Den ryska marinen har ökat sin närvaro i Östersjön under sommaren. Två större krigsfartyg som normalt tillhör Norra flottan har opererat i området – ett tecken på att Ryssland är berett att flytta marina resurser långt från deras ordinarie baser. För Sverige och Nato innebär det en ny faktor att följa i ett redan spänt Östersjöläge.

Enligt Sveriges Radio Ekot har Försvarsmakten noterat en tydligt ökad rysk marin närvaro i Östersjön under sommaren 2026.

Det som sticker ut är att Ryssland inte enbart använder fartyg som normalt tillhör Östersjöflottan. Två stora örlogsfartyg från Norra flottan har också gått in i området.

Försvarsmakten vill ännu inte slå fast om förstärkningen är tillfällig eller om den är början på en mer långvarig förändring.

Stora fartyg har flyttats från Norra flottan

Öppna uppgifter pekar ut de två fartygen som jagaren Admiral Levchenko och fregatten Admiral Kasatonov.

Båda tillhör normalt Norra flottan, som har sin tyngdpunkt kring Kolahalvön och Barents hav. Att de används i Östersjön är därför mer intressant än om motsvarande fartyg ur den lokala Östersjöflottan hade genomfört samma aktivitet.

Admiral Levchenko är ett stort fartyg av Udaloy-klass, ursprungligen konstruerat med ubåtsjakt som en central uppgift. Fartyget är över 160 meter långt och kan bland annat bära helikoptrar och olika system för luftförsvar och ubåtsbekämpning.

Admiral Kasatonov är betydligt modernare. Fregatten togs i tjänst 2020 och tillhör Project 22350-klassen, en av den ryska marinens viktigaste nya fartygstyper. Klassen kan bära långräckviddiga robotsystem, däribland Kalibr och enligt ryska uppgifter även hypersoniska Zirconrobotar.

Det betyder inte att de två fartygen i sig förändrar den militära balansen i Östersjön. Men deras närvaro visar att Ryssland kan förstärka området med kvalificerade enheter från andra delar av marinen när Moskva bedömer att det behövs.

Ett av fartygen har redan lämnat Östersjön

Det finns samtidigt en viktig detalj som talar emot att de två fartygen har flyttats permanent till Östersjön.

Admiral Kasatonov har under andra halvan av augusti lämnat området och gått norrut längs den norska kusten. Fartyget har där observerats i samband med eskort av ett ryskt LNG-fartyg på väg mot Murmansk.

Det gör det mindre sannolikt att just Kasatonovs närvaro var början på en permanent ombasering.

Den större frågan är däremot om Ryssland har börjat använda Norra flottans fartyg mer regelbundet i Östersjön.

Där finns tecken på ett längre mönster.

Även det ryska fartyget Severomorsk från Norra flottan har under det senaste året genomfört en långvarig insats som bland annat omfattat Östersjön. Fartyget återvände till hemmabasen först under sommaren efter flera månader till sjöss.

Det innebär att bilden snarare kan vara en roterande förstärkning än en permanent stationering.

Samma fartyg behöver alltså inte stanna i Östersjön för att den ryska marina närvaron ska förbli hög.

Skuggflottan kan vara en del av förklaringen

En möjlig förklaring till den ökade aktiviteten är Rysslands behov av att skydda sin sjöfart.

Efter västvärldens sanktioner mot Ryssland har den så kallade skuggflottan blivit allt viktigare för rysk export av olja och andra energiprodukter. Samtidigt har Nato-länderna skärpt övervakningen av fartyg som misstänks kringgå sanktioner eller utgöra risker för kritisk infrastruktur.

Ryska örlogsfartyg har vid flera tillfällen observerats i närheten av handelsfartyg och tankfartyg.

Admiral Kasatonovs eskort av ett ryskt LNG-fartyg efter att fregatten lämnat Östersjön passar in i det mönstret.

Det är däremot inte bekräftat att de två fartygens närvaro i Östersjön huvudsakligen haft som uppgift att skydda skuggflottan.

Ryssland kan samtidigt ha flera syften: militär närvaro, underrättelseinhämtning, eskort, utbildning och signalering mot Nato.

Därför är utvecklingen viktig för Sverige

För Sverige har situationen en annan betydelse i dag än före Nato-medlemskapet.

Sverige är numera en del av alliansens gemensamma försvarsplanering i Östersjöområdet och har fått en viktigare roll i den marina ledningen. Svenska förband och staber deltar i Natos arbete med att övervaka sjövägar, skydda kritisk infrastruktur och skapa en gemensam lägesbild i regionen.

Östersjön har samtidigt blivit en central del av konflikten mellan Ryssland och väst.

Kablar och ledningar på havsbotten har skadats vid flera uppmärksammade incidenter. GNSS-störningar har påverkat både civil och militär trafik. Nato har dessutom förstärkt sin marina närvaro genom bland annat Baltic Sentry.

För Sverige är Östersjön avgörande för transporter, energiförsörjning och militära förstärkningar till Baltikum.

Gotlands läge mitt i Östersjön gör också att förändringar i den ryska marina aktiviteten får direkt betydelse för svensk försvarsplanering.

Den större säkerhetspolitiska bilden har vi tidigare gått igenom i vår analys av hur Östersjön kan bli en svag punkt för Ryssland och i guiden om vad Nato betyder för Sverige.

För tidigt att tala om en permanent förstärkning

Det finns alltså ännu inget underlag för att slå fast att Ryssland permanent har flyttat större delar av Norra flottan till Östersjön.

Admiral Kasatonovs utpassage visar tvärtom att enskilda fartyg kan komma och gå.

Men utvecklingen behöver inte vara tillfällig för den skull.

Om Ryssland fortsätter att rotera fartyg från Norra flottan genom Östersjön kan Moskva upprätthålla en högre militär närvaro utan att formellt ombasera några fartyg.

Det är den utvecklingen som blir viktigast att följa framöver.

För Sverige och Nato är därför inte bara frågan vilka ryska fartyg som befinner sig i Östersjön just nu.

Den större frågan är om sommaren 2026 markerar början på ett läge där Ryssland mer regelbundet använder hela sin marina organisation för att hålla en förstärkt närvaro i regionen.