I kväll börjar valspurten på allvar. Med bara 27 dagar kvar till riksdagsvalet möts samtliga åtta riksdagspartier i Expressens och Dagens industris stora partiledardebatt. Ekonomin står i centrum, men minst lika mycket står på spel för flera av personerna på scenen.

För Simona Mohamsson handlar det om Liberalernas överlevnad. För Ulf Kristersson om att övertyga väljarna om att det fortfarande är han som leder högersidan. Och för Magdalena Andersson om att förklara hur en ny regering faktiskt skulle kunna se ut.

Debatten börjar klockan 20.00 och sänds av Expressen och Di TV. Mer om tid, sändning och upplägg finns i vår guide till partiledardebatten den 17 augusti.

Valrörelsen går in i ett nytt läge

Expressen och Dagens industri har själva beskrivit debatten som en startpunkt för den intensiva delen av valrörelsen.

Tidpunkten gör den också viktig.

Söndagen den 13 september är det val. Efter kvällens debatt återstår mindre än fyra veckor där partierna ska försöka flytta väljare, mobilisera sina egna och sätta bilden av vad valet egentligen handlar om.

Utgångsläget är bättre för oppositionen.

I den senaste Demoskopmätningen fick Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet tillsammans 50,6 procent. Tidöpartierna M, SD, KD och L fick 46,9 procent.

Men siffrorna visar samtidigt varför debatten kan bli komplicerad för båda sidor.

Socialdemokraterna är klart största parti med 30,2 procent, men Magdalena Andersson har fortfarande ingen enkel väg till en fungerande regering.

På högersidan är Sverigedemokraterna med 20,2 procent större än Moderaterna, som får 16,8 procent. Liberalerna ligger samtidigt på bara 2,4 procent och skulle med det resultatet lämna riksdagen.

Det är där mycket av kvällens politiska dramatik finns.

Simona Mohamsson slåss för Liberalernas överlevnad

Ingen av kvällens deltagare går in i debatten med ett lika akut opinionsproblem som Simona Mohamsson.

Fyraprocentsspärren avgör om Liberalerna över huvud taget finns kvar i riksdagen efter valet. Med 2,4 procent i den senaste Demoskopmätningen är avståndet fortfarande stort.

Problemet är större än Liberalernas egen framtid.

Om L åker ur riksdagen försvinner en stor del av möjligheten för dagens regeringsunderlag att behålla makten, även om M, KD och SD tillsammans gör ett starkt val.

Mohamsson måste därför göra flera saker samtidigt.

Hon behöver locka tillbaka liberala väljare som gått till framför allt Centerpartiet, visa varför L fortfarande behövs inom högern och övertyga borgerliga väljare om att en stödröst på Liberalerna inte är bortkastad.

Samtidigt har partiet ändrat sin linje om Sverigedemokraterna och accepterat att SD kan ingå i en framtida regering.

Det öppnar för attacker från både Centerpartiet och Vänsterpartiet.

För Mohamsson räcker det knappast att göra en stabil debatt. L behöver börja förändra bilden av ett parti på väg ur riksdagen.

Kristersson måste visa vem som leder högersidan

Ulf Kristerssons problem ser annorlunda ut.

Han är sittande statsminister och Moderaterna går till val på att han ska fortsätta leda Sverige. Samtidigt visar den färska Demoskopmätningen SD på 20,2 procent och M på 16,8.

Det skapar en uppenbar fråga inför kvällen: vem är egentligen den starkaste parten i det borgerliga regeringsalternativet?

Kristersson har under året gjort klart att målet efter valet är en majoritetsregering där även Sverigedemokraterna kan ingå.

Jimmie Åkesson har i sin tur varit tydlig med att SD inte tänker nöja sig med en passiv roll om partiet återigen blir större än Moderaterna. SD vill ha tunga ministerposter.

Kristersson behöver därför försvara både regeringens fyra år vid makten och sin egen position som den självklara statsministerkandidaten.

För Magdalena Andersson finns ett enkelt angrepp: varför ska Kristersson leda en regering där ett annat parti är betydligt större?

För Åkesson gäller nästan motsatsen. Han behöver inte nödvändigtvis attackera Kristersson hårt. Det kan räcka att tydligt markera SD:s storlek och krav på verklig regeringsmakt.

Magdalena Anderssons problem är regeringen

Magdalena Andersson går in i kvällen med det starkaste enskilda partiet och ett opinionsövertag för oppositionen.

Det betyder inte att hennes läge är enkelt.

Socialdemokraternas stora problem är fortfarande regeringsmatematiken.

Vänsterpartiet har beslutat att partiet bara ska släppa fram en rödgrön regering om V får ingå i den. Centerpartiet säger samtidigt att man inte kommer att acceptera Vänsterpartiet i en regering.

C vill inte heller stödja en regering som är beroende av Sverigedemokraterna.

Elisabeth Thand Ringqvist har pekat ut Magdalena Andersson som den mest sannolika statsministerkandidaten och talat om en regering med Socialdemokraterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna.

Problemet är att KD går till val tillsammans med de övriga Tidöpartierna och Ebba Busch har varit tydlig med att hennes alternativ är ytterligare fyra år med dagens sida.

Andersson kan därför räkna med återkommande frågor om vem hon egentligen tänker regera med.

Det är också en möjlighet för henne.

