Svenska marinen genomgår en av sina största förändringar på flera decennier. Fem Visbykorvetter, tre moderniserade Gotlandsubåtar och flera andra fartygsklasser utgör kärnan i dagens sjöstridsförmåga. Samtidigt har Sverige beställt fyra nya fregatter, två ubåtar och tagit obemannade sjödrönare i bruk. Här är hela bilden av den svenska marinen 2026 och vad som väntar de kommande åren.
Hur ser svenska marinen ut 2026?
Svenska marinen ansvarar för att försvara Sverige till sjöss och i kustnära områden. Uppgifterna omfattar bland annat att övervaka svenska vatten, bekämpa fientliga fartyg och ubåtar, röja minor och skydda viktiga sjötransporter.
Marinen består av två huvudsakliga delar: flottan och amfibieförbanden. Flottan använder örlogsfartyg och ubåtar för operationer till sjöss, medan amfibieförbanden är specialiserade på strid och försvar i kust- och skärgårdsmiljöer.
Under 2026 befinner sig marinen i en övergångsperiod. Stora delar av fartygsbeståndet har varit i tjänst under lång tid och moderniseras för att möta nya hot. Samtidigt förbereds en ny generation större örlogsfartyg som ska ge Sverige betydligt bättre förutsättningar att delta i Natos marina operationer.
Det handlar inte bara om att köpa fler fartyg. Sverige behöver också utbilda nya besättningar, utveckla sina marinbaser och anpassa organisationen till de nya uppgifterna.
Vilka örlogsfartyg har Sverige?
Sverige har flera olika typer av örlogsfartyg. Korvetterna är centrala för strid mot andra fartyg och ubåtar, medan minröjningsfartyg, ubåtar och stödfartyg fyller andra viktiga funktioner.
Här är de viktigaste fartygsklasserna i den svenska marinen 2026.
| Fartygsklass | Antal och huvudsaklig uppgift |
|---|---|
| Visbyklass | 5 korvetter för ytstrid, ubåtsjakt och övervakning |
| Gävleklass | 2 korvetter: HMS Gävle och HMS Sundsvall |
| Stockholmklass | 2 äldre patrullfartyg för bland annat sjöövervakning |
| Kosterklass | 5 minröjningsfartyg |
| Spåröklass | 2 röjdykarfartyg |
| Gotlandsklass | 3 moderniserade ubåtar |
| Södermanlandklass | HMS Södermanland, som förbereds för uthyrning till Polen |
| Stöd- och specialfartyg | Bland annat HMS Carlskrona, HMS Belos och HMS Artemis |
| Luleåklass | 4 beställda fregatter med planerade leveranser 2030–2034 |
Tabellen visar de viktigaste klasserna och ger inte ett exakt antal fartyg som är operativt tillgängliga vid varje tidpunkt. Fartyg kan exempelvis genomgå underhåll, modifiering eller andra arbeten.
Marinen har dessutom stridsbåtar, bevakningsbåtar, transportfarkoster och annan utrustning som används av framför allt amfibieförbanden.
Visbykorvetterna är flottans viktigaste stridsfartyg
De fem korvetterna av Visbyklass tillhör Sveriges mest avancerade örlogsfartyg.
Fartygen är ungefär 72 meter långa och konstruerade med smygteknik som gör dem svårare att upptäcka med bland annat radar. De är utvecklade för förhållandena i Östersjön, där korta avstånd, skärgårdar och en komplicerad undervattensmiljö ställer särskilda krav.
Visbykorvetterna kan användas för att upptäcka och bekämpa andra fartyg, bedriva ubåtsjakt och övervaka havsområden.
De genomgår nu en omfattande halvtidsmodifiering. Bland annat ska ledningssystem, sensorer och luftförsvar förbättras. Ett viktigt inslag är att korvetterna ska få robotluftvärn, vilket stärker deras möjlighet att försvara sig mot hot från luften.
Moderniseringen ska göra att fartygen kan fortsätta användas under lång tid, även när de betydligt större fregatterna tas i bruk.
Gävleklass och äldre patrullfartyg
HMS Gävle och HMS Sundsvall tillhör Gävleklassen. De är mindre än Visbykorvetterna men har fortsatt betydelse för svenska marina operationer.
