Sverige har tagit ett konkret steg mot att kunna skjuta upp satelliter till omloppsbana från Esrange utanför Kiruna. Statliga SSC Space har säkrat två uppskjutningar med amerikanska Firefly Aerospaces Alpha-raket från 2028 – och har köpt hela lastkapaciteten på flygningarna. Det ger SSC möjlighet att själv fördela utrymmet mellan svenska säkerhetskunder och kommersiella satellitbolag.

Avtalet förändrar läget för Esrange. Rymdbasen har under flera år byggts ut för orbitala uppskjutningar, men satsningen har hittills framför allt handlat om infrastruktur, tester och framtida planer. Nu finns två faktiska flygningar kontrakterade.

Sverige får därmed inte en egen svensk raket. Däremot byggs en förmåga där staten och svenska kunder kan få betydligt större rådighet över när, varifrån och på vilka villkor satelliter kan skickas upp.

SSC har köpt hela kapaciteten på två raketer

Det mest intressanta i avtalet är hur affären är upplagd.

SSC hyr inte bara ut Esrange till Firefly. Bolaget har säkrat hela nyttolastkapaciteten på två Alpha-uppskjutningar och får därefter själv bestämma hur utrymmet ska fördelas mellan kunder.

Det öppnar exempelvis för att en svensk militär eller annan statlig satellit kan vara huvudlast samtidigt som återstående kapacitet säljs till mindre kommersiella satelliter.

I SSC:s besked om avtalet framgår att uppskjutningarna ska betjäna både svenska nationella säkerhetsbehov och kommersiella kunder.

Det exakta kontraktsvärdet har inte offentliggjorts. Inte heller vilka kunder som redan har bokat kapacitet eller hur stor del som ska användas av svenska myndigheter.

Affärsmodellen är ändå viktig. SSC kan i framtiden sälja mer än själva startplatsen. Bolaget har redan verksamhet inom satellitkommunikation, markstationer, testning, missionsstöd och den första driften efter att en satellit nått rymden.

En kund skulle därmed kunna köpa stora delar av kedjan från tester och integration till uppskjutning och kontakt med satelliten i omloppsbana.

Stora investeringar har redan gjorts i Esrange

Den orbitala satsningen vid Esrange började långt innan det nya Fireflyavtalet.

SSC uppgav redan 2021 att omkring 50 miljoner euro hade investerats i moderniseringen av anläggningen sedan 2015. Då ingick bland annat ett lån på 12 miljoner euro från Nordiska investeringsbanken.

Utbyggnaden har fortsatt därefter.

Under 2026 tecknade Försvarets materielverk ett avtal med SSC värt 209 miljoner kronor. Syftet är att skapa system och infrastruktur som ger Försvarsmakten större rådighet över uppskjutning av egna satelliter.

Staten har dessutom beslutat om ett kapitaltillskott på 386 miljoner kronor till SSC under 2026 för att stärka Esrange som svensk, europeisk och Natoanknuten strategisk resurs.

De olika beloppen ska inte räknas ihop som kostnaden för den nya raketbasen. De gäller olika delar av verksamheten och olika perioder.

Tillsammans visar de däremot hur tydligt staten har gått från att se Esrange som en forsknings- och testanläggning till att betrakta platsen som strategisk infrastruktur.

Mycket av rymdhamnen är redan byggt

Flera av de viktigaste delarna för orbitala uppskjutningar finns redan på plats.

SSC och Firefly har tidigare uppgett att bland annat kontrollcenter, anläggningar för hantering av satellitlast, byggnad för integration av raketen, spårningssystem, kontrollsystem och säkerhetsinfrastruktur har färdigställts.

Det som fortfarande återstår är bland annat slutligt arbete med den uppskjutningsplatta som Firefly ska använda.

Sverige och USA har också skapat en rättslig ram som gör det möjligt att hantera skyddad amerikansk raketteknik i Sverige. Under 2026 slöts dessutom ett samarbetsarrangemang mellan Rymdstyrelsen och den amerikanska luftfartsmyndigheten FAA kring kommersiella amerikanska raketuppskjutningar från Sverige.

Tekniskt, juridiskt och kommersiellt börjar därför flera delar falla på plats samtidigt.

Men tidsplanen ska behandlas försiktigt.

När Firefly och SSC presenterade sitt samarbete 2024 var ambitionen att Alpha skulle kunna börja flyga från Esrange redan 2026. Nu är de två kontrakterade uppskjutningarna planerade till 2028.

Det är ett tydligt tecken på hur svårt det är att bygga upp en helt ny orbital uppskjutningsverksamhet.

Norge hann före Sverige till omloppsbana

Sverige har samtidigt förlorat möjligheten att bli först i Kontinentaleuropa med en orbital uppskjutning.

