Flera av USA:s högsta militärchefer har formellt varnat försvarsminister Pete Hegseth för att de långvariga operationerna mot Iran börjar gå ut över USA:s militära beredskap i andra delar av världen. Enligt Washington Post har befälhavare med ansvar för Europa, Asien och Latinamerika invänt mot fortsatta överföringar av fartyg, flygplan och personal till Mellanöstern.
Varningarna sätter fingret på ett växande amerikanskt problem: samma avancerade militära resurser behövs samtidigt mot Iran, för Natos försvar i Europa och för att avskräcka Kina i Stilla havet.
För Sverige är framför allt varningen från USA:s Europachef viktig. Den visar att ett utdraget Iran-krig kan påverka den amerikanska reserv som Nato räknar med om säkerhetsläget i Europa snabbt försämras.
Militärcheferna har lämnat formella invändningar
Washington Posts uppgifter bygger på personer med insyn i en hemligstämplad version av USA:s försvarsdepartements så kallade Secretary of Defense Orders Book från den 14 augusti.
Det är genom sådana beslut som amerikanska militära resurser fördelas mellan olika delar av världen.
Enligt tidningen har cheferna för U.S. European Command, U.S. Pacific Command och U.S. Southern Command lämnat formella invändningar mot att ytterligare resurser ska fortsätta bindas i Mellanöstern.
Även marinchefen amiral Daryl Caudle ska ha motsatt sig upplägget.
Invändningarna betecknas som ”non-concur”. Det innebär inte att befälhavarna vägrar följa försvarsministerns order. De genomför beslutet men registrerar samtidigt formellt att de bedömer att det medför för stora risker.
Arméns och flygvapnets högsta ledningar ska enligt uppgifterna ha accepterat förlängningarna, men samtidigt markerat betydande risker.
Det ovanliga är därmed inte att amerikanska befälhavare diskuterar resursbrist. Det är att flera av landets viktigaste regionala befäl samtidigt formellt har markerat mot hur länge resurserna hålls borta från deras egna ansvarsområden.
Över 50 000 amerikanska militärer i hög beredskap
USA har under det långvariga kriget mot Iran samlat en mycket stor militär styrka i och omkring Mellanöstern.
Mer än 50 000 amerikanska militärer har under flera månader befunnit sig i hög beredskap inom U.S. Central Commands område.
Det handlar inte bara om soldater.
Kriget kräver några av de resurser som är svårast för USA att snabbt ersätta:
| Resurs | Varför den är viktig |
|---|---|
| Jagare och luftförsvar | Skyddar fartyg, baser och styrkor mot robotar och drönare |
| Hangarfartyg | Ger USA stor flygstridskraft utan beroende av landbaser |
| Patriot och THAAD | Skyddar amerikanska baser och strategiska mål mot robotangrepp |
| Spaningsflyg | Behövs för övervakning, mållägesbild och tidig varning |
| Tankflyg | Gör långräckviddiga flygoperationer möjliga |
| Besättningar och underhåll | Avgör hur länge det höga operationstempot kan fortsätta |
Vissa amerikanska förband ska enligt den hemliga orderboken stanna i regionen åtminstone genom september. Andra resurser ska vara bundna betydligt längre, i vissa fall in i 2027.
Problemet blir större ju längre kriget fortsätter.
Ett fartyg som befinner sig i Mellanöstern kan inte samtidigt finnas i Stilla havet. Ett luftförsvarssystem som skyddar en amerikansk bas från iranska robotar kan inte samtidigt förstärka en annan region.
Och när samma förband används hårt under lång tid ökar dessutom behovet av underhåll och återhämtning.
Marinchefen ska ha varnat för ohållbar utveckling
Den tydligaste varningen kommer enligt Washington Post från marinchefen Daryl Caudle.
Han ska ha bedömt att flottan inte kan fortsätta stödja Iran-operationerna på den nuvarande nivån utan ett tydligt slutdatum.
