Spanien vann VM 2026 efter 1–0 mot Argentina i en final som avgjordes först i förlängningen. Ferran Torres sköt hem landets andra VM-guld i den 106:e minuten. Bakom det historiska målet fanns en nästan fullständig mästarturnering: åtta matcher, 14–1 i målskillnad och sju hållna nollor.

Det började med 0–0 mot Kap Verde. Det slutade med att Lionel Messi och Argentina knappt tilläts skapa en målchans i VM-finalen.

Spanien är världsmästare för andra gången.

Ferran Torres blev den oväntade finalhjälten när han kom från bänken och gjorde matchens enda mål. Pedro Porro slog inlägget, Nico Williams nickade tillbaka bollen och Ferran kom bakifrån och skickade vänsteravslutet upp i nättaket.

Tre spanska spelare. Tre korrekta aktioner. Ett mål som sammanfattade hela mästarturneringen.

Luis de la Fuentes lag vann inte VM genom att förlita sig på en ensam superstjärna. Olika spelare klev fram i olika matcher. Mikel Oyarzabal gjorde målen tidigt i turneringen. Mikel Merino avgjorde två utslagsmatcher under de sista minuterna. Pedro Porro gjorde två mål från sin högerbacksposition. Rodri kontrollerade mittfältet och Unai Simón släppte bara en boll förbi sig på åtta matcher.

När den siste matchvinnaren behövdes kom Ferran Torres in från bänken.

Spanien slog Argentina med 1–0 i VM-finalen

VM-finalen mellan Spanien och Argentina avgjordes efter 120 minuter i New Jersey.

Spanien vann med 1–0.

Ferran Torres gjorde segermålet i den 106:e minuten, direkt efter starten av den andra förlängningskvarten. Han hade då varit på planen i drygt 40 minuter efter att ha ersatt Spaniens främste målskytt Mikel Oyarzabal.

Målet började på högerkanten. Pedro Porro lyfte bollen mot den bortre delen av straffområdet, Nico Williams vann sin duell och nickade tillbaka in mot mitten. Ferran kom i fart och avslutade direkt med vänsterfoten.

Emiliano Martínez, som hade stoppat Spanien under hela ordinarie matchtid, hann inte reagera.

Det var Ferrans första mål i VM.

Det var också det enda mål han behövde göra för att för alltid bli ihågkommen som en spansk finalhjälte.

Argentina blev en man mindre i förlängningen

Finalen hade förändrats några minuter tidigare.

Enzo Fernández fick sitt andra gula kort i den 93:e minuten efter en sen tackling på Pau Cubarsí. Argentina tvingades därmed spela nästan hela förlängningen med tio man.

Spanien hade redan dessförinnan kontrollerat spelet och skapat klart mest. Utvisningen gjorde det ännu svårare för Argentina att ta sig ur sitt låga försvar och få fram bollen till Messi.

Nico Williams hade bollen i nät i den 96:e minuten, men målet underkändes efter en förseelse tidigare i anfallet. Mikel Merino var sedan nära att själv göra 1–0 med en nick i den 103:e minuten.

Tre minuter senare kom det avgörande målet.

Argentina skapade nästan ingenting

Den mest anmärkningsvärda delen av finalen var inte att Spanien hade mer boll. Det var hur lite Argentina tilläts göra när man väl vann den.

När den första förlängningskvarten var färdigspelad hade Spanien skapat 19 avslut. Argentina hade fortfarande inte registrerat ett enda.

Den regerande världsmästaren hade Messi, Julián Álvarez och flera av turneringens mest meriterade offensiva spelare på planen. Ändå lyckades Argentina inte avsluta förrän efter att Spanien redan hade tagit ledningen.

Messis sena försök täcktes av Merino och hotade aldrig Unai Simón på allvar.

Finalen hade marknadsförts som mötet mellan Messi och Lamine Yamal. På planen blev den i stället en uppvisning i hur ett kollektiv kan kontrollera en motståndare som väntar på ett avgörande individuellt ögonblick.

Det ögonblicket kom aldrig för Argentina.

För hela bakgrunden till lagen och deras olika resor fram till matchen finns även vår guide till Spanien–Argentina i VM-finalen 2026.

