Ett amerikanskt utkast skulle låta utrikesminister Marco Rubio gå till hårt angrepp mot Storbritannien, Frankrike och Kanada för deras åtgärder mot israeliska bosättningar på Västbanken. Men uttalandet publicerades aldrig. Enligt Reuters saknade texten stöd både i Vita huset och hos utrikesdepartementets högsta ledning – och bakom den hårdare linjen pekas en nära rådgivare till USA:s Israelambassadör ut.
Det tidigare okända utkastet ger en ovanlig inblick i en intern amerikansk dragkamp om Israelpolitiken.
Dokumentet var daterat den 8 september och skulle enligt Reuters tillskrivas utrikesminister Marco Rubio. Texten gick betydligt längre än den linje Rubio själv valde offentligt samma dag.
Storbritannien, Frankrike och Kanada skulle anklagas för att ha vidtagit fientliga åtgärder mot Israel. Deras handelspolitik mot israeliska bosättningar kopplades i utkastet också till antisemitism och jämfördes med metoder från BDS-rörelsen.
Men uttalandet kom aldrig.
Tre personer med insyn uppgav för Reuters att formuleringarna inte hade stöd från vare sig Vita huset eller den högsta ledningen på USA:s utrikesdepartement.
Rådgivaren drev på för den hårda formuleringen
Två källor med insyn pekar enligt Reuters ut David Milstein som en central person bakom försöket att få fram uttalandet.
Milstein är senior rådgivare till USA:s ambassadör i Israel, Mike Huckabee, och har en lång bakgrund inom amerikansk Israelpolitik. Han arbetade även vid ambassaden under Donald Trumps första presidentperiod och har tidigare varit verksam kring Israelfrågor hos senator Ted Cruz.
Reuters uppgifter innebär inte att det är fastställt att Milstein ensam skrev dokumentet. Det som källorna säger är att han drev formuleringarna.
Skillnaden är viktig, eftersom utkastet var tänkt att framstå som ett uttalande från Rubio trots att utrikesministern själv inte använde motsvarande språk offentligt.
Rubio valde en betydligt försiktigare linje
När Rubio fick frågor om de europeiska åtgärderna den 8 september sade han att USA inte tänkte följa Storbritanniens exempel.
Men där stannade han.
Han använde inte utkastets kraftiga fördömande, anklagade inte de europeiska regeringarna för att bidra till antisemitism och gick inte ut med några motsvarande hot om amerikanska motåtgärder.
Det gör kontrasten tydlig.
På ena sidan fanns ett internt utkast som skulle göra Rubios namn till bärare av en mycket offensiv linje. På den andra stod den utrikesminister som offentligt valde ett betydligt mer återhållsamt svar.
Att texten sedan aldrig publicerades visar att den hårdare linjen inte lyckades få nödvändigt stöd längre upp i administrationen.
Huckabee har samtidigt varnat Storbritannien
USA:s ambassadör Mike Huckabee har offentligt befunnit sig betydligt närmare den hårdare linjen.
När Storbritannien presenterade planerna på att stoppa import från israeliska bosättningar varnade Huckabee för ekonomiska konsekvenser. Han lyfte bland annat fram att flera amerikanska delstater har lagar mot bojkotter av Israel och att brittiska företag skulle kunna påverkas.
Det opublicerade utkastet passar därför in i en bredare skillnad mellan delar av USA:s diplomatiska representation i Israel och den försiktigare hanteringen i Washington.
Det handlar samtidigt inte om en enkel uppdelning där ambassaden försvarar allt Israel gör och Vita huset motsätter sig det.
Huckabee har länge varit en stark förespråkare för israeliska bosättningar på Västbanken, men har samtidigt fördömt våldsamma bosättare och beskrivit vissa attacker mot palestinier som kriminella handlingar.
Konflikten gäller var gränsen för stödet till Israel går
Det opublicerade uttalandet ska inte tolkas som att Trumpadministrationen är på väg mot ett generellt brott med Israel.
USA är fortsatt en av Israels närmaste allierade, och Donald Trumps administration har på många områden drivit en tydligt Israelvänlig politik.
Men just Västbanken har blivit en fråga där skillnaderna inom den amerikanska administrationen blivit synligare.
Trump har tidigare sagt att han inte kommer att tillåta att Israel annekterar Västbanken. Efter samtal med Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har han också offentligt konstaterat att de två inte är helt överens i frågan.
