SHL:s bästa trupp 2026/27 – alla lag rankade

Skellefteå AIK har byggt SHL:s bästa lag inför 2026/2027. Det är svaret när Hurbra värderar 365 spelare, justerar produktionen för liga, istid, ålder, roll och tillgänglighet och därefter räknar ihop alla 14 trupper. Bakom Skellefteå är det däremot extremt jämnt: bara 4,2 indexpoäng skiljer tvåan Frölunda från åttan Malmö.

Hela rankingen: SHL:s bästa trupper 2026/2027

Hurbra-värdet är ett samlat truppindex där 70 motsvarar ligans genomsnitt och tio poäng ungefär en standardavvikelse. Det är ett styrkemått för den trupp som faktiskt är kontrakterad den 25 augusti 2026, inte ett betyg på klubbarnas historia eller ekonomiska möjligheter att värva senare.

Plats	Lag	Hurbra-värde
1	Skellefteå AIK	86,7
2	Frölunda HC	78,6
3	Färjestad BK	78,0
4	Rögle BK	77,6
5	Örebro HK	76,7
6	Brynäs IF	75,7
7	Växjö Lakers	75,1
8	Malmö Redhawks	74,4
9	Luleå HF	66,5
10	Linköping HC	65,3
11	IF Björklöven	59,9
12	HV71	57,0
13	Djurgårdens IF	55,5
14	Timrå IK	53,0

Det stora beskedet är inte bara att Skellefteå är etta. Avståndet ned till tvåan är 8,1 indexpoäng, nästan lika stort som avståndet mellan Frölunda och Luleå på nionde plats. Skellefteå är också det enda laget som når minst 79,7 i samtliga tre lagdelar.

Placeringarna två till åtta ska däremot läsas som en jagande klunga, inte som sju säkra tabellpositioner. En sen spetsvärvning, en lång skada eller en målvakt som överträffar sin historiska nivå kan flytta ordningen rejält. För en bredare genomgång av klubbarna, premiären och säsongens förutsättningar finns vår stora guide till SHL 2026/2027.

Fyra lag som modellen ser annorlunda på

De vanliga guldtipsen börjar ofta med Skellefteå och Frölunda, följda av en grupp med Färjestad, Rögle, Luleå och Brynäs. Hurbra-modellen håller med om de två första namnen men bryter sedan av på flera viktiga punkter.

Örebro är den tydligaste positiva avvikelsen. Laget rankas femma och har ligans näst högst värderade backsida. Robin Salo, Luke Martin och Filip Berglund ger mer samlat värde än vad klubbens plats bland oddsmässiga outsiders antyder. Modellen ger Örebro 63 procents chans att sluta topp sex.

Malmö är bättre än sitt rykte. Carl Persson, Kuokkanen, Emil Eklind och Lauri Pajuniemi gör forwardssidan till lagets styrka. Malmö är åtta totalt, men bara 4,2 poäng bakom tvåan. Det är inte en given bottenkandidat i den här modellen.

Luleå är den stora varningsflaggan. Ett namnkunnigt anfall med exempelvis Markus Nurmi, Pontus Andreasson, Jesse Puustinen och Mathias Bromé räcker inte för att lyfta helheten. Luleå blir nia och har ingen lagdel bland de sex bästa. Det betyder inte att laget saknar en hög sportslig träffbild, men den kontrakterade truppen innehåller mindre modellstyrka än marknadens guldförväntan antyder.

Björklöven har en SHL-mässig topp men ett allsvenskt osäkerhetslager. Robin Kovács, Lucas Wallmark, Marcus Nilsson, Reunanen, Emil Ekeståhl Jonsson och Chris DiDomenico är exempel på namn som kan bära mycket. Samtidigt har nykomlingen ligans högsta riskvärde och svagaste bredd. Resultatet blir elfte plats, alltså högre än de mest pessimistiska bottenprognoserna men med ett ovanligt brett utfallsrum.

Brynäs sticker också ut. Klubben har modellens bästa backsida och bästa bredd, men faller till sjätte plats på grund av målvaktsvärderingen, högre åldersrisk och osäkerheten kring flera bärande spelare. Det är ett bra exempel på varför ett lag kan se komplett ut på papperet utan att få högsta totalvärde.

Så fungerar Hurbra SHL Player Value Model

Modellen börjar inte med lagens tabellplaceringar. Den börjar med spelarna.

