Nej, inte ännu. Eddy Merckx är fortfarande etta i Hurbra Cycling Greatness Index. Men Tadej Pogačar är redan tvåa, före Bernard Hinault, och hans bästa treårsperiod är nu lika högt värderad som Merckx främsta tre år.
Det är den korta domen efter Pogačars femte seger i Tour de France och hans maktdemonstration i inledningen av Vuelta a España 2026. En slutseger i Vueltan skulle göra honom till en ännu tydligare historisk tvåa. Den skulle däremot inte räcka för att passera Merckx.
Hurbra-indexets tre svar
- Starkaste karriären totalt: Eddy Merckx, 97,6 poäng.
- Högsta toppen: Eddy Merckx, 100,0. Pogačar är tvåa på 99,2 och delar maxpoängen över tre år.
- Mest kompletta cyklisten: Eddy Merckx, 100,0. Pogačar är fyra på 80,9.
Pogačar får 83,5 poäng i huvudmodellen. Hinault får 80,9. Avståndet ner till historiens övriga jättar är alltså redan tydligt, men upp till Merckx 97,6 finns fortfarande en stor lucka.
Fem Tour-segrar och en Vuelta i rött
Frågan blev svårare att avfärda den 26 juli 2026. Då vann Pogačar sin femte Tour de France, efter segrarna 2020, 2021, 2024 och 2025. Därmed tangerade han rekordet som Jacques Anquetil, Eddy Merckx, Bernard Hinault och Miguel Induráin delar. Han vann fem etapper i årets lopp och har nu 26 etappsegrar i Touren.
Du kan läsa mer om loppet i vår guide till Tour de France 2026.
En månad senare öppnade Pogačar sin jakt på den Grand Tour som fortfarande saknas i meritlistan. På Vueltans fjärde etapp, en 104,8 kilometer lång Andorra-loop med 3 000 höjdmeter, attackerade han på Collada de Beixalis med 50 kilometer kvar till mål. Han vann med 2.39 före Jarno Widar och tog totalledningen med 3.21 till Primož Roglič.
Det var Pogačars femte etappseger i Vuelta a España och första gången han bar den röda ledartröjan. Efter etapp 4 står han på 129 proffssegrar, sex avgjorda Grand Tour-titlar, 37 Grand Tour-etapper, 13 Monument och två VM-guld i linjelopp.
Vueltan pågår fortfarande. Indexet räknar hans start och redan vunna etapper, men inte en slutseger som ännu inte finns. Vår löpande bevakning finns i Pogačar i Vuelta a España 2026.
Topp 10: cyklisterna med de starkaste karriärerna
1. Eddy Merckx, 97,6
Merckx vinner inte bara för att han tävlade ofta. Hans meritlista är extrem i nästan varje disciplin som ingår: 11 Grand Tour-titlar, 64 Grand Tour-etapper, 19 Monument, tre VM-guld och 278 proffssegrar i det använda datamaterialet.
Han vann Touren, Girot och Vueltan. Han vann också Milano–Sanremo, Flandern runt, Paris–Roubaix, Liège–Bastogne–Liège och Lombardiet runt. Ingen annan förenar samma totala volym med en komplett uppsättning av cykelsportens största etapplopp och endagslopp.
Merckx når dessutom 100,0 i både peak- och mångsidighetsindex. Pogačar har kommit ikapp honom över tre år. Ingen har ännu kommit ikapp hans femårstopp och hela karriärbredd samtidigt.
2. Tadej Pogačar, 83,5
Pogačars plats bygger inte på en uppskattning av vad han kan vinna framöver. Den bygger på det han redan har gjort som 27-åring: fem Tour-segrar, en Giroseger, 37 Grand Tour-etapper, 13 Monument och två VM-guld.
Han har också den profil som gör jämförelsen med Merckx relevant. Pogačar är inte bara en Grand Tour-specialist. Han vinner i branta Ardennerklassiker, i Lombardiet, på kullersten i Flandern, i tempo och på långa bergsetapper. Hans moderna tävlingsprogram är smalare än Merckx, men vinstfrekvensen och resultatnivån per tävlingsdag är exceptionella.