Enligt uppgifterna har han också rapporterat att endast omkring en fjärdedel av USA:s jagarflotta för närvarande är redo för omedelbar insats.
Det betyder inte att tre fjärdedelar av flottan är utslagen.
Fartyg befinner sig normalt i olika delar av en cykel med operationer, utbildning och underhåll. Men om andelen fartyg som snabbt kan sättas in blir för låg minskar möjligheten att möta en ny större kris.
Det är den risken militärcheferna nu varnar för.
Washington Post beskriver den samlade bedömningen som att operationen pågått med för stor omfattning under för lång tid. Fortsatta storskaliga operationer på samma nivå bedöms enligt tidningens källor inte vara hållbara utan ökade risker någon annanstans.
USA:s Nato-chef är en av dem som säger ifrån
För Europa är en person särskilt viktig: general Alexus Grynkewich.
Han är chef för U.S. European Command och ansvarar därmed för amerikanska militära styrkor och operationer i Europa.
Men Grynkewich har samtidigt en ännu viktigare roll.
Han är Supreme Allied Commander Europe, SACEUR, och därmed Natos högsta operativa militära befälhavare.
När just Grynkewich varnar för konsekvenserna av att fartyg, flyg och andra resurser flyttas från Europa är det därför inte bara ett internt amerikanskt personalproblem.
Det berör den militära planering som Sverige och övriga Nato bygger sitt försvar på.
USA har fortfarande mycket stora styrkor i Europa och den amerikanska militära närvaron är en central del av Natos avskräckning mot Ryssland.
Men alliansens försvar bygger också på möjligheten att USA snabbt kan förstärka Europa om en större kris uppstår.
Det är där ett utdraget Iran-krig kan börja märkas.
Nato behöver inte förlora USA för att påverkas
Det vore en överdrift att säga att USA inte längre kan försvara Europa.
Något sådant framgår inte av militärchefernas varningar.
Det mer realistiska problemet är att marginalerna blir mindre.
Om stora amerikanska resurser redan är bundna i Mellanöstern kan Washington få färre tillgängliga fartyg, flygplan, luftförsvarssystem och andra avancerade förmågor att snabbt flytta till Europa.
För Sverige innebär det framför allt att ett långt Iran-krig kan minska USA:s handlingsutrymme om Ryssland samtidigt skulle skapa en allvarlig militär kris i vårt närområde.
Hurbra har tidigare gått igenom vad som skulle hända om USA minskar sitt försvar av Europa. Den aktuella utvecklingen är inte samma sak som ett amerikanskt uttåg ur Nato, men den visar hur andra konflikter kan minska resurserna som finns tillgängliga för Europa.
Europa har dessutom redan fått ett betydligt större ansvar inom Nato.
Amerikanska styrkor och stödfunktioner är fortfarande avgörande, men europeiska länder förväntas i allt större utsträckning kunna bära det konventionella försvaret av kontinenten själva.
USA har själv varnat för problemet med flera krig samtidigt
Det mest intressanta är att Pentagon redan innan de senaste militärvarningarna pekade ut exakt det här problemet.
I USA:s National Defense Strategy 2026 beskriver försvarsdepartementet vad det kallar ”the simultaneity problem”.
Det handlar om hur USA ska hantera flera stora militära hot samtidigt.
Den amerikanska strategin prioriterar försvaret av det egna landet och avskräckningen av Kina i Indo-Pacific. Samtidigt förväntas europeiska allierade ta ett större ansvar för försvaret mot regionala hot.
Iran-kriget visar varför prioriteringen behövs.
USA kan ha världens överlägset största försvarsbudget och ändå få brist på vissa specifika resurser om de behövs samtidigt i flera konflikter.
En Patriot-enhet kan inte vara på två platser samtidigt.
Inte heller ett hangarfartyg.
Kina gör militärchefernas varning ännu allvarligare
Den andra stora konflikten om amerikanska resurser finns i Stilla havet.
Chefen för U.S. Pacific Command, amiral Samuel Paparo, ska enligt Washington Post ha motsatt sig omfattningen av de fortsatta överföringarna till Mellanöstern.