Underlaget omfattar 365 namn i de 14 officiella trupperna: 217 forwards, 115 backar och 33 målvakter. Trupperna är hämtade från SHL:s officiella Truppkollen, med den 25 augusti 2026 som gemensam brytpunkt.

För spelare med SHL-historik används upp till fyra säsonger av SHL:s officiella statistik, med tyngdpunkten på de tre senaste. Den senaste säsongen väger 56 procent, den näst senaste 29 procent och den tredje 15 procent. En äldre säsong används främst för att stabilisera små underlag.

Forwardarnas grundvärde består framför allt av poäng per 60 minuter, produktion vid fem mot fem, faktisk istid och roll, Corsi och Fenwick, powerplay, boxplay, defensiva händelser och tillgänglighet. Poäng per istidsminut väger betydligt tyngre än rena totalsiffror. En spelare som gör 25 poäng i begränsad roll ska inte automatiskt bedömas som sämre än en som gör 30 med flera extra minuter i powerplay varje kväll.

För backar minskar vikten på poäng och ökar på istid, possession, boxplay, blockade skott och defensiv arbetsmängd. Det gör att en back kan få högt värde utan att ligga nära toppen av backarnas poängliga.

Målvakterna bedöms separat. Räddningsprocent står för 68 procent av grundvärdet, insläppta mål per match för 18 procent och spelvolym för 14 procent. Små matchprov dras tydligt mot ligans normalnivå. En reservmålvakt med stark räddningsprocent på åtta matcher får därför inte samma prognos som en starter som hållit nivån över 35 matcher.

Alla mätetal standardiseras inom position och säsong. Därefter justeras prognosen för ålder, sannolik roll och regression. Yngre spelare får en försiktig utvecklingspremie, spelare i normal prime lämnas i stort sett oförändrade och äldre spelare får ett ökande men inte dramatiskt avdrag. Historisk frånvaro påverkar både spelarvärdet och lagets riskindex, men modellen gör inga medicinska antaganden om aktuella skador.

Så översätts NHL, AHL, Liiga och Hockeyallsvenskan

En poäng i AHL är inte värd exakt lika mycket som en poäng i SHL. Samma sak gäller Liiga, NL, DEL och Hockeyallsvenskan. Därför byggs nyförvärvens produktion om till en förväntad SHL-nivå innan den läggs in i spelarvärdet.

De tydligaste egna bytesgrupperna finns mellan AHL och SHL samt mellan Hockeyallsvenskan och SHL. Där har modellen jämfört spelare som faktiskt bytt liga och mätt förändringen i produktion per match kring flytten. För NHL finns bara ett litet direkt urval, vilket gör faktorn mer osäker. För Liiga, NL, DEL och tjeckiska ligan är det direkta underlaget ännu för tunt för att låtsas fram samma precision. Där används konservativa nätverksbaserade förhandsvärden och osäkerheten förs i stället över till lagets riskindex.

Ursprungsliga	SHL-faktor	Bedömning
NHL	1,500	Litet direkt urval, hög osäkerhet
AHL	1,118	36 direkta byten
Liiga	0,900	Förhandsvärde, förhöjd risk
NL	0,920	Förhandsvärde, förhöjd risk
DEL	0,720	Förhandsvärde, förhöjd risk
Hockeyallsvenskan	0,424	59 direkta byten
Tjeckien	0,820	Förhandsvärde, förhöjd risk

Faktorerna ska inte läsas som absoluta sanningar om ligornas kvalitet. De beskriver hur offensiv produktion normalt behöver justeras när den förs in i just den här SHL-prognosen. Roll spelar fortfarande stor roll. Samuel Fagemos 35 poäng på 72 AHL-matcher och Olaussons 29 på 63 blir till exempel inte färdiga SHL-prognoser förrän istid, powerplaychans, ålder och regression också har räknats in.

Från spelarvärden till spets, bredd och lagdelar

Varje lag summeras med platsvikter för tolv forwards, sex backar och två målvakter. Förstamålvakten väger 68 procent av målvaktsdelen och tvåan 32 procent. Forwardssidan står för 50 procent av totalen, backarna för 30 och målvakterna för 20, med en mindre justering för bredden bakom kärnan.

Spetsindexet bygger på de sex högst värderade utespelarna. Breddindexet mäter styrkan bakom kärnan, där skador och formsvackor normalt börjar kosta lag. Riskindexet fångar dataluckor, små matchprov, ålder, ligabyte, historisk tillgänglighet och vakanta roller. Där är ett lägre tal bättre.