Hans historiska lucka handlar därför mindre om förmåga än om ackumulerad karriär: fem färre avgjorda Grand Tour-titlar än Merckx, 27 färre GT-etapper, sex färre Monument, ingen Paris–Roubaix-seger och betydligt färre avslutade toppsäsonger.
För en bakgrund till vägen hit finns vår profil Vem är Tadej Pogačar?.
3. Bernard Hinault, 80,9
Hinault är den starkaste invändningen mot att redan placera Pogačar som tvåa. Fransmannen vann tio Grand Tours, 41 GT-etapper, fem Monument och ett VM. Precis som Merckx vann han alla tre Grand Tours, och hans tempokapacitet gör honom till en av historiens mest kompletta mästare.
När Grand Tours får klart större vikt går Hinault fortfarande före Pogačar. I den balanserade huvudmodellen väger Pogačars fler Monument, två VM-guld och högre peak över. Det är ett nära men begripligt positionsbyte, inte ett påstående om att tio GT-titlar plötsligt blivit mindre viktiga.
4. Fausto Coppi, 75,3
Coppi vann sju Grand Tours, nio Monument och VM. Han var lika mycket stilbildande klättrare som tempocyklist och endagsvinnare. Hans karriär skars dessutom sönder av andra världskriget.
Indexet kompenserar delvis för färre tillgängliga lopp genom att väga resultat per start och säsong, men det delar inte ut hypotetiska segrar för de förlorade åren. Coppi blir ändå fyra i samtliga fasta viktningar. Det visar hur stark hans faktiska meritlista är.
5. Alfredo Binda, 71,7
Binda vann Giro d’Italia fem gånger, tog tre VM-guld och samlade 43 Grand Tour-etapper. Han blir femma oavsett om modellen betonar Grand Tours, klassiker, kompletthet eller peak.
Det är en viktig kontroll av epokjusteringen. En ren poängtabell byggd kring dagens kalender riskerar att trycka undan förkrigstidens största namn. Binda håller sig kvar därför att dominans, frekvens och mästerskapsmeriter räknas tillsammans med volym.
6. Sean Kelly, 66,2
Kellys lägsta placering i de fyra huvudmodellerna är tolfte, men den balanserade modellen sätter honom sexa. Han vann Vuelta a España, nio Monument och stora etapplopp, samtidigt som han kunde spurta, köra kullersten och överleva hårda klättringar.
Han är trea i mångsidighetsindex, bara slagen av Merckx och Hinault. Det är karriärens ovanliga bredd, snarare än en enda dominerande titelrad, som tar honom så högt.
7. Alejandro Valverde, 65,9
Valverde kombinerade VM-guld, Grand Tour-pallplatser, Vuelta-seger, Monument och en internationell toppkarriär som sträckte sig över närmare två decennier. Han får stora utslag i livslängd och karriärbredd utan att vara beroende av en ensam merittype.
Han saknar den allra högsta toppen hos de sex framför honom. I en ranking som uttryckligen ska väga hela karriären är den långa raden av resultat ändå svår att komma runt.
8. Louison Bobet, 63,1
Bobet vann Tour de France tre år i rad, VM och tre olika Monument. Han har inte samma råa segervolym som vissa av namnen strax bakom, men träffar indexets viktigaste krav: etapplopp, mästerskap, klassiker och en tydlig flerårig topp.
Hans spann 8–15 visar samtidigt att den exakta platsen påverkas av viktningen. Det stabila är att han hör hemma i gruppen direkt bakom de fem stora.
9. Francesco Moser, 62,5
Moser vann Girot, VM och sex Monument. Hans treårstopp når 94,6 och hans femårstopp 91,8, vilket ger tredje högsta kombinerade peak i hela materialet.
Den starka tempoprofilen och den långa raden av toppresultat i endagslopp gör honom betydligt mer komplett än en etikett som klassikerspecialist antyder.