Spaniens startelva i finalen

Luis de la Fuente behöll samma startelva som hade slagit Frankrike i semifinalen.

Position	Spelare
Målvakt	Unai Simón
Backlinje	Pedro Porro, Pau Cubarsí, Aymeric Laporte, Marc Cucurella
Mittfält och anfall	Rodri, Fabián Ruiz, Dani Olmo, Lamine Yamal, Álex Baena, Mikel Oyarzabal

Formationen kunde beskrivas som både 4–3–3 och 4–2–3–1.

Rodri hade den centrala och balanserande rollen. Fabián Ruiz och Dani Olmo fick större frihet att röra sig framåt, medan Porro och Cucurella skapade bredd från sina ytterbackspositioner.

När Spanien behövde förändra matchen kom bland andra Pedri, Ferran Torres och Nico Williams in.

Det var inte ett tecken på panik. Det var precis så De la Fuente hade använt truppen under hela turneringen.

Spaniens väg till VM-guldet 2026

Spanien gick igenom VM med sju segrar och en oavgjord match.

Laget gjorde 14 mål och släppte bara in ett.

Match	Resultat	Spaniens målskyttar
Kap Verde, gruppspel	0–0	–
Saudiarabien, gruppspel	4–0	Yamal, Oyarzabal 2, självmål
Uruguay, gruppspel	1–0	Baena
Österrike, sextondelsfinal	3–0	Oyarzabal 2, Porro
Portugal, åttondelsfinal	1–0	Merino
Belgien, kvartsfinal	2–1	Fabián Ruiz, Merino
Frankrike, semifinal	2–0	Oyarzabal, Porro
Argentina, final	1–0 efter förlängning	Ferran Torres

Spaniens fullständiga trupp, grupp och ursprungliga förutsättningar finns samlade i vår stora guide om Spanien i VM 2026. Resultat och officiell turneringsinformation finns också på Fifas VM-sida.

0–0 mot Kap Verde – starten som såg ut som ett misslyckande

Spaniens VM började med en av gruppspelets största överraskningar.

Kap Verde, som gjorde sitt första världsmästerskap, klarade 0–0 mot en av de stora guldfavoriterna.

Spanien hade bollen, försökte flytta motståndarna och skapade flera möjligheter. Ferran Torres träffade ribban efter ett inspel från Marc Cucurella.

Målet kom aldrig.

Kap Verdes målvakt Vozinha gjorde en stor match och Spanien såg långsamt, förutsägbart och stundtals frustrerat ut. Laget hade ett stort bollinnehav, men alldeles för mycket av spelet skedde framför Kap Verdes försvar.

I efterhand blev 0–0-matchen inte början på ett misslyckande. Den blev varningen som kom tillräckligt tidigt.

Spanien började därefter spela rakare. Tempot höjdes, fler spelare fyllde straffområdet och ytterbackarna användes mer aggressivt.

Likheten med VM 2010 är tydlig. Då förlorade Spanien sin första gruppspelsmatch mot Schweiz men vann ändå turneringen.

Sexton år senare började vägen mot landets andra VM-guld med ett nytt resultat som ingen hade räknat med.

4–0 mot Saudiarabien – Spaniens första svar

I den andra gruppspelsmatchen såg Spanien ut som ett helt annat lag.

Lamine Yamal gjorde 1–0 och fick därmed sitt första VM-mål. Mikel Oyarzabal gjorde sedan två mål inom några minuter innan ett självmål fastställde resultatet till 4–0.

Skillnaden satt inte bara i avsluten.

Spanien spelade snabbare genom mittfältet och sökte tidigare passningar mot spelarna mellan Saudiarabiens backlinje och mittfält. När bollen kom ut på kanterna fanns fler spanska spelare inne i straffområdet.

Matchen blev också början på Oyarzabals väg mot att bli Spaniens främste målskytt i turneringen.

Han var inte det mest uppmärksammade namnet inför VM, men han var hela tiden spelbar, lugn i avsluten och tillräckligt rörlig för att dra isär försvarslinjer.

1–0 mot Uruguay – Baena säkrade gruppsegern

Spanien avslutade gruppspelet med en betydligt jämnare match mot Uruguay.

Álex Baena gjorde matchens enda mål i slutet av den första halvleken. Uruguay försökte lyfta fram laget efter paus, men Spanien försvarade sitt straffområde och Unai Simón stod emot när det behövdes.

