Paris–Tours Elite avgörs söndagen den 11 oktober 2026. Den klassiska cykeltävlingen bjuder på 216,2 kilometer från Chartres till Tours, där tio grusavsnitt och flera korta, branta backar väntar under den avgörande delen av loppet. Christophe Laporte, Matteo Trentin och Arnaud De Lie hör till segerkandidaterna, medan Jakob Söderqvist ger tävlingen ett svenskt intresse.
När börjar Paris–Tours 2026 och var visas loppet på TV?
Paris–Tours Elite 2026 sänds direkt på Eurosport 1 söndagen den 11 oktober med start klockan 15.00. Tävlingen går även att följa via HBO Max för tittare med tillgång till sportinnehållet.
Cyklisterna lämnar startområdet i Chartres redan klockan 11.55. Den officiella tävlingsstarten sker klockan 12.10, och målgången i Tours beräknas till någon gång mellan 16.46 och 17.12.
Samtliga tider är svenska. Frankrike och Sverige har samma tidszon.
| Uppgift | Paris–Tours Elite 2026 |
|---|---|
| Datum | Söndag 11 oktober |
| Tävling | Paris–Tours Elite |
| Upplaga | 120:e |
| Start | Chartres, Frankrike |
| Mål | Tours, Frankrike |
| Distans | 216,2 kilometer |
| Officiell starttid | 12.10 |
| Beräknad målgång | 16.46–17.12 |
| TV-kanal | Eurosport 1 |
| TV-sändning | 15.00–17.15 |
| Streaming | HBO Max med sporttillgång |
| Tävlingsklass | UCI ProSeries, 1.Pro |
| Regerande mästare | Matteo Trentin |
| Svensk deltagare | Jakob Söderqvist |
TV-sändningen börjar vid en lämplig tidpunkt för den som framför allt vill se loppets avgörande del. De första grusvägarna kommer efter ungefär 151 kilometer, och cyklisterna väntas nå dem omkring 15.23–15.41.
Den som vill följa utvecklingen tidigare kan använda tävlingens officiella Race Center, där det finns information om loppet.
För en bredare genomgång av vilka tjänster som visar olika idrotter finns även Hurbras guide till sportstreaming 2026.
Banan i Paris–Tours 2026 – tio grusavsnitt väntar
Paris–Tours räknades länge som en av cykelsportens stora sprinterklassiker. Det är fortfarande möjligt att vinna tävlingen genom att vara snabbast på upploppet, men banan har förändrats så mycket att det inte längre räcker att bara ha en stark spurt.
Årets 216,2 kilometer långa sträckning börjar i Chartres, sydväst om Paris. Därifrån fortsätter loppet söderut genom ett landskap som under de första två tredjedelarna erbjuder relativt få stora hinder.
Det är en öppning som kan passa en tidig utbrytning. Ett mindre antal cyklister kan komma loss medan de större lagen försöker kontrollera avståndet utan att använda för mycket energi.
Men omkring 65 kilometer från mål förändras förutsättningarna kraftigt. Vägarna blir smalare, backarna kommer tätare och klungan ska ta sig igenom tio grus- och jordvägsavsnitt mellan vinodlingarna i området runt Vouvray och Tours.
Totalt handlar det om 10,5 kilometer på grus, koncentrerade till loppets sista 65 kilometer.
Det är den kombinationen som gör Paris–Tours så svårförutsägbart. Cyklisterna behöver inte bara vara starka. De måste vara rätt placerade när vägarna smalnar av och ha förmågan att reagera på attacker som kommer tätt efter varandra.
Alla tio grusavsnitt i Paris–Tours 2026
| Grusavsnitt | Kilometer kvar till mål |
|---|---|
| Limeray – 900 meter | 65,2 km |
| Pocé-sur-Cisse – 1 500 meter | 59,7 km |
| Grosse Pierre – 1 500 meter | 48,7 km |
| Château de Valmer – 500 meter | 44,4 km |
| Chançay–Reugny – 900 meter | 41,2 km |
| Noizay – 600 meter | 31,0 km |
| Les Épinettes – 1 300 meter | 28,4 km |
| Vernou – cirka 900 meter | 26,1 km |
| Peu Morier – 1 600 meter | 20,6 km |
| Rochecorbon – 800 meter | 12,0 km |
En nyhet jämfört med 2025 är att grusavsnittet vid Château de Valmer återkommer efter att ha varit borta på grund av broarbeten. Årets bana är därmed både längre och innehåller mer grus än fjolårets upplaga.