10. Roger De Vlaeminck, 62,3
De Vlaeminck vann elva Monument och segrade i samtliga fem, en bedrift han delar med Merckx och Rik Van Looy. Därför kan han bli så högt som åtta i en modell som premierar klassiker och kompletthet.
Han vann däremot aldrig en Grand Tour. När etapploppen väger tyngre faller han till plats 27. Det stora spannet är inte ett fel i modellen, utan ett ärligt mått på hur mycket definitionen av storhet betyder.
Så byggdes Hurbra Cycling Greatness Index
Kandidatpoolen innehåller 110 manliga landsvägscyklister. Utgångspunkten är de 100 främsta i ProCyclingStats all-time-ranking den 26 augusti 2026, kompletterad med historiska namn som en modern poänglista annars riskerar att missa.
All-time-listan är bara en del av modellen. Hurbra-indexet väger tio separata delindex, och varje del normaliseras till 0–100 innan totalen räknas fram.
| Delindex | Vikt och innehåll |
|---|---|
| Grand Tours | 20 %: titlar, pallplatser, topp 5, starter och vinstfrekvens. Touren väger 1,15, Girot 1,00 och Vueltan 0,90. |
| Monument och stora endagslopp | 15 %: segrar, pallplatser, topp 5, resultat per start och antal olika Monument vunna. |
| Peak | 14 %: 60 procent bästa treårsperiod och 40 procent bästa femårsperiod, jämfört med samtida och tävlingsdagar. |
| Karriärbredd | 12 %: stora placeringar under hela karriären, mätta med historiska all-time-poäng. |
| Mångsidighet | 10 %: bredd över GC, klättring, tempo och endagslopp samt variation i vunna Grand Tours och Monument. |
| Grand Tour-etapper | 7 %: officiella etappsegrar i Touren, Girot och Vueltan. |
| Livslängd | 7 %: säsonger på hög internationell nivå, inte bara kalenderår som proffs. |
| VM och OS | 6 %: VM-medaljer samt OS-bonus från den professionella OS-eran. |
| Vinstfrekvens | 5 %: proffssegrar per ordinarie tävlingsdag, justerat för korta karriärer. |
| Motståndskvalitet | 4 %: styrkan hos de fem bästa rivalerna under cyklistens treåriga topp. |
Vikterna är ett redaktionellt val, men inte ett dolt sådant. Grand Tours är störst i huvudmodellen utan att få svälja alla andra sätt att vara en stor landsvägscyklist. Monumenten får en egen tung del. Peak, livslängd, vinstfrekvens och motstånd mäter olika saker och hindrar en enkel medaljtabell från att avgöra allt.
Så jämförs olika epoker
Det grundläggande problemet är att en seger 1930, 1970 och 2026 inte uppstod ur samma kalender. Antalet stora lopp, resmöjligheterna, lagens planering och graden av specialisering har förändrats. En modern cyklist kan inte automatiskt få ett övertag bara för att fler standardiserade tävlingar registreras, men en äldre cyklist kan inte heller få segrar som aldrig kördes.
Indexet blandar därför meritvolym med meritfrekvens. Grand Tours och Monument bedöms både efter faktiska resultat och efter hur ofta åkaren lyckades när han startade. Tävlingsdagar används för att jämföra intensitet. Merckx tävlade mycket mer; Pogačar väljer färre lopp men vinner en större andel av dem.
Peak mäts mot de bästa samtida rivalerna. Det gör att en dominant säsong i en äldre, mindre global kalender kan jämföras med en modern säsong där fler länder och specialiserade lag är representerade. Motståndsdelen utgår från styrkan hos de bästa andra åkarna i samma period, inte från hur välkända deras namn är i dag.
Olympiska resultat räknas endast som bonus från 1996, när proffs fick delta. Äldre stjärnor straffas därmed inte för en medaljchans de saknade. Officiellt annullerade resultat får noll poäng, men modellen lägger inte på egna moraliska avdrag för en viss epoks dopningskultur.
