Tadej Pogačar är vinnare av Tour de France 2026. Slovenen tog sin femte totalseger, tangerade loppets historiska rekord och avslutade tre veckors dominans med att själv attackera i den dramatiska finalen i Paris. Mathieu van der Poel vann den sista etappen före Jasper Philipsen och Mads Pedersen, medan Remco Evenepoel och Isaac del Toro gjorde Pogačar sällskap på slutpallen.
Tour de France 2026 fick ett oväntat offensivt slut. Den avslutande etappen var inte bara en traditionell parad in mot Champs-Élysées. Tre passager över Montmartre gjorde finalen kuperad, svårkontrollerad och betydligt mer utslagsgivande än en normal avslutning i Paris.
Pogačar försökte vinna även där. Han gick loss tillsammans med Mathieu van der Poel och hade fortfarande chansen när de gick in mot de sista kilometerna. Van der Poel var däremot starkast när avgörandet kom.
Pogačar förlorade slutspurten i Paris men vann platsen i historieböckerna.
Van der Poel vann den dramatiska Parisfinalen
Den avslutande etappen från Thoiry till Paris kortades från de planerade 133 kilometerna till 88,7 kilometer. Säkerhetspersonal som skulle ha arbetat vid Touren behövde flyttas till områden som drabbats av skogsbränder, framför allt i Gironde nära Bordeaux.
Efter presentationen i Thoiry genomfördes därför hela tävlingsdelen inne i Paris.
Först väntade sju varv på den traditionella slingan runt Champs-Élysées. Därefter följde tre varv där cyklisterna även tog sig uppför Côte de la Butte Montmartre, en kilometer lång med en genomsnittlig lutning på 6,5 procent.
Tiderna i totalställningen låstes innan de tre sista varven. Pogačar riskerade därför inte den gula tröjan om det skulle uppstå luckor, krascher eller tekniska problem i den mer komplicerade delen av finalen.
Det gjorde att han kunde köra helt för etappsegern.
Baptiste Veistroffer stod för flera tidiga attacker, men klungan höll ihop. På den första passagen över Montmartre gick Mads Pedersen först över krönet.
När backen kördes för andra gången attackerade Pogačar. Van der Poel var den ende som omedelbart kunde följa. Remco Evenepoel och därefter Pedersen lyckades ansluta, men gruppen hämtades in med 19 kilometer kvar.
Van der Poel väntade till den tredje och sista klättringen.
Då attackerade nederländaren igen. Pogačar följde med och de två fick snabbt en lucka på omkring 15 sekunder. Bakom dem försökte lagen organisera jakten, men samarbetet var inte tillräckligt bra.
Luckan var tio sekunder med tre kilometer kvar och omkring fem sekunder när de gick in på upploppet.
Pogačar började därefter tappa kontakten. Van der Poel gick ensam med ungefär 600 meter kvar. Jasper Philipsen och Mads Pedersen kom snabbt bakifrån, men Van der Poel hann hålla undan och tog sin andra etappseger i årets Tour.
Pogačar slutade 30:e på etappen. Några minuter senare kunde han ta emot den gula tröjan för femte gången i karriären.
Slutställningen i Tour de France 2026
Tadej Pogačar vann Tour de France 2026 på tiden 73 timmar, 56 minuter och 26 sekunder. Marginalen till Remco Evenepoel blev 6 minuter och 26 sekunder.
Isaac del Toro slutade trea, 9.42 bakom sin lagkamrat.
| Placering | Cyklist | Lag | Tid eller avstånd |
|---|---|---|---|
| 1 | Tadej Pogačar | UAE Team Emirates-XRG | 73.56.26 |
| 2 | Remco Evenepoel | Red Bull–Bora–Hansgrohe | +6.26 |
| 3 | Isaac del Toro | UAE Team Emirates-XRG | +9.42 |
| 4 | Paul Seixas | Decathlon CMA CGM | +11.56 |
| 5 | Lenny Martinez | Bahrain Victorious | +13.02 |
| 6 | Mattias Skjelmose | Lidl-Trek | +14.59 |
| 7 | Juan Ayuso | Lidl-Trek | +17.48 |
| 8 | Richard Carapaz | EF Education–EasyPost | +20.00 |
| 9 | Tom Pidcock | Pinarello-Q36.5 | +29.28 |
| 10 | Jordan Jegat | TotalEnergies | +33.21 |
Den kompletta tabellen finns i Tour de Frances officiella slutställning.
UAE Team Emirates-XRG fick därmed både ettan och trean på pallen. Frankrike fick två cyklister bland de fem främsta genom Paul Seixas och Lenny Martinez, medan Mattias Skjelmose blev bästa dansk på sjätte plats.