Det längsta enskilda avsnittet är Peu Morier, som mäter 1 600 meter och kommer drygt två mil från målgången.
Vid den tidpunkten har cyklisterna redan genomfört större delen av gruspartierna. Det betyder att slitaget kan vara betydande även för dem som lyckats undvika punkteringar och andra problem.
Det handlar dessutom inte bara om själva grusvägarna. Vägen in mot varje sektor kan bli minst lika viktig. Ett lag som lyckas placera flera cyklister långt fram får större möjlighet att skydda sin kapten och reagera på eventuella attacker.
För dem som hamnar långt bak kan ett mindre avstånd snabbt bli svårt att hämta in när klungan splittras över smala vägar.
De korta backarna kan bli avgörande
Vid sidan av gruset innehåller finalen nio markerade stigningar. Ingen av dem är särskilt lång, men flera är tillräckligt branta för att skapa stora problem när farten redan är hög.
Côte de la Rochère är ett tydligt exempel. Backen är bara 370 meter lång men har en genomsnittlig lutning på hela 11 procent. Den kommer när ungefär 26 kilometer återstår.
Côte de la Vallée Chartier, 540 meter med 7,9 procents lutning, ligger ungefär fem kilometer senare.
Därefter följer bland annat Côte de Vouvray med 450 meter på 6,5 procent innan cyklisterna når den sista markerade stigningen, Côte de Rochecorbon.
Den är 620 meter lång, lutar i genomsnitt 5,2 procent och kommer med knappt nio kilometer kvar till mål.
Det här är backar som gynnar explosiva klassikercyklister. En kort acceleration kan räcka för att öppna en lucka, särskilt om de andra favoriterna tvekar inför vem som ska ta ansvar för jakten.
Attackerna behöver heller inte lyckas direkt för att få betydelse. Om en cyklist tvingas täppa till flera luckor under några kilometers körning kan det vara just den energi som saknas när loppet senare avgörs.
Målgången på Boulevard Béranger
Mållinjen ligger på Boulevard Béranger i centrala Tours, nära stadshuset. Den avslutande raksträckan är omkring 800 meter lång.
Det ger goda förutsättningar för en spurt om en grupp kommer samlad till finalen.
Samtidigt är målgången förhållandevis ny. Under många år avslutades Paris–Tours på Avenue de Grammont, men sedan 2025 används Boulevard Béranger.
Förändringen har sportslig betydelse eftersom de sista svårigheterna nu ligger närmare mållinjen.
En cyklist som lyckas komma loss i slutbackarna behöver därmed försvara sitt försprång under en kortare sträcka än på den äldre bansträckningen. Det ökar möjligheterna för en sen attack, men det är fortfarande fullt möjligt för en jagande grupp att organisera en effektiv spurt.
Favoriter i Paris–Tours Elite 2026
Startfältet innehåller både etablerade klassikerspecialister och några av cykelsportens snabbaste spurtare.
De två tidigare vinnarna Christophe Laporte och Matteo Trentin är särskilt intressanta. Men det finns flera andra cyklister som kan utnyttja banans blandning av tekniska svårigheter och snabba avslutande vägar.
Christophe Laporte – favorit på flera sätt
Christophe Laporte tillhör de mest kompletta cyklisterna i årets startfält.
Fransmannen vann Paris–Tours 2024 och följde upp med en andraplats 2025. Han har därmed redan visat att han behärskar tävlingens speciella krav.
Laportes stora styrka är kombinationen av uthållighet, explosivitet och avslutningsförmåga. Han kan följa attacker i korta backar och samtidigt vara mycket snabb i en mindre gruppspurt.
Det gör honom svår att köra bort för konkurrenterna.
Om ett mindre antal favoriter når Tours tillsammans kommer Laporte sannolikt att vara en av de cyklister som övriga måste hålla särskilt noggrann uppsikt över.