Kategori	Bäst i SHL	Index
Forwards	Skellefteå	85,4
Backar	Brynäs	83,5
Målvakter	Frölunda	91,4
Spets	Färjestad	86,9
Bredd	Brynäs	85,1
Lägst risk	Skellefteå	11,2

Färjestad har alltså ligans högst värderade topp, Brynäs den bästa bredden och Frölunda det starkaste målvaktsparet. Ändå är Skellefteå etta. Förklaringen är balansen: laget är tvåa eller trea i nästan varje del och har samtidigt lägst dold risk.

Lag för lag: styrkan och svagheten i alla 14 trupper

1. Skellefteå AIK: komplett utan en tydlig svag länk

Oscar Lindberg, Rickard Hugg, Pär Lindholm och Mikkel Aagaard ger både produktion och bevisad SHL-roll. Jonathan Pudas driver backvärdet, medan Strauss Mann och Linus Söderström ger ett målvaktspar som inte behöver överprestera för att vara bland ligans bästa. Skellefteå får inte högst delbetyg överallt, men saknar den svaga lagdel som drar ned alla konkurrenter. Det är modellens klart bästa trupp och dessutom den med lägst osäkerhet.

2. Frölunda HC: målvakterna skapar guldläget

Tobias Normann och Lars Johansson är hela ligans starkaste målvaktskombination i modellen. Det lyfter Frölunda till andraplatsen trots att utespelartruppen snarare ligger runt mitten av toppskiktet. Henrik Tömmernes, Max Lindholm, Patrik Puistola och Filip Cederqvist ger en bra stomme. Uppsidan finns hos spelare som Samuel Fagemo och Olausson: slår deras ligaöversatta produktion rätt kan Frölundas forwardsvärde snabbt se försiktigt ut.

3. Färjestad BK: högst spets, mer normal målvaktssida

Marcus Johansson, Victor Ejdsell, Viktor Lodin, Marian Studenic, Radim Zohorna och Oskar Steen ger Färjestad ligans bästa topp sex. Det här är laget som har störst chans att vinna en matchserie genom individuell offensiv kvalitet. Målvaktsdelen får däremot ett mer ordinärt värde och tillgängligheten kring framför allt Ejdsell höjer risken. Om toppspelarna är friska är tredjeplatsen snarare ett golv än ett tak.

4. Rögle BK: bredden är det verkliga vapnet

Fredrik Olofsson, Leon Bristedt, Karson Kuhlman, Mark Friedman och Calle Själin ger Rögle många spelare med användbara roller och få tydliga hål. Modellen gillar däremot bredden mer än den yttersta spetsen. Det gör Rögle välbyggt för 52 omgångar, där skador och belastning brukar avslöja tunnare lag. Målvakterna hamnar runt ligans normala toppskikt, inte på Frölundas eller Skellefteås nivå.

5. Örebro HK: bättre än outsiderstämpeln

Örebro har modellens näst bästa backsida. Robin Salo, Luke Martin och Filip Berglund driver ett kollektiv som kan föra spelet utan att vara beroende av en enda poängback. Framåt ger bland andra David Quenneville, Patrik Karlkvist och Julius Kossila tillräcklig kvalitet för att helheten ska bli femma. Filip Larssons begränsade matchvolym är den tydligaste målvaktsfrågan, men lagets totala risk är ändå näst lägst i SHL.

6. Brynäs IF: bäst backar och bredd, men inte bäst helhet

Kinnvall, Rindell, Hägg, Andersson, Norlinder och Djoos bidrar till en backsida med både puckspel och rollbredd. Ingen klubb har högre djupindex. Problemet finns längst bak, där Erik Källgren och Magnus Chrona inte får samma prognos som toppkonkurrenternas par. Åldersprofilen och osäkerheten kring Nicklas Bäckströms belastning ökar också spridningen. Brynäs kan vinna hela serien om målvakterna träffar, men modellens mittprognos är sexa.

7. Växjö Lakers: stabilt bakifrån, tunnare framåt

Sebastian Aho, Joel Persson och Brogan Rafferty ger Växjö en stark blålinje. Adam Åhman och Ludvig Persson ger dessutom en målvaktsdel över snittet. Frågan finns på forwardssidan, där Lucas Elvenes och Matias Mäntykivi behöver bära mycket av den offensiva utvecklingen. Växjö har flera egenskaper som brukar fungera i täta matcher, men modellen ser mindre marginal vid ett par forwardsskador.

