Nästan 1,8 miljoner människor i Sverige bor i områden som får hög geologisk markradonpotential när Hurbra kombinerar SGU:s data över uran i marken med markens genomsläpplighet och SCB:s befolkningsrutor.
Men riskbilden är långt ifrån jämnt fördelad.
Stockholm sticker ut kraftigt i absoluta tal. Omkring 476 600 stockholmare bor enligt analysen i kilometerrutor som hamnar i den högsta klassen. Det motsvarar ungefär 48 procent av den klassificerade befolkningen i kommunen – och mer än en fjärdedel av alla personer i Sveriges högriskklass.
När flera faktorer vägs samman är det däremot Solna som får Sveriges högsta Hurbra-index för markradonpotential. Tranås har den största andelen invånare i den högsta klassen.
Det här är Hurbra:s radonkarta Sverige 2026 – byggd för att visa var geologin och befolkningen tillsammans gör markradon till en särskilt relevant fråga.
Nästan var sjätte bor i områden med hög potential
Analysen omfattar totalt 10 578 118 personer i SCB:s befolkningsunderlag.
Av den befolkning som kunde klassificeras fördelas invånarna så här:
| Markradonpotential | Befolkning |
|---|---|
| Låg | cirka 3 567 100 |
| Förhöjd | cirka 5 120 400 |
| Hög | cirka 1 791 900 |
Det motsvarar ungefär 34,0 procent i låg klass, 48,9 procent i förhöjd klass och 17,1 procent i hög klass.
Ytterligare omkring 98 700 personer hamnar utanför den slutliga klassificeringen eftersom det geologiska underlaget inte varit tillräckligt komplett i deras kilometerrutor.
Det betyder att den vanligaste situationen i Sverige inte är den lägsta klassen. Nästan hälften av den klassificerade befolkningen bor i områden där kombinationen av geologi och markegenskaper ger förhöjd potential.
Här bor flest i områden med hög markradonpotential
Stockholms dominans blir tydlig när kommunerna sorteras efter antalet personer i den högsta klassen.
| Kommun | Invånare i hög klass |
|---|---|
| Stockholm | cirka 476 600 |
| Solna | cirka 62 000 |
| Norrköping | cirka 58 300 |
| Linköping | cirka 56 200 |
| Uppsala | cirka 49 000 |
| Göteborg | cirka 46 600 |
| Västerås | cirka 44 500 |
| Örebro | cirka 41 400 |
| Gävle | cirka 37 800 |
| Eskilstuna | cirka 37 300 |
Stockholm är ett extremfall. Kommunens cirka 476 600 personer i hög klass motsvarar ungefär 26,6 procent av hela Sveriges befolkning i den högsta kategorin.
Det innebär inte att Stockholm har Sveriges högsta geologiska potential överallt. Förklaringen är också att kommunen har mycket hög befolkningstäthet. När geologiskt utsatta områden sammanfaller med tätt bebyggda delar får det ett mycket stort genomslag i antalet berörda människor.
Det är just den skillnaden som gör en befolkningsviktad radonkarta mer relevant än en karta som bara visar geologin.
Solna får högst Hurbra-index
Hurbra-indexet försöker fånga både hur gynnsam marken är för radon och hur många människor som faktiskt bor där.
De tio kommunerna högst i den sammanvägda rankingen är:
| Placering | Kommun |
|---|---|
| 1 | Solna |
| 2 | Tranås |
| 3 | Skövde |
| 4 | Stockholm |
| 5 | Sotenäs |
| 6 | Nyköping |
| 7 | Upplands Väsby |
| 8 | Surahammar |
| 9 | Hallsberg |
| 10 | Norrköping |
Solna får ett Hurbra-index på 71,8, högst i landet.
Kommunen kombinerar flera faktorer som drar åt samma håll. Omkring 62 000 invånare, eller cirka 64,2 procent av den klassificerade befolkningen, hamnar i områden med hög potential.
Solnas topplacering visar också varför det inte räcker att bara leta efter kommuner med de högsta uranvärdena. Ett område blir särskilt viktigt ur befolkningsperspektiv när hög geologisk potential sammanfaller med många boende.