Matteo Trentin jagar en historisk fjärde seger
För Matteo Trentin finns ett extra stort pris att vinna.
Italienaren har redan segrat i Paris–Tours tre gånger: 2015, 2017 och 2025. Han delar därmed tävlingens segerrekord med Erik Zabel, Guido Reybrouck, Gustave Danneels och Paul Maye.
En ny seger skulle göra Trentin till den första cyklisten någonsin med fyra triumfer i Paris–Tours.
Han vet dessutom exakt vad som krävs på den moderna banan. Under fjolåret tog han hem segern efter en dramatisk final där den jagande gruppen hann ikapp utbrytarna först under den sista kilometern.
Men det finns också frågetecken kring hans form.
Trentin har haft en besvärlig säsong 2026 med skadeproblem efter ett nyckelbensbrott i Flandern runt. I en intervju med arrangören inför loppet konstaterade han att triumfen i Paris–Tours 2025 fortfarande var hans senaste seger.
Hans erfarenhet gör honom till ett av de farligaste namnen. Samtidigt är det inte självklart att han har samma fysiska kapacitet som när han vann förra året.
Arnaud De Lie och Tim Merlier – två olika sprinthot
Arnaud De Lie och Tim Merlier är två av de snabbaste cyklisterna i startfältet, men de har delvis olika förutsättningar i Paris–Tours.
Merlier tillhör den absoluta världseliten i rena masspurter. Om ett tillräckligt stort fält överlever grusvägarna och backarna blir han ett mycket allvarligt hot på upploppet.
Problemet för honom är allt som händer dessförinnan.
De Lie har en bredare dokumenterad kapacitet i krävande endagslopp. Belgaren har bland annat vunnit Tro-Bro Léon och Bretagne Classic, två tävlingar som på olika sätt ställer höga krav på både uthållighet och förmågan att hantera besvärliga banor.
Om finalen blir riktigt hård kan De Lie därför ha bättre förutsättningar att följa med när loppet splittras.
För båda är det avgörande att ha tillräckligt mycket kraft kvar när de sista kilometerna börjar.
Søren Wærenskjold och Uno-X kan spela på flera alternativ
Norska Uno-X Mobility har ett intressant lagbygge inför tävlingen.
Søren Wærenskjold är en stark och snabb cyklist som både kan hantera högt tempo under lång tid och avsluta snabbt.
Samtidigt finns Jonas Abrahamsen i laget. Hans offensiva körstil och uthållighet gör honom till ett hot om loppet utvecklas till en uppgörelse mellan mindre grupper.
Även Rasmus Tiller finns med i startfältet.
Det betyder att Uno-X inte nödvändigtvis behöver arbeta mot en enda tänkbar avslutning. Laget kan försöka få med en cyklist i en avgörande utbrytning och samtidigt behålla ett alternativ för en spurt.
Det kan bli en fördel om de största favoriterna börjar bevaka varandra under grusfinalen.
Fler utmanare: Vacek, Grégoire, Stuyven och Godon
Mathias Vacek är ett av Lidl–Treks starkaste namn och har redan visat att han trivs i Paris–Tours. Tjecken slutade tvåa 2024 och har egenskaper som passar en tävling med hårda accelerationer och tekniska vägavsnitt.
Romain Grégoire är särskilt intressant i de korta, branta backarna. Han kan vara som farligast när loppet blir för selektivt för de renodlade spurtarna.
Jasper Stuyven har lång erfarenhet av stora klassiker och vet hur man positionerar sig och hanterar tuffa avslutningar.
Dorian Godon är ytterligare en fransk cyklist med god kapacitet i hårda endagslopp och en avslutning som kan räcka långt.
Bland de mer offensiva alternativen finns också Jonas Abrahamsen och Stefan Küng. Båda kan utnyttja sin stora uthållighet till att sätta press på grupper där snabbare cyklister hellre vill vänta på upploppet.
En viktig detalj är att Jasper Philipsen, som förekom i arrangörens tidigare presentation av favoriterna, inte finns med på den uppdaterade officiella startlistan. Han ska därför inte räknas som deltagare i årets lopp.