Pogačar tog sin femte seger och tangerade rekordet
Pogačar hade redan vunnit Tour de France 2020, 2021, 2024 och 2025. Segern 2026 blev hans femte.
Därmed tangerade han rekordet som delas av Jacques Anquetil, Eddy Merckx, Bernard Hinault och Miguel Indurain.
Det placerar Pogačar i Tourens allra högsta historiska skikt. Han har nu vunnit fem av de senaste sju upplagorna och gjorde det den här gången med fem etappsegrar, stora tidsvinster i bergen och utan att förlora kontrollen över loppet när det väl hade börjat luta till hans fördel.
Det var inte en Tour där Pogačar behövde försvara sig genom den sista veckan. Han fortsatte i stället att attackera, vann på Alpe d’Huez och försökte till och med vinna finalen i Paris.
Hans slutliga marginal på 6.26 ser tydlig ut. Samtidigt säger den inte riktigt hur säkert greppet om loppet var efter den första stora bergsetappen.
Touren var inte matematiskt avgjord efter Tourmalet. Sportsligt var det ändå där Pogačar visade att ingen av rivalerna hade ett tillräckligt bra svar.
Barcelona gav Vingegaard den första gula tröjan
Touren började med ett lagtempo i Barcelona.
Jonas Vingegaard och Visma–Lease a Bike vann öppningen. Filippo Gannas lag var åtta sekunder efter, medan Pogačar och UAE förlorade tolv sekunder. Vingegaard fick därmed loppets första gula ledartröja.
Den förväntade duellen mellan Pogačar och Vingegaard hade börjat med dansk fördel.
Redan dagen därpå slog UAE tillbaka. Isaac del Toro vann den andra etappen efter ett kontrollerat lagarbete i Barcelona. Pogačar tog därefter både etappsegern och den gula tröjan på den tredje etappen till Les Angles.
Han och Vingegaard stod på samma totaltid, men Pogačar ledde genom placeringsreglerna.
Efter tre etapper fanns fortfarande bilden av en jämn Tour. De två stora favoriterna hade delat på initiativet och låg nära varandra i totalställningen.
Pedersen vann – och Træen tog över ledningen
Mads Pedersen vann den fjärde etappen till Foix före lagkamraten Quinn Simmons.
Pedersen visade redan då varför han senare skulle vinna den gröna poängtröjan. Han var inte beroende av helt platta masspurter, utan kunde ta poäng och slåss om segrar även på mer krävande dagar.
Samtidigt tog Torstein Træen över den gula tröjan. Han blev den tredje norrmannen som lett Tour de France.
Olav Kooij vann den femte etappen i Pau och tog sin första seger i Touren. Træen behöll ledningen trots att han hade varit inblandad i en krasch.
De första dagarna gav därmed ovanligt många nordiska framgångar. Vingegaard hade burit gult, Pedersen och Kooij hade vunnit etapper och Træen hade tagit över totalledningen.
Sedan kom den dag som förändrade hela loppet.
Tourmalet blev Tourens verkliga avgörande
Den sjätte etappen mellan Pau och Gavarnie-Gèdre blev Tourens viktigaste.
Pogačar attackerade över Col du Tourmalet. Det var inte ett kort försök för att testa rivalerna eller hämta några bonussekunder. Han fortsatte ensam och körde de sista 43 kilometerna på egen hand.
Vingegaard hade inget svar.
Pogačar vann etappen med 2 minuter och 38 sekunder före dansken. Gruppen med Isaac del Toro kom i mål 2.57 bakom.
Attacken var särskilt stark eftersom den kom långt från mål. Pogačar behövde först skapa luckan, därefter hålla farten utför och till sist fullfölja arbetet på egen hand.
Han blev samtidigt den första regerande världsmästaren som varit först över Tourmalet i Tour de France.
Det var där loppets maktbalans blev tydlig.
Vingegaard var fortfarande tvåa och hade fortfarande många möjligheter kvar. Men han behövde nu inte bara ta tillbaka tid. Han behövde också hitta ett sätt att cykla ifrån en Pogačar som hade visat sig klart starkare i den första riktiga bergsdrabbningen.
Det lyckades han aldrig med.
Merlier dominerade de rena spurterna
Efter Pogačars uppvisning i bergen följde flera dagar där andra typer av cyklister fick chansen.
Tim Merlier vann både i Bordeaux och Bergerac. Han blev den första cyklisten sedan Jasper Philipsen 2023 som vann två raka spurtetapper i Touren.
Merlier tog senare även segern på den tolfte etappen till Chalon-sur-Saône. Tre etappsegrar gjorde honom till årets främsta rena masspurtare.