8. Malmö Redhawks: forwardssidan räcker längre än många tror

Emil Eklind, Kuokkanen, Lauri Pajuniemi och Carl Persson gör Malmö till ett av lagen som vinner på att alla spelare räknas. Oskar Blomgren ger intressant värde, men Oliwer Kaskis skadehistorik gör backsidan mer osäker än namnlistan först antyder. Malmö är åtta, fast närmare Frölunda än Luleå i Hurbra-värde. Det är modellens kanske tydligaste argument mot att kalla varje lag utanför den traditionella toppen för bottenlag.

9. Luleå HF: namnen är starkare än summan

Markus Nurmi, Pontus Andreasson, Jesse Puustinen och Mathias Bromé ger igenkänning och offensiv potential. Ändå saknar Luleå en lagdel som når modellens topp sex. Det mest överraskande är spetsvärdet, som bara är tolva. Flera bra spelare blir inte automatiskt en elitsexa när produktion per minut, ålder och förväntad roll vägs ihop. Niondeplatsen är en tydlig invändning mot guldfavoritstatusen, inte ett påstående om att Luleå kommer missa slutspel.

10. Linköping HC: blålinjen håller uppe ett tunt anfall

Linus Hultström, Oscar Fantenberg och David Bernhardt ger Linköping en klart bättre back- än forwardssida. Marcus Högberg och Ignatjew ger möjlig stabilitet i mål, men små färska matchprov för några nyckelspelare skruvar upp risken. Laget behöver mer offensiv produktion än grundvärdena lovar. Om backarna driver ett effektivt powerplay kan LHC överträffa tiondeplatsen, men det finns inte mycket reservkraft om den planen misslyckas.

11. IF Björklöven: hög spets och högst risk

Reunanen, Marcus Nilsson, Robin Kovács, Lucas Wallmark, Emil Ekeståhl Jonsson och Chris DiDomenico gör toppen konkurrenskraftig direkt. Spetsindex 74,0 är faktiskt sjua i ligan. Men truppen faller kraftigt när modellen fortsätter nedåt i hierarkin. Fler spelare byter nivå, vissa utländska övergångar har tunn jämförelsedata och breddindexet är klart lägst. Björklöven kan bli säsongens stora överraskning, men ingen klubb har större avstånd mellan ett rimligt bästa och sämsta utfall.

12. HV71: forwards kan räcka, försvar och mål måste bevisa mer

Jonathan Ang, Justin Kloos, Woods, Lukas Rousek och Aleksi Heponiemi ger tillräckligt med offensiva möjligheter för att HV71 ska kunna lyfta. Den samlade backvärderingen är däremot näst sist. I mål regresseras Herman Livs allsvenska siffror tydligt mot SHL-normalen, medan Felix Sandströms historik inte räcker för ett högt gemensamt betyg. HV:s väg bort från botten går genom bättre försvarseffekt än individmodellen kan se.

13. Djurgårdens IF: anfallstoppen räcker inte för att dölja backsidan

Nate Snively, Charles Hudon, Lukas Vejdemo och Sebastian Hartmann ger användbara offensiva byggstenar, men Djurgården får ligans lägsta backindex. Hellberg och Marmenlind får heller ingen stark gemensam prognos efter regression för nivå, ålder och matchprov. Det betyder att forwards behöver skapa ett tydligt överskott bara för att helheten ska bli jämn. Modellen placerar Djurgården på negativ kvalplats och ser nästan 44 procents risk att hamna bland de två sista.

14. Timrå IK: låg osäkerhet men också lägst tak

Lander, Wedin, Gardiner och Hardegård ger kända SHL-egenskaper, vilket är en förklaring till att riskindexet är lågt. Problemet är att ingen lagdel når 60,3. Timrås placering beror alltså inte på att modellen saknar data, utan på att den kända truppen värderas svagt i jämförelsen. Låg risk är bra när grundnivån är hög. Här gör den främst bottenprognosen mer svårförklarad som ett dataproblem.

Modellens poäng- och slutspelsprognos

Spelarvärdena har också översatts till en grundserieprognos genom upprepade simuleringar. Spridningen är avsiktligt stor, särskilt för lag med många ligaövergångar eller svag datatäckning. Det gör sannolikheterna mer användbara än att läsa den förväntade poängen som ett exakt facit.

