Serbien och Ukraina tar flera konkreta steg mot närmare ekonomiskt samarbete. Ett frihandelsavtal ska förberedas, handeln växer snabbt och länderna diskuterar energi, järnväg, transporter och återuppbyggnad. Samtidigt håller president Aleksandar Vučić fast vid en av Serbiens viktigaste röda linjer: landet tänker fortfarande inte ansluta sig till EU:s breda sanktioner mot Ryssland.

Ukrainas president Volodymyr Zelenskyjs besök i Belgrad den 8 augusti 2026 passar på ytan in i den balanspolitik som Serbien bedrivit under hela det ryska invasionskriget.

Serbien stöder Ukrainas territoriella integritet och vill närmare EU. Samtidigt har landet fortsatt djupa politiska och ekonomiska band till Ryssland.

Men utvecklingen under 2026 visar något mer än bara fortsatt balansgång. Serbien bygger allt fler konkreta alternativ till sitt gamla beroende av Moskva.

Närmare Ukraina och EU	Fortsatt nära Ryssland
Frihandelsavtal förbereds	Inga breda EU-sanktioner mot Ryssland
Mer handel och ekonomiskt samarbete	Upp till 90 procent av gasen kommer från Ryssland
Samarbete om energi och transporter	Fortsatt Gazpromavtal
Serbien ska delta i återuppbyggnaden	Ryssland är fortsatt viktigt i Kosovofrågan
Rysk gas ska successivt ersättas	Inget militärt samarbete med Ukraina har presenterats

Serbien och Ukraina vill ha frihandelsavtal

Det tydligaste nya beskedet efter Zelenskyjs besök är planerna på ett frihandelsavtal mellan Serbien och Ukraina.

Målet är att arbetet ska kunna slutföras före utgången av 2026.

Handeln mellan länderna är fortfarande relativt liten, men utvecklingen går snabbt. Varuutbytet uppgick till 442,2 miljoner dollar under hela 2025. Under bara första halvåret 2026 hade det redan nått 345,9 miljoner dollar.

Ett frihandelsavtal skulle dessutom kunna få betydelse utanför den direkta handeln mellan länderna.

Ukraina har under många år varit ett av hindren för Serbiens anslutning till Världshandelsorganisationen, WTO, på grund av oenighet om bland annat tullar och kvoter för ukrainska jordbruksprodukter. En lösning mellan Belgrad och Kyiv skulle kunna undanröja det problemet.

Det skulle i sin tur passa in i Serbiens långsiktiga mål att bli medlem i EU.

Energi, järnväg och Donau finns på bordet

Samarbetet handlar inte bara om frihandel.

Vid mötena i Belgrad diskuterades även transportförbindelser, järnvägsinfrastruktur, energisamarbete, livsmedelssäkerhet och en utveckling av Donaukorridoren mellan Ukraina, Västra Balkan och EU.

Serbien vill bland annat använda Ukrainas erfarenheter av järnvägsinfrastruktur.

Länderna har också undertecknat ett memorandum inom områden som djurhälsa och livsmedelssäkerhet.

Serbien har dessutom erbjudit sig att delta i återuppbyggnaden av en svårt krigsskadad ukrainsk stad. Vilken stad det blir har ännu inte meddelats.

Belgrad har avsatt två miljoner euro under 2026 till Ukrainas energisektor och presenterat ytterligare stöd med bland annat mediciner och energirelaterad hjälp.

Enligt Ukrainas presidentkanslis redogörelse för mötet diskuterades även fortsatta möjligheter för serbiska företag att delta i Ukrainas återuppbyggnad.

Det här började inte med Zelenskyjs besök

Det är en viktig detalj när man ska bedöma om beskeden mest är symboliska.

Närmandet har pågått under flera månader.

Redan i maj träffade Serbiens premiärminister Đuro Macut och handelsminister Jagoda Lazarević en ukrainsk delegation ledd av vice premiärminister och handelsrepresentant Taras Kachka.

Då diskuterades bland annat energi, infrastruktur, digitalisering, IT och innovation.

Även möjligheten att använda Serbien som ett ekonomiskt och logistiskt nav för ukrainska företag har tagits upp.

I juli besökte Vučić Kyiv och lovade fortsatt stöd till Ukraina och deltagande i återuppbyggnaden.

Besöket i Belgrad i augusti blir därför ytterligare ett steg i en utveckling som redan pågått under stora delar av 2026.

Men Vučić säger fortfarande nej till Rysslandssanktioner

Det finns samtidigt en tydlig gräns för hur långt Serbien är berett att gå.

Den 7 augusti, dagen före mötet med Zelenskyj, slog Vučić återigen fast att Serbiens grundläggande politik kring sanktionerna mot Ryssland inte har förändrats.

Serbien har inte anslutit sig till EU:s breda ekonomiska sanktioner mot Ryssland.

Det betyder inte att landet står utanför precis varje europeisk restriktiv åtgärd. Serbien har under 2026 anslutit sig till vissa mer begränsade EU-beslut kopplade till Rysslands ockupation och annektering av ukrainska områden.

Men när det gäller de stora sanktionspaketen mot rysk ekonomi, banker, militärindustri och andra centrala ryska intressen står Belgrad fortsatt utanför.

Skillnaden är viktig.

Serbien närmar sig Ukraina, men har ännu inte gjort det utrikespolitiska vägval som EU länge har efterfrågat.

EU-medlemskapet sätter press på Serbien

Serbien har varit kandidat till EU sedan 2012 och medlemskapsförhandlingarna började 2014.

