Elever på vinstdrivande friskolor får i genomsnitt högre slutbetyg än vad deras bakgrund och andra statistiska förutsättningar kan förklara. Det visar en ny avhandling från Uppsala universitet. Skillnaderna kan få betydelse när elever från olika grundskolor konkurrerar om samma gymnasieplatser – men forskningen bevisar inte att enskilda elever har fått felaktiga betyg.

När en elev söker till gymnasiet är meritvärdet ofta helt avgörande. Den som har högst betyg har normalt störst chans att komma in på ett populärt program där platserna inte räcker till alla sökande.

Systemet bygger samtidigt på en viktig förutsättning: att ett visst betyg betyder ungefär samma sak oavsett vilken grundskola eleven har gått i.

En ny doktorsavhandling från Uppsala universitet visar varför den förutsättningen kan vara problematisk.

Forskaren Tommie Rappe Petersson har undersökt svenska grundskolebetyg under perioden 1998–2022. Resultaten visar bland annat att elever på vinstdrivande friskolor under åren 2014–2022 i genomsnitt hade högre meritvärden än vad statistiska modeller förutsåg efter att hänsyn tagits till elevbakgrund och lokala förhållanden.

Vad betyder överbetyg i friskolor?

Med överbetyg menas i det här sammanhanget att elevernas faktiska betyg ligger högre än en statistiskt beräknad förväntad nivå.

Forskarens analyser tar bland annat hänsyn till föräldrarnas utbildning och inkomster, elevernas kön och migrationsbakgrund samt förhållanden på den lokala skolmarknaden.

Syftet är att komma längre än en vanlig jämförelse av skolors genomsnittsbetyg.

En skola kan exempelvis ha höga snittbetyg därför att många av eleverna kommer från studievana hem. Det betyder inte automatiskt att undervisningen är bättre eller att betygen sätts mer generöst.

När forskaren tar hänsyn till sådana skillnader kvarstår ändå ett positivt betygsförsprång för friskolorna.

Försprånget är störst för vinstdrivande friskolor när de sammanlagda meritvärdena jämförs. Även icke-vinstdrivande friskolor ligger i genomsnitt över de statistiskt förväntade nivåerna.

Resultaten tyder på skillnader i betygssättning, men de är inte ett direkt mått på hur många betyg som skulle vara felaktiga.

I Eskilstuna skiljer det 25 meritpoäng

Ett tydligt exempel kommer från Eskilstuna.

Under perioden 2014–2022 gick nästan var tredje avgångselev i kommunen på en vinstdrivande friskola.

Efter justering för elevbakgrund var dessa elevers genomsnittliga meritvärde omkring 25 poäng högre än för eleverna i kommunala skolor.

Det är en betydande skillnad i ett system där några enstaka meritpoäng kan avgöra antagningen till ett eftertraktat gymnasieprogram.

Men siffran betyder inte att varje elev på en vinstdrivande friskola fått 25 poäng för mycket. Den beskriver en genomsnittlig skillnad mellan elevgrupper under flera år.

Avhandlingen visar också att betygsförsprånget varierar mellan olika friskoleföretag och kommuner. Det går därför inte att dra slutsatsen att alla friskolor sätter betyg på samma sätt.

Så kan betygsskillnader påverka gymnasieantagningen

För att förstå konsekvenserna behöver man veta hur meritvärdet fungerar.

När en elev söker till gymnasiet räknas normalt de 16 bästa ämnesbetygen från grundskolan samman. Den som läst moderna språk som språkval kan även få räkna ett sjuttonde betyg.

Högsta möjliga meritvärde är därmed 320 eller 340 poäng.

Betygen ger följande poäng:

Betyg	Meritpoäng
A	20
B	17,5
C	15
D	12,5
E	10
F	0

Skillnaden mellan C och A i ett ämne är alltså fem meritpoäng.

Det kan låta obetydligt, men på ett populärt gymnasieprogram kan sådana marginaler vara avgörande.

Tänk dig att en elev har 247,5 meritpoäng och söker ett program där det krävs 250 poäng för att komma in. Om eleven i stället hade fått ett högre betyg i ett enda ämne skulle meritvärdet kunna bli 252,5 poäng.

Då förändras möjligheten att bli antagen.

Detta är ett hypotetiskt exempel, inte ett dokumenterat fall från avhandlingen.

