Flera tidigare patienter vittnar om upprepade bältningar, sondmatning och tvångsmedicinering vid den nationella högspecialiserade ätstörningskliniken i Sundsvall. Socialminister Jakob Forssmed (KD) reagerar på uppgifterna i P4 Västerbottens granskning. Samtidigt pågår flera myndighetsuppdrag som ska undersöka ätstörningsvården och hur tvångsåtgärder används.
Patienternas berättelser väcker frågor om hur långt vården får gå när personer med svåra ätstörningar motsätter sig behandling. Kliniken framhåller att personalen arbetar för att begränsa tvångsåtgärderna, medan de tidigare patienterna beskriver upplevelser som har satt djupa spår.
Patienter berättar om bältningar och tvångsmedicinering
I P4 Västerbottens granskning berättar flera tidigare patienter om sina erfarenheter från ätstörningskliniken vid Sundsvalls sjukhus.
De beskriver hur de utsatts för bältning, sondmatning och tvångsmedicinering. Under vissa perioder ska åtgärderna ha förekommit dagligen.
En av kvinnorna är en 19-åring från Lycksele som i rapporteringen kallas Ida. Namnet är fingerat.
Hon berättar att hon vid upprepade tillfällen spändes fast när hon inte åt, men också i situationer då hon hade stark ångest eller var utåtagerande.
Ida beskriver upplevelserna som traumatiska och säger att hon kände sig rädd och maktlös.
Det är patienternas egna vittnesmål som ligger bakom kritiken. Uppgifterna innebär inte i sig att det är fastställt att kliniken har brutit mot lagen.
Det är heller inte klarlagt hur vanligt förekommande de beskrivna situationerna har varit bland samtliga patienter på avdelningen.
Klinikens svar: Vill undvika tvångsåtgärder
Den tidigare verksamhetschefen Magnus Sjögren bemöter kritiken i Sveriges Radios rapportering.
Han säger att han helst skulle vilja att vården kunde bedrivas helt utan tvångsåtgärder. Enligt Sjögren utbildas personalen för att hitta behandlingsinsatser som ska bli så lite traumatiserande som möjligt för patienterna.
Klinikens uppdrag är samtidigt att behandla personer med mycket svåra ätstörningar. I vissa situationer kan tillståndet vara livshotande och patienten motsätta sig den vård som personalen bedömer nödvändig.
Det kan skapa svåra avvägningar mellan patientens självbestämmande och vårdens ansvar att förhindra allvarlig skada.
Region Västernorrland beskriver verksamheten som individanpassad och uppger att personalen får återkommande utbildning och handledning.
Klinikens beskrivning av sina rutiner besvarar däremot inte frågan om varje enskild tvångsåtgärd i patienternas berättelser har varit medicinskt och juridiskt motiverad.
Socialministern reagerar på vittnesmålen
Socialminister Jakob Forssmed kommenterar granskningen i Sveriges Radio den 12 november.
– Jag tycker att det är väldigt berörande att höra de här unga personernas vittnesmål, säger han.
Forssmed hänvisar till regeringens arbete med att stärka tillsynen och förbättra kunskapen om vården för personer med ätstörningar.
Regeringen beslutade redan den 10 september 2026 att utvidga Inspektionen för vård och omsorgs, IVO:s, pågående tillsynsuppdrag till att också omfatta specialiserad ätstörningsvård.
Beslutet fattades alltså före de nya patientintervjuerna och ska inte förväxlas med en särskild granskning som inletts som direkt följd av P4:s senaste publicering.
När får vården använda bältning?
Att en patient vårdas enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT, innebär inte att personalen fritt får använda tvångsåtgärder.
Lagen ställer särskilda krav på när och hur sådana ingrepp får genomföras.
En grundprincip är att en tvångsåtgärd måste stå i rimlig proportion till sitt syfte. Om mindre ingripande alternativ är tillräckliga ska de användas.
För att en vuxen patient ska få spännas fast med bälte krävs att det finns en omedelbar fara för att patienten allvarligt skadar sig själv eller någon annan.
Beslut om fastspänning fattas av chefsöverläkaren, och sjukvårdspersonal ska vara närvarande under åtgärden.
Det finns även särskilda regler för andra former av behandling som genomförs mot patientens vilja.
