Vårdköerna är fortfarande långa, personal saknas på många håll och skillnaderna mellan regionerna är stora. Inför valet 2026 är sjukvården därför åter en av de stora politiska stridsfrågorna.

Men partiernas lösningar skiljer sig rejält. Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna vill flytta huvudansvaret för vården från regionerna till staten. Moderaterna vill korta vårdgarantin och använda ledig kapacitet i hela landet. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet lägger större vikt vid fler anställda och långsiktig finansiering.

Här jämför vi vad samtliga åtta riksdagspartier vill göra med sjukvården inför valet 2026.

Så ser vårdköerna ut inför valet

Den svenska vårdgarantin innebär i korthet att patienter ska få kontakt med primärvården samma dag, en medicinsk bedömning inom tre dagar och specialistbesök samt planerad behandling eller operation inom 90 dagar.

Våren 2026 klarade primärvården garantin betydligt bättre än specialistvården.

I maj fick omkring 81 procent ett första specialistbesök inom 90 dagar. För operation eller annan planerad åtgärd var motsvarande andel omkring 73 procent.

Det innebär samtidigt att många patienter fortfarande väntar längre än vårdgarantins gränser.

Just vårdköerna används av nästan samtliga partier som argument för förändringar. Konflikten handlar framför allt om hur de ska kortas.

Parti	Huvudlinje mot vårdköerna
Socialdemokraterna	Mer personal, fler vårdplatser och stabilare finansiering
Moderaterna	Skärpt vårdgaranti, större patientrörlighet och användning av privat kapacitet
Sverigedemokraterna	Starkare statlig styrning och mer resultatinriktad finansiering
Centerpartiet	Starkare primärvård, fast läkare och möjlighet att söka vård där kön är kortast
Vänsterpartiet	Mer resurser, fler vårdplatser och bättre arbetsvillkor
Kristdemokraterna	Statligt huvudansvar, nationell vårdförmedling och skärpt vårdgaranti
Liberalerna	Fler allmänläkare, fast läkare och mindre administration
Miljöpartiet	Fler anställda, bättre arbetsmiljö och långsiktig finansiering

Vilka partier vill förstatliga sjukvården?

Här finns en av valets tydligaste skiljelinjer.

Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna vill att staten ska ta över huvudansvaret för sjukvården.

De övriga sex riksdagspartierna vill behålla regionerna som huvudmän, även om flera av dem samtidigt vill flytta vissa uppgifter till staten och öka den nationella styrningen.

Parti	Statligt huvudansvar?
Socialdemokraterna	Nej
Moderaterna	Nej
Sverigedemokraterna	Ja, på sikt
Centerpartiet	Nej
Vänsterpartiet	Nej
Kristdemokraterna	Ja
Liberalerna	Nej
Miljöpartiet	Nej

Det betyder inte att sex partier vill behålla dagens system helt oförändrat.

Frågan om läkemedel, digital infrastruktur, kompetensförsörjning, nationell planering och viss högspecialiserad vård har fått flera partier att öppna för ett större statligt ansvar.

Den stora konflikten gäller i stället om själva huvudmannaskapet ska flyttas från regionerna.

Socialdemokraterna: mer personal och fler vårdplatser

Socialdemokraterna beskriver personalbristen som en av huvudorsakerna till vårdköerna.

Partiet vill göra en personalsatsning på 2,4 miljarder kronor och öka antalet fast anställda samtidigt som beroendet av hyrpersonal minskar.

Alla patienter ska enligt S också få bättre möjlighet till en fast läkarkontakt.

En annan viktig del är antalet vårdplatser. Socialdemokraterna vill ha bindande riktvärden för hur många vårdplatser som ska finnas för att minska överbeläggningar och göra det möjligt att genomföra fler planerade behandlingar.

När det gäller finansieringen vill S minska ryckigheten i regionernas ekonomi. Partiet vill att statsbidragen till välfärden automatiskt ska räknas upp med inflationen.

Socialdemokraterna säger nej till att staten helt tar över sjukvården. Däremot är partiet öppet för större statligt ansvar inom vissa områden där nationell samordning anses fungera bättre.

Moderaterna: kortare vårdgaranti och vård i hela landet

Moderaternas linje bygger i högre grad på att patienterna ska kunna använda den vårdkapacitet som redan finns.

Partiet vill skärpa vårdgarantin och ge patienter större möjlighet att söka vård utanför den egna regionen när köerna är långa.

M vill också använda ledig kapacitet hos privata vårdgivare för att genomföra fler behandlingar.

För barn- och ungdomspsykiatrin vill Moderaterna se betydligt kortare tidsgränser. Målet är en första bedömning inom 30 dagar och därefter utredning eller behandling inom ytterligare 30 dagar.

Partiet lyfter också administrationen som ett problem. En större del av vårdpersonalens arbetstid ska gå till patienter och mindre till dokumentation och andra administrativa uppgifter.