Tranås har störst andel i högsta klassen
Sorterar man i stället efter hur stor del av kommunens befolkning som bor i områden med hög markradonpotential hamnar Tranås högst, med omkring 64,5 procent.
Det är en annan typ av utsatthet än Stockholms.
Stockholm har överlägset flest människor i hög klass, medan Tranås har den största andelen. En mindre kommun kan därför ha en starkare lokal geologisk profil trots att betydligt färre personer berörs totalt.
Det är också en viktig anledning till att Hurbra-indexet innehåller både relativa och absoluta mått.
Så byggdes Hurbra:s radonindex
Det finns ingen officiell svensk kommunranking som motsvarar Hurbra-indexet. Det är en egen analysmodell som bygger på öppna myndighetsdata.
Utgångspunkten är tre saker:
- Hur mycket uran som finns i markens översta delar.
- Hur lätt jordluft kan transporteras genom marken.
- Hur många människor som bor i de berörda områdena.
SGU:s översiktliga data över gammastrålning från uran ligger i ett 200 × 200 meter stort rutnät. Uranhalten är central eftersom radon bildas i sönderfallskedjan från naturligt förekommande uran i berggrund och jordarter.
SGU beskriver själv urandatan som användbar bland annat för att identifiera områden där det kan finnas risk för radonproblem.
Den andra delen är markens genomsläpplighet. Där används SGU:s jordartsbaserade klassning av marken som låg, medelhög eller hög genomsläpplighet.
Det spelar roll eftersom radonet måste kunna transporteras genom marken för att nå en byggnad. Sand, grus och andra genomsläppliga jordarter kan transportera betydligt mer jordluft än tätare jordarter.
Till sist kopplas geologin till SCB:s kilometerrutor för befolkningen.
På så sätt går det att skilja mellan ett geologiskt område där nästan ingen bor och samma typ av geologi mitt i ett tätbefolkat samhälle.
Tre klasser för lokal markradonpotential
Varje område fick först ett lokalt värde.
Uranhalten står för 65 procent av den lokala poängen och markens genomsläpplighet för 35 procent.
Uranvärdena räknades om till relativa percentiler inom materialet. Genomsläppligheten gavs en poäng där låg genomsläpplighet motsvarar 0, medelhög 50 och hög 100.
Därefter delades resultatet in i tre klasser:
| Poäng | Klass |
|---|---|
| Under 40 | Låg |
| 40 till under 70 | Förhöjd |
| 70 eller högre | Hög |
Det är alltså analysklasser för geologisk potential, inte uppmätta radonhalter i bostäder.
Kommunindexet väger även in befolkningen
För kommunrankingen används fler komponenter.
Hurbra-indexet består av:
- 35 procent befolkningsviktad urannivå
- 25 procent markens genomsläpplighet
- 25 procent andelen invånare i högsta klassen
- 15 procent en logaritmiskt skalad komponent för antalet invånare i högsta klassen
Det sista ledet gör att det spelar roll om 60 procent av befolkningen motsvarar några tusen personer eller hundratusentals, utan att de största kommunerna automatiskt får dominera hela rankingen.
Modellen ska därför läsas som ett mått på kombinationen av geologisk potential och befolkningsexponering, inte som ett facit över vilka kommuner som har flest radonhus.
Uran täcks bättre än genomsläppligheten
Underlaget är omfattande men inte fullständigt.
Analysen omfattade 103 464 befolkade SCB-rutor och drygt en halv miljon geologiska datapunkter i bearbetningen.
Urandata kunde kopplas till omkring 99,1 procent av den analyserade befolkningen. För markens genomsläpplighet fanns bedömbart underlag för cirka 94,6 procent.
Skillnaden är viktig.
SGU:s genomsläpplighetskarta är i sig en förenklad modell byggd på jordarternas grundlager och kornstorlek. Den tar inte fullt hänsyn till exempelvis grundvattennivå, markens mättnadsgrad, lokala ytlager eller vad som finns längre ned i markprofilen.
Hurbra-indexet kan därför ge en konsekvent nationell jämförelse, men ska inte användas för att bedöma en enskild tomt.