Bland resurserna som hans kommando fått lämna ifrån sig finns hangarfartyg och jagare.
Det är känsligt eftersom USA samtidigt betraktar Kina som sin viktigaste långsiktiga militära konkurrent.
Pentagons egen strategi bygger på att landet ska kunna avskräcka Kina från militär aggression i Indo-Pacific.
Men om fartyg som skulle ha funnits i Stilla havet i stället behövs för Iran-kriget uppstår en direkt konflikt mellan USA:s långsiktiga strategi och det pågående krigets behov.
Det är också därför det blir missvisande att bara beskriva situationen som ett problem för Nato.
USA måste samtidigt väga Mellanöstern mot Europa och Europa mot Kina.
Ett långt krig kostar mer än ammunition
Diskussionen om USA:s militära uthållighet fokuserar ofta på lager av robotar och luftvärnsammunition.
Men det är bara en del av problemet.
Fartyg som används under långa insatser behöver underhåll.
Flygplan behöver reservdelar.
Besättningar behöver utbildning och återhämtning.
Förband som skulle ha förberett sig för nästa uppdrag blir kvar i det nuvarande.
Om det pågår tillräckligt länge börjar dagens operation påverka morgondagens beredskap.
Det är där ordet ”ohållbart” får sin egentliga betydelse.
Militärchefernas varning är inte att USA omedelbart är oförmöget att fortsätta kriget mot Iran.
De varnar för priset för att fortsätta på samma nivå under lång tid.
Pentagon bestrider bilden av kritiska brister
Pentagon har inte offentligt bekräftat innehållet i den hemliga orderboken.
Försvarsdepartementets talesperson Sean Parnell har sagt att beslut om hur amerikanska styrkor används bygger på den aktuella hotbilden, presidentens strategiska prioriteringar och råd från militärledningen.
Pentagon vill inte kommentera enskilda befälhavares interna invändningar eller riskbedömningar.
Trumpadministrationen har samtidigt bestridit rapporter om att USA skulle befinna sig i en kritisk ammunitionsbrist.
Det är en viktig skillnad.
Pentagon har därmed inte offentligt sagt att uppgifterna om de formella militärinvändningarna är falska. Däremot motsätter sig administrationen bilden av att USA redan skulle stå inför någon omedelbar militär kollaps.
Kriget kan åter kräva ännu mer resurser
Tidpunkten för varningarna gör situationen extra känslig.
De kommer samtidigt som striderna mellan USA och Iran åter har intensifierats efter en period med lägre aktivitet.
Det ökar risken för att de resurser militärcheferna vill få tillbaka i stället måste stanna ännu längre i regionen.
Bakgrunden till konflikten och hur USA och Iran hamnade i det långvariga kriget finns i Hurbra:s genomgång om varför USA och Iran krigar.
USA har dessutom redan byggt upp en omfattande militär närvaro runt Iran. Ju längre den måste hållas på plats, desto större blir konflikten med amerikanska behov i andra delar av världen.
För Sverige handlar frågan om USA:s reserv
Den viktigaste slutsatsen för Sverige är därför inte att amerikanska soldater plötsligt lämnar Nato.
Det finns inget stöd för det.
Frågan är i stället hur mycket reserv USA har kvar om flera säkerhetskriser inträffar samtidigt.
Ett långt Iran-krig kan innebära färre fartyg som snabbt kan förstärka Europa, färre luftförsvarssystem som kan flyttas till ett utsatt Nato-land och mindre marginaler i amerikansk flyg- och spaningskapacitet.
Samtidigt måste Washington behålla tillräcklig militär styrka i Stilla havet för att avskräcka Kina.
USA:s militära överlägsenhet försvinner inte på grund av en sådan resurskonflikt.
Men möjligheten att vara överlägsen på flera platser samtidigt kan göra det.
Det är precis den situation som flera av USA:s högsta militärchefer nu försöker varna försvarsminister Pete Hegseth för.