Problemet uppstår om två elever med jämförbara kunskaper får olika betyg beroende på vilken skola de går på.

Den som får det högre betyget kan då få en fördel i gymnasieantagningen, eftersom urvalet normalt utgår från betygen och inte justerar dem efter hur generöst olika grundskolor sätter betyg.

Det innebär samtidigt inte att avhandlingen har visat hur många gymnasieplatser som faktiskt kan ha fördelats annorlunda.

Den visar ett mönster som kan påverka konkurrensen, inte ett fastställt antal felaktiga antagningsbeslut.

Den som vill förstå de praktiska reglerna kan läsa Skolverkets information om behörighet och meritvärde.

Höga snittbetyg visar inte automatiskt att undervisningen är bättre

En av de viktigaste slutsatserna är att skolornas genomsnittliga meritvärden måste tolkas försiktigt.

Höga betyg kan bero på flera saker: elevernas förkunskaper, hemmiljö, undervisningens kvalitet och hur bedömningen genomförs.

Om en skola sätter betyg generösare än andra skolor kan dess resultat också framstå som starkare, utan att eleverna nödvändigtvis har motsvarande större kunskaper.

Det är en viktig skillnad för både föräldrar som jämför skolor och elever som ska välja gymnasieprogram.

Avhandlingen pekar dessutom på att sambandet mellan föräldrarnas utbildningsnivå och elevernas slutbetyg har stärkts över tid.

Detta samband är starkare i kommuner där friskolor har en större andel av skolmarknaden.

Resultaten väcker därför frågor om likvärdigheten i skolan, inte bara om hur enskilda skolor sätter betyg.

Samtidigt finns skillnader mellan olika skolhuvudmän och mellan olika ämnen. Avhandlingens analyser visar inte ett helt enhetligt mönster för varje skoltyp och varje betygsmått.

Friskolornas ekonomiska förutsättningar och drivkrafter är också en del av sammanhanget. Hurbra har tidigare förklarat varför friskolor får ta ut vinst.

Betygsskillnader är inte bevis för fusk

Det finns en viktig begränsning i resultaten.

Att ett meritvärde ligger över vad en statistisk modell förväntar sig innebär inte automatiskt att eleven har fått ett för högt betyg.

Statistiska analyser kan ta hänsyn till många bakgrundsfaktorer, men de kan inte fånga varje skillnad mellan elevernas faktiska kunskaper, undervisning och skolmiljöer.

Det går inte heller att avgöra om ett specifikt betyg är felaktigt enbart genom att jämföra elevens resultat med en statistisk förväntan.

Avhandlingen ger därför stöd för att det finns systematiska skillnader som är förenliga med generösare betygssättning. Den fastställer däremot inte att enskilda lärare har brutit mot betygsreglerna eller att en viss elev har fått ett felaktigt betyg.

Det betyder inte att problemet saknar betydelse. Om betygen systematiskt skiljer sig mellan skolor kan det påverka elevernas möjligheter även utan avsiktliga regelbrott.

Tidigare analyser från Skolverket visar dessutom att skillnader i betygssättning inte är begränsade till friskolor. Myndigheten har konstaterat att elevernas betyg i förhållande till nationella prov varierar mellan skolor inom båda skolformerna.

Nationella prov ska särskilt beaktas vid betygssättningen, men ett slutbetyg behöver inte vara identiskt med provbetyget.

Nytt betygssystem ska förändra förutsättningarna

Frågan om rättvisa betyg är särskilt aktuell eftersom Sverige redan har beslutat om en större förändring av betygssystemet.

I juni 2026 beslutade riksdagen om ett nytt system med bland annat en tiogradig betygsskala och nationella slutprov.

Tanken är att resultaten från de nationella slutproven ska få en tydligare och mer direkt betydelse när elevernas meritvärden beräknas.

Förändringarna börjar huvudsakligen gälla från 2028. Enligt Skolverkets införandeplan blir 2031 det första året då elever lämnar grundskolan med meritvärden enligt det nya systemet.

För elever som söker till gymnasiet 2026 gäller fortfarande dagens regler.

Det nya systemet är tänkt att göra betygen mer jämförbara. Hur väl det lyckas återstår att se.

Den nya avhandlingen visar varför frågan är viktig: När betyg används för att fördela begränsade gymnasieplatser får skillnader i skolornas bedömningar konsekvenser långt utanför det enskilda klassrummet.