USA vill ta nästa steg i kriget mot narkotikagrupperna i Latinamerika. Efter en lång rad dödliga attacker mot misstänkta narkotikabåtar arbetar Trumpadministrationen nu för att genomföra gemensamma militära operationer på land tillsammans med flera länder i regionen.

Försvarsminister Pete Hegseth pekar bland annat ut Colombia, Ecuador och Honduras som samarbetspartner. Men bilden är långt ifrån enhetlig. Ecuador har redan inlett gemensamma operationer med amerikanska styrkor, Colombia har öppnat dörren för ett betydligt djupare militärt samarbete och Guatemala säger uttryckligen att landet inte har godkänt amerikanska militära operationer.

Det markerar en tydlig förändring i USA:s strategi mot narkotikakartellerna. Från ekonomiskt stöd, underrättelser och utbildning går Washington mot en modell där amerikanska styrkor kan få en direkt roll i operationer inne i latinamerikanska länder.

USA vill ta striden mot kartellerna på land

USA:s militära kampanj mot misstänkt narkotikasmuggling har hittills framför allt märkts genom attackerna mot båtar i Karibien och östra Stilla havet.

Sedan hösten 2025 har amerikanska styrkor genomfört fler än 60 sådana attacker. Över 200 personer har dödats.

Nu vill Trumpadministrationen använda delar av samma modell på land.

Hegseth har sagt att USA arbetar med partnerländer för att kunna slå mot organisationer som Washington har terrorstämplat. Trumpadministrationen har placerat ett stort antal latinamerikanska kriminella grupper på sin lista över terroristorganisationer och beskriver kampen mot dem som betydligt mer än vanlig brottsbekämpning.

Det är den förändringen som öppnar för en större militär roll.

Tidigare amerikanska insatser i regionen har ofta byggt på underrättelsestöd, utbildning, finansiering och utrustning till lokala säkerhetsstyrkor. Nu diskuteras gemensamma operationer där amerikansk militär kan delta betydligt närmare själva striderna.

Här kan amerikanska styrkor sättas in

Skillnaderna mellan länderna är viktiga.

Det finns alltså inte något gemensamt latinamerikanskt klartecken för amerikanska markoperationer. I vissa länder går samarbetet snabbt framåt. I andra finns en tydlig gräns mellan att ta emot amerikansk hjälp och att släppa in amerikanska soldater i militära operationer.

Ecuador har redan tagit steget

Ecuador är det tydligaste exemplet på att förändringen redan är på väg från planer till verklighet.

USA:s Southern Command meddelade i mars att amerikanska och ecuadorianska styrkor hade inlett gemensamma operationer mot grupper som klassats som narkotikaterrorister.

Exakt hur de amerikanska styrkorna används har inte offentliggjorts i detalj.

Ecuador har under de senaste åren drabbats hårt av narkotikarelaterat våld och en snabbt försämrad säkerhetssituation. Regeringen har därför sökt mer stöd från USA.

Samtidigt är den amerikanska militära närvaron politiskt känslig. Ecuadorianerna röstade så sent som 2025 nej till ett förslag som skulle ha öppnat för utländska militärbaser.

Det illustrerar också skillnaden mellan de nya operationerna och permanenta amerikanska baser. Ett land kan tillåta gemensamma insatser utan att ge USA rätt att bygga upp en permanent militär närvaro.

Colombia kan bli den stora förändringen

Ännu större säkerhetspolitisk betydelse har utvecklingen i Colombia.

USA och Colombia har samarbetat nära i kampen mot narkotikahandel och väpnade grupper under flera årtionden. Genom Plan Colombia har USA bland annat bidragit med stora summor pengar, militär utrustning, utbildning och underrättelser.

Nu kan samarbetet gå längre.

Hegseth har sagt att USA och Colombia diskuterar gemensamma insatser mot bland annat ELN och FARC-relaterade grupper.

Den colombianska regeringen har också öppnat för ett bredare amerikanskt militärt engagemang och länderna har fördjupat sitt säkerhetssamarbete.

Men det finns fortfarande frågor om exakt vad som har godkänts.

Att regeringen stödjer ett närmare samarbete betyder inte automatiskt att amerikanska styrkor har ett obegränsat mandat att genomföra stridsoperationer på colombianskt territorium. Colombias konstitution innehåller regler för utländska truppers närvaro och den exakta juridiska ramen för de nya operationerna är ännu inte helt klar.

Guatemala säger nej till Hegseths version

Guatemala visar samtidigt hur omstridd den amerikanska strategin är.

Landets regering vill fortsätta samarbeta med USA mot narkotikasmuggling och organiserad brottslighet. Det kan handla om amerikansk utbildning, utrustning, underrättelser och stöd till säkerhetsstyrkor.

Men president Bernardo Arévalo har gjort klart att Guatemala inte har godkänt amerikanska militära operationer på landets territorium.

Enligt regeringen skulle en sådan insats dessutom kräva politiska och juridiska beslut som går betydligt längre än dagens samarbetsavtal.

Det skapar en tydlig skillnad mellan Washingtons beskrivning av en växande regional offensiv och vad vissa av länderna själva säger att de faktiskt har accepterat.

Mexiko vill inte ha amerikanska soldater på marken

Även Mexiko har dragit en tydlig gräns.

President Claudia Sheinbaums regering samarbetar med USA kring bland annat narkotikabekämpning, gränssäkerhet och underrättelser. Men Mexiko har samtidigt motsatt sig amerikanska militära operationer på mexikanskt territorium.

Frågan är särskilt känslig eftersom flera av de mäktigaste narkotikakartellerna som USA vill bekämpa finns i Mexiko.

Trumpadministrationen har återkommande velat pressa Mexiko till hårdare åtgärder mot kartellerna, men ett amerikanskt militärt ingripande utan mexikanskt godkännande skulle innebära en helt annan nivå av konflikt mellan länderna.

USA bygger en större regional kampanj

Markoperationerna är en del av en bredare amerikansk strategi.

USA leder numera Americas Counter Cartel Coalition, där ett stort antal länder i regionen samarbetar mot narkotikakarteller och andra kriminella nätverk.

Tanken är att länderna ska arbeta mer gemensamt med underrättelser, säkerhetsstyrkor och militära resurser.

För Trumpadministrationen handlar kampen också om hur kartellerna definieras. När grupperna terrorstämplas kan regeringen argumentera för att de ska behandlas på ett sätt som ligger närmare hur USA tidigare bekämpat internationella terroristorganisationer.

Det är samtidigt juridiskt omstritt.

Kritiker, däribland FN-experter, har ifrågasatt den rättsliga grunden för de amerikanska attackerna mot misstänkta narkotikasmugglare och menar att organiserad brottslighet normalt ska hanteras genom polis, gripanden och rättsprocesser.

Därför är förändringen säkerhetspolitiskt stor

USA har varit militärt närvarande i Latinamerika under lång tid. Det nya ligger därför inte i att amerikanska soldater över huvud taget finns i regionen.

Förändringen är i stället vilken roll de kan få.

Om fler regeringar accepterar gemensamma stridsoperationer skulle amerikanska styrkor kunna gå från rådgivare och stödresurs till en betydligt mer direkt del av kampen mot narkotikagrupper på marken.

Ecuador visar att den utvecklingen redan har börjat.

Colombia kan bli nästa stora steg.

Samtidigt visar motståndet från Guatemala och Mexiko att Washington inte har fria händer. Frågor om nationell suveränitet, lagstiftning och vem som faktiskt får använda militärt våld på ett annat lands territorium lär bli centrala när USA försöker flytta drogkriget från havet till land.