Mathieu van der Poel vann den nionde etappen till Ussel efter en offensiv dag i utbrytning. Den segern fick senare sällskap av triumfen i Paris.
Van der Poel avslutade därmed Touren på ungefär samma sätt som han hade kört den: aggressivt, oförutsägbart och utan att vänta på ett perfekt läge.
Pogačar fortsatte samla segrar
På den tionde etappen till Le Lioran tog Pogačar sin tredje seger i årets Tour.
Han attackerade på Col de Pertus och vann 32 sekunder före Remco Evenepoel. Det var ytterligare en markering mot rivalerna och ett nytt bevis på att han kunde skapa skillnader i flera typer av bergsterräng.
Søren Wærenskjold vann därefter etapp elva till Nevers.
Snitthastigheten var 50,9 kilometer i timmen, vilket gjorde den till den snabbaste linjeetappen i Tour de Frances historia.
Mauro Schmid vann den trettonde etappen ur en stor utbrytning. Dagen därpå tog Pogačar åter över genom att vinna på Le Markstein.
Det var hans fjärde etappseger i loppet och hans 25:e totalt i Tour de France.
Vid den tidpunkten hade han både den gula tröjan och ett tydligt övertag mot Vingegaard. Frågan var inte längre vem som såg starkast ut. Frågan var om dansken kunde hitta en dag där rollerna plötsligt blev omvända.
Det kom aldrig någon sådan dag.
Vingegaards krasch förändrade den sista veckan
Remco Evenepoel vann den femtonde etappen på Plateau de Solaison före Pogačar och del Toro.
Segern var Belgiens 500:e etappseger i Tour de France och en av Evenepoels starkaste insatser under loppet.
Den stora händelsen var ändå Jonas Vingegaards krasch cirka 24 kilometer från mål.
Dansken tvingades bryta loppet och lämnade tävlingen med högerarmen i mitella. Det var första gången han inte fullföljde Touren på sex starter.
Kraschen förändrade den sista veckan. Pogačar förlorade sin tydligaste rival och den väntade fortsättningen på deras långa Tourduell försvann.
Det är samtidigt viktigt att skilja på vad kraschen förändrade och vad den inte förändrade.
Vingegaards olycka tog bort möjligheten till en sen dansk attack och gjorde Pogačars väg mot segern säkrare. Men Pogačar hade redan skaffat sig ett stort övertag och hade varit tydligt starkare när de möttes på Tourmalet.
Toursegern ska därför inte förklaras med kraschen. Olyckan tog bort den sista stora osäkerheten, men Pogačar hade redan gjort det avgörande arbetet.
Den som vill läsa mer om dagen hittar vår tidigare artikel om Tour de France etapp 15 och Vingegaards krasch.
Evenepoel räddade sin Tour med två segrar
Efter segern på Plateau de Solaison vann Evenepoel även den 26,1 kilometer långa tempoetappen mellan Évian-les-Bains och Thonon-les-Bains.
Han besegrade Pogačar mot klockan och tog sin andra raka etappseger.
Det gav honom en stark avslutning och visade att han kunde återhämta sig efter de tuffa bergsetapperna. Evenepoel säkrade också andraplatsen i totalställningen.
Hans Tour innehöll därmed mycket som var positivt: två etappsegrar, en stark tempoinsats och en slutlig pallplats.
Samtidigt blev avståndet till Pogačar 6.26.
Evenepoel var den som slutade närmast, men han lyckades aldrig göra kampen om den gula tröjan riktigt öppen. Resultatet bekräftade honom som en av världens bästa etapploppscyklister, men visade också att steget upp till Pogačars nivå över tre veckor fortfarande är stort.
Carapaz blev sista veckans stora anfallare
Jasper Philipsen vann den sjuttonde etappen till Voiron efter en ovanligt offensiv dag där han kom loss i en mindre grupp.
Därefter började Richard Carapaz dominera utbrytningarna.
Carapaz vann etapp 18 till Orcières-Merlette efter en soloattack under de sista tre kilometerna. Han tog samtidigt ett stort kliv i totalställningen och körde in sig bland de tio bästa.
På etapp 19 väntade Alpe d’Huez.
Pogačar attackerade med ungefär 13 kilometer kvar och tog sin femte etappseger i årets Tour. Det var hans första seger på Alpe d’Huez och hans 26:e etappseger totalt i Tour de France.
Dagen därpå vann Carapaz igen.
Sepp Kuss kraschade under en utförskörning, och Carapaz kunde fullfölja ännu en offensiv bergsetapp. Evenepoel blev tvåa och Kuss trea. Pogačar och del Toro rullade tillsammans över mållinjen 1.05 efter vinnaren.
