Storbritannien lånade betydligt mer än väntat i augusti. Underskottet ligger nu miljarder över budgetmyndighetens prognos samtidigt som höga räntor och inflation driver upp statens kostnader. Det ökar pressen på finansminister John Healey inför hans första budget den 28 oktober – och gör frågan om nya skatter eller nedskärningar allt svårare att undvika.

Den brittiska staten behövde låna 18,3 miljarder pund i augusti. Det var mer än samtliga prognoser i Reuters sammanställning, där ekonomerna i genomsnitt hade räknat med omkring 15,5 miljarder pund.

Än mer besvärande för regeringen är att avvikelsen inte bara gäller en enskild månad.

Sedan det brittiska budgetåret började i april har staten lånat 77,3 miljarder pund. Det är 8,1 miljarder mer än Office for Budget Responsibility, OBR, räknade med i sin marsprognos.

Samtidigt har lånebehovet för var och en av de fyra föregående månaderna reviderats upp.

Utgifterna drar iväg trots starkare skatteintäkter

Det mest anmärkningsvärda är att problemet inte i första hand verkar ligga på intäktssidan.

Skatteintäkterna i augusti blev omkring 200 miljoner pund högre än OBR hade räknat med. Däremot låg statens centrala utgifter ungefär 2,3 miljarder pund över prognosen.

En viktig förklaring är räntekostnaderna.

Den brittiska staten betalade 8,8 miljarder pund i ränta under augusti, den högsta kostnaden som noterats för just en augustimånad sedan den nuvarande månadsstatistiken började 1997.

Storbritannien är särskilt känsligt för inflation eftersom en relativt stor del av statsskulden består av indexlänkade obligationer. När inflationen stiger ökar därför vissa räntekostnader snabbare än i länder där en större andel av skulden har helt fasta betalningar.

Omkring 2,1 miljarder pund av augustis räntekostnad kopplades till uppräkningen av sådana inflationslänkade obligationer.

Inflationen påverkar dessutom andra offentliga utgifter, bland annat vissa bidrag och pensioner.

Det innebär att samma inflationsproblem som sätter press på hushållen och Bank of England också kan göra statens budget betydligt dyrare.

Budgetunderskottet ligger över planen

Det totala lånebehovet på 77,3 miljarder pund under april–augusti är fortfarande 2,2 miljarder lägre än under motsvarande period året före.

Det betyder att Storbritannien inte befinner sig i ett läge där statens upplåning okontrollerat skenar jämfört med förra året.

Problemet är i stället att utvecklingen är betydligt sämre än den plan som regeringens budget bygger på.

För finanspolitiken är dessutom det så kallade current budget deficit särskilt viktigt. Det mäter i huvudsak skillnaden mellan statens löpande inkomster och löpande utgifter när investeringarna räknas bort.

Det underskottet ligger hittills på 51,9 miljarder pund, jämfört med OBR:s prognos på 47,1 miljarder.

Även där är alltså regeringen flera miljarder pund på fel sida om planen.

Healeys utrymme krymper inför budgeten

I OBR:s prognos från mars beräknades Storbritanniens totala lånebehov under budgetåret 2026/27 till 115,5 miljarder pund.

Samtidigt räknade budgetmyndigheten med att regeringen längre fram skulle få ett överskott i den löpande budgeten på omkring 23,6 miljarder pund.

Den marginalen är central eftersom regeringens finanspolitiska regel kräver att den löpande budgeten ska vara i balans 2029/30.

Augustis siffra betyder inte att 8,1 miljarder pund automatiskt ska dras från den framtida marginalen. OBR kommer inför budgeten att göra en helt ny bedömning av bland annat tillväxt, inflation, räntor, skatteintäkter och utgifter.

Men utvecklingen gör utgångsläget sämre.

Capital Economics har uppskattat att Storbritanniens upplåning under budgetåret kan landa kring 125 miljarder pund, omkring 10 miljarder mer än OBR räknade med i mars.

Analysföretaget bedömer att Healey kan behöva hitta ungefär 9–14 miljarder pund i högre intäkter eller lägre utgifter om regeringen vill återställa ungefär samma säkerhetsmarginal som tidigare.

Det är en prognos – inte ett beslutat sparkrav – men den illustrerar hur snabbt finansministerns handlingsutrymme kan krympa.

Nya skatter är en möjlighet

Regeringen har hittills inte presenterat vilka konkreta åtgärder som kan komma i budgeten den 28 oktober.

Healey har avböjt att kommentera enskilda skatteförslag före budgeten.

Samtidigt begränsas alternativen av politiska löften om att inte höja skattesatserna för bland annat inkomstskatt, moms, bolagsskatt och National Insurance.