Moderaterna vill inte förstatliga hela sjukvården. Däremot vill partiet stärka statens roll inom bland annat digital infrastruktur, kompetensförsörjning, läkemedel och tillsyn.

Sverigedemokraterna: staten ska på sikt ta över

Sverigedemokraterna hör tillsammans med Kristdemokraterna till de partier som vill förändra ansvarsfördelningen mest.

SD vill på sikt införa ett statligt helhetsansvar för hälso- och sjukvården.

Partiets argument är bland annat att patientens bostadsort inte ska få lika stor betydelse för vilken vård som erbjuds och hur länge patienten måste vänta.

Fram till ett fullständigt statligt övertagande vill SD öka den nationella styrningen.

När det gäller finansiering ligger partiet nära den modell som använts av regeringen under mandatperioden. Statliga pengar kan kopplas till tydliga mål, resultat och uppföljning.

SD vill samtidigt minska administrationen och styra mer resurser till vårdpersonal och direkt patientarbete.

Centerpartiet: fast läkare och vård där kön är kortast

Centerpartiet lägger stor vikt vid primärvården.

Partiet vill bygga ut vårdcentralerna och skapa bättre förutsättningar för mindre mottagningar, inte minst på landsbygden.

Alla ska få bättre möjligheter att ha en fast läkare.

C vill samtidigt göra det enklare för patienter att söka specialistvård utanför den egna regionen. Tanken är att patienter via 1177 tydligare ska kunna se väntetider och söka sig till en mottagning där kön är kortare.

Kompetensförsörjningen är en annan viktig fråga. Centerpartiet vill att staten tar ett större ansvar för att Sverige utbildar och har tillräckligt många personer inom olika vårdyrken.

Däremot säger partiet nej till ett fullständigt förstatligande av vården.

C varnar bland annat för att en kraftig centralisering kan försämra möjligheten att anpassa sjukvården efter förhållandena i olika delar av landet och slå särskilt hårt mot mindre orter.

Vänsterpartiet: fler vårdplatser och större statlig finansiering

Vänsterpartiet kopplar vårdköerna framför allt till brist på personal, vårdplatser och resurser.

Partiet vill öka sjukvårdens finansiering och förbättra arbetsvillkoren för personalen.

Bättre arbetsmiljö och större möjligheter till kompetensutveckling ska göra det lättare att både rekrytera och behålla personal.

Primärvården ska också förstärkas så att fler patienter kan få hjälp tidigt och färre behöver söka sig till sjukhusen.

Vänsterpartiet vill inte att staten tar över huvudmannaskapet från regionerna.

Däremot ska staten enligt partiet ta ett betydligt större ekonomiskt ansvar. V vill också flytta eller samordna vissa funktioner nationellt, exempelvis inom läkemedel, vaccinationer, screening och kompetensförsörjning.

V är samtidigt betydligt mer kritiskt till privata vinstintressen i vården än partierna på högerkanten.

Kristdemokraterna: staten ska ta huvudansvaret

Kristdemokraterna går längst av riksdagspartierna i frågan om hur svensk sjukvård ska organiseras.

Partiet vill att staten tar över huvudansvaret från regionerna.

KD menar att dagens 21 regionala system bidrar till stora skillnader i väntetider, tillgänglighet och behandling beroende på var patienten bor.

För att korta köerna vill partiet också utveckla en nationell vårdförmedling.

En patient som väntat länge ska lättare kunna skickas till en annan del av Sverige där det finns ledig kapacitet. Det kan handla om både offentliga och privata vårdgivare.

KD vill dessutom skärpa vårdgarantin.

Fler vårdplatser är en annan central del av politiken. Partiet kopplar bristen på vårdplatser till personalbristen, framför allt bristen på sjuksköterskor, och vill använda statliga satsningar och prestationsbaserad ersättning för att öka kapaciteten.

Liberalerna: 4 500 fler allmänläkare

Liberalerna vill göra primärvården till en betydligt starkare första ingång till sjukvården.

Ett av partiets tydligaste mål är 4 500 fler allmänläkare.

Patienterna ska också få en starkare rätt till en fast läkare som känner till deras sjukdomshistoria och kan följa dem över tid.

L vill ha längre öppettider på vårdcentralerna och göra det enklare att få hjälp utan att behöva söka akutvård.

Samtidigt vill partiet minska mängden administration för vårdpersonalen och skapa journalsystem som fungerar bättre över organisations- och regiongränser.

Liberalerna vill inte att staten helt tar över sjukvården.

Däremot vill partiet öka den nationella styrningen för att minska skillnaderna mellan regionerna och göra vården mer likvärdig i hela landet.

Miljöpartiet: arbetsmiljön måste förbättras

Miljöpartiet sätter personalens arbetsvillkor i centrum för sjukvårdspolitiken.