Samtidigt har Washington pressat Israel i mer avgränsade frågor.
Bara två dagar innan det nu avslöjade utkastet var daterat kom uppgifter om att Netanyahu hade beordrat avveckling av otillåtna bosättarutposter efter amerikanska påtryckningar kring bosättarvåld.
Hurbra har tidigare berättat om hur Netanyahu pressades av USA att agera mot bosättarutposter på Västbanken.
Det betyder däremot inte att Trumpadministrationen motsätter sig hela den israeliska bosättningspolitiken. USA har inte satt motsvarande press på Israel för att stoppa den bredare statligt sanktionerade expansionen av bosättningar.
Det är där den verkliga skiljelinjen blir tydligare: inte om USA ska vara nära allierat med Israel, utan hur långt Washington ska gå i försvaret av Israels agerande på Västbanken – särskilt när europeiska allierade reagerar med ekonomiska åtgärder.
Storbritannien, Frankrike och Kanada gick längst
Bakgrunden till det amerikanska utkastet var ett gemensamt europeiskt och kanadensiskt initiativ den 8 september.
Tolv länder – däribland Sverige – gick då ut med ett gemensamt uttalande om situationen på Västbanken.
Storbritannien, Frankrike och Kanada gick längst genom att meddela att de skulle arbeta fram nationella åtgärder för att stoppa handel med varor från israeliska bosättningar.
Hurbra har tidigare gått igenom Storbritanniens beslut att stoppa varor från israeliska bosättningar.
Länderna hänvisade bland annat till fortsatt expansion av bosättningar, våld från bosättare och den israeliska E1-planen. De menar att utvecklingen försvårar möjligheten till en framtida tvåstatslösning.
Israel bestrider den dominerande internationella rättsliga synen på bosättningarna och beskriver Västbanken som omstritt territorium.
Sverige stod bakom uttalandet
Sverige var ett av de tolv länder som stod bakom den gemensamma deklarationen.
Det ger Reuters avslöjande en direkt svensk koppling även om det amerikanska utkastet framför allt riktade in sig på Storbritannien, Frankrike och Kanada.
Sverige har tillsammans med bland andra Danmark, Finland, Norge, Spanien och Irland ställt sig bakom en hårdare ekonomisk linje mot bosättningarna.
Hurbra har tidigare beskrivit hur Sverige ställde sig bakom handelsrestriktioner mot israeliska bosättningar.
I det officiella gemensamma uttalandet motiverar länderna agerandet med utvecklingen på Västbanken och behovet av att bevara möjligheten till en tvåstatslösning.
Israelfrågan har blivit känsligare även i USA
Dragkampen kommer samtidigt i ett läge där Israelfrågan har blivit mindre politiskt okomplicerad i USA.
Opinionsmätningar under 2026 har visat stora skillnader mellan generationer och partier i synen på Israel.
Yngre republikanska väljare är betydligt mer kritiska än äldre republikaner, samtidigt som en majoritet av republikanska väljare fortfarande anser att USA:s stöd till Israel ligger på en rimlig nivå.
Det finns inget belägg för att opinionsläget var orsaken till att det aktuella uttalandet aldrig publicerades. Men förändringen bidrar till en politisk miljö där Israelpolitiken inte längre är lika självklar eller enhetlig som den varit under tidigare perioder.
Utkastet visar en ovanligt tydlig intern gräns
Det mest anmärkningsvärda i Reuters avslöjande är därför inte bara orden som fanns i dokumentet.
Det är att de aldrig blev amerikansk politik.
En rådgivare i ambassadmiljön drev fram en text som skulle ha låtit Marco Rubio rikta ett mycket skarpt angrepp mot tre av USA:s närmaste västallierade. Men Vita huset och utrikesdepartementets ledning stod enligt Reuters källor inte bakom formuleringarna.
Rubio valde i stället ett betydligt försiktigare offentligt svar.
Episoden visar därmed var en av Trumpadministrationens interna spänningar kring Israel just nu finns: mellan dem som vill att USA offensivt ska försvara även bosättningspolitiken mot europeisk kritik och dem som vill hålla större handlingsutrymme i frågan om Västbanken.
Stödet till Israel ligger fast. Men hur långt USA ska gå när Israels politik på Västbanken kolliderar med Washingtons egna prioriteringar och med nära europeiska allierade är betydligt mer omstritt.