Ferran Torres träffade dessutom ribban i jakten på 2–0.

Segern innebar att Spanien vann Grupp H med sju poäng. Laget hade genomfört hela gruppspelet utan att släppa in mål.

Den mållösa premiären hade inte följts av stress eller stora förändringar. Spanien hade i stället skruvat på detaljerna och gått vidare med en målskillnad på 5–0.

3–0 mot Österrike – Oyarzabal och Porro tog över

I sextondelsfinalen mötte Spanien ett Österrike som ville pressa högt och göra matchen fysisk.

Spanien spelade sig ur pressen.

Oyarzabal gjorde både 1–0 och 3–0. Mellan hans två mål fyllde Pedro Porro på från högerbackspositionen och gjorde Spaniens andra mål.

Marc Cucurella låg bakom båda Oyarzabals fullträffar.

Österrike fick inte ett enda avslut på mål.

Det var Spaniens första verkligt kompletta utslagsmatch. Laget dominerade inte bara bollinnehavet utan kontrollerade också var Österrike fick ha bollen och vilka ytor motståndarna tvingades försöka anfalla genom.

Efter matchen gick det inte längre att avfärda Spanien som en guldfavorit som bara levde på sitt rykte.

1–0 mot Portugal – Merino avgjorde i den 91:a minuten

Åttondelsfinalen mot Portugal blev den första stora prövningen.

Cristiano Ronaldo spelade sitt sista VM och Portugal försvarade sig betydligt bättre än Österrike hade gjort. Spanien hade svårt att komma till rena avslut och matchen såg länge ut att gå mot förlängning.

Då användes bänken.

Ferran Torres kom in och hittade Mikel Merino med en passning i den 91:a minuten. Merino avslutade och skickade Spanien till kvartsfinal.

Det var det första av hans två sena segermål i utslagsspelet.

Det blev också ett tidigt exempel på hur De la Fuente kunde förändra matcher utan att byta spelidé. Spanien började inte slå planlösa långbollar eller lämna stora ytor bakom sig.

Ferran och Merino kom in för att göra samma grundspel mer direkt.

Läs mer om dramatiken i vår matchartikel om hur Spanien slog ut Portugal ur VM.

2–1 mot Belgien – det enda insläppta målet

Kvartsfinalen mot Belgien blev Spaniens resultatmässigt jämnaste match.

Fabián Ruiz gjorde 1–0 efter en halvtimme. Charles De Ketelaere kvitterade i den 41:a minuten.

Det var det första och enda mål Spanien släppte in under hela turneringen.

Unai Simóns långa svit utan insläppt mål tog slut, och för första gången i VM tvingades Spanien reagera på att motståndaren faktiskt hade gjort mål.

Svaret kom sent.

I den 88:e minuten lämnade Senne Lammens retur och Merino var på rätt plats. Han satte 2–1 och avgjorde sin andra raka utslagsmatch under de avslutande minuterna.

Merino hade gått från nyttig mittfältare till turneringens kanske främsta symbol för Spaniens bredd.

Han behövde inte starta varje match. Han behövde inte styra spelet under 90 minuter.

När matcherna öppnades och motståndarnas mittfält började bli trötta kom hans löpningar, fysik och känsla för andrabollar till sin fulla rätt.

Hela avgörandet finns i artikeln om hur Spanien slog Belgien i VM-kvartsfinalen.

2–0 mot Frankrike – turneringens stora styrkebesked

Semifinalen mot Frankrike var på förhand Spaniens svåraste match.

Frankrike hade offensiv snabbhet, fysisk styrka och en trupp byggd för att både försvara lågt och straffa motståndaren i omställningarna.

Spanien tog ändå kommandot.

Lamine Yamal drev in från sin högerkant och vann en straff. Oyarzabal slog in 1–0 i den 22:a minuten.

I den andra halvleken gjorde Pedro Porro 2–0.

Målet visade hur Yamal påverkade matcherna även när han inte själv stod för det sista avslutet. Frankrike flyttade flera spelare mot hans kant, vilket öppnade ytan för Porro att komma fram från sin högerbacksposition.

Spanien vann inte semifinalen genom att spela försiktigt och hoppas på ett ögonblick.