Krigsåren hanteras försiktigt. Frekvens och tillgängliga möjligheter hjälper exempelvis Coppi och Bartali, men indexet gissar inte vad de skulle ha vunnit om loppen hade körts.
Pogačar når Merckx över tre år, men inte över fem
Ett enda peak-tal kan dölja skillnaden mellan ett häpnadsväckande utbrott och en längre dynasti. Därför består Hurbra-indexets peak av två fönster: 60 procent från de bästa tre åren och 40 procent från de bästa fem.
| Cyklist | Treårstopp och femårstopp |
|---|---|
| Eddy Merckx | 100,0 1969–1971; 100,0 1969–1973. Kombinerat: 100,0. |
| Tadej Pogačar | 100,0 2024–2026; 97,9 2021–2025. Kombinerat: 99,2. |
| Francesco Moser | 94,6 1976–1978; 91,8 1975–1979. Kombinerat: 93,5. |
| Roger De Vlaeminck | 94,4 1974–1976; 89,1 1972–1976. Kombinerat: 92,3. |
| Freddy Maertens | 94,6 1975–1977; 84,5 1973–1977. Kombinerat: 90,6. |
| Sean Kelly | 92,4 1984–1986; 87,0 1983–1987. Kombinerat: 90,3. |
| Bernard Hinault | 90,3 1979–1981; 88,1 1978–1982. Kombinerat: 89,4. |
Pogačars 2026-säsong är inte uppräknad till en tänkt helårssiffra. Bara de resultat och tävlingsdagar han faktiskt hade till och med den 25 augusti ingår i treårsfönstret. Femårsresultatet använder fem avslutade säsonger, 2021–2025.
Slutsatsen blir exakt: Pogačar har nått Merckx treårsnivå, men har ännu inte hållit den lika länge. Det är också förklaringen till att den pågående säsongen gör GOAT-frågan akut utan att automatiskt avgöra den.
Merckx är fortfarande den mest kompletta
Mångsidighetsindexet mäter fyra huvudaxlar: etapplopps-GC, klättring, tempo och endagslopp. De kombineras geometriskt. Det betyder att ett mycket svagt område drar ner helheten mer än i ett vanligt medelvärde. Modellen premierar dessutom segrar i flera olika Grand Tours och Monument.
| Placering | Cyklist och mångsidighetsindex |
|---|---|
| 1 | Eddy Merckx, 100,0: alla tre Grand Tours, alla fem Monument, tre VM samt hög nivå i tempo och sprint. |
| 2 | Bernard Hinault, 85,9: alla tre Grand Tours, tre olika Monument, VM och stark tempoprofil. |
| 3 | Sean Kelly, 85,2: extrem klassikerbredd, Vuelta-seger och hög nivå i kortare etapplopp. |
| 4 | Tadej Pogačar, 80,9: Tour, Giro, fyra Monumenttyper, VM, klättring och tempo. |
| 5 | Joop Zoetemelk, 80,4: Tour, Vuelta, VM, lång GC-karriär och bred resultatprofil. |
En Vuelta-seger skulle höja Pogačar till 84,7. Han skulle fortfarande vara fyra, strax bakom Kelly och Hinault. Det som då främst saknas i paletten är Paris–Roubaix, det enda Monument han ännu inte har vunnit.
Hurbra rankar de 50 största manliga landsvägscyklisterna
Poängen nedan kommer från den balanserade modellen. Modellspannet visar cyklistens bästa och sämsta placering i fyra fasta viktningar: balanserad, Grand Tour-tung, klassiker/komplett och peak-tung.