Den 5 september 2026 nådde Isar Aerospaces Spectrum-raket omloppsbana från Andøya i Norge. Uppskjutningen kom bara fyra dagar före beskedet om SSC:s två Fireflyflygningar.

Hurbra har tidigare gått igenom hur Isar Aerospace och Andøya tog ledningen i Europas nya raketkapplöpning.

För Esrange förändrar det berättelsen, men inte nödvändigtvis den långsiktiga betydelsen.

Sverige behöver inte vara först för att bygga en stor verksamhet. Den viktigare frågan är om Esrange kan bli en plats där uppskjutningar sker regelbundet, med tillräcklig tillförlitlighet och med en kombination av militära och kommersiella kunder.

Esrange har dessutom en annan fördel: anläggningen ligger inom EU:s territorium och kan få en särskild roll i unionens och Natoallierades tillgång till rymden.

Firefly Alpha är byggd för mindre satelliter

Firefly Alpha är en relativt liten tvåstegsraket.

Raketen är drygt 31 meter hög och har kapacitet att lyfta omkring 1 030 kilo till en låg omloppsbana på 300 kilometers höjd. Till en solsynkron bana på omkring 500 kilometer anges kapaciteten till cirka 630 kilo.

Det gör Alpha relevant för mindre satelliter och grupper av mindre nyttolaster.

Sådana banor är särskilt intressanta för bland annat jordobservation, väderdata och militär spaning.

Esranges nordliga läge är en viktig tillgång. Därifrån kan raketer skjutas norrut mot polära och solsynkrona banor utan att behöva passera över stora tätbefolkade områden.

Firefly har dessutom erfarenhet från amerikanska uppdrag där snabb uppskjutningsberedskap varit central. Bolaget har tidigare demonstrerat att en satellitmission kan genomföras med mycket kort framförhållning.

Det betyder däremot inte att Esrange kommer kunna skjuta upp en Alpha-raket inom ett dygn från 2028. Den förmågan beror på betydligt mer än själva raketen – bland annat lagstiftning, beredskap, tillgång till raketer och hur satellitlasten lagras och förbereds.

Alpha har fortfarande en relativt kort och ojämn historik

Fireflys raket är inte heller någon färdig volymprodukt med årtionden av flyghistorik.

Vid en Alpha-uppskjutning i april 2025 uppstod ett allvarligt fel efter separationen mellan raketstegen och missionen lyckades inte nå avsedd omloppsbana.

Firefly genomförde därefter förändringar och i mars 2026 nådde nästa Alpha-flygning omloppsbana och placerade ut en satellitdemonstrator från Lockheed Martin.

Bolaget arbetar nu vidare med den uppgraderade Alpha Block II-versionen.

För SSC är utvecklingen fram till 2028 därför minst lika viktig som själva avtalet. Om Firefly lyckas bygga upp en stabil serie av framgångsrika flygningar kommer risken i Esranges nya uppskjutningsverksamhet att minska kraftigt.

Om raketen däremot drabbas av nya förseningar eller haverier påverkar det även den svenska tidsplanen.

Försvarsmakten kan bli en av de viktigaste kunderna

Den militära kopplingen till Esrange är tydlig.

Försvarsmakten bygger upp en egen rymdförmåga och svenska staten har beslutat om nya militära satelliter. Det skapar en naturlig efterfrågan på säker och nationellt kontrollerad uppskjutningskapacitet.

Det handlar inte bara om att slippa köpa en startplats utomlands.

I ett säkerhetspolitiskt krisläge kan möjligheten att snabbt ersätta en utslagen satellit eller komplettera befintlig övervakning få stor betydelse. Moderna försvar är beroende av satelliter för bland annat kommunikation, lägesbilder, navigering och underrättelser.

Esrange kan därmed bli en del av Sveriges totalförsvar på ungefär samma sätt som andra strategiska system för kommunikation och övervakning.

FMV:s avtal med SSC är uttryckligen inriktat på att ge Försvarsmakten rådighet över uppskjutningsförmågan och samtidigt kunna stödja partner och allierade.

Nato kan använda Esrange – men har inte beställt några flygningar

Nato nämns ofta i samband med Esrange, men det är viktigt att skilja möjlighet från faktisk beställning.

Det finns inget offentligt besked om att Nato som organisation har köpt en plats på de två Alpha-flygningarna.

Däremot är ambitionen att anläggningen ska kunna användas av svenska partner och allierade. Regeringen har också uttryckligen kopplat satsningen till behovet av oberoende tillgång till rymden för Sverige, EU och Natoallierade.

Det gör Esrange intressant i ett större säkerhetspolitiskt perspektiv.

Samtidigt finns en tydlig begränsning i begreppet oberoende: Sverige bygger sin uppskjutningsförmåga kring en amerikansk raket.

Den strategiska autonomin handlar därför framför allt om att kontrollera startplats, infrastruktur, prioritering och tillgång till uppskjutningar. Sverige blir inte oberoende av utländsk raketteknik.