Laget pressade Frankrike, vann tillbaka bollen högt och styrde var de franska anfallen fick börja. Rodri låg hela tiden rätt placerad för att stoppa de första passningarna mot Frankrikes snabba offensiva spelare.

2–0 var ett tydligt besked.

Spanien hade slagit Portugal, Belgien och Frankrike. Nu återstod Argentina.

Mer om prestationen finns i vår artikel om hur Spanien blev klart för VM-final efter segern mot Frankrike.

14–1 i målskillnad och sju hållna nollor

Spaniens offensiva kvalitet fick mycket uppmärksamhet inför VM.

Yamal, Nico Williams, Oyarzabal, Olmo, Pedri och Ferran gav De la Fuente mängder av alternativ.

Turneringen vanns ändå i minst lika hög grad genom försvaret.

Spanien höll nollan mot:

• Kap Verde
• Saudiarabien
• Uruguay
• Österrike
• Portugal
• Frankrike
• Argentina

Belgien var det enda lag som gjorde mål.

Det innebar sju hållna nollor på åtta matcher och bara ett insläppt mål under hela VM.

Det var ingen slumpmässig statistik skapad av att motståndarna missade öppna chanser. Spanien begränsade systematiskt antalet farliga lägen.

Försvaret började med pressen längst fram. När motståndarna försökte spela sig ur Spaniens första presslinje stängde Rodri och de övriga mittfältarna passningarna in centralt.

Backlinjen behövde därför sällan försvara stora ytor under långa perioder.

Unai Simón gjorde de räddningar han skulle göra. Cubarsí och Laporte vann duellerna i mitten. Porro och Cucurella kunde gå framåt utan att laget tappade sin grundbalans.

Finalen blev den yttersta versionen av detta.

Argentina hölls utan avslut under hela ordinarie matchtid och den första förlängningskvarten.

Mikel Oyarzabal vann Spaniens interna skytteliga

Oyarzabal gjorde fem mål och blev Spaniens främste målskytt i VM.

Spelare	Mål	Avgörande bidrag
Mikel Oyarzabal	5	Två mål mot Saudiarabien och Österrike, straffmål mot Frankrike
Mikel Merino	2	Sena segermål mot Portugal och Belgien
Pedro Porro	2	Mål mot Österrike och Frankrike
Övriga målskyttar	5	Yamal, Baena, Fabián Ruiz, Ferran och ett självmål

Oyarzabal gjorde mål i gruppspelet, sextondelsfinalen och semifinalen.

Hans turnering visar varför en landslagsturnering inte alltid avgörs av spelaren med högst status eller störst marknadsvärde.

Oyarzabal gav Spanien rörelse, presspel och ett pålitligt avslutningsalternativ. Han kunde spela centralt utan att bli stillastående och hittade ofta ytorna som uppstod när motståndarna flyttade extra försvarare mot Yamal.

Han startade finalen men ersattes av Ferran Torres.

Spaniens främste målskytt hade gjort sitt.

Sedan kom hans ersättare in och avgjorde VM.

Ferran Torres fick sitt Iniesta-ögonblick

Andrés Iniesta gjorde Spaniens segermål i VM-finalen 2010.

Ferran Torres gjorde Spaniens segermål i VM-finalen 2026.

Båda målen kom i förlängningen. Båda gav Spanien en 1–0-seger. Båda kom i den andra förlängningskvarten.

Likheterna stannar i stort sett där.

Iniesta var en central del av laget som förändrade Spaniens fotbollshistoria mellan 2008 och 2012. Ferran startade inte finalen 2026 och hade inte gjort mål tidigare i turneringen.

Men finalmål behöver ingen lång förklaring.

Ferran hade varit nära flera gånger. Han träffade ribban mot Kap Verde och Uruguay och spelade fram Merinos segermål mot Portugal.

När hans stora chans kom i finalen avslutade han direkt.

Det är så han kommer att kommas ihåg.

Inte som turneringens bäste spelare eller främste målskytt.

Som spelaren som gjorde målet när Spanien blev världsmästare.

Mikel Merino blev utslagsspelets hemliga matchvinnare

Merino gjorde bara två mål i turneringen.

Båda var avgörande.

