Elisabeth Svantesson avfärdar bilden av att Tidöpartiernas stora vallöften behöver blåsa liv i inflationen. Men inför valet ligger reformer för tiotals miljarder kronor på förhandlingsbordet, samtidigt som både Riksbanken och ekonomer varnar för att räntan kan behöva höjas igen. Hormuzkrisen gör dessutom kalkylen betydligt mer osäker.

Finansminister Elisabeth Svantesson säger att en budget hon ansvarar för efter valet inte ska driva upp inflationen.

Beskedet kommer samtidigt som Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna går in i valspurten med flera kostsamma reformer som måste vägas samman om Tidösamarbetet fortsätter efter valet den 13 september.

Det är just kombinationen av stora vallöften och ett allt mer osäkert inflationsläge som fått ekonomer att reagera.

Riksbanken lämnade styrräntan oförändrad på 1,75 procent den 20 augusti, men höll samtidigt dörren öppen för en höjning senare under året.

Miljardlöftena som ska förhandlas

Tidöpartiernas förslag ser olika ut och går inte att rakt av summera till en enda gemensam nota. Men tillsammans visar de hur stora ekonomiska krav som kan hamna på förhandlingsbordet efter valet.

Sverigedemokraterna vill utvidga det förstärkta högkostnadsskyddet inom tandvården till alla åldrar. När reformen är fullt utbyggd anges kostnaden till omkring 10 miljarder kronor om året.

Liberalerna vill stegvis halvera den statliga inkomstskatten. Fullt genomförd beräknas reformen kunna kosta upp mot 30 miljarder kronor.

Kristdemokraterna vill höja barnbidraget från 1 250 till 2 000 kronor per barn och månad. Partiet har angett en reformkostnad på omkring 16,5 miljarder kronor.

Moderaterna har samtidigt lovat att en barnfamilj ska få ytterligare 5 000 kronor i plånboken under nästa mandatperiod, bland annat genom lägre skatt för arbetande föräldrar.

Exakt vilka delar som överlever en gemensam förhandling är fortfarande oklart.

Det avgörande för inflationen blir dessutom inte bara hur stora reformerna är på papperet, utan hur de finansieras.

Om stora skattesänkningar och bidragshöjningar finansieras med motsvarande besparingar eller skattehöjningar någon annanstans blir den samlade efterfrågeeffekten mindre. Om staten däremot lånar mer eller använder ett stort reformutrymme till att snabbt stärka hushållens köpkraft blir inflationseffekten större.

Svantesson: Behöver inte driva inflation

Svantessons linje är att en ny Tidöbudget inte behöver innebära en inflationschock.

Det finns argument som talar för henne.

Den svenska inflationen är fortfarande låg. KPIF låg på 0,7 procent i juli och KPIF exklusive energi på 0,6 procent, tydligt under Riksbankens inflationsmål på 2 procent.

Sverige har också fortfarande hög arbetslöshet och lediga resurser i ekonomin. Det innebär att ökad efterfrågan inte automatiskt behöver skapa samma pristryck som under en överhettad högkonjunktur.

Men ekonomernas varningar handlar om vad som kan hända om flera risker träffar samtidigt.

Riksbanken kan tvingas höja igen

Riksbanken lämnade styrräntan på 1,75 procent den 20 augusti, men konstaterade samtidigt att både tillväxt och inflation utvecklats starkare än väntat.

I sitt senaste besked markerade Riksbanken att penningpolitiken kan behöva stramas åt om den högre inflationen under sommaren visar sig mer varaktig.

Det innebär att en ny räntehöjning redan finns med som ett reellt scenario.

SBAB gick längre i sin prognos den 18 augusti och räknar med två höjningar under året, i november och december. Det skulle i så fall ta styrräntan från 1,75 till 2,25 procent.

Bankens bedömning bygger framför allt på att en snabb normalisering av situationen i Hormuzsundet inte längre betraktas som särskilt sannolik.

För bolånetagare kan skillnaden bli märkbar. SBAB har räknat med att den genomsnittliga rörliga bolåneräntan kan ligga runt 3,2 procent vid ingången av 2027 om höjningarna blir verklighet.

Det är den konflikt flera ekonomer nu pekar på: staten kan ge hushållen mer pengar genom sänkta skatter och högre bidrag, samtidigt som Riksbanken tvingas ta tillbaka en del av effekten genom högre räntor.

Hormuzkrisen kan ändra allt snabbt

Den största osäkerheten kommer just nu utifrån.

Olje- och gastransporterna genom Hormuzsundet har störts kraftigt, och trafiken ligger långt under normala nivåer. Sundet är en av världens viktigaste energileder och stod före krisen för omkring en femtedel av den globala oljekonsumtionen.

Brentoljan låg runt 93 dollar fatet under fredagen den 21 augusti.

Problemet för Sverige är att ett långvarigt oljeprislyft inte stannar vid bensinpumpen.

Dyrare energi kan höja kostnaderna för transporter, jordbruk, industri, flyg och handel. Om företagen för dessa kostnader vidare till kunderna kan inflationen börja stiga betydligt bredare.

Hurbra har tidigare gått igenom hur det kraftigt minskade oljeflödet genom Hormuzsundet kan slå mot Sverige.

Det är också därför situationen är svår för Riksbanken. Om inflationen drivs upp av ett externt energiprislyft samtidigt som staten stimulerar hushållens efterfrågan blir det svårare att avvakta med höjningar.

I sitt senaste räntebesked betonade Riksbanken att penningpolitiken kan behöva anpassas om inflationstrycket visar sig mer ihållande.

Vallöftena får en helt annan prislapp om räntan stiger

För väljarna är det inte bara själva storleken på ett skatteavdrag eller bidrag som spelar roll.

En barnfamilj kan exempelvis få flera tusen kronor mer i disponibel inkomst genom politiska reformer. Men för ett hushåll med stora bolån kan en ränteuppgång samtidigt äta upp en betydande del av förbättringen.

Det betyder inte att Tidöpartiernas vallöften automatiskt leder till högre räntor.

Men riskbilden har blivit tydligare.

Om inflationen fortsätter vara låg, Hormuzkrisen lugnar ned sig och reformerna finansieras försiktigt finns betydligt större utrymme för skattesänkningar och bidragshöjningar.

Om energipriserna i stället stiger kraftigt samtidigt som staten pumpar in mer köpkraft i ekonomin kan Riksbanken hamna i motsatt läge.

Det är den kalkyl Svantesson nu måste få ihop – inte bara inför valet, utan också i en eventuell ny Tidöbudget efter den 13 september.