omkring två miljoner fat per dag 2030 skulle kunna sänka oljepriset med omkring fyra dollar per fat jämfört med bankens grundscenario.

Det är inte en prognos för det nya avtalet, men visar storleksordningen.

Om Venezuela på sikt skulle nå ännu högre produktion blir effekten potentiellt större.

Samtidigt kan OPEC och andra stora producenter svara genom att minska sin egen produktion.

Det innebär att sambandet aldrig blir så enkelt som att en miljon extra venezuelanska fat automatiskt sänker oljepriset med ett visst antal dollar.

100 miljarder dollar kan bli avgörande

Det andra stora numret i avtalet är investeringarna.

Amerikanska företrädare har talat om närmare 100 miljarder dollar i möjliga privata investeringar i Venezuelas oljeindustri.

Det bör dock inte tolkas som att hela summan redan ligger färdig eller är garanterad.

Den fullständiga finansieringen och investerarlistan är ännu inte offentlig.

Däremot är kapitalbehovet enormt.

Venezuela behöver investeringar i bland annat borrning, elförsörjning, pipelines, terminaler och annan oljeinfrastruktur.

Amerikanska företag har dessutom redan börjat öka sitt engagemang.

Chevron arbetar med en utbyggnad av sina venezuelanska projekt och servicebolag som SLB har fått nya uppdrag kopplade till oljeindustrin.

Reuters rapportering om det nya oljeavtalet beskriver också hur den exakta juridiska konstruktionen fortfarande innehåller flera frågetecken.

Därför kan svensk bensin bli billigare

För svenska bilister går den möjliga effekten genom flera steg.

Den första är råoljepriset.

Om mer venezuelansk olja på sikt gör att Brentpriset faller får europeiska raffinaderier lägre råvarukostnader.

Därefter kan priset på färdig bensin och diesel i Nordeuropa sjunka.

Men sambandet är inte direkt.

Hurbra har tidigare förklarat varför förändringar på råoljemarknaden inte slår igenom krona för krona vid den svenska pumpen.

Förutom själva råoljan påverkas de svenska priserna bland annat av raffinaderimarginaler, dollarkursen, den svenska kronan och skatter.

Ett lägre oljepris i dollar kan därför delvis ätas upp om kronan samtidigt försvagas.

Diesel kan reagera annorlunda än bensin

Det finns dessutom en viktig skillnad mellan bensin och diesel.

Den europeiska dieselmarknaden är just nu betydligt mer ansträngd än själva råoljemarknaden.

Raffinaderimarginalerna har varit höga och tillgången på färdig diesel är begränsad.

Det innebär att även om Venezuela på längre sikt pressar ned råoljepriset kan bensinpriset reagera snabbare än dieselpriset.

För svenska bilister betyder det att ett lägre Brentpris inte automatiskt ger lika stort genomslag på alla drivmedel.

Lägre drivmedelspris kan även pressa inflationen

Oljeavtalet kan också få betydelse långt utanför bensinstationen.

Drivmedelspriserna påverkar den svenska inflationen direkt genom hushållens kostnader för bensin och diesel och indirekt genom exempelvis transporter och företagens kostnader.

Det har redan synts tydligt under sommaren.

När svenska drivmedelspriser föll kraftigt i juli bidrog de till att KPIF-inflationen sjönk till 0,7 procent.

Det visar hur snabbt energipriser kan påverka den svenska inflationsbilden.

Om Venezuela på längre sikt bidrar till ett varaktigt lägre oljepris skulle det därför kunna minska inflationstrycket även i Sverige.

Det innebär inte att Venezuelaavtalet automatiskt leder till lägre svensk ränta.

Men ett lägre oljepris skulle ta bort en av de risker som annars kan hålla inflationen uppe.

Oljeproducenter kan förlora – servicebolag kan vinna

Avtalet kan också skapa tydliga vinnare och förlorare på börsen.

För traditionella oljeproducenter innebär större globalt utbud vanligtvis en risk.

Om oljepriset faller minskar intäkterna för producenter som inte själva gynnas av Venezuelas återkomst.

Det kan även påverka nordiska energiaktier vars lönsamhet är starkt kopplad till Brentpriset.

För andra bolag kan utvecklingen vara positiv.

Chevron har redan verksamhet i Venezuela och kan gynnas direkt av större produktion.

Även servicebolag inom borrning, oljefältsteknik och infrastruktur kan få stora nya kontrakt om de utlovade investeringarna blir verklighet.

Amerikanska raffinaderier vid Mexikanska golfen kan också vara vinnare eftersom flera av dem är byggda för att hantera just den typ av tung råolja som Venezuela producerar.

Marknaden har ännu inte fått ge sitt fulla besked

Brentoljan avslutade fredagen kring 89 dollar per fat efter en tydlig nedgång under veckan.

Men Trumps mer detaljerade besked om avtalet kom sent.

Det innebär att marknaden ännu inte hunnit visa hur stor vikt investerarna lägger vid de 65 miljarderna.

På måndag blir därför den första tydliga temperaturmätaren.

Om oljepriset faller ytterligare kan Venezuelaavtalet bli en del av förklaringen.

Men den större ekonomiska frågan handlar om de kommande åren.

Venezuela har länge haft världens största oljeinnehav utan att kunna utnyttja det fullt ut.

Om 100 miljarder dollar i nytt kapital verkligen förändrar det kan avtalet bli betydligt viktigare än själva rubriken om 65 miljarder fat.

Då handlar det inte längre om olja som ligger under marken.

Då handlar det om miljontals extra fat som faktiskt kan börja konkurrera om köpare på världsmarknaden – och det är först där som svenska bensinpriser, inflationen och energiaktierna på allvar börjar påverkas.