Han gjorde 1–0 mot Portugal i den 91:a minuten och 2–1 mot Belgien i den 88:e.

I finalen var han nära att avgöra igen när han nickade strax före Ferrans mål. Han deltog dessutom i Spaniens arbete med att stänga mittfältet när Argentina försökte lyfta fram laget.

Merino gav De la Fuente något som inte alltid fanns i startelvan.

Han kunde spela som vanlig mittfältare, men också användas som en extra spelare i straffområdet när matcherna blev mer direkta. Han var stark i luften, vann lösa bollar och fortsatte ta löpningar när andra började bli trötta.

Spanien hade ett lag fullt av tekniska spelare.

Merino gav laget tyngd.

Pedro Porro blev mer än en högerback

Porro gjorde två mål under VM.

Det första kom mot Österrike. Det andra kom i semifinalen mot Frankrike.

I finalen slog han inlägget som ledde till Ferrans segermål.

Hans offensiva bidrag var en del av Spaniens sätt att lösa motståndarnas bevakning av Yamal. När två eller tre försvarare flyttade över mot den unge yttern kunde Porro attackera ytan bredvid eller bakom honom.

I vissa situationer gick Porro på utsidan. I andra flyttade han in centralt och dök upp som en extra mittfältare eller avslutare.

Det innebar en risk. Spanien kunde lämna yta bakom honom.

Rodris positionering och Cubarsís snabbhet gjorde att laget kunde ta den risken utan att ständigt bli straffat.

Rodri var spelaren som fick laget att fungera

Rodri gjorde inget mål i VM.

Han behövde inte göra det.

Hans uppgift var att göra det möjligt för de andra spelarna att anfalla utan att Spanien förlorade kontrollen.

Han styrde tempot, tog emot bollen från mittbackarna och bestämde när spelet skulle flyttas ut mot kanterna. När Spanien tappade bollen var han ofta den spelare som stoppade motståndarens första passning framåt.

Det såg sällan dramatiskt ut.

Det var just därför Spanien såg så lugnt ut.

Porro kunde anfalla. Cucurella kunde trycka högt. Olmo och Fabián kunde söka ytor närmare straffområdet. Yamal kunde stanna långt fram och utmana sin försvarare.

Rodri höll ihop resten.

Lamine Yamal behövde inte bära Spanien ensam

Yamal var VM:s stora spanska affischnamn.

Han gjorde mål mot Saudiarabien, vann straffen mot Frankrike och band konsekvent flera försvarare till sin högerkant.

Statistiskt blev det ändå inte en turnering där han ensam bar laget.

Det var en styrka.

Spanien behövde inte att den 19-årige yttern skulle göra mål eller assist i varje match. Hans närvaro förändrade motståndarnas försvar även när han inte var direkt inblandad i avslutet.

När en ytterback fick hjälp av både en mittfältare och en mittback mot Yamal öppnades ytor för Porro, Olmo, Oyarzabal och Merino.

Han accepterade samtidigt att arbeta utan boll och följa lagets struktur.

VM-guldet blev därför inte bara starten på en ny era byggd runt Yamal.

Det blev beviset på att Spanien redan hade ett fungerande mästarlag runt honom.

Luis de la Fuente vann VM med hela truppen

De la Fuente pratade inför turneringen om att VM skulle kräva mer än elva spelare.

Resor, värme, tidszoner, kort återhämtning och det utökade formatet gjorde att hela truppen behövde användas.

Det var inte bara något han sade.

Spanien avgjorde flera av sina viktigaste matcher med spelare som kom från bänken.

• Ferran spelade fram Merino mot Portugal.
• Merino avgjorde mot Portugal och Belgien.
• Pedri och Nico Williams förändrade finalen.
• Ferran gjorde segermålet i finalen.
• Zubimendi och Eric García gav laget ny energi och kontroll under förlängningen.

De la Fuente förändrade sällan lagets grundidé.

Han förändrade vilka spelare som utförde den.

Det blev en viktig skillnad mot lag som hade en stark förstaelva men betydligt färre fungerande alternativ när matcherna gick mot förlängning eller när de ordinarie offensiva spelarna blev trötta.

Så spelade Spanien till sig VM-guldet

Spanien vann inte VM genom att återgå till en exakt kopia av landslaget från 2010.

