Cesium från Tjernobyl kan finnas i årets svamp eftersom ämnet sönderfaller långsamt och fortfarande tas upp från skogsmarken. Halterna varierar mellan arter och växtplatser. För den som plockar och äter svamp beror hälsorisken på hur mycket cesium maten tillför över tid.
Hösten 2026 har det gått 40 år sedan kärnkraftsolyckan den 26 april 1986. Spåren efter nedfallet går fortfarande att mäta i svensk natur, men Strålsäkerhetsmyndighetens besked till svampplockare är lugnande: att äta vanliga mängder matsvamp från svenska skogar bedöms inte innebära någon hälsorisk av betydelse.
Radioaktiv svamp behöver alltså förstås utifrån både historien och dagens matvanor. En förhöjd halt på ett gammalt nedfallsområde är relevant, särskilt för den som ofta äter svamp därifrån. Ett mätbart spår i en enstaka portion säger betydligt mindre om hälsorisken.
Cesium försvinner långsamt ur skogsmarken
Cesium-137 har en fysikalisk halveringstid på omkring 30 år. Efter en sådan period återstår hälften av den ursprungliga aktiviteten. Efter ytterligare 30 år återstår en fjärdedel.
Räknar man enbart på det radioaktiva sönderfallet återstår ungefär 40 procent efter 40 år. Att cesium fortfarande går att hitta 2026 är därför väntat.
Det betyder däremot inte att svamp i dag innehåller 40 procent av halten i svamp från 1986. Marken förändrar hur tillgängligt cesiumet är. En del binds hårt till markpartiklar och en del förflyttas nedåt. Allt som finns kvar kan inte längre tas upp lika lätt.
Strålsäkerhetsmyndigheten beskriver att halterna i svamp och andra livsmedel ofta har minskat snabbare än vad den fysikaliska halveringstiden ensam skulle ge. Mängden cesium i marken och mängden som hamnar i en svamp följer alltså inte automatiskt samma utveckling.
Årets svamp tar upp ämnen från en gammal växtplats
Den del vi lägger i korgen är svampens fruktkropp. Under marken finns mycelet, ett nätverk av svamptrådar som kan leva länge. Många matsvampar lever tillsammans med trädens rötter.
När svampen tar upp ämnen från marken kan cesium följa med och hamna i fruktkropparna. Nya svampar kan därför innehålla radioaktiva ämnen som föll ned långt innan de själva bildades.
Det behövs inget nytt utsläpp för att förklara cesium i höstens skörd. Det gamla nedfallet finns fortfarande i miljön där svamparna växer.
Den svenska undersökningen visade generellt låga halter
Livsmedelsverkets undersökning av svamp, hjortron och rådjurskött presenterades i januari 2025 och byggde på prover från 2023. Huvudresultatet var att halterna generellt var låga.
Enligt Radonova, laboratoriet som genomförde analyserna, omfattade materialet 112 prover:
- 33 prover av svamp.
- 71 prover av rådjurskött.
- Åtta prover av hjortron.
Två av samtliga prover låg över 1 500 becquerel per kilogram. Båda kom från områden som fått nedfall efter Tjernobyl.
Det är en liten undersökning, och proverna skickades in av privatpersoner. Resultaten kan därför inte översättas till en säker andel av all svensk svamp som ligger över eller under en viss nivå. De säger heller inte vad en viss korg innehåller.
För svampplockaren är undersökningen ett stöd för den allmänna bilden av låga halter. Lokala mätningar och råd behövs fortfarande där förhöjda halter är kända.
Regnet 1986 påverkar fortfarande var halterna är högre
Nedfallet över Sverige var ojämnt. Vindarna förde de radioaktiva ämnena till olika områden, och nederbörden påverkade var de hamnade på marken.
Delar av Norrlandskusten och delar av bland annat Gävleborg, Uppsala, Västmanland och Södermanland fick mer nedfall än exempelvis Skåne och västkusten. Skillnaderna följer dock inte prydligt länsgränserna. Även inom samma kommun kan växtplatser skilja sig åt.
Gävle kommuns provtagning från 2020 visar det tydligt. För gul kantarell var medianhalten 96 Bq/kg på Eskön och 523 Bq/kg på Norrlandet. Det var alltså samma svampart, men tydligt olika halter på olika platser.
En median beskriver mitten av mätresultaten. Den är ingen garanti för att varje svamp i området ligger på den nivån. Siffrorna är också från 2020 och ska inte läsas som en mätning av höstens skörd 2026.
I Söderhamn rekommenderar kommunen att svamp plockas på fastlandet. Bakgrunden är att tidigare provtagningar har visat förhöjda halter på skärgårdsöarna. Sådana lokala råd är särskilt relevanta för den som återkommer till samma plockställen år efter år.
Vissa svampar samlar mer cesium än andra
Svampar skiljer sig åt i hur mycket cesium som tas upp och hamnar i fruktkropparna. Därför kan artvalet spela roll även när svampar växer inom samma nedfallsområde.
Ett större finländskt underlag kommer från strålsäkerhetsmyndigheten STUK. Myndigheten analyserade 875 prover av 60 arter i en undersökning från 2025 som publicerades 2026.
| Svampar i den finländska undersökningen | Resultat i provmaterialet |
|---|---|
| Rimskivling, sandsopp och blek taggsvamp | Tillhörde arterna med högre halter. |
| Strävsoppar, stensoppar och kremlor | Tillhörde grupperna med lägre halter. |
Kantarell har också hört till svampar med lägre upptag i ett norskt myndighetsunderlag.