Därför kan även lågklassade områden ha radonhus
Den kanske viktigaste begränsningen är att markradonpotential inte är samma sak som radonhalten inne i en byggnad.
Hur mycket radon som faktiskt kommer in påverkas bland annat av husets grundkonstruktion, sprickor och otätheter, ventilation, tryckskillnader och hur byggnaden ansluter till marken.
Radon kan dessutom komma från andra källor än marken, exempelvis vissa äldre byggnadsmaterial eller hushållsvatten från bergborrade brunnar.
Det omvända gäller också. Ett hus kan stå på mark med hög geologisk potential utan att ha en förhöjd radonhalt inomhus.
Därför går det inte att läsa tabellen och dra slutsatsen att en viss bostad har ett radonproblem.
Bara en radonmätning kan ge svaret för bostaden
Strålsäkerhetsmyndighetens besked är tydligt: det enda sättet att veta radonhalten i en bostad är att mäta.
Referensnivån för radon i befintliga bostäder är 200 becquerel per kubikmeter, Bq/m³.
Myndigheten uppskattar samtidigt att närmare 400 000 svenska bostäder ligger över referensnivån.
En karta över markradon kan därför framför allt användas som en signal om var det kan vara extra relevant att vara uppmärksam – inte som ersättning för en mätning.
En normal långtidsmätning bör göras under eldningssäsongen och pågå i minst två månader för att kunna användas för att uppskatta ett årsmedelvärde.
Storstädernas olika radonprofil
Kommunrankingen visar också att Sveriges stora städer skiljer sig kraftigt.
Stockholm ligger mycket högt både i absoluta tal och i Hurbra-indexet. Nästan hälften av kommunens klassificerade befolkning ligger i den högsta kategorin.
Göteborg har däremot omkring 46 600 personer i hög klass, men det motsvarar bara cirka 7,7 procent av den klassificerade befolkningen.
I Uppsala är motsvarande siffror cirka 49 000 personer och 19,7 procent.
Norrköping sticker ut tydligare med ungefär 58 300 personer, eller 40,4 procent.
Skillnaderna visar hur stora lokala variationer som kan döljas när radon beskrivs som ett generellt svenskt problem.
Flera mellanstora kommuner hamnar högt
Det är samtidigt inte bara storstäder som sticker ut.
Skövde är trea i det sammanvägda indexet. Sotenäs ligger femma, Nyköping sexa, Surahammar åtta och Hallsberg nia.
Det är kommuner där den lokala kombinationen av uran, genomsläpplighet och befolkning ger ett större utslag än kommunens storlek i sig skulle antyda.
Samma mönster syns när absoluta invånarantal jämförs.
Linköping har omkring 56 200 personer i hög klass, Västerås cirka 44 500, Örebro omkring 41 400, Gävle cirka 37 800 och Eskilstuna ungefär 37 300.
Det är tillräckligt stora grupper för att markradon ska vara en relevant bostads- och samhällsfråga långt utanför de kommuner som traditionellt förknippas med radon.
Så ska radonkartan användas
Hurbra:s analys besvarar framför allt en fråga:
Var sammanfaller geologiska förutsättningar för markradon med att många människor faktiskt bor?
Den kan däremot inte svara på om ett visst hus har 50, 150 eller 500 Bq/m³ inomhus.
För en bostadsägare är därför ordningen enkel. Geologiska kartor kan ge bakgrund och visa att ett område är intressant. Tidigare mätningar kan ge ytterligare information. Men det är den aktuella mätningen i själva byggnaden som avgör radonhalten.
Det är också därför Sveriges geografiska radonproblem är större än en karta över några traditionella högriskområden.
När SGU:s geologi läggs ovanpå var människor faktiskt bor framträder ett bredare mönster: omkring två tredjedelar av den klassificerade svenska befolkningen bor i områden som i Hurbra:s modell får förhöjd eller hög geologisk markradonpotential.
För nästan 1,8 miljoner människor är klassen hög.
Och ingen kommun illustrerar skillnaden mellan ren geologi och faktisk befolkningsexponering tydligare än Stockholm.