Laget hade fortfarande bollinnehavet och positionsspelet som grund. Spelet var samtidigt rakare, snabbare och mer flexibelt.

Bollinnehavet skulle flytta motståndarna

Spanien passade inte bara bollen för att behålla den.

Syftet var att dra isär motståndarnas lagdelar och skapa utrymme mellan ytterback och mittback eller bakom motståndarnas mittfält.

Efter 0–0 mot Kap Verde blev laget tydligare med att attackera när en sådan yta väl öppnades.

Pressen började direkt efter bolltappet

När Spanien förlorade bollen försökte laget vinna tillbaka den innan motståndaren hann vända upp.

Ytterspelarna pressade inåt. Mittfältarna stängde passningarna centralt. Rodri placerade sig där den första omställningspassningen sannolikt skulle hamna.

Motståndarna tvingades därför ofta slå en lång boll som Cubarsí eller Laporte kunde vinna.

Ytterbackarna gav laget fler anfallare

Porro och Cucurella var inte bara försvarare.

De skapade bredd, överlappade och fyllde på i straffområdet. Deras löpningar gjorde att Spanien kunde anfalla med fem eller sex spelare utan att behöva spela med två renodlade anfallare.

Bänken gjorde laget bättre sent i matcherna

Ferran, Merino, Nico Williams och Pedri kunde komma in mot trötta försvar.

Det var inte reserver som bara skulle hålla ett resultat.

De kom in för att avgöra.

Två VM-guld – båda efter mål i förlängningen

Spanien har nu vunnit VM två gånger.

Den första titeln kom 2010 efter 1–0 mot Nederländerna. Iniesta gjorde målet i den 116:e minuten.

Den andra kom 2026 efter 1–0 mot Argentina. Ferran gjorde målet i den 106:e minuten.

Det finns fler likheter.

Spanien började VM 2010 med en förlust mot Schweiz. Laget började VM 2026 med 0–0 mot Kap Verde.

Båda gångerna växte laget efter den svaga starten.

Skillnaden ligger i hur mästarlagen var byggda.

Laget 2010 vilade tungt på Barcelonas mittfält och den generation som även vann EM 2008 och 2012.

Laget 2026 hade spelare från fler klubbmiljöer och använde kanterna mer direkt. Yamal och Nico kunde utmana en mot en. Porro och Cucurella skapade offensiv bredd. Merino gav laget ett fysiskt hot som inte var lika framträdande i det gamla mästarlaget.

Grundidén var fortfarande spansk.

Utförandet hade förändrats.

Spanien satte även nytt rekord

Spanien gick in i finalen med 37 raka landskamper utan förlust efter ordinarie tid eller förlängning.

Segern mot Argentina förlängde sviten till 38 matcher.

Därmed passerade Spanien det tidigare rekord som laget hade delat med Italien. Att rekordmatchen samtidigt slutade med VM-guld gjorde prestationen ännu större.

Bakgrunden till sviten finns i vår artikel om Spaniens rekordjakt inför VM-finalen.

Spaniens guldtrupp i VM 2026

Målvakter

Unai Simón, David Raya och Joan García.

Försvarare

Pedro Porro, Pau Cubarsí, Aymeric Laporte, Marc Cucurella, Eric García, Alejandro Grimaldo, Marc Pubill och Marcos Llorente.

Mittfältare

Rodri, Fabián Ruiz, Dani Olmo, Pedri, Gavi, Mikel Merino, Martín Zubimendi och Álex Baena.

Anfallare

Lamine Yamal, Nico Williams, Mikel Oyarzabal, Ferran Torres, Yeremy Pino, Víctor Muñoz och Borja Iglesias.

Alla fick inte samma roll eller lika många minuter.

Titeln byggdes ändå på att De la Fuente hade olika typer av spelare tillgängliga.

Det fanns tekniska mittfältare, snabba yttrar, offensiva ytterbackar, fysiskt starka inhoppsspelare och flera spelare som kunde användas på mer än en position.

Argentina missade chansen att försvara VM-guldet

Argentina kom till finalen som regerande världsmästare och hade möjligheten att vinna två VM i rad.

Det hade inget landslag gjort sedan Brasilien vann 1958 och 1962.

Spanien stoppade försöket.