Det avgörande är att varje tvångsåtgärd måste ha stöd i lagen och vara motiverad utifrån situationen. Ett beslut om psykiatrisk tvångsvård innebär inte automatiskt att alla efterföljande tvångsingripanden är tillåtna.
Patienten ska dessutom erbjudas ett uppföljningssamtal efter en tvångsåtgärd så snart hälsotillståndet medger det.
Det är mot denna bakgrund som uppgifterna om upprepade bältningar behöver bedömas. För att avgöra om reglerna följts krävs bland annat en granskning av de enskilda vårdsituationerna och dokumentationen.
IVO ska granska den specialiserade ätstörningsvården
IVO:s utvidgade uppdrag omfattar specialiserad ätstörningsvård för både barn, unga och vuxna.
Tillsynen ingår i ett bredare regeringsuppdrag om vården inom psykisk hälsa, psykiatrisk heldygnsvård och tvångsvård.
Myndigheten ska identifiera brister och bidra till att vården blir säkrare.
En delredovisning ska lämnas till regeringen senast den 31 mars 2027.
Det betyder däremot inte att IVO nödvändigtvis kommer att presentera ett särskilt beslut om Sundsvallskliniken det datumet.
IVO kan genom sin tillsyn granska hur vårdgivare följer lagstiftningen och ställa krav på att brister rättas till.
Myndighetens tillsyn omfattar också andra delar av psykiatrin. Hurbra har tidigare rapporterat om andra aktuella Ivo-ärenden inom psykiatrin.
Flera myndigheter undersöker vården
Utöver IVO:s tillsyn pågår ett separat regeringsuppdrag hos Socialstyrelsen.
Myndigheten ska kartlägga hur den nationella högspecialiserade ätstörningsvården fungerar.
Kartläggningen omfattar bland annat bemanning, vårdplatser, patientflöden, tillgänglighet och hur vården är organiserad. Även erfarenheter från patienter och anhöriga ska ingå i underlaget.
Socialstyrelsen ska slutredovisa uppdraget senast den 30 juni 2027.
Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, har dessutom granskat det vetenskapliga stödet för olika sätt att minska tvångsåtgärder.
I en rapport från december 2025 konstaterar myndigheten att bland annat organisatoriska förändringar, kompetensutveckling och stödjande relationer kan bidra till färre tvångsingripanden inom psykiatrisk vård och institutionsvård för barn och unga.
Det är dock en forskningsutvärdering, inte en granskning av vad som hänt vid kliniken i Sundsvall.
Sundsvall tar emot patienter från hela landet
Ätstörningskliniken vid Sundsvalls sjukhus har ett särskilt ansvar inom den nationella högspecialiserade vården.
Den är en av fem svenska enheter som har tillstånd att bedriva sådan vård för vuxna med svårbehandlade ätstörningar, och den enda av dessa enheter i norra Sverige.
Enligt Region Västernorrland har avdelningen tolv vårdplatser. Tio av dem är avsedda för nationell högspecialiserad vård.
Patienterna kan alltså komma från andra regioner än Västernorrland.
Den nationella högspecialiserade verksamheten i Sundsvall tar emot patienter från 18 års ålder. För barn som behöver motsvarande vård finns andra godkända enheter.
Verksamhetens nationella uppdrag gör frågorna om patientsäkerhet, behandlingsmetoder och bemanning angelägna även utanför den egna regionen.
Kritiken mot kliniken är inte ny
Redan i mars 2025 rapporterade P4 Västernorrland om kritik från patienter och en tidigare anställd vid kliniken.
Då handlade uppgifterna bland annat om personalens kompetens, bemötande och rutiner för patientsäkerhet.
Även uppgifter till IVO uppmärksammades i den rapporteringen.
Den tidigare kritiken ska dock skiljas från de nya vittnesmålen om bältning och andra tvångsåtgärder.
Vad händer nu?
Nästa steg är framför allt de myndighetsgranskningar som redan har beslutats.
IVO ska redovisa delar av sitt tillsynsarbete under våren 2027, medan Socialstyrelsens kartläggning av den nationella högspecialiserade ätstörningsvården ska vara klar under sommaren.
För patienterna som berättat om sina erfarenheter återstår samtidigt den centrala frågan: om tvångsåtgärderna i deras enskilda fall varit nödvändiga, proportionerliga och förenliga med lagen.
Något slutligt myndighetsavgörande som besvarar den frågan utifrån de aktuella vittnesmålen har inte kunnat fastställas.