| Placering | Cyklist, poäng och modellspann |
|---|---|
| 1 | Eddy Merckx – 97,6 poäng, spann 1–1 |
| 2 | Tadej Pogačar – 83,5 poäng, spann 2–3 |
| 3 | Bernard Hinault – 80,9 poäng, spann 2–3 |
| 4 | Fausto Coppi – 75,3 poäng, spann 4–4 |
| 5 | Alfredo Binda – 71,7 poäng, spann 5–5 |
| 6 | Sean Kelly – 66,2 poäng, spann 6–12 |
| 7 | Alejandro Valverde – 65,9 poäng, spann 7–10 |
| 8 | Louison Bobet – 63,1 poäng, spann 8–15 |
| 9 | Francesco Moser – 62,5 poäng, spann 7–13 |
| 10 | Roger De Vlaeminck – 62,3 poäng, spann 8–27 |
| Placering | Cyklist, poäng och modellspann |
|---|---|
| 11 | Felice Gimondi – 62,1 poäng, spann 7–15 |
| 12 | Giuseppe Saronni – 62,0 poäng, spann 8–14 |
| 13 | Rik Van Looy – 62,0 poäng, spann 9–22 |
| 14 | Jacques Anquetil – 61,9 poäng, spann 6–23 |
| 15 | Gino Bartali – 61,8 poäng, spann 8–17 |
| 16 | Freddy Maertens – 60,3 poäng, spann 12–16 |
| 17 | Ferdinand Kübler – 59,0 poäng, spann 14–19 |
| 18 | Miguel Induráin – 58,3 poäng, spann 9–27 |
| 19 | Joop Zoetemelk – 58,1 poäng, spann 15–22 |
| 20 | Costante Girardengo – 57,8 poäng, spann 18–20 |
| 21 | Remco Evenepoel – 57,0 poäng, spann 16–25 |
| 22 | Tony Rominger – 56,5 poäng, spann 17–23 |
| 23 | Laurent Jalabert – 55,9 poäng, spann 19–32 |
| 24 | Raymond Poulidor – 55,8 poäng, spann 21–25 |
| 25 | Jan Janssen – 54,8 poäng, spann 24–26 |
| 26 | Primož Roglič – 53,7 poäng, spann 18–36 |
| 27 | Vincenzo Nibali – 53,4 poäng, spann 23–33 |
| 28 | Rik Van Steenbergen – 53,2 poäng, spann 20–39 |
| 29 | Nicolas Frantz – 53,2 poäng, spann 21–38 |
| 30 | Gianni Bugno – 52,8 poäng, spann 26–34 |
| Placering | Cyklist, poäng och modellspann |
|---|---|
| 31 | Learco Guerra – 52,3 poäng, spann 28–40 |
| 32 | Fiorenzo Magni – 51,5 poäng, spann 29–39 |
| 33 | Franco Bitossi – 50,0 poäng, spann 28–51 |
| 34 | Rudi Altig – 49,9 poäng, spann 31–41 |
| 35 | Peter Sagan – 49,2 poäng, spann 29–57 |
| 36 | Stephen Roche – 47,8 poäng, spann 36–48 |
| 37 | Jonas Vingegaard – 47,6 poäng, spann 30–64 |
| 38 | Luis Ocaña – 47,2 poäng, spann 35–56 |
| 39 | Herman Van Springel – 47,2 poäng, spann 37–52 |
| 40 | Joaquim Rodríguez – 47,1 poäng, spann 40–46 |
| 41 | Claudio Chiappucci – 46,9 poäng, spann 39–45 |
| 42 | Laurent Fignon – 46,7 poäng, spann 37–53 |
| 43 | Wout van Aert – 46,7 poäng, spann 32–61 |
| 44 | Gianbattista Baronchelli – 46,6 poäng, spann 41–50 |
| 45 | Chris Froome – 46,1 poäng, spann 28–73 |
| 46 | Greg LeMond – 45,6 poäng, spann 36–66 |
| 47 | Jan Raas – 45,6 poäng, spann 33–65 |
| 48 | Gianni Motta – 45,5 poäng, spann 42–48 |
| 49 | Alberto Contador – 45,5 poäng, spann 33–74 |
| 50 | André Leducq – 45,2 poäng, spann 38–59 |
Toppen är betydligt stabilare än den nedre halvan. Merckx blir etta i alla fyra fasta modeller. Coppi och Binda är fyra respektive fem i samtliga. Pogačar och Hinault byter bara plats när Grand Tours ges ett ovanligt stort företräde.