Messi fick aldrig ytorna han behövde för att styra finalen. När han sökte sig nedåt i planen följde Spaniens mittfält med utan att backlinjen drogs ur position.

När Argentina försökte anfalla snabbare saknades passningsalternativen.

Utvisningen av Enzo Fernández gjorde uppgiften ännu svårare, men Argentina hade inte skapat något avslut under de första 90 minuterna heller.

Det var ingen final som förlorades genom en olycklig situation efter en jämn match.

Spanien var bättre.

Vad VM-guldet betyder för spansk fotboll

Spanien är regerande Europa- och världsmästare.

Det är den tydligaste signalen hittills om att landets nya generation inte längre bara kan beskrivas som lovande.

Den har redan vunnit.

De la Fuente har byggt vidare på spelarnas gemensamma erfarenheter från ungdomslandslagen och skapat ett A-landslag där unga spelare som Yamal och Cubarsí kan spela bredvid etablerade mästare som Rodri, Laporte och Simón.

Spanien har dessutom vunnit Nations League, EM och VM under samma framgångsperiod.

Jämförelserna med 2008–2012 kommer därför att fortsätta.

Det nya laget behöver inte vara bättre än Xavis, Iniestas och Busquets generation för att vara historiskt. Det räcker att konstatera vad man faktiskt har gjort.

Spanien har vunnit Europas största landslagsturnering och världens största landslagsturnering inom två år.

Laget gjorde det utan att förlora en enda match i VM.

Prispengarna efter VM-guldet

VM-titeln innebär även att Spanien får turneringens största prissumma.

Det spanska förbundet tilldelas 51 miljoner dollar för segern. Argentina får 34 miljoner dollar som finalist.

Spelarna ska dessutom få personliga mästerskapsringar, en nyhet för VM 2026 inspirerad av ringarna som delas ut till mästarlag inom amerikansk idrott.

Finalen innehöll även den första stora officiella halvtidsshowen i en VM-final, vilket gjorde pausen betydligt längre än under en vanlig fotbollsmatch.

Pengarna, ringarna och underhållningen är ändå detaljer i sammanhanget.

Det Spanien framför allt lämnar USA med är en andra stjärna och ett nytt namn i landets fotbollshistoria.

Ferran Torres.

Vanliga frågor om Spaniens VM-guld

Vem vann fotbolls-VM 2026?

Spanien vann fotbolls-VM 2026 efter att ha besegrat Argentina i finalen.

Vad blev det i finalen mellan Spanien och Argentina?

Spanien vann finalen med 1–0 efter förlängning.

Vem gjorde målet i VM-finalen 2026?

Ferran Torres gjorde finalens enda mål.

När gjorde Ferran Torres målet?

Målet kom i den 106:e minuten, direkt efter starten av den andra förlängningskvarten.

Hur många VM-guld har Spanien?

Spanien har två VM-guld. Det första kom 2010 och det andra 2026.

Hur många mål släppte Spanien in under VM 2026?

Spanien släppte bara in ett mål på åtta matcher. Belgien gjorde det enda målet mot Spanien.

Vem gjorde flest mål för Spanien?

Mikel Oyarzabal blev Spaniens bäste målskytt med fem mål.

Vilka lag slog Spanien i utslagsspelet?

Spanien besegrade Österrike, Portugal, Belgien, Frankrike och Argentina.

Från Kap Verde till världsmästare

När slutsignalen gick efter finalen hade Spanien genomfört ett av de mest kontrollerade världsmästerskapen ett landslag kan göra.

Åtta matcher.

Sju segrar.

Sju hållna nollor.

Ett insläppt mål.

I den första matchen lyckades Spanien inte göra mål mot Kap Verde.

I den sista lyckades Argentina nästan inte avsluta.

Däremellan förändrades bilden av laget. Yamal behövde inte ensam leva upp till förväntningarna. Oyarzabal gjorde fem mål. Merino avgjorde sent. Porro attackerade från högerbacken. Rodri höll ihop mittfältet. Simón och försvaret släppte nästan ingenting förbi sig.

När allt fortfarande stod och vägde i den 106:e minuten kom Ferran Torres.

Ett inlägg från Porro.

En nick från Nico Williams.

Ett vänsteravslut i nättaket.

Spanien var världsmästare igen.