Sverige köper drygt tio HIMARS-system och stora mängder ammunition för omkring sju miljarder kronor. De första systemen ska levereras redan 2027. Samtidigt vill Saab och amerikanska Lockheed Martin öppna för tillverkning av långräckviddiga PrSM-robotar i Sverige – med en räckvidd på omkring 500 kilometer.

Regeringens beslut innebär att den svenska armén får en typ av slagförmåga som saknas i dag.

HIMARS, High Mobility Artillery Rocket System, är ett hjulburet raketartillerisystem som kan använda flera olika typer av precisionsstyrd ammunition. Beroende på robot kan mål bekämpas från omkring 70 kilometer till närmare 500 kilometer bort.

De första svenska systemen ska enligt regeringen levereras under 2027.

Sverige köper drygt tio HIMARS

Affären omfattar drygt tio HIMARS-eldenheter samt stora mängder ammunition och stödmateriel.

Kostnaden ligger på omkring sju miljarder kronor.

Regeringen beskriver köpet som ett så kallat läglighetsköp, där Sverige kan få tillgång till systemen snabbare än genom en mer traditionell lång anskaffningsprocess.

Försvarsminister Pål Jonson pekar framför allt på möjligheten att slå mot mål betydligt längre bort än med det artilleri som Försvarsmakten använder i dag.

Sverige har sedan tidigare Archer, som ger armén ett modernt och mycket rörligt artillerisystem. Men Archer är ett eldrörsartilleri och räckvidden är normalt omkring 50–60 kilometer beroende på ammunition.

HIMARS innebär ett rejält steg upp.

Med rätt robotar får Försvarsmakten därmed möjlighet att angripa ledningsplatser, logistik, luftvärn, ammunitionslager och annan viktig militär infrastruktur långt bakom en motståndares front.

Det är en förmåga som i militär terminologi ofta beskrivs som bekämpning på djupet.

PrSM kan ge Sverige 500 kilometers räckvidd

Den kanske mest intressanta delen av beskedet ligger samtidigt utanför själva HIMARS-beställningen.

Saab och Lockheed Martin har tecknat en avsiktsförklaring om ett fördjupat samarbete kring ammunition. Ett av spåren är att den amerikanska PrSM-roboten, Precision Strike Missile, ska kunna tillverkas i Sverige.

PrSM är utvecklad som ersättare till den äldre ATACMS-roboten och kan skjutas från både HIMARS och M270.

Räckvidden ligger på omkring 500 kilometer.

Det skulle förändra svensk markbaserad eldkraft på ett sätt som går långt utanför den direkta HIMARS-affären.

Men det finns en viktig skillnad mellan vad som redan är beslutat och vad som kan komma senare.

Sverige köper nu HIMARS tillsammans med bland annat GMLRS-ammunition. Det finns däremot inget offentligt besked om att PrSM redan ingår i den svenska ordern på omkring sju miljarder kronor.

Saab och Lockheed Martins avtal är i nuläget ett industrisamarbete och en avsikt om framtida produktion.

Det betyder att Sverige inte automatiskt får 500 kilometers räckvidd den dag de första HIMARS-fordonen anländer.

För den förmågan krävs även att Sverige anskaffar PrSM eller annan ammunition med motsvarande räckvidd.

Svensk produktion kan bli strategiskt viktig

Att PrSM kan komma att tillverkas i Sverige är samtidigt betydelsefullt av fler skäl än den svenska försvarsförmågan.

Europa och Nato har under flera år försökt öka produktionen av ammunition och långräckviddiga vapensystem.

Kriget i Ukraina har visat hur snabbt avancerad ammunition kan förbrukas och hur svårt det kan vara att skala upp produktionen när efterfrågan ökar kraftigt.

En svensk produktionslinje för PrSM skulle därför både kunna stärka Försvarsmaktens försörjningssäkerhet och bli en del av en större europeisk upprustning.

Sverige deltar redan i flera europeiska initiativ kring långräckviddig markbekämpning. Hurbra har tidigare skrivit om hur Tyskland utvecklar sin långräckviddiga LORA-förmåga och hur Sverige ingår i den europeiska satsningen.

HIMARS och PrSM passar direkt in i samma utveckling.

Finland får en viktig roll

Sverige gör inte heller satsningen isolerat.

Samma dag som HIMARS-köpet offentliggjordes skrev Sverige och Finland under en avsiktsförklaring om ett fördjupat samarbete kring raketartilleri.

Finland har sedan länge erfarenhet av M270 MLRS, det tyngre bandgående system som använder flera av samma ammunitionstyper som HIMARS.

Det öppnar för praktiskt samarbete kring bland annat utbildning, tekniskt underhåll, logistik, försörjningssäkerhet och framtida utveckling.

För Sverige är det en stor fördel.

I stället för att bygga upp all kompetens kring långräckviddigt raketartilleri från grunden kan Försvarsmakten dra nytta av finsk erfarenhet redan när de första svenska systemen börjar levereras.

Samarbetet passar också in i den snabbt ökande militära integrationen mellan Sverige och Finland efter ländernas inträde i Nato.

Första systemen kommer 2027

En normalt mycket lång införandetid kortas nu kraftigt.

Enligt regeringens besked om HIMARS-köpet och det svensk-finska artillerisamarbetet ska de första svenska systemen levereras under 2027.

Det betyder att Försvarsmakten relativt snart behöver bygga upp förband, utbildning, logistik och underhåll kring ett helt nytt vapensystem.

Exakt när Sverige når full operativ förmåga är ännu inte offentliggjort.

Klart är däremot att den svenska arméns eldkraft förändras kraftigt.

Med GMLRS får Sverige omedelbart längre räckvidd än dagens artilleri. Med ER-GMLRS, ATACMS eller framför allt PrSM kan räckvidden öka ytterligare.

Om Sverige i nästa steg även köper PrSM får armén för första gången möjlighet att bekämpa markmål på omkring 500 kilometers avstånd.

Det är där den verkliga betydelsen av HIMARS-beslutet ligger.

Sverige köper inte bara ett nytt artillerisystem. Landet bygger grunden för en helt ny långräckviddig slagförmåga – och kan samtidigt bli en europeisk produktionsplats för robotarna som gör den möjlig.