Det här är relativa skillnader. Kantarell är inte automatiskt cesiumfri, och en art som ofta har högre halter behöver inte ha en hög halt på varje växtplats. Exemplen från Gävle visar att även kantareller varierar lokalt.
De finländska resultaten hjälper till att förklara artskillnaderna. De är inte svenska mätvärden och ska inte användas för att ge ett exakt besked om svamp som plockats här.
Becquerel i svampen är inte samma sak som dosen till kroppen
Becquerel, förkortat Bq, mäter radioaktiv aktivitet. En becquerel motsvarar ett kärnsönderfall per sekund. Ett värde i Bq/kg anger aktiviteten i ett kilogram av livsmedlet.
För att förstå vad maten betyder för kroppen behöver man också veta hur mycket som äts. En portion på 100 gram är en tiondel av ett kilogram. Om svampen innehåller 1 500 Bq/kg blir intaget från den portionen 150 Bq.
Stråldos uttrycks bland annat i millisievert, mSv. Följande räkneexempel visar skillnaden mellan ett enstaka och ett återkommande intag:
| Mängd svamp med halten 1 500 Bq/kg | Ungefärlig beräknad dos för en vuxen |
|---|---|
| En portion på 100 gram | 0,002 mSv, motsvarande 2 mikrosievert. |
| 50 sådana portioner, totalt fem kilogram | 0,1 mSv. |
Beräkningen utgår från samma halt i alla portioner och att inget cesium försvinner vid beredningen. Den använder approximationen att ett intag av 75 000 Bq cesium-137 motsvarar omkring 1 mSv.
Siffrorna illustrerar dosen från intaget. De är ingen rekommendation om hur mycket svamp man bör äta och ingen beräkning av en viss persons cancerrisk.
Cesium som kommer in i kroppen bidrar till stråldos och kan därmed bidra till långsiktig cancerrisk. Därför spelar återkommande intag av livsmedel med höga halter roll. Samtidigt är myndigheternas bedömning att vanliga mängder svensk matsvamp inte ger någon hälsorisk av betydelse.
Cesium stannar inte i kroppen i 30 år
Halveringstiden i naturen ska inte förväxlas med hur länge kroppen behåller ämnet. Cesium utsöndras.
STUK anger en genomsnittlig biologisk halveringstid på omkring 110 dagar hos vuxna, med variation mellan människor. Det beskriver hur snabbt mängden minskar genom kroppens utsöndring. Om man fortsätter att äta mat med cesium tillförs samtidigt nytt.
Både halten i maten och matvanorna över tid behövs därför när intaget ska bedömas.
Gränsen för försäljning och råden för egenplockad svamp
För svamp som säljs gäller ett gränsvärde på 1 500 Bq/kg. Det är en gräns för livsmedel på marknaden. Hälsorisken förändras gradvis med dosen, och en portion blir inte plötsligt farlig för att halten hamnar strax över försäljningsgränsen.
För den som äter egenplockad svamp ger Livsmedelsverkets råd om cesium i livsmedel vägledning om hur ofta livsmedel med vissa halter bör ätas.
| Halt av cesium-137 | Konsumtionsråd |
|---|---|
| 300–1 500 Bq/kg | Inte oftare än några gånger i veckan. |
| 1 500–3 000 Bq/kg | Inte oftare än några gånger i månaden. |
Livsmedel med halter över 10 000 Bq/kg bör inte ätas alls.
Dessa hållpunkter är inte en fullständig skala. Ett värde mellan 3 000 och 10 000 Bq/kg ska därför inte tolkas som fritt fram att äta. Vid ett sådant provresultat behövs råd för det aktuella intaget, i stället för att själv förlänga tabellen.
Äter man också mycket vilt eller andra livsmedel med cesium bidrar de till samma totala intag.
Torkad svamp kan se mer radioaktiv ut i mätningen
När svamp torkas försvinner vatten. Cesiumhalten per kilogram kan då stiga även om den sammanlagda mängden cesium i svampen är densamma.
Det gör färskvikt och torrvikt avgörande när mätresultat jämförs. Ett laboratorievärde för ett kilogram torkad svamp kan inte jämföras direkt med ett värde för ett kilogram färsk svamp.
I Strålsäkerhetsmyndighetens redovisning av svampprover från hösten 2024 delades torrviktsvärden med tio för att uppskatta halten per kilogram färsk svamp. Det var en schablon för redovisningen. Den exakta omräkningen beror på hur mycket vatten svampen innehåller.
Även nedfallsmätningar använder en annan enhet: becquerel per kvadratmeter mark. Ett sådant värde berättar inte direkt hur många becquerel ett kilogram svamp på platsen innehåller.
Förvällning kan minska mängden cesium
Cesium kan föras över från svampen till vatten. Söderhamns kommun anger att förvällning kan avlägsna upp till 80 procent av cesiumet.
Metoden är att koka svampen några minuter i rikligt med vatten och sedan hälla bort vattnet. Torkad svamp behöver blötläggas först.
Det avgörande är att vattnet kastas. Att låta svampens egen vätska koka bort i stekpannan är inte samma behandling. Värmen förstör inte cesiumet.
”Upp till 80 procent” är heller ingen garanti för varje tillagning. En känd hög halt ska inte räknas ned med exakt 80 procent och därefter betraktas som säker utan vidare bedömning.
Den som ofta äter svamp från en plats där förhöjda halter har förekommit kan få ett konkret underlag genom att låta analysera ett prov. Söderhamns kommun hänvisar till ackrediterade laboratorier och upplyser om att privatpersonen själv får bekosta analysen. Vid jämförelse med kostråden behöver provsvaret tydligt ange halten i Bq/kg och om resultatet gäller färsk eller torkad svamp.