Längre ner beskriver ett brett spann en tydlig specialisering. De Vlaeminck kan bli åtta när Monument väger tungt och 27:a när Grand Tours dominerar. Froome har sju Grand Tour-segrar men nästan ingenting i Monument- och mästerskapsdelen, vilket ger spannet 28–73. Contador påverkas av samma balans och av att annullerade resultat räknas som noll. Vingegaards GT-nivå och motstånd är mycket höga, medan den ännu korta karriären och tunna endagsprofilen gör platsen mer viktkänslig.
Rankingen ska därför läsas med olika precision. Topp fem är ovanligt robust. Ungefär plats 20–50 är en diskussion om både cyklisten och definitionen av storhet.
Så robust är förstaplatsen
Huvudmodellen är balanserad, men en GOAT-ranking måste tåla att rimliga läsare värderar disciplinerna olika. Därför har indexet också körts med tre alternativa fasta viktningar.
| Modell | Resultat i toppen |
|---|---|
| Balanserad | Merckx 1, Pogačar 2, Hinault 3 |
| Grand Tour-tung | Merckx 1, Hinault 2, Pogačar 3 |
| Klassiker/komplett | Merckx 1, Pogačar 2, Hinault 3 |
| Peak-tung | Merckx 1, Pogačar 2, Hinault 3 |
Som ytterligare test varierades alla balanserade vikter slumpmässigt 10 000 gånger inom ett lokalt, rimligt intervall och normaliserades tillbaka till 100 procent. Merckx blev etta varje gång. Pogačar blev tvåa varje gång och Hinault trea varje gång.
Den GT-tunga specialmodellen är mer drastisk än de lokala variationerna. Där går Hinault om tack vare tio totalsegrar och en komplett Tour–Giro–Vuelta-rad. Resultatet visar både styrkan och gränsen i påståendet att Pogačar redan är historisk tvåa: det gäller i huvudmodellen och över vanliga viktförändringar, men inte om Grand Tours ges klart större makt än all annan landsvägscykling.
Merckx mot Pogačar: var avgörs duellen?
Pogačar är närmast Merckx där en aktiv cyklist kan förändra historieskrivningen snabbast: peak och effektivitet. Han vinner mycket ofta under ett mer selektivt program, slår starka samtida och har redan byggt en mer komplett endagslista än nästan alla Grand Tour-vinnare.
Merckx leder där storhet tar längst tid att bygga. Han har elva Grand Tours mot Pogačars sex avgjorda, 64 GT-etapper mot 37, 19 Monument mot 13 och 278 proffssegrar mot 129. Han har dessutom segrar i alla tre Grand Tours och alla fem Monument. Pogačar saknar fortfarande ett slutresultat i Vueltan och en seger i Paris–Roubaix.
Skillnaden mellan 97,6 och 83,5 är därför inte en gammal legendbonus. Modellen ger Pogačar full kredit för att hans topp redan når Merckx nivå över tre år. Merckx försvarar förstaplatsen genom att ha gjort nästan allt, i nästan alla stora lopp, under fler säsonger.
Hinault hamnar mitt i jämförelsen. Han har nästan Merckx Grand Tour-volym och större mångsidighet än Pogačar i nuläget. Pogačar passerar honom genom fler Monument, fler VM-guld och en högre topp. Det är därför andraplatsen är möjlig redan nu, trots att karriären inte är färdig.
Vad ändras om Pogačar vinner Vuelta a España 2026?
En Vuelta-seger skulle vara historiskt stor. Pogačar skulle nå sju Grand Tour-titlar och ha vunnit Touren, Girot och Vueltan. Den sista tomma rutan bland de tre stora etapploppen skulle försvinna.