Stockholmklassens två äldre fartyg används bland annat för patrullering och sjöövervakning.
De äldre fartygens roller visar en viktig del av marinens verksamhet: alla uppdrag kräver inte de största eller mest avancerade stridsfartygen. För övervakning, närvaro och vissa uppgifter i kustnära vatten finns behov av andra typer av fartyg.
Minröjningsfartygen skyddar sjöfarten
Minröjningsfartyg har en särskilt viktig roll i Östersjön.
Sjöminor kan användas för att blockera hamnar, farleder och viktiga transportvägar. De kan också utgöra ett hot mot både militära fartyg och civil sjöfart.
Sveriges fem fartyg av Kosterklass är byggda för att upptäcka och oskadliggöra minor. De kompletteras bland annat av röjdykarfartyg av Spåröklass.
För ett land som Sverige, med omfattande sjötransporter och många viktiga hamnar, är minröjning en grundläggande del av försvaret.
Fyra nya fregatter förändrar den svenska flottan
Den största planerade förändringen av Sveriges ytstridsflotta är anskaffningen av fyra nya fregatter av Luleåklass.
Den 31 augusti 2026 tecknade Försvarets materielverk, FMV, ett kontrakt med franska Naval Group om fyra fregatter. Affären är värd omkring 47 miljarder kronor.
Fartygen baseras på den franska FDI-fregatten och ska levereras under perioden 2030–2034.
De svenska fregatterna ska heta HMS Luleå, HMS Norrköping, HMS Trelleborg och HMS Halmstad.
| Fregatt | Planerad leverans |
|---|---|
| HMS Luleå | 2030 |
| HMS Norrköping | 2032 |
| HMS Trelleborg | 2033 |
| HMS Halmstad | 2034 |
Leveransåren är planerade och kan förändras under projektets gång.
Vad är skillnaden mellan en korvett och en fregatt?
Den stora skillnaden är storlek, uthållighet och vilka uppgifter fartygen är byggda för.
Visbykorvetterna är relativt små och särskilt anpassade för operationer i Östersjön. De nya fregatterna blir betydligt större och får förmåga att verka under längre tid och på större avstånd.
Fregatterna ska också kunna ge luftförsvar åt andra fartyg och skydda viktiga sjötransporter.
Bland de planerade vapensystemen finns luftvärnsrobotarna Aster 30 och CAMM-ER, liksom sjömålsrobotar, torpeder och kanoner.
Det innebär att Sverige får en typ av ytstridsförmåga som dagens korvetter inte kan erbjuda i samma omfattning.
Fregatterna är samtidigt inte tänkta att göra Visbykorvetterna överflödiga. De två fartygstyperna ska komplettera varandra och kunna användas för olika uppdrag.
Varför köper Sverige så stora fartyg?
En viktig förklaring är Sveriges medlemskap i Nato.
Den svenska flottan behöver kunna delta i större marina styrkor tillsammans med andra länder och bidra till att skydda transporter, fartyg och strategiskt viktiga områden.
De nya fregatterna ska bland annat kunna försvara andra fartyg mot hot från luften. Det är en förmåga som får större betydelse när Sverige ska kunna bidra till alliansens gemensamma sjöoperationer.
Anskaffningen innebär också ett stort steg för marinens personalförsörjning. Större fartyg behöver större besättningar, omfattande utbildning och väl fungerande underhåll.
Hurbra har tidigare skrivit om Sveriges fregattköp från Frankrike och bakgrunden till affären.
Hur många ubåtar har Sverige 2026?
Svenska ubåtsvapnet bygger under 2026 framför allt på tre moderniserade ubåtar av Gotlandsklass:
- HMS Gotland
- HMS Uppland
- HMS Halland
Alla tre har genomgått omfattande moderniseringar. HMS Halland återlämnades efter sin uppgradering i januari 2026.
Moderniseringarna omfattar bland annat nya sensorer, förbättrade ledningssystem och teknik som stärker ubåtarnas förmåga att genomföra uppdrag.