Det har gjort andra skatter allt mer intressanta i spekulationerna inför budgeten.

Förändringar av kapitalvinstskatten, fastighetsrelaterade skatter och olika former av beskattning av förmögenheter har nämnts i diskussionen.

Inget av detta är ännu beslutat.

Det andra alternativet är att hålla tillbaka utgifterna. Regeringen kan skjuta upp reformer, minska planerade utgiftsökningar eller göra nya prioriteringar mellan olika områden.

Ju mer upplåningen överstiger prognosen, desto större blir pressen att välja åtminstone någon av dessa vägar.

Höga brittiska räntor gör problemet större

Budgetläget kommer dessutom vid en besvärlig tidpunkt på obligationsmarknaden.

Den brittiska tioårsräntan nådde 5,378 procent den 10 september, den högsta nivån sedan 2007. Den 30-åriga räntan steg samtidigt till nivåer som inte setts sedan 1998.

Rörelserna förklaras inte bara av brittisk finanspolitik. Höga energipriser, inflation och en bred internationell utförsäljning av statsobligationer har också spelat en stor roll.

Men för Storbritannien blir effekten särskilt känslig.

När äldre statsskuld löper ut måste den successivt refinansieras till dagens högre räntor. Det gör att höga marknadsräntor gradvis letar sig in i statsbudgeten och driver upp kostnaderna ytterligare.

Det är samma mekanism som gör att obligationsmarknaden ibland kan sätta hård press på regeringar. Vi har tidigare förklarat hur finansmarknaden kan tvinga fram förändringar i ett lands ekonomiska politik.

Pundet har ännu inte fått någon ny chock

Trots den svaga lånesiffran har marknadsreaktionen hittills varit relativt begränsad.

Brittiska obligationsräntor steg något efter statistiken, men rörelsen har inte utvecklats till någon ny kraftig försäljning av brittiska statsobligationer.

Pundet har inte heller fått någon tydlig ny kollaps efter beskedet.

Valutan var pressad redan före statistiken och handlades nyligen omkring 1,338 dollar, nära den lägsta nivån på flera veckor.

Sambandet mellan stora budgetunderskott och en valuta är dessutom inte helt enkelt.

Om investerare börjar tvivla på den brittiska finanspolitiken kan pundet försvagas. Samtidigt kan högre brittiska räntor göra pundbaserade tillgångar mer attraktiva och på så sätt ge valutan stöd.

Det verkligt känsliga läget uppstår därför om investerarna börjar se utvecklingen som ett långvarigt trovärdighetsproblem snarare än som ett tillfälligt budgetöverskridande.

Kan Storbritanniens problem smitta Europa?

Storbritannien är inte ensamt om att möta en kombination av stora budgetunderskott och höga räntor.

Flera europeiska länder måste finansiera stora upplåningsbehov samtidigt som obligationsräntorna ligger betydligt högre än under åren med extremt billig finansiering.

Frankrike är ett tydligt exempel. Landets statsfinanser har pressats samtidigt som skillnaden mellan franska och tyska obligationsräntor har stigit kraftigt. Hurbra har tidigare gått igenom hur Frankrikes underskottsproblem pressar landets ekonomi och räntor.

Det betyder däremot inte att en svag brittisk lånesiffra automatiskt driver upp räntorna i hela Europa.

En tydlig förtroendekris på den brittiska obligationsmarknaden skulle kunna öka investerarnas känslighet för länder med stora underskott även på andra håll. Då kan riskpremierna stiga.

Men effekten kan slå olika.

Tyska statsobligationer kan exempelvis gynnas som en tryggare placering samtidigt som ränteskillnaderna mot mer skuldsatta länder ökar.

Därför är det för tidigt att säga att Storbritanniens nya budgetproblem redan har skapat någon direkt smittoeffekt på kontinenten.

Budgeten den 28 oktober blir nästa stora test

Det viktigaste beskedet kommer nu från budgeten den 28 oktober.

Då ska regeringen visa hur den tänker hantera ett lånebehov som redan ligger betydligt över den gamla prognosen samtidigt som räntekostnaderna är höga.

De officiella siffrorna bakom utvecklingen finns hos Office for National Statistics.

Marknaden kommer framför allt att titta efter två saker: om Healey presenterar åtgärder som faktiskt förbättrar statsfinanserna och om de är tillräckliga för att regeringen fortfarande ska klara sin egen finanspolitiska regel.

Augustis 18,3 miljarder pund är därför mer än bara en dålig månadssiffra.

Den visar hur liten marginal den brittiska regeringen har när höga räntor, inflation och stora offentliga utgifter träffar statsbudgeten samtidigt.