Thyssenkrupp tvingas ändra upplägget för sin gröna stålsatsning i Duisburg. Den omkring 3 miljarder euro dyra anläggningen byggs vidare, men den ursprungliga planen om snabb användning av vätgas bedöms inte längre vara realistisk. Beskedet sätter nytt ljus på kostnaderna för Europas gröna stålomställning och på konkurrensen för svenska industrisatsningar.
Thyssenkrupp vill ändra villkoren för miljardstödet
Den tyska industrikoncernen Thyssenkrupp för långt gångna samtal om att förändra finansieringsvillkoren för den stora direktreduktionsanläggningen som byggs i Duisburg.
Anläggningen kostar omkring 3 miljarder euro och är en central del av Thyssenkrupps plan för att kraftigt minska utsläppen från ståltillverkningen.
När projektet planerades var tanken att förnybar vätgas relativt snabbt skulle få en stor roll i produktionen. Den planen har blivit betydligt svårare att genomföra.
Bolagets finanschef Axel Hamann uppger nu att den tidiga användningen av vätgas som förutsattes när stödet utformades inte längre bedöms vara realistisk.
EU-kommissionen har samtidigt godkänt den planerade förändringen av stödupplägget enligt EU:s statsstödsregler. Nästa steg blir att de tyska stödvillkoren anpassas.
Det betyder inte att stålanläggningen läggs ned. Bygget fortsätter.
Upp till 2 miljarder euro i offentligt stöd
Projektet fick 2023 klartecken för offentligt stöd på upp till 2 miljarder euro.
Av detta kunde högst 550 miljoner euro användas som direkt investeringsstöd. Ytterligare upp till 1,45 miljarder euro knöts till en stödmekanism som skulle hjälpa Thyssenkrupp med de högre kostnaderna när förnybar vätgas snabbt fasades in.
Thyssenkrupps egen investering angavs samtidigt till knappt 1 miljard euro.
Den nya direktreduktionsanläggningen är dimensionerad för omkring 2,5 miljoner ton järn per år. Thyssenkrupp har tidigare räknat med att omställningen fullt genomförd kan minska bolagets utsläpp med mer än 3,5 miljoner ton koldioxid om året.
Problemet är att en viktig del av kalkylen har förändrats.
Vätgasen finns inte till rätt pris
Direktreduktion kan användas både med naturgas och vätgas.
Det gör att Thyssenkrupp fortfarande kan starta den nya produktionen även om tillgången på grön vätgas inte motsvarar de ursprungliga planerna.
Men den största klimatvinsten kommer först när fossil eller fossilintensiv gas kan ersättas med vätgas producerad med fossilfri el.
Just där har Europas stålprojekt stött på ett växande problem.
Produktionen av förnybar vätgas har inte byggts ut så snabbt som många industriplaner förutsatte. Samtidigt är kostnaden fortfarande hög.
För ett stålverk som använder enorma mängder energi blir skillnaden avgörande för om det färdiga stålet kan konkurrera på världsmarknaden.
Thyssenkrupps nya besked innebär därför i praktiken att vägen från dagens masugnar till fullt vätgasbaserad produktion blir längre än planerat.
Ett större problem för Europas gröna stål
Utvecklingen i Duisburg är inte bara ett tyskt problem.
Europeiska stålbolag pressas från flera håll samtidigt. De förväntas investera enorma belopp för att minska utsläppen, samtidigt som energipriserna är höga och konkurrensen från stålproducenter utanför Europa är hård.
Grönt eller kraftigt utsläppsminskat stål är fortfarande dyrare att producera än konventionellt stål.
Om kunderna inte är beredda att betala tillräckligt mycket mer för det renare stålet måste skillnaden i stället täckas genom exempelvis klimatregler, utsläppspriser eller offentligt stöd.
Därför blir förändringen av Thyssenkrupps stöd särskilt intressant.
När miljardstöd som ursprungligen byggdes kring en snabb övergång till vätgas behöver göras om visar det hur svårt det är att få industrins klimatplaner, energisystemet och ekonomin att utvecklas i samma takt.
Viktigt för SSAB och svensk stålindustri
Utvecklingen är också relevant för Sverige.
SSAB genomför en av Europas största industriomställningar och räknar med investeringar på omkring 6 miljarder euro för att förändra sin nordiska stålproduktion.
Bolaget har valt att gå långt och tidigt i omställningen, med målet att ersätta traditionell masugnsproduktion med elektriska processer och fossilfri järnråvara.
Om konkurrenter får längre tid på sig att använda naturgas och samtidigt behåller stora offentliga stöd kan skillnaderna i kostnader mellan olika europeiska ståltillverkare förändras.
Det behöver inte automatiskt vara negativt för SSAB. Den svenska industrin kan samtidigt få en fördel om fossilfri el och låga utsläpp blir mer värdefulla när EU:s klimatkrav skärps.
Men Thyssenkrupps besked visar hur avgörande själva regelverket blir för vilka investeringar som lönar sig.
Även svenska projekt möter stora kostnader
Sverige står dessutom inför flera av samma utmaningar som Tyskland.
Stegras nya stålverk i Boden hör till Europas mest uppmärksammade gröna industriprojekt och kräver mycket stora mängder kapital och el.
Även LKAB:s planerade Hybrit-anläggning för fossilfri järnsvamp bygger på en omfattande elektrifiering och användning av vätgas.
Sverige har starka förutsättningar genom en stor fossilfri elproduktion, tillgång till järnmalm och en industri som redan investerat långt i omställningen.
Men även här krävs utbyggda elnät, mycket ny elproduktion och tillgång till kapital.
Om vätgasen blir betydligt dyrare än industrin räknat med påverkas därför kalkylen även för svenska projekt.
Thyssenkrupp lämnar inte den gröna stålsatsningen
Det är samtidigt viktigt att skilja på ett förändrat upplägg och ett nedlagt projekt.
Thyssenkrupp fortsätter bygga direktreduktionsanläggningen i Duisburg. Tekniken kan ge betydligt lägre utsläpp än traditionella masugnar även innan produktionen helt drivs med grön vätgas.
Det som förändras är framför allt tidsplanen och ekonomin för nästa steg.
Den ursprungliga visionen byggde på att Europa snabbt skulle skapa en stor marknad för billig förnybar vätgas. Den utvecklingen går långsammare än väntat.
Därför kan Duisburg bli ett exempel på hur Europas gröna industripolitik förändras under de kommande åren: investeringarna fortsätter, men vägen till helt fossilfri produktion blir längre, dyrare och mer beroende av politiska stödsystem än vad många företag först räknade med.