Om regeringsfrågan tar för mycket plats kan Andersson försöka flytta tillbaka debatten till plånboken, vården, skolan och välfärden, områden där Socialdemokraterna hellre vill att valet avgörs.

Ekonomin blir kvällens huvudstrid

Arrangörerna har lagt stor vikt vid ekonomin.

Frågorna handlar i grunden om två saker: hur Sverige ska få högre tillväxt och hur pengarna ska fördelas.

Det öppnar för en klassisk konflikt mellan partierna, men också för flera mindre uppenbara skiljelinjer.

Moderaterna vill kunna tala om arbete, företagande, tillväxt och lägre skatter. Socialdemokraterna vill i större utsträckning rikta debatten mot hushållens ekonomi och resurserna till välfärden.

KD har samtidigt försökt flytta fram sin position i välfärdsfrågorna, medan Centerpartiet driver en egen linje om jobb, företag och skatter.

Vänsterpartiet lär försöka göra debatten till en fråga om fördelning och ekonomiska skillnader. Miljöpartiet har dessutom klimatet och den gröna omställningen som en naturlig ingång i diskussionen om framtida tillväxt och investeringar.

När debatten handlar om vem som ska betala blir konflikterna snabbt konkreta.

Skattesänkningar eller större offentliga satsningar? Mer pengar i hushållens plånböcker eller mer till kommuner och regioner? Kärnkraft eller andra energiinvesteringar? Hur stora reformer har Sverige råd med?

Det är frågor som lätt går att koppla direkt till väljarnas ekonomi.

C och V kan hamna i kvällens hårdaste regeringsbråk

En av de mest intressanta konflikterna finns mellan två partier som båda räknas in på oppositionens sida i opinionsmätningarna.

Vänsterpartiet säger att partiet ska sitta i en regering som behöver V:s mandat.

Centerpartiet säger att Vänsterpartiet inte ska sitta i regeringen.

Båda positionerna kan inte gälla samtidigt om mandatfördelningen efter valet kräver stöd från både C och V för att Magdalena Andersson ska bli statsminister.

Nooshi Dadgostar behöver visa sina väljare att regeringskravet är på allvar.

Elisabeth Thand Ringqvist behöver visa att Centerpartiets röda linje också är på allvar.

Den som backar riskerar att få ägna resten av valrörelsen åt att förklara varför.

Åkesson har ett betydligt bekvämare utgångsläge

Jimmie Åkesson går in i debatten från en ovanligt stark position.

SD ligger åter större än Moderaterna i den senaste Demoskopmätningen och partiet har redan fått ett principiellt genombrott i regeringsfrågan.

Frågan är inte längre om M kan tänka sig att samarbeta med SD. Det gör partierna redan.

Frågan är i stället hur mycket makt Sverigedemokraterna ska få om högersidan vinner valet.

Åkesson kan därför använda debatten till att visa att SD inte längre betraktar sig som ett stödparti. Samtidigt lär migration, brott och trygghet fortfarande vara områden där han försöker flytta debatten bort från arrangörernas ekonomiska huvudtema.

För Kristersson gäller det att inte låta Åkesson ta rollen som högersidans egentliga ledare.

Busch kan hamna mitt i regeringsspelet

Ebba Busch har också en intressant position.

KD tillhör tydligt Kristerssons regeringsalternativ, men Centerpartiets önskemål om en framtida S-, C- och KD-regering gör att Busch kan få frågor om dörren till Magdalena Andersson verkligen är helt stängd.

Hennes besked hittills har varit tydligt: KD går till val för ytterligare fyra år med Tidösamarbetet.

Samtidigt finns sakfrågor där KD och S kan stå närmare varandra än vad regeringsalternativen antyder, inte minst kring delar av välfärdspolitiken.

Det gör Busch till en möjlig huvudperson om debatten glider från ekonomi till regeringsbildning.

Brott, migration och energi kan snabbt ta över

Även om ekonomin är kvällens uttalade huvudämne finns flera frågor som kan spräcka upplägget.

Brottsligheten och kampen mot gängen har varit en av mandatperiodens största frågor. Migrationen fortsätter att skapa tydliga konflikter. Energin och kärnkraften delar partierna och går samtidigt direkt att koppla till både hushållens ekonomi och svensk konkurrenskraft.

De frågorna har dessutom en fördel för partiledarna: skillnaderna är lätta att göra tydliga.

Det är svårare att skapa en skarp tv-konflikt om exakt hur svensk produktivitet ska öka under kommande tio år än om kärnkraft, straff, skatter eller migration.

Därför finns goda chanser att kvällens debatt blir betydligt bredare än det ekonomiska temat antyder.

Tre personer har mest att förlora i kväll

En partiledardebatt avgör sällan ett val på egen hand.

Men den här kommer vid en tidpunkt där misstagen börjar bli dyrare.

Simona Mohamsson behöver bryta bilden av ett parti på väg ur riksdagen.

Ulf Kristersson behöver visa att det är han, inte Jimmie Åkesson, som leder högersidans regeringsalternativ.

Magdalena Andersson behöver övertyga väljarna om att oppositionens opinionsledning faktiskt kan omvandlas till en fungerande regering.

Bakom dem väntar C och V med två regeringskrav som i nuläget inte går ihop.

Det är utgångsläget när höstens valspurt börjar på allvar i kväll.