Utöver Gotlandsubåtarna finns HMS Södermanland, som förbereds för att hyras ut till Polen från 2028.
Den exakta tillgängligheten varierar beroende på underhåll och andra arbeten. Det är därför mer rättvisande att tala om tre moderniserade Gotlandsubåtar än att ange ett fast antal ubåtar som alltid är redo för insats.
Varför är ubåtar så viktiga i Östersjön?
Ubåtar kan arbeta dolt under vatten och samla information om vad som händer till sjöss. De kan också användas för att bekämpa andra fartyg och ubåtar.
Östersjön är ett relativt grunt hav med varierande djup, särskilda salthaltsförhållanden och omfattande sjötrafik. Det skapar komplicerade förhållanden för undervattensoperationer.
Svenska ubåtar är utvecklade med dessa förhållanden i åtanke.
En viktig egenskap är deras förmåga att genomföra uppdrag under lång tid utan att behöva gå upp till ytan lika ofta som traditionella dieselelektriska ubåtar. Det gör dem svårare att lokalisera.
Ubåtarna är därmed ett viktigt komplement till korvetter, fregatter och andra marina resurser.
Två nya ubåtar av Blekingeklass är beställda
Sverige har också beställt två nya ubåtar av Blekingeklass, ofta kallade A26.
De byggs av Saab och ska ersätta äldre förmåga samt utveckla det svenska ubåtsvapnet.
Enligt det uppdaterade avtalet är leveranserna planerade till 2031 respektive 2033. Den sammanlagda kontraktssumman uppgår till omkring 25 miljarder kronor.
Blekingeklassen ska få moderna system för undervattensoperationer och vara anpassad för framtidens krav på bland annat informationsinhämtning och ubåtsjakt.
Ubåtarna är ännu inte levererade. Fram till dess fortsätter de moderniserade Gotlandsubåtarna att vara centrala för Sveriges undervattensförmåga.
Sjödrönare är en ny del av marinens övervakning
Under hösten 2026 har svenska marinen börjat använda fyra obemannade segelfarkoster från företaget Saildrone.
Farkosterna är omkring tio meter långa och utrustade med bland annat kamera och radar. De kan användas för att övervaka stora havsområden under längre tid.
Sjödrönarna styrs av företagets personal på uppdrag av marinen och kompletterar de bemannade fartygens övervakning.
De ska framför allt bidra till en bättre bild av verksamheten i Östersjön.
Det handlar alltså inte om fyra nya beväpnade stridsfartyg, utan om obemannade system för övervakning och informationsinhämtning.
En fördel är att sådana farkoster kan utföra uppdrag som annars skulle kräva personal och resurser från större fartyg. Därmed kan bemannade enheter användas för andra uppgifter.
Sverige utvecklar också andra obemannade marina system, bland annat för minröjning och ubåtsjakt.
Mer om tekniken och uppdraget finns i Hurbra:s artikel om Saildrone och Sveriges sjöövervakning i Östersjön.
Så är svenska marinen organiserad
Marinen består av flera förband med olika specialiseringar.
Marinstaben ansvarar för att leda och utveckla marinens verksamhet. De sjöstridande förbanden genomför operationer med fartyg och ubåtar, medan andra förband ansvarar för bland annat kustförsvar, utbildning och logistik.
Bland organisationens viktigaste delar finns:
- Första ubåtsflottiljen: ansvarar för ubåtsverksamhet.
- Tredje sjöstridsflottiljen: genomför marina operationer med ytstrids- och stödfartyg.
- Fjärde sjöstridsflottiljen: bedriver bland annat ytstrid, minröjning och andra marina uppgifter.
- Stockholms amfibieregemente: har uppgifter inom kust- och skärgårdsförsvar.
- Älvsborgs amfibieregemente: ansvarar för amfibieförmåga med särskild betydelse för västkusten.
- Marinbasen: stödjer förbanden med logistik, underhåll och andra funktioner.
- Sjöstridsskolan: ansvarar för viktig utbildnings- och utvecklingsverksamhet.
Organisationen ska dessutom förändras under de kommande åren.
