Ryssland uppger att förberedelser har inletts för omfattande attacker mot Ukrainas energiinfrastruktur. Beskedet kommer efter en snabbt växande ukrainsk kampanj mot ryska raffinaderier och andra energimål och väcker frågan om kriget nu går mot en ny och ännu hårdare fas inför vintern.

Rysslands försvarsdepartement meddelade på söndagen den 30 augusti att de ryska väpnade styrkorna förbereder vad Moskva beskriver som ”massiva attacker” mot Ukrainas energianläggningar.

Enligt den ryska sidan är det ett svar på Ukrainas attacker mot rysk civil infrastruktur och olje- och energisektor.

Det är viktigt att skilja på vad som faktiskt har hänt och vad Ryssland nu hotar med. Någon ny massiv rysk attackvåg mot det ukrainska energisystemet hade vid beskedet inte inletts. Försvarsdepartementet säger däremot uttryckligen att förberedelser pågår.

Ingen tidpunkt har angetts och Moskva har inte preciserat vilka delar av Ukrainas energisystem som kan bli mål.

Tidpunkten gör ändå beskedet allvarligt. Ukraina går mot ännu en vinter där elproduktion, elnät och värmeförsörjning kan bli några av krigets viktigaste mål.

Stort ryskt raffinaderi träffades under natten

Det ryska beskedet kom bara timmar efter ännu en ukrainsk attack långt inne på ryskt territorium.

Under natten mot den 30 augusti träffades Kirishinefteorgsintez, ofta kallat KINEF, i Leningradregionen. En brand uppstod på raffinaderiets område.

Kirishi är inget marginellt mål. Anläggningen räknas som ett av Rysslands största raffinaderier och har en kapacitet på omkring 20 miljoner ton råolja per år, motsvarande ungefär 400 000 fat per dag.

Under normala förhållanden har raffinaderiet svarat för omkring sju procent av den ryska raffineringen.

Hur stora skador den senaste attacken har orsakat är däremot fortfarande oklart.

Anläggningen hade dessutom redan skadats vid tidigare ukrainska attacker under året. Det går därför inte att utifrån den senaste branden dra slutsatsen att ytterligare sju procent av Rysslands raffinaderikapacitet plötsligt slagits ut.

Attacken passar däremot in i ett mycket tydligt mönster.

Ukraina har under de senaste månaderna ökat sina långdistansattacker mot ryska raffinaderier, oljeanläggningar, bränsledepåer och annan energiinfrastruktur.

Hurbra har tidigare skrivit om ukrainska drönarattacker långt inne i Ryssland och hur kriget i allt högre grad flyttats från fronten till strategiska mål långt bakom den.

Ukrainas attacker börjar märkas i Ryssland

Den ukrainska strategin handlar inte bara om att orsaka spektakulära explosioner på ryskt territorium.

Målet är att slå mot en av de viktigaste delarna av den ryska krigsekonomin.

Ryssland behöver stora mängder diesel, bensin och andra bränslen för militära transporter, logistik och den civila ekonomin. Samtidigt är olje- och energisektorn avgörande för landets exportintäkter.

Under augusti har effekterna blivit allt tydligare.

Rysk bensinproduktion hade i slutet av månaden fallit till omkring 80 000 ton om dagen, motsvarande ungefär 70 procent av den inhemska efterfrågan. Ryssland har samtidigt tvingats öka bränsleimporten från bland annat Belarus och asiatiska leverantörer.

Moskva förlängde den 29 augusti dessutom restriktionerna för dieselexport.

Det är betydelsefullt även utanför Ryssland. Landet är under normala förhållanden en av världens största exportörer av diesel.

Ukraina försöker med andra ord göra Rysslands energiindustri till en ekonomisk och militär svaghet.

Moskvas besked den 30 augusti visar att energikriget kan vara på väg att trappas upp ytterligare.

Ryssland har attackerat energisystemet i flera år

Det ryska försvarsdepartementet beskriver de planerade attackerna som vedergällning för Ukrainas angrepp.

Det betyder inte att attacker mot Ukrainas energisystem är en ny rysk strategi.

Ryssland har under flera vintrar systematiskt angripit kraftverk, transformatorstationer, transmissionsnät, värmeanläggningar och annan kritisk energiinfrastruktur.

FN:s människorättsövervakare har beskrivit hur attackerna under vintern 2025–2026 ledde till omfattande skador på Ukrainas energisystem. Miljontals människor drabbades periodvis av elavbrott och på vissa håll fanns elektricitet bara några timmar per dag.

