En spelare är i offsideposition om spelaren befinner sig på motståndarnas planhalva och är närmare mållinjen än både bollen och den näst sista motspelaren när en lagkamrat spelar eller vidrör bollen. Det är däremot inget regelbrott att bara stå där. Offside döms först när spelaren blir aktivt involverad i spelet.
Det kan ske genom att spelaren tar bollen, påverkar en motståndare eller får bollen efter exempelvis en retur, styrning eller räddning. Därför räcker det inte att frysa tv-bilden och konstatera att en anfallare står bakom försvarslinjen.
Offside förklarat på 20 sekunder
För att en spelare ska kunna dömas offside behöver flera saker inträffa:
- Spelaren befinner sig på motståndarnas planhalva.
- Spelaren är närmare mållinjen än både bollen och den näst sista motspelaren.
- Positionen bedöms när en lagkamrat spelar eller vidrör bollen.
- Spelaren blir sedan aktivt involverad i situationen.
Om den sista punkten saknas blir det normalt ingen offsideförseelse, även om spelaren stod i en tydlig offsideposition.
Det är skillnaden mellan att befinna sig i offsideposition och att faktiskt begå en offsideförseelse.
När är en spelare i offsideposition?
En spelare är i offsideposition när en del av huvudet, kroppen eller fötterna är närmare motståndarnas mållinje än både bollen och den näst sista motspelaren.
Båda jämförelserna måste göras. Det räcker alltså inte att bara titta på var försvararna befinner sig. Bollen kan också hålla anfallaren onside.
Spelaren måste vara på motståndarnas planhalva
En spelare kan inte befinna sig i offsideposition på den egna planhalvan.
Mittlinjen räknas inte som en del av motståndarnas planhalva. En spelare som står med den relevanta kroppsdelen på mittlinjen är därför inte i offsideposition.
Det finns ändå situationer där en spelare kan få en indirekt frispark dömd mot sig på den egna planhalvan. Det händer om spelaren stod i offsideposition på motståndarnas planhalva när bollen spelades, sprang tillbaka och först därefter blev aktivt involverad.
Positionen var då fel vid lagkamratens beröring, även om själva förseelsen inträffade senare och på en annan del av planen.
Spelaren måste vara framför både bollen och den näst sista motspelaren
Offsideregeln utgår inte bara från försvarslinjen.
En anfallare är inte i offsideposition om spelaren befinner sig i höjd med eller bakom bollen när lagkamraten spelar den. Detta gäller även om endast målvakten eller en enda motspelare finns kvar framför målet.
Det är vanligt vid sneda passningar inne i straffområdet. En spelare kan stå mycket nära målet men ändå vara onside eftersom bollen befinner sig lika nära eller närmare mållinjen.
En spelare i linje är onside
En spelare är inte i offsideposition om spelaren är i linje med:
- den näst sista motspelaren
- de två sista motspelarna
Det är därför fel att säga att anfallaren måste befinna sig bakom försvararen. Att vara exakt i linje är tillåtet.
Med dagens kamerateknik kan gränsen handla om mycket små avstånd. Grundprincipen är ändå densamma: någon relevant kroppsdel måste vara närmare mållinjen för att spelaren ska vara i offsideposition.
När bedöms offsiden?
Spelarens position bedöms i det ögonblick en lagkamrat spelar eller vidrör bollen.
Det är därför tv-reprisen fryses vid själva bollkontakten och inte när mottagaren tar emot passningen.
Den första kontakten är normalt utgångspunkten
Vid en vanlig spark, nick eller annan beröring används normalt den första kontaktpunkten mellan lagkamraten och bollen.
Det är mer exakt än den vanliga formuleringen att offside bedöms när bollen ”lämnar foten”. En passning kan innebära att foten har kontakt med bollen under mer än ett enda ögonblick.
Vid ett utkast från målvakten används i stället den sista kontaktpunkten, alltså när målvakten släpper bollen.
För den vanliga tittaren räcker det normalt att tänka:
Var befann sig spelaren precis när lagkamraten spelade eller vidrörde bollen?
Mottagningsplatsen avgör inte
En spelare kan vara onside när passningen slås och sedan springa flera meter förbi försvararna innan bollen tas emot. Det är fortfarande onside.
På motsatt sätt kan en spelare stå i offsideposition när bollen spelas, springa tillbaka framför försvararna och ta emot bollen från en till synes laglig plats. Spelaren kan ändå dömas offside.
Det är utgångspositionen vid lagkamratens bollkontakt som är avgörande.
Bollens riktning avgör inte
Det sägs ibland att en bakåtpassning aldrig kan leda till offside. Det är fel.
En spelare kan befinna sig framför både bollen och den näst sista motspelaren när lagkamraten spelar bollen. Om passningen sedan går bakåt och spelaren springer tillbaka för att ta den kan offside fortfarande dömas.
En framåtpassning kan samtidigt vara helt laglig om mottagaren stod i linje med den näst sista motspelaren eller bakom bollen när passningen slogs.
Offsideposition är inte automatiskt offside
Det är inget regelbrott att befinna sig i offsideposition.