En ny struktur presenterades i maj 2026. Den innebär bland annat att marinen på sikt ska organiseras kring tre marina baser i Karlskrona, Göteborg och Berga, tillsammans med Marinstaben och ett Marinstridscentrum.
Omorganisationen planeras i huvudsak vara genomförd vid årsskiftet 2028–2029.
Amfibieförbanden försvarar kusten
Amfibieförbanden är en viktig del av den svenska marinen, även om de inte använder samma slags stora fartyg som flottan.
De är utbildade för att genomföra operationer i skärgårdar, kustnära områden och andra miljöer där land och hav möts.
Stridsbåt 90 är ett av de mest välkända exemplen på deras utrustning.
Amfibieförbanden kan bland annat övervaka kuststräckor, skydda viktiga områden och bekämpa hot mot svenska kustmiljöer.
Deras uppgifter kompletterar flottans förmåga att verka längre ut till havs.
Vad betyder Nato för den svenska marinen?
Sveriges medlemskap i Nato har förändrat marinens uppdrag.
Tidigare låg tyngdpunkten i första hand på att försvara Sverige och svenska havsområden. Det uppdraget finns kvar, men marinen ska nu också bidra till alliansens gemensamma försvar.
Östersjön har en särskilt viktig strategisk roll. Sjötransporter mellan allierade länder är avgörande för att militära förstärkningar och materiel ska kunna flyttas vid en kris.
Sverige behöver därför kunna delta i operationer som skyddar fartyg, hamnar och sjöförbindelser.
Det handlar också om att samarbeta med andra Natoländer kring ubåtsjakt, minröjning, övervakning och luftförsvar.
De nya fregatterna är ett tydligt exempel på hur svenska materielanskaffningar anpassas till de gemensamma uppgifterna.
Undervattenskablar och annan infrastruktur får större betydelse
En annan viktig uppgift är att skydda samhällsviktig infrastruktur till havs.
Östersjön innehåller undervattenskablar för kommunikation och elförsörjning samt annan infrastruktur som är viktig för flera länder.
Genom bland annat Natos Baltic Sentry och arbetet med Task Force X Baltic utvecklas övervakningen av sådan infrastruktur.
Det är också här nya obemannade farkoster kan spela en roll. Genom kontinuerlig övervakning och informationsinhämtning kan de komplettera traditionella örlogsfartyg.
Marinen behöver samtidigt kunna hantera allt från misstänkta aktiviteter i fredstid till militära hot under en väpnad konflikt.
Så förändras svenska marinen fram till 2035
Sveriges marina upprustning omfattar flera parallella projekt.
De mest betydelsefulla är moderniseringen av Visbykorvetterna, anskaffningen av fyra fregatter och byggandet av två nya ubåtar.
| Projekt | Planerad utveckling |
|---|---|
| Visbykorvetterna | Modernisering med bland annat förbättrat luftförsvar och nya system |
| Luleåklass | Fyra fregatter planeras levereras 2030–2034 |
| Blekingeklass | Två nya ubåtar planeras levereras 2031 och 2033 |
| Sjödrönare | Fyra Saildrone-farkoster i bruk 2026 och fortsatt utveckling av obemannade system |
| Marinens organisation | Omstrukturering planeras huvudsakligen vara klar 2028–2029 |
Den stora förändringen är att Sverige bygger en marin som ska kunna hantera fler typer av uppdrag samtidigt.
Korvetter och ubåtar fortsätter vara viktiga för operationer i Östersjön. Fregatterna ska tillföra större uthållighet och luftförsvar, samtidigt som obemannade system kompletterar övervakningen.
Men investeringarna ställer också krav på marinens organisation.
Nya fregatter måste bemannas, besättningar utbildas och underhållsresurser byggas upp. Fartygen behöver dessutom fungera tillsammans med befintliga system och andra Natoländers styrkor.
Enligt Försvarsmaktens beskrivning av marinen omfattar verksamheten både sjöstridskrafter och amfibieförband, med uppgifter i såväl svenska som internationella sammanhang.
De närmaste åren blir därför en övergångsperiod där äldre och moderniserade fartyg ska lösa dagens uppgifter samtidigt som personal, baser och organisation förbereds för de nya fregatterna och ubåtarna.