Även värme och varmvatten slogs ut för hundratusentals människor samtidigt som temperaturerna på vissa håll sjönk under minus 20 grader.

Den FN-dokumenterade bilden av attackerna mot Ukrainas energiinfrastruktur visar därför varför det nya ryska beskedet tas på stort allvar i Ukraina.

Det handlar inte om ett teoretiskt hot.

Ukraina har redan upplevt vad omfattande och samordnade angrepp mot energisystemet kan innebära.

Vintern blir nästa stora prövning

Det som gör utvecklingen särskilt känslig är tidpunkten.

Ukraina håller nu på att färdigställa förberedelserna inför vintern 2026–2027.

Landet har betydligt större erfarenhet av att hantera ryska energiattacker än under krigets första år. Reservgeneratorer har placerats ut, delar av elproduktionen har decentraliserats och energibolag har byggt upp lager av reservdelar och rutiner för att snabbt reparera skadade anläggningar.

Naturgaslagren har också fyllts snabbare än planerat.

I slutet av augusti uppgav den ukrainska regeringen att landet hade omkring 14,6 miljarder kubikmeter gas i lager, vilket bedömdes räcka för ett normalt grundscenario under vintern.

Men det finns samtidigt en tydlig svaghet.

Ukraina har varnat för att tillgången på vissa typer av luftvärnsrobotar är betydligt sämre än tidigare. Det är särskilt problematiskt när Ryssland använder stora kombinerade attacker med drönare, kryssningsrobotar och ballistiska robotar.

Det är inte nödvändigt för Ryssland att slå ut hela Ukrainas nationella elnät för att orsaka stora problem.

Återkommande attacker mot ett mindre antal viktiga anläggningar kan tvinga fram regionala strömavbrott, elransonering, problem med vatten- och värmeförsörjning och ett ständigt reparationsarbete.

Den avgörande frågan blir därför inte bara hur många robotar Ryssland kan skjuta.

Den blir också hur snabbt Ukraina kan skjuta ner dem, reparera skadorna och ersätta förstörd utrustning.

Europa kan få bära en större del av kostnaden

En eskalering av energikriget påverkar också Europa.

Ukrainas elnät är sedan 2022 sammankopplat med det kontinentaleuropeiska systemet. När den egna produktionen inte räcker kan Ukraina importera mer el från EU.

Europeiska länder har dessutom skickat tusentals generatorer och transformatorer och finansierat återuppbyggnaden av skadad ukrainsk energiinfrastruktur.

En ny vinter med omfattande ryska attacker skulle sannolikt öka behovet ytterligare.

Det betyder inte att Sverige eller övriga Europa står inför någon direkt elkris på grund av det ryska hotet.

För Europa handlar risken snarare om större ukrainskt behov av elimport, gas, reservkraft, transformatorer och ekonomiskt stöd.

Den andra kopplingen går via oljeprodukter.

Om Ukraina fortsätter att slå ut eller störa stora ryska raffinaderier kan det minska Rysslands export av exempelvis diesel och därmed bidra till en stramare internationell bränslemarknad.

Energikriget kan på så sätt påverka Europa från båda håll.

Ett krig om vem som klarar trycket längst

Utvecklingen pekar mot ett allt tydligare uthållighetskrig.

Ukraina försöker slå mot den ryska oljeindustrin, bränsleproduktionen och de ekonomiska resurser som hjälper Moskva att fortsätta kriget.

Ryssland har i sin tur möjlighet att angripa Ukrainas elproduktion, elnät och värmesystem med robotar och drönare i mycket stor skala.

Skillnaden är viktig.

När Ukraina angriper ryska raffinaderier är målet framför allt att försvaga den ryska ekonomin och krigets logistiska bas.

När Ukrainas el- och värmesystem slås ut kan konsekvenserna samtidigt bli direkta för miljontals civila.

Det är därför det ryska beskedet den 30 augusti är mer än ännu ett hot i den löpande krigsretoriken.

Om de utlovade ”massiva” attackerna genomförs samtidigt som Ukraina fortsätter sin kampanj mot den ryska oljeindustrin kan vintern 2026–2027 präglas av den hittills tydligaste ömsesidiga energikrigföringen under kriget.

Och samtidigt som striderna fortsätter vid fronten kan frågan om vem som klarar att hålla ljuset tänt, bränslet flödande och ekonomin fungerande bli allt viktigare för hur länge båda sidor kan fortsätta.