Den kompletta deltagarförteckningen finns på Paris–Tours officiella startlistasida.
Jakob Söderqvist i Paris–Tours – svenskens chanser
För svenska cykelintresserade är Jakob Söderqvist ett av de mest spännande namnen i tävlingen.
Den 23-årige svensken representerar Lidl–Trek och har startnummer 25.
Söderqvist har på kort tid etablerat sig som en av Sveriges mest lovande landsvägscyklister. Han blev världsmästare i individuellt tempo i U23-klassen 2025 och har fortsatt utvecklas under sin första tid på den absoluta internationella nivån.
Under 2026 har han bland annat vunnit Tour de Hongrie totalt, tagit sitt tredje raka SM-guld i tempo och slutat femma i seniorernas tempolopp vid världsmästerskapen i Montréal.
Det är resultat som visar vilken exceptionell kapacitet han har när det gäller att hålla hög fart under lång tid.
Söderqvist kommer dessutom till Paris–Tours efter att ha representerat Sverige i tempo-EM den 7 oktober.
Där slutade han åtta, ett resultat han själv inte var helt nöjd med. Den kuperade banan passade inte hans styrkor optimalt, och han upplevde att kroppen inte svarade som förväntat.
För den som vill läsa mer om hans utveckling finns Hurbras fördjupning om Jakob Söderqvist och vägen från mountainbike till internationell cykelsport, liksom artikeln om femteplatsen på VM 2026.
Hur passar Paris–Tours Söderqvist?
På flera sätt är banan intressant för Söderqvist.
Hans stora tempokapacitet kan bli värdefull om loppet splittras och en mindre grupp behöver hålla hög fart under många kilometer.
Han har också en bakgrund inom mountainbike, vilket innebär att han har erfarenhet av att hantera cykeln på mer varierande underlag än vanlig asfalt.
Det behöver inte göra honom till en självklar favorit på grusvägarna, men det är en egenskap som kan ha betydelse i en så teknisk tävling.
Samtidigt finns utmaningar.
Paris–Tours kräver upprepade korta accelerationer, snabb positionering och förmågan att reagera på taktiska förändringar. Det skiljer sig från ett individuellt tempolopp där cyklisten kan disponera sina krafter utan att behöva anpassa sig till en klunga.
Söderqvist ingår dessutom i ett Lidl–Trek där Mathias Vacek och Edward Theuns erbjuder tydliga avslutningsalternativ.
Svenskens roll kan därför bli att hjälpa laget att kontrollera ett kritiskt skede, följa med i en farlig grupp eller bidra till att någon av lagkamraterna får ett bra utgångsläge.
En egen offensiv är inte utesluten, men det vore förhastat att placera honom bland de största segerfavoriterna.
Det gör ändå loppet till ett intressant test av hur långt Söderqvist har kommit även i tekniskt krävande endagsklassiker.
Tre sätt som Paris–Tours 2026 kan avgöras
Det mest fascinerande med årets upplaga är att flera helt olika typer av cyklister kan vinna.
Banan är tillräckligt svår för att splittra klungan, men den är inte så kuperad att spurtarna automatiskt försvinner.
En mindre grupp gör upp på upploppet
Ett tänkbart scenario är att grusvägarna reducerar klungan till ett mindre antal favoriter som sedan kommer tillsammans till Tours.
För cyklister som Christophe Laporte och Matteo Trentin skulle det vara en gynnsam utveckling.
Båda har snabbheten för att vinna en mindre gruppspurt och tillräcklig erfarenhet för att klara en mycket hård final.
Även Wærenskjold, Vacek och De Lie kan bli farliga i ett sådant läge.
En sen attack överlever till mållinjen
Ett annat scenario är att någon tar chansen på de sista grusvägarna eller i backarna runt Rochecorbon.
Med mindre än nio kilometer kvar efter den sista markerade stigningen behöver det inte handla om något stort försprång.
Om de jagande cyklisterna börjar bevaka varandra kan fem eller tio sekunder vara tillräckligt för att skapa ett avgörande läge.
Det här alternativet passar framför allt offensiva cyklister som Grégoire, Abrahamsen, Stuyven eller Küng.
