USA:s samtal med Ryssland om Ukraina har enligt New York Times även kommit att beröra en möjlig mångmiljardaffär med den ryska oljejätten Lukoils internationella tillgångar. Affären är inte beslutad, men visar hur Ukrainakriget, sanktionerna och stora kommersiella intressen nu kan mötas vid samma förhandlingsbord.
Tillgångarna har tidigare värderats till omkring 20 miljarder dollar. Samtidigt innebär de amerikanska sanktionerna att en försäljning inte skulle ge Lukoil fri tillgång till köpeskillingen så länge restriktionerna består.
Putin ska ha tagit upp affären med USA:s förhandlare
Enligt New York Times, vars uppgifter återges av Reuters, tog Vladimir Putin upp frågan om Lukoils internationella tillgångar under ett möte med de amerikanska förhandlarna Steve Witkoff och Jared Kushner i Moskva den 5 september.
Putin ska enligt uppgifterna ha framställt en affär som ett exempel på hur kommersiella relationer mellan USA och Ryssland skulle kunna fungera.
Reuters har inte själv kunnat verifiera uppgifterna och någon färdig överenskommelse om Lukoil har inte offentliggjorts av de amerikanska eller ryska regeringarna.
Det gör skillnaden mellan förhandling och avtal central. Att en möjlig oljeaffär har diskuterats innebär inte att USA och Ryssland har kommit överens om vare sig försäljningen eller förändrade sanktioner.
Samtalen sker samtidigt som de diplomatiska kontakterna om Ukraina fortsätter. Hurbra har tidigare gått igenom bakgrunden till fredssamtalen mellan Ukraina och Ryssland.
Lukoil tvingas försöka sälja tillgångar utanför Ryssland
Lukoil är ett av Rysslands största oljebolag och omfattas av amerikanska sanktioner. Restriktionerna har samtidigt skapat en komplicerad situation kring bolagets stora verksamhet utanför Ryssland.
Lukoil har arbetat med en försäljning av sina internationella tillgångar och har tidigare tecknat ett icke-exklusivt avtal med det amerikanska investmentbolaget Carlyle.
Att avtalet är icke-exklusivt innebär att Lukoil även kan förhandla med andra köpare.
Den internationella verksamheten omfattar eller har omfattat bland annat raffinaderier, bensinstationer samt olje- och gasprojekt i flera delar av världen.
Bland de större verksamheterna finns raffinaderitillgångar i Europa och olje- och gastillgångar i bland annat Azerbajdzjan, Uzbekistan, Mexiko och delar av Afrika.
Portföljen har tidigare värderats till omkring 20–22 miljarder dollar, även om dess exakta omfattning har förändrats under försäljningsprocessen.
Flera grupper vill köpa tillgångarna
Carlyle är alltså en möjlig köpare, men inte den enda.
En konkurrerande grupp har kopplats till den amerikanske finansmannen Todd Boehly. Enligt tidigare rapportering har även USA:s statliga International Development Finance Corporation och investerare från Mellanöstern diskuterats som delar av en möjlig köparkonstellation.
Det är här affären får ytterligare en politisk dimension.
Flera av de personer och investerargrupper som nämnts i rapporteringen har tidigare haft affärsrelationer med personer eller företag i kretsen kring Witkoff och Kushner.
Det innebär inte i sig att relationerna har påverkat förhandlingarna eller att någon otillbörlig överenskommelse har gjorts. Något sådant har inte belagts.
Men kopplingarna gör ägarfrågan känsligare, särskilt eftersom amerikanska myndigheter samtidigt har en avgörande roll i att bestämma om en försäljning över huvud taget får genomföras.
USA kan godkänna försäljning – utan att Lukoil får pengarna
Det här är nyckeln till att förstå hur USA både kan sanktionera Lukoil och samtidigt tillåta diskussioner om en försäljning.
USA:s sanktionsmyndighet OFAC har öppnat för förhandlingar, granskning av tillgångarna och villkorade avtal.
Det innebär däremot inte att köpare fritt kan genomföra affären.
En faktisk ägaröverföring kräver särskilt amerikanskt godkännande.
Dessutom har USA satt upp villkor som ska förhindra att försäljningen blir ett snabbt ekonomiskt tillskott till det ryska bolaget.
Pengar som tillkommer Lukoil ska enligt den amerikanska modellen i huvudsak placeras på blockerade konton under amerikansk jurisdiktion. Lukoil ska alltså inte kunna disponera miljardbeloppen så länge sanktionerna ligger kvar.
Det är en viktig skillnad.
En försäljning på exempelvis 20 miljarder dollar betyder därför inte att motsvarande summa omedelbart skickas till Ryssland.
Sanktionerna kan bli den verkligt stora frågan
Det gör samtidigt en framtida förändring av sanktionerna ekonomiskt mycket betydelsefull.
Om Lukoils internationella tillgångar säljs men betalningen förblir blockerad blir pengarnas framtida tillgänglighet beroende av vad som händer med sanktionerna.
Därmed finns en tydlig koppling mellan affären och de bredare relationerna mellan Washington och Moskva.
Det finns dock inget offentliggjort avtal där USA lovat Ryssland att häva sanktioner i utbyte mot en Lukoil-affär.
USA har under hösten fortsatt använda ekonomiska restriktioner som ett verktyg mot Ryssland. Läs mer om USA:s aktuella Rysslandssanktioner.
Vad betyder Lukoil-affären för oljepriset?
Den direkta effekten på oljepriset ska inte överdrivas.
En försäljning av befintliga oljefält och raffinaderier skapar inte automatiskt nya oljevolymer. Tillgångarna finns redan och producerar i varierande omfattning.
Därför är faktorer som globala produktionsstörningar, rysk export, Opec-ländernas utbud och utvecklingen i Mellanöstern betydligt viktigare för Brentpriset på kort sikt.
Däremot kan ett ägarbyte påverka hur effektivt vissa av Lukoils anläggningar kan drivas.
Tidigare uppgifter har pekat på att en normalisering av verksamheten vid europeiska raffinaderier skulle kunna frigöra ytterligare raffinaderikapacitet. Det skulle framför allt kunna påverka marknaden för bensin, diesel och andra raffinerade produkter snarare än priset på råolja direkt.
Den större ekonomiska frågan är därför hur en affär påverkar ryska oljeintäkter och tillgången till kapital. Rysslands energisektor är fortsatt central för landets ekonomi, samtidigt som den ryska oljeproduktionen är under hård press.
Affären visar hur ekonomi och diplomati vävs ihop
Den möjliga Lukoil-affären är fortfarande långt ifrån avgjord.
Det finns konkurrerande köpare, sanktioner som måste hanteras och både amerikanska och ryska myndigheter har möjlighet att påverka processen.
Det mest anmärkningsvärda är därför inte att en rysk oljekoncern försöker sälja utländska tillgångar.
Det är att försäljningen enligt New York Times har blivit en fråga i samma diplomatiska samtal som handlar om kriget i Ukraina och relationerna mellan USA och Ryssland.
Om en affär faktiskt genomförs blir nästa stora fråga inte bara vem som köper Lukoils tillgångar – utan vilka villkor som gäller för miljarderna efter försäljningen.