Av de 35 förhandlingskapitlen har 22 öppnats och två preliminärt stängts. Inget nytt kapitel har öppnats sedan 2021.

En av stötestenarna är Serbiens utrikespolitik.

EU förväntar sig att kandidatländer successivt anpassar sig till unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Serbiens anpassningsgrad låg hösten 2025 på 63 procent.

Sanktionspolitiken mot Ryssland är ett av de tydligaste områden där Belgrad fortfarande går sin egen väg.

Samtidigt fortsätter den ekonomiska integrationen med EU.

Under 2026 har exempelvis serbiska banker gått in i SEPA-systemet för enklare och billigare eurobetalningar.

Resultatet är en allt tydligare motsättning: Serbiens ekonomi integreras snabbare med Europa än landets utrikespolitik gör.

Rysk gas är fortfarande den stora svagheten

Det är framför allt på energiområdet som det blir tydligt varför ett snabbt serbiskt brott med Ryssland är svårt.

Rysk gas står fortfarande för upp till 90 procent av Serbiens behov.

Gazproms nuvarande leveransavtal har förlängts till slutet av september 2026.

Samtidigt försöker Serbien minska beroendet.

Vučić har under året öppet sagt att landet vill köpa mer gas genom europeiska system. Serbien tar redan gas från Azerbajdzjan via Bulgarien och planerar ytterligare förbindelser som ska göra det möjligt att ta in LNG via Grekland.

Målet är alltså inte längre att enbart förvalta beroendet av Ryssland.

Belgrad försöker skapa alternativ.

Samma utveckling syns inom oljan. Ryska Gazprom Neft och Gazprom kontrollerar tillsammans en majoritet av Serbiens stora olje- och raffinaderibolag NIS.

Amerikanska sanktioner har satt press på konstruktionen och förhandlingar har förts om att låta ungerska MOL ta över den ryska majoritetsposten.

Även där skulle Serbiens direkta beroende av ryska intressen minska.

Serbien har stött Ukraina mer än sanktionsfrågan antyder

Serbiens relation till Ukraina är heller inte så kylig som landets vägran att sanktionera Ryssland ibland kan ge intryck av.

Belgrad har fördömt den ryska invasionen och röstat mot Ryssland i FN.

Serbien erkänner Ukrainas territoriella integritet, inklusive de områden som Ryssland ockuperat eller annekterat sedan 2014.

Landet har också tagit emot ukrainare som flytt kriget.

Fram till sommaren 2026 hade Serbien gett omkring 60 miljoner euro i icke-militärt stöd till Ukraina.

För den som vill förstå bakgrunden till konflikten finns även vår guide om varför Ryssland och Ukraina krigar.

Militärt stöd är betydligt känsligare

Officiellt levererar Serbien inte vapen och ammunition direkt till Ukraina.

Vučić sade efter Zelenskyjs besök att militärt samarbete inte hade diskuterats.

Samtidigt har serbisktillverkad ammunition återkommande dykt upp i Ukraina via tredje länder.

Rysk underrättelsetjänst anklagade under 2025 serbiska försvarsföretag för att sälja ammunition via bland annat Tjeckien, Polen och Bulgarien.

Belgrad har inte beskrivit det som officiellt militärt stöd till Ukraina.

Det är alltså en viktig skillnad mellan att serbiska vapen kan ha nått Ukraina genom internationell handel och att den serbiska staten skulle ha beslutat om direkta vapenleveranser.

Kosovo binder också ihop den ovanliga relationen

Rysslands betydelse för Serbien handlar inte bara om energi.

Moskva har länge stött Belgrads vägran att erkänna Kosovo som en självständig stat.

Det är en viktig utrikespolitisk tillgång för Serbien.

Men här finns samtidigt en detalj som gör relationen till Ukraina lättare: Ukraina erkänner inte heller Kosovos självständighet.

Belgrad kan därför stödja Ukrainas rätt till territoriell integritet utan att behöva överge sin egen argumentation kring Kosovo.

Det skapar en ovanlig gemensam grund mellan länderna trots deras mycket olika relationer till Ryssland.

Ryssland har redan visat irritation

Någon ny officiell reaktion från Kreml på överenskommelserna den 8 augusti hade ännu inte kommit när de presenterades.

Men rysk irritation mot Serbiens Ukrainapolitik har varit synlig tidigare.

Ryska företrädare har kritiserat Belgrad i samband med ukrainska besök, och anklagelserna om serbisk ammunition till Ukraina har orsakat ett betydligt öppnare gräl.

Det säger något om hur svår Vučićs balans blir.

Ju fler konkreta ekonomiska och politiska band Serbien bygger med Ukraina, desto svårare blir det att samtidigt övertyga Moskva om att ingenting egentligen har förändrats.

Serbien byter inte sida – landet bygger alternativ

Det vore ändå för tidigt att beskriva utvecklingen som att Serbien håller på att lämna Ryssland.

Belgrad köper fortfarande nästan all sin gas från Ryssland. Vučić står fast vid sin vägran att ansluta sig till EU:s breda sanktioner. Ryssland har fortfarande politiskt värde för Serbien i Kosovofrågan.

Men något har förändrats under 2026.

Serbien söker annan gas. Det ryska greppet om oljeindustrin kan minska. Landet ger mer stöd till Ukraina, förbereder ett frihandelsavtal och bygger nya förbindelser inom transport, järnväg, energi och återuppbyggnad.

Det är inte ett sidbyte.

Det är snarare ett försök att göra Serbien mindre beroende av att alltid kunna hålla Moskva nöjt.