Det taktiska spelet kan bli minst lika viktigt som de fysiska skillnaderna.
En större grupp samlas igen
Det tredje alternativet är att de stora lagen lyckas begränsa skadorna under gruspartierna och att flera grupper återförenas under avslutningen.
Då ökar chanserna för de snabbaste spurtarna.
Tim Merlier är ett självklart namn att bevaka om loppet utvecklas på det sättet.
Men även om en större grupp kommer tillsammans till Tours är det långt ifrån säkert att spurten blir enkel. Cyklisterna har då redan tävlat över 200 kilometer och genomfört en final där många fått använda betydligt mer energi än planerat.
Fjolårets dramatiska final visar vad som kan hända
Paris–Tours 2025 blev ett utmärkt exempel på hur snabbt förutsättningarna kan förändras i den här tävlingen.
Paul Lapeira och Thibaud Gruel hade skaffat sig ett försprång och såg länge ut att kunna hålla undan.
Bakom dem pågick dock en intensiv jakt med bland andra Matteo Trentin och Christophe Laporte.
Först under den allra sista kilometern kom den jagande gruppen ikapp.
Det slutade med att sex cyklister gjorde upp om segern och Trentin var snabbast före Laporte och unge Albert Withen Philipsen.
Lapeira fick nöja sig med fjärdeplatsen och Gruel blev femma.
Trots banans många svårigheter kördes tävlingen i en genomsnittsfart på drygt 49 kilometer i timmen.
Det säger en hel del om varför Paris–Tours är ett så speciellt lopp.
Det räcker inte att överleva gruset och de korta backarna. En cyklist som vill vinna genom att attackera måste också kunna försvara sitt försprång på de relativt snabba vägarna in mot målet.
Samtidigt kan ett lag som sparar för mycket kraft till slutspurten upptäcka att den avgörande gruppen redan har försvunnit.
Paris–Tours historia – en av cykelsportens äldsta klassiker
Paris–Tours arrangerades första gången 1896 och räknas till de verkliga klassikerna inom internationell landsvägscykling.
Årets tävling är den 120:e upplagan.
Loppet har länge haft smeknamnet La Classique des feuilles mortes, vilket brukar översättas till klassikern med de fallande löven. Namnet kommer från tävlingens traditionella placering under hösten.
Under stora delar av historien förknippades Paris–Tours med snabb landsvägscykling och stora spurter.
Det förändrades tydligt 2018 när arrangören började använda grus- och jordvägar genom vinodlingarna.
Därmed fick klassikern en annan karaktär.
Paris–Tours är fortfarande ett lopp där snabbheten på upploppet kan vara avgörande, men det ställer nu betydligt större krav på cyklisternas förmåga att hantera tekniska underlag, upprepade attacker och korta kraftfulla accelerationer.
Bland vinnarna på den moderna banan finns Søren Kragh Andersen, Jelle Wallays, Casper Pedersen, Arnaud Démare, Riley Sheehan, Christophe Laporte och Matteo Trentin.
Det illustrerar också hur många olika cyklisttyper som kan lyckas.
Kan Matteo Trentin bli ensam rekordhållare?
Trentins tre tidigare segrar gör honom till ett av de största namnen i tävlingens historia.
Ett fjärde förstapris skulle innebära ett nytt rekord i ett lopp som har arrangerats i mer än 130 år.
Men för att lyckas måste han besegra en generation cyklister som blivit allt bättre på just kombinationen av grus, korta backar och aggressiv klassikerkörning.
Laporte har redan visat sin kapacitet med segern 2024 och andraplatsen 2025. De Lie, Vacek och flera andra utmanare har också egenskaper som kan bli avgörande.
För svensk del blir det samtidigt intressant att följa hur Jakob Söderqvist hanterar ett lopp som på många sätt skiljer sig från de tempotävlingar där han redan har nått stora framgångar.
När cyklisterna når vinodlingarna med drygt sex mil kvar till Tours börjar den del av Paris–Tours som brukar få hela tävlingen att förändras. Det är där vinnaren sannolikt får göra sitt viktigaste arbete, även om det avgörande rycket eller spurten kommer betydligt senare.