Carapaz säkrade bergatröjan och utsågs till hela Tourens mest offensiva cyklist.
När totalstriden hade förlorat Vingegaard var det i stor utsträckning Carapaz som skapade spänningen i de sista bergsetapperna.
Alla etappvinnare i Tour de France 2026
| Etapp | Vinnare |
|---|---|
| 1 | Jonas Vingegaard och Visma–Lease a Bike, lagtempo |
| 2 | Isaac del Toro |
| 3 | Tadej Pogačar |
| 4 | Mads Pedersen |
| 5 | Olav Kooij |
| 6 | Tadej Pogačar |
| 7 | Tim Merlier |
| 8 | Tim Merlier |
| 9 | Mathieu van der Poel |
| 10 | Tadej Pogačar |
| 11 | Søren Wærenskjold |
| 12 | Tim Merlier |
| 13 | Mauro Schmid |
| 14 | Tadej Pogačar |
| 15 | Remco Evenepoel |
| 16 | Remco Evenepoel |
| 17 | Jasper Philipsen |
| 18 | Richard Carapaz |
| 19 | Tadej Pogačar |
| 20 | Richard Carapaz |
| 21 | Mathieu van der Poel |
En komplett översikt över banan och samtliga tävlingsdagar finns i vår guide till alla etapper i Tour de France 2026.
Pogačar vann gult – Pedersen tog grönt
Tourens fyra stora tröjor gick till fyra olika cyklister.
| Tävling | Vinnare |
|---|---|
| Totalställningen, gula tröjan | Tadej Pogačar |
| Poängtävlingen, gröna tröjan | Mads Pedersen |
| Bergstävlingen | Richard Carapaz |
| Ungdomstävlingen, vita tröjan | Isaac del Toro |
Pedersen blev den första dansken som vann Tourens poängtävling.
Han blev dessutom den sjätte cyklisten som har vunnit poängtävlingen i Giro d’Italia, Tour de France och Vuelta a España.
Segern byggde inte på att han vann flest rena masspurter. Tim Merlier var snabbast på tre sådana etapper. Pedersen tog i stället poäng under fler typer av dagar och var ständigt aktiv.
Han vann etapp fyra, blev trea i Paris och samlade tillräckligt många poäng för att säkra den gröna tröjan.
Carapaz kombinerade två sena etappsegrar med bergatröjan och priset som Tourens mest offensiva cyklist.
Del Toro vann en etapp, slutade trea totalt och tog den vita ungdomströjan. Han gav samtidigt UAE ytterligare en plats på podiet.
Ett starkt nordiskt Tour de France
Även om Jonas Vingegaards krasch blev en tung dansk motgång var Tour de France 2026 ovanligt framgångsrikt för de nordiska cyklisterna.
Vingegaard och Visma vann det inledande lagtempot. Dansken bar den första gula tröjan och låg länge tvåa bakom Pogačar.
Mads Pedersen vann en etapp och tog den gröna tröjan.
Mattias Skjelmose slutade sexa totalt, mindre än 15 minuter bakom Pogačar. Han blev därmed bästa nordiska cyklist i slutställningen.
Torstein Træen bar den gula tröjan efter den fjärde etappen. Olav Kooij tog sin första Tourseger i Pau.
Søren Wærenskjold vann den snabbaste linjeetappen i loppets historia.
Den nordiska sammanfattningen innehåller därför både framgång och besvikelse. Vingegaard fick aldrig chansen att fullfölja kampen, men Danmark och Norge lämnade ändå tydliga avtryck genom hela loppet.
Tour de France 2026 tillhörde Pogačar
Det fanns många stora prestationer under årets Tour.
Merlier vann tre spurter. Evenepoel vann två raka etapper. Carapaz tog två sena bergssegrar. Van der Poel avslutade med en spektakulär seger i Paris. Pedersen blev historisk dansk vinnare av den gröna tröjan.
Men Tour de France 2026 kommer framför allt att kommas ihåg som loppet där Tadej Pogačar tog sin femte titel.
Han vann fem etapper, avgjorde den stora duellen mot Vingegaard på Tourmalet och fortsatte attackera även när totalledningen redan var säker.
Den kortade och kuperade finalen i Paris blev en passande avslutning. Pogačar försökte vinna en sista gång, Van der Poel slog honom och publiken fick ett riktigt tävlingsavgörande i stället för en ren parad.
För en fullständig bakgrund till loppet finns även vår stora guide till Tour de France 2026.
Van der Poel vann den sista etappen.
Pogačar vann Touren och tangerade rekordet.