Storbritannien inför ett handelsförbud mot varor från israeliska bosättningar på den ockuperade Västbanken. Regeringen pekar på den fortsatta bosättningsexpansionen och risken för att möjligheten till en tvåstatslösning försvinner. Beslutet kan samtidigt öka pressen på EU-länder som ännu inte har gått lika långt.

Den brittiska regeringen skärper nu sin linje mot de israeliska bosättningarna på Västbanken.

På tisdagen bekräftade pensionsminister Pat McFadden att Storbritannien kommer att stoppa import av varor som produceras i israeliska bosättningar på ockuperat palestinskt territorium.

Utrikesminister Ed Miliband väntas presentera de fullständiga åtgärderna i parlamentet senare under dagen.

Förbudet är riktat mot bosättningarna och innebär inte att Storbritannien stoppar handeln med Israel som helhet.

E1-planen har ökat trycket

En viktig bakgrund till regeringens beslut är Israels fortsatta utbyggnad av bosättningar på Västbanken.

Särskilt den så kallade E1-planen öster om Jerusalem har väckt stark kritik från Storbritannien och flera andra europeiska regeringar.

Israel öppnade i augusti anbud för drygt 1 200 bostäder inom området, som ingår i en större plan på omkring 3 400 nya bostäder.

Kritiker menar att en omfattande utbyggnad i E1 skulle göra det svårare att skapa en geografiskt sammanhängande palestinsk stat genom att skära av delar av Västbanken från Östra Jerusalem.

Den brittiska regeringen har därför beskrivit utvecklingen som ett direkt hot mot möjligheten att nå en tvåstatslösning.

Miliband hade redan i början av september lovat ett omfattande brittiskt svar på den israeliska bosättningspolitiken.

Handelsförbudet blir nu en av de tydligaste ekonomiska åtgärder som Storbritannien hittills har vidtagit.

Storbritannien går längre än tidigare

Storbritannien har redan sedan tidigare behandlat varor från israeliska bosättningar annorlunda än produkter som tillverkats i Israel inom 1967 års gränser.

Bosättningsvaror omfattas inte av samma tullförmåner som israeliska produkter inom det brittisk-israeliska handelsavtalet.

Under sommaren skärpte regeringen dessutom sin vägledning till brittiska företag och avrådde från ekonomiska och finansiella aktiviteter som är kopplade till bosättningarna.

Nu går regeringen ett steg längre genom att stoppa varorna helt.

Det innebär en principiellt viktig förändring. I stället för att endast skilja mellan produkter genom tullsystemet ska varor från bosättningarna inte längre kunna säljas på den brittiska marknaden.

Svårt att avgöra exakt var varorna kommer från

En av de stora praktiska frågorna blir hur Storbritannien ska kontrollera vilka produkter som faktiskt kommer från bosättningarna.

Den brittiska regeringen har tidigare medgett att detta kan vara komplicerat.

De israeliska och palestinska ekonomierna är nära integrerade och varor kan passera genom flera olika led innan de når Europa. Därför kan det i vissa fall vara svårt för importörer och myndigheter att fastställa exakt var en produkt är tillverkad.

Storbritannien har dock redan system där importörer måste kunna visa ursprunget för varor som ska omfattas av förmånliga tullregler.

Regeringens fullständiga besked väntas ge fler detaljer om hur kontrollen ska ske och när förbudet börjar gälla.

Inget generellt handelsförbud mot Israel

Skillnaden mellan Israel och bosättningarna blir central.

Storbritannien har en omfattande handel med Israel och regeringen har inte signalerat att den ska stoppas.

Syftet är i stället att skilja mellan handel med Israel inom landets internationellt erkända gränser och ekonomisk verksamhet i bosättningarna på ockuperat territorium.

Den direkta ekonomiska effekten kan därför bli relativt begränsad.

Den politiska betydelsen kan däremot bli betydligt större.

Genom beslutet markerar en av Europas största ekonomier att kritik mot bosättningspolitiken nu också kan följas av konkreta handelspolitiska konsekvenser.

Fler europeiska länder kan följa

Storbritannien är inte ensamt om att diskutera eller införa den här typen av åtgärder.

Spanien har redan stoppat import från israeliska bosättningar och Nederländerna har fattat beslut om ett motsvarande förbud som ska börja gälla den 22 september.

Även Irland och Norge har arbetat med lagstiftning på området.

Frågan har dessutom diskuterats inom EU.

Under sommaren diskuterade unionens utrikesministrar bland annat möjligheten att kräva särskilda importlicenser, införa kraftigt höjda tullar eller helt stoppa handel med varor från bosättningarna.

Någon gemensam EU-linje har däremot inte kunnat enas fram.

Medlemsländerna är fortfarande splittrade i synen på hur långt de ekonomiska åtgärderna mot Israel och bosättningarna bör gå.

Det brittiska beslutet kan därför få större betydelse än själva handelsvolymerna.

Om fler stora europeiska länder inför nationella förbud kan pressen öka på EU att enas om gemensamma regler.

Sverige har hittills valt EU-spåret

Även för Sverige blir utvecklingen relevant.

Den svenska regeringen har hittills inte velat införa ett eget nationellt importförbud mot varor från bosättningarna.

I stället har Sverige förespråkat gemensamma åtgärder på EU-nivå, bland annat högre tullar och skärpta krav på ursprungsmärkning.

Sverige har samtidigt kritiserat den fortsatta israeliska bosättningsexpansionen och varit med och fördömt E1-planerna.

Om fler europeiska länder nu väljer att införa egna handelsförbud kan frågan därför komma att aktualiseras på nytt även inom EU.

Israel kritiserar utvecklingen

Israeliska företrädare har reagerat kraftigt på de europeiska planerna.

Från delar av den israeliska regeringen har det kommit krav på motåtgärder mot Storbritannien.

Israel bestrider samtidigt den internationella synen på bosättningarnas rättsliga status och anser att Västbanken är ett omtvistat område vars framtid ska avgöras genom förhandlingar.

Storbritannien, EU och stora delar av det internationella samfundet betraktar däremot bosättningarna som olagliga enligt internationell rätt.

Det är också den rättsliga utgångspunkten bakom den brittiska regeringens nya åtgärder.

Beslutet den 8 september innebär därmed att den brittiska kritiken går från diplomatiska uttalanden till ett konkret ekonomiskt verktyg.

Frågan blir nu om fler europeiska regeringar väljer samma väg.