Lag	Prognospoäng	Topp sex
Skellefteå	90,5	90 %
Frölunda	84,5	70 %
Färjestad	83,9	67 %
Rögle	83,7	66 %
Örebro	83,0	63 %
Brynäs	82,2	59 %
Växjö	81,8	57 %
Malmö	81,3	55 %
Luleå	75,4	26 %
Linköping	74,5	22 %
Björklöven	70,4	11 %
HV71	68,3	7 %
Djurgården	67,1	5 %
Timrå	65,3	3 %

Lag	Minst åttondelsfinal	Kvalzon
Skellefteå	99 %	0 %
Frölunda	95 %	1 %
Färjestad	94 %	1 %
Rögle	93 %	2 %
Örebro	92 %	2 %
Brynäs	91 %	2 %
Växjö	90 %	2 %
Malmö	89 %	3 %
Luleå	69 %	11 %
Linköping	64 %	14 %
Björklöven	43 %	28 %
HV71	33 %	38 %
Djurgården	28 %	44 %
Timrå	20 %	53 %

”Minst åttondelsfinal” betyder topp tio efter grundserien. Kvalzon betyder sannolikheten att sluta på någon av de två sista platserna, inte sannolikheten att faktiskt åka ur SHL. Modellen är heller inte byggd för att prissätta SM-guld eller spelodds. En truppmodell kan säga mycket om 52 omgångar, men mindre om vem som vinner fyra jämna slutspelsserier.

Det modellen inte kan se

Det här är en mer systematisk truppjämförelse än ett vanligt tabelltips, men den är inte en kristallkula.

SHL:s offentliga Corsi-, Fenwick- och on ice-data beskriver vad som händer med en spelare på isen. De isolerar inte fullt ut kvaliteten på medspelare, motstånd, zonstarter eller tränarens system på samma sätt som en komplett RAPM- eller trackingmodell skulle kunna göra. Modellen uppskattar också framtida roller. Den vet inte vem tränaren faktiskt sätter i första powerplay på premiärdagen.

Utländska ligor har ojämn datakvalitet. AHL och Hockeyallsvenskan har tillräckligt stora direkta bytesgrupper för egna översättningar, medan Liiga, NL, DEL och Tjeckien får försiktigare faktorer och högre risk. Målvakter är dessutom mer volatila än utespelare. Ett par extra räddade eller insläppta mål kan flytta en hel säsong mer än den här typen av förhandsmodell klarar att förutse.

Tränare, kemi, ekonomi och möjligheten att värva under säsongen ingår inte. Inte heller resbelastningen ligger i själva spelarvärdet, även om den kan påverka utfallet över tid. Den som vill väga in den delen kan läsa vår genomgång av SHL:s tuffaste reseschema 2026/2027.

Fyra lag, Frölunda, Skellefteå, Växjö och Rögle, spelar dessutom CHL före och under SHL-starten. Det ger tävlingsmatcher och möjlig samspelsfördel, men också en tidig belastning som inte har bakats in i truppindexet.

Svaret inför premiären

Skellefteå har byggt SHL:s bästa lag eftersom klubben kombinerar elitforwards, en stark backsida, ett toppmålvaktspar, bra bredd och ligans lägsta risk. Färjestad har större spets. Brynäs har bättre djup. Frölunda har högre målvaktsvärde. Ingen av dem är lika komplett.

Bakom ettan finns däremot ingen anledning att låtsas att ordningen är avgjord. Frölunda, Färjestad, Rögle, Örebro, Brynäs, Växjö och Malmö ryms inom ett intervall där en enda högklassig värvning kan ändra allt. Det är också där Hurbra-modellen går längst från den etablerade berättelsen: Örebro och Malmö ser bättre ut när hela trupperna räknas, medan framför allt Luleå ser sämre ut.

Grundserien börjar lördagen den 19 september. På premiärdagen möts bland andra Skellefteå och Brynäs, Frölunda och Växjö samt Djurgården och Björklöven. Alla 364 matcher finns i hela SHL-spelschemat 2026/2027.

Det här är Hurbra-modellens första frysta truppbild inför säsongen. Den viktigaste slutsatsen är redan tydlig: Skellefteå är ensam etta, placeringarna två till åtta är öppna och bottenlagen har mycket olika problem. Björklöven har hög potential men stor risk. Timrå har låg risk men lågt beräknat tak. Och Luleå behöver visa på isen att helheten är bättre än summan av spelarnas aktuella modellvärden.

Search for an article

SHL:s bästa trupp 2026/2027 – Hurbra värderar alla spelare