I Hurbra-indexet höjs han från 83,5 till 84,8 poäng. Han blir då tvåa även i den GT-tunga modellen.
| Scenario | Poäng och placering |
|---|---|
| Efter Vuelta-etapp 4 | 83,5: tvåa balanserat, trea GT-tungt, tvåa i övriga modeller. |
| Om han vinner Vuelta 2026 | 84,8: tvåa i samtliga fyra modeller. |
Scenariot ändrar bara slutresultatet för den Vuelta han redan kör: en sjunde Grand Tour-titel och en tredje vunnen Grand Tour-typ. Redan tagna etappsegrar finns i nulägespoängen. Inga fler etapper, framtida tävlingsdagar eller ändrade rivalresultat antas.
Det gör Vuelta-effekten både mindre och större än den först ser ut. Poängmässigt är steget bara 1,3. Historiskt gör det Pogačars andraplats mycket svårare att angripa, eftersom Hinaults främsta strukturella fördel nästan försvinner.
Inte ens en Vuelta-seger följd av en framtida seger i Paris–Roubaix skulle räcka till förstaplatsen. Den kombinationen skulle ge ungefär 85,5 poäng. Pogačar skulle ha fyllt två enorma symboliska luckor, men Merckx skulle fortfarande leda klart på samlad volym och livslängd.
Vad krävs för att Pogačar faktiskt ska bli nummer ett?
Det finns ingen magisk titel och ingen unik kombination. Modellen kan däremot räkna fram ett konkret exempel på en framtida meritportfölj som precis skulle föra honom förbi Merckx.
- Vinna Vuelta a España 2026 och därefter ytterligare fyra Grand Tours, totalt 11.
- Vinna ytterligare 25 Grand Tour-etapper, totalt 62.
- Vinna ytterligare sju Monument, varav minst ett Paris–Roubaix, totalt 20.
- Ta ett tredje VM-guld i linjelopp.
- Lägga till omkring 120 proffssegrar och 1 500 historiska all-time-poäng.
- Hålla internationell toppnivå i ytterligare sju säsonger, ungefär till 34 års ålder.
I det scenariot når Pogačar cirka 97,4 mot en omnormaliserad Merckx på cirka 97,0. Siffrorna är inte en prognos och listan är inte ett facit över exakt vilka lopp han måste välja. Andra kombinationer kan ge samma effekt.
Tröskeln visar vad den nuvarande debatten lätt missar. Pogačar behöver inte bevisa att hans högsta nivå är historisk; det har han redan gjort. För att bli etta i en karriärranking måste han förena den nivån med fler Grand Tours, fler GT-etapper, större Monumentbredd och många fler år i toppen.
Det är ett mycket hårt krav. Det ska det vara. En modell som lät en pågående treårstopp radera Merckx hela karriär skulle i praktiken mäta vem som känns starkast just nu, inte vem som är tidernas bästa cyklist.
Vad indexet inte kan avgöra
Hurbra Cycling Greatness Index är ett transparent redaktionellt mått, inte en officiell UCI-ranking. Vikterna går att ifrågasätta, och modellspannen visar vad som händer när de ändras.
Resultatdata är mer kompletta för efterkrigstiden än för det tidiga 1900-talet. Frekvensnormalisering minskar skillnaden, men kan inte återskapa varje start, tävlingsdag eller möjlighet. Krigsår kan inte översättas till säkra segrar.
Indexet gäller manlig landsvägscykling. Resultat i bana, cyclocross, mountainbike och gravel ingår inte som egna meriter. Lagstyrka, material, medicinsk historia och dopningskultur modelleras inte som subjektiva moralavdrag. Officiellt annullerade resultat får däremot noll poäng.
Pogačars 2026-säsong är pågående. Nuläget är låst efter Vuelta a Españas fjärde etapp den 25 augusti och alla slutsatser gäller databasen per den 26 augusti 2026. En Vuelta-seger behandlas endast som scenario tills slutresultatet är officiellt.
Med den gränsen på plats är domen tydlig: Eddy Merckx har fortfarande historiens starkaste karriär, historiens högsta kombinerade peak och historiens mest kompletta meritlista. Tadej Pogačar är redan den närmaste utmanaren. Han har nått samma nivå över tre år. Nu återstår den del av storheten som bara tid kan skapa.