Esrange möter flera europeiska konkurrenter

Marknaden för europeiska raketuppskjutningar har förändrats snabbt.

Rymdhamn	Läget 2026
Andøya, Norge	Har redan genomfört en lyckad orbital uppskjutning med Isar Aerospace
SaxaVord, Skottland	Licensierad rymdhamn med flera planerade bärraketer, men kommersiell drift har försenats
Kourou, Franska Guyana	Europas etablerade rymdhamn för Ariane 6 och Vega C

Kourou har ett stort tekniskt och institutionellt försprång, men ligger långt från Europa geografiskt.

De nya nordliga rymdhamnarna konkurrerar därför med ett annat erbjudande: närhet till europeiska kunder, snabbare logistik och bättre politisk kontroll över vissa typer av uppskjutningar.

Andøyas framgång gör samtidigt konkurrensen mer konkret. Norge kan nu visa att en orbital uppskjutning faktiskt har genomförts.

SaxaVord i Skottland har också stora ambitioner och tillstånd för ett betydande antal flygningar.

Esrange måste därför konkurrera på mer än prestige. Tillförlitlighet, pris, uppskjutningstakt och tillgång till raketer kommer att avgöra.

Konkurrenterna är samtidigt kunder

Det finns en ovanlig detalj i Esranges position.

Flera av bolagen som konkurrerar om framtida europeiska uppskjutningar använder samtidigt Esrange för utveckling och tester.

Isar Aerospace har testverksamhet vid anläggningen. Även Rocket Factory Augsburg, som planerar uppskjutningar från Storbritannien, har använt Esrange för motor- och rakettester.

SSC kan därför tjäna pengar på Europas växande raketmarknad även när själva uppskjutningen sker från en annan rymdhamn.

Det gör affärsmodellen bredare än bara Firefly.

En liten verksamhet som kan bli betydligt större

SSC omsatte omkring 1,71 miljarder kronor under 2025.

Den del av verksamheten som omfattar orbitala uppskjutningar och rakettester var fortfarande liten i jämförelse med koncernen som helhet. Divisionen omsatte omkring 81 miljoner kronor och redovisade ett negativt rörelseresultat.

Det visar hur tidigt i utvecklingen Esranges kommersiella uppskjutningsverksamhet fortfarande befinner sig.

Två kontrakterade raketer förändrar inte koncernens ekonomi över en natt. Men de skapar möjligheten att börja bygga en återkommande intäktsström som hittills i praktiken inte funnits.

Det verkligt stora värdet kan dessutom ligga i följdaffärerna.

Om en satellitkund redan finns på Esrange för integration och uppskjutning kan SSC samtidigt sälja kommunikation, driftstöd och åtkomst till sitt globala nätverk av markstationer.

En framgångsrik rymdhamn kan på så sätt stärka flera delar av bolaget samtidigt.

Svensk rymdindustri kan få en ny hemmamarknad

Sverige har redan en relativt stor rymdsektor.

Rymdstyrelsen identifierade under 2026 188 svenska företag med rymdverksamhet. Bland de bolag som svarade i myndighetens kartläggning uppgick den direkt rymdrelaterade omsättningen under 2024 till omkring 4,9 miljarder kronor.

En fungerande svensk uppskjutningsplats kan lägga till en helt ny del av värdekedjan.

Företag som bygger satelliter, elektronik, sensorer eller mjukvara kan i teorin utveckla, testa och skjuta upp systemen från Sverige i stället för att alltid transportera dem till andra världsdelar.

Samtidigt kan internationella kunder tvingas ta personal, utrustning och satelliter till Kiruna.

Det kan stärka efterfrågan på ingenjörer, logistik, säkerhet, testning och teknisk service i norra Sverige.

Kiruna har redan flera byggstenar för ett sådant kluster genom Esrange, Institutet för rymdfysik och Luleå tekniska universitets rymdverksamhet.

Hur många arbetstillfällen just de två Alpha-flygningarna kommer skapa går däremot inte att säga utifrån offentlig information.

Nästa stora test kommer först när raketen står på plattan

SSC:s Fireflyavtal är ett strategiskt genombrott eftersom det gör Esranges orbitala verksamhet betydligt mer konkret.

Sverige har investerat i anläggningen, staten bygger upp militära satellitbehov och SSC har nu två kontrakterade flygningar där bolaget kontrollerar hela lastkapaciteten.

Men det återstår fortfarande ett avgörande steg: att faktiskt genomföra uppskjutningarna.

Först när Alpha lämnar Esrange, når omloppsbana och satellitkunder börjar återkomma går det att tala om en etablerad svensk orbital uppskjutningsverksamhet.

Om det lyckas kan Esrange gå från att vara Europas välkända test- och forskningsbas till något betydligt större – en kommersiell och säkerhetspolitisk port till rymden för Sverige, EU och allierade.