Partiet menar att fler medarbetare behöver både rekryteras och stanna kvar i vården om köerna ska kunna minska långsiktigt.

MP vill bland annat stärka bemanningen, förbättra möjligheten till specialistutbildning och skapa bättre förutsättningar för återhämtning.

Partiet vill även pröva kortare arbetstid inom delar av vården.

En starkare primärvård ska minska trycket på akutmottagningar och sjukhus.

Finansieringen är samtidigt en tydlig konflikt med regeringssidan. Miljöpartiet är kritiskt till kortsiktiga och prestationsbaserade statsbidrag och vill i stället ge regionerna mer stabila och långsiktiga ekonomiska förutsättningar.

MP säger nej till ett förstatligande av sjukvården.

Pengarna till vården är en stor konflikt

Alla partier säger i praktiken att sjukvården behöver tillräckliga resurser. Den betydligt större skillnaden ligger i hur pengarna ska fördelas.

Under mandatperioden har regeringen satsat stora summor genom riktade och prestationsbaserade statsbidrag.

För 2026 avsattes 6,6 miljarder kronor i prestationsbaserade medel för att bland annat korta vårdköerna och förbättra tillgängligheten.

Tanken är att ekonomiska incitament ska belöna regioner som förbättrar resultaten.

Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna ligger närmast den modellen.

Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet betonar i stället behovet av mer långsiktig finansiering.

De menar att tillfälliga pengar gör det svårare för regionerna att anställa personal eller bygga ut verksamheter eftersom pengarna kan försvinna redan i nästa budget.

Socialdemokraternas förslag om automatiskt inflationsuppräknade statsbidrag är ett tydligt exempel på den andra modellen.

Ska privata vårdgivare hjälpa till att kapa köerna?

Även synen på privata vårdgivare skiljer partierna åt.

Moderaterna vill tydligt använda ledig privat kapacitet när den offentliga vården inte klarar vårdgarantin.

Kristdemokraternas nationella vårdförmedling bygger också på att patienten ska kunna få vård där kapaciteten finns, oavsett om vårdgivaren är offentlig eller privat.

Centerpartiet och Liberalerna försvarar möjligheten till privata alternativ och patientval men betonar samtidigt att privatfinansierade patienter inte ska få förtur på bekostnad av offentligt finansierade patienter.

På vänstersidan är kritiken hårdare.

Socialdemokraterna vill stoppa privata sjukvårdsförsäkringar från att skapa snabbare vägar in i offentligt finansierad vård.

Miljöpartiet vill förhindra försäkringsbaserade gräddfiler.

Vänsterpartiet går längst och vill begränsa vinstsyftande företags roll i den skattefinansierade sjukvården.

Alla vill lösa personalbristen men på olika sätt

Det råder bred enighet om att personalbristen är ett av sjukvårdens största problem.

Där slutar mycket av enigheten.

Socialdemokraterna vill framför allt öka antalet fast anställda och minska beroendet av hyrpersonal.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet lyfter arbetsmiljö, bemanning och möjligheten att behålla personal.

Liberalerna har satt en konkret siffra på behovet av fler allmänläkare.

Moderaterna fokuserar mer på att frigöra tid genom att minska administrationen.

Centerpartiet vill ge staten ett tydligare ansvar för den långsiktiga kompetensförsörjningen.

Kristdemokraterna kopplar personalbristen direkt till bristen på öppna vårdplatser.

Det finns därför ingen enkel konflikt mellan partier som vill ha fler anställda och partier som inte vill det. Skillnaden handlar snarare om hur personalen ska bli fler och vad som hindrar vården från att använda dagens personal effektivt.

De största skillnaderna mellan partiernas sjukvårdspolitik

För den som försöker välja mellan partierna går sjukvårdsfrågan i valet 2026 att koka ner till några stora vägval.

Ska staten ta över sjukvården?
KD och SD säger ja. De övriga sex partierna säger nej till ett fullständigt förstatligande men flera vill ändå ge staten större makt över vissa delar.

Hur ska vårdköerna kapas?
M och KD lägger stor vikt vid skärpta tidsgränser, patientrörlighet och att använda all tillgänglig vårdkapacitet. S, V och MP fokuserar mer på bemanning, vårdplatser och långsiktig kapacitet.

Hur ska sjukvården finansieras?
Regeringssidan har använt stora riktade och prestationsbaserade statsbidrag. S, V och MP vill i högre grad ge regionerna stabil och långsiktig finansiering.

Vilken roll ska privata vårdgivare ha?
M och KD ser privata aktörer som en viktig del av möjligheten att korta köer. S, MP och framför allt V är mer kritiska till privata gräddfiler och vinstintressen.

Det är där de verkliga konflikterna ligger inför valet 2026. Nästan alla partier lovar kortare köer, fler händer i vården och bättre tillgänglighet. Frågan för väljarna är vilken väg dit de tror mest på.