En spelare får stå bakom försvarslinjen under ett helt anfall utan att domaren behöver blåsa. Förseelsen uppstår först om spelaren blir involverad i det aktiva spelet.
Tre saker behöver därför hållas isär:
- Offsideposition: Spelarens placering när lagkamraten spelar eller vidrör bollen.
- Offsideförseelse: Spelaren blir aktivt involverad på ett sätt som reglerna förbjuder.
- Bestraffning: Motståndarna får en indirekt frispark där förseelsen inträffade.
Det är anledningen till att den assisterande domaren ibland väntar. En spelare kan se ut att vara på väg mot bollen men lämna den åt en lagkamrat som kom från en tillåten position.
Vad är aktiv och passiv offside?
”Aktiv offside” och ”passiv offside” är vanliga uttryck i tv-sändningar och matchsamtal.
De är pedagogiskt användbara, men ”passiv offside” är inte en egen formell regelkategori. Reglerna talar i stället om en spelare i offsideposition som blir involverad i aktivt spel.
En spelare som står i offsideposition men inte påverkar situationen brukar kallas passiv. Om spelaren senare går mot bollen, skymmer målvakten eller utmanar en försvarare kan bedömningen förändras.
Att påverka spelet
En spelare påverkar spelet genom att spela eller vidröra en boll som har spelats eller vidrörts av en lagkamrat.
Det behöver inte vara en avsiktlig passning. Även en misslyckad spark, en styrning från en lagkamrat eller en oavsiktlig lagkamratsberöring kan skapa en offsidebedömning.
I vissa situationer väntar den assisterande domaren tills spelaren faktiskt rör bollen.
Om endast en spelare kan nå bollen och spelaren tydligt är på väg att spela den kan domaren ibland stoppa spelet tidigare. Om en onsidepositionerad lagkamrat också kan hinna fram behöver spelet ofta fortsätta tills det blir tydligt vem som tar bollen.
Att påverka en motståndare
En spelare kan dömas offside utan att röra bollen.
Det kan bland annat ske genom att spelaren:
- tydligt skymmer en motståndares sikt
- utmanar en motståndare om bollen
- försöker spela en närliggande boll och påverkar motståndaren
- gör en tydlig handling som påverkar motståndarens möjlighet att spela bollen
Det vanligaste exemplet är en spelare som står i målvaktens siktlinje vid ett skott.
Om målvakten inte kan se bollen på grund av spelaren kan det bli offside, även om skottet går direkt in utan att anfallaren rör det.
Att bara stå någonstans i straffområdet eller dra till sig en försvarares uppmärksamhet räcker däremot inte alltid. Påverkan behöver vara tydlig och kopplad till motståndarens möjlighet att se eller spela bollen.
Att vinna fördel av sin position
En spelare i offsideposition kan också bestraffas om bollen kommer till spelaren efter att ha:
- studsat från stolpen
- studsat från ribban
- träffat en domare
- styrts eller studsat från en motståndare
- räddats av målvakten eller en utespelare
En anfallare som står offside när lagkamraten skjuter kan alltså inte göra mål på returen från stolpen.
Den ursprungliga positionen fortsätter att vara relevant eftersom returen inte räknas som ett nytt kontrollerat spel som nollställer situationen.
Vad betyder näst sista motspelaren?
Uttrycket ”sista försvararen” används ofta, men är missvisande.
Regeln utgår från den näst sista motspelaren. Målvakten har ingen särskild plats i definitionen och räknas bara som en av motspelarna.
I en vanlig situation står målvakten närmast mållinjen och en utespelare är näst sist. Då ser det ut som att offsidlinjen följer den sista utespelaren.
Det behöver inte vara så.
När målvakten lämnar målet
Anta att målvakten rusar långt ut från målet. En utespelare står kvar nära mållinjen och anfallaren befinner sig mellan den utespelaren och målvakten.
Då finns bara en motspelare närmare mållinjen än anfallaren. Spelaren kan därför vara i offsideposition, trots att en försvarare fortfarande står kvar vid målet.
För att anfallaren ska hållas onside av motspelarnas position måste normalt två motspelare vara lika nära eller närmare mållinjen.
När två utespelare står närmast målet
Om två utespelare befinner sig närmare mållinjen än anfallaren spelar det ingen roll om målvakten har lämnat målet.
De två utespelarna är då de två sista motspelarna. Anfallaren är onside i förhållande till dem.
När bollen håller spelaren onside
En anfallare kan också vara onside trots att bara en motspelare finns kvar närmare målet.
Om bollen befinner sig lika nära eller närmare mållinjen än anfallaren är spelaren inte i offsideposition.
Vilka kroppsdelar räknas vid offside?
De kroppsdelar som en spelare får göra mål med räknas vid offsidebedömningen.
Det innebär att följande kan avgöra positionen:
- huvudet
- bålen
- benen
- fötterna
Händer och armar räknas inte. Det gäller både anfallare, försvarare och målvakter.
Gränsen mellan arm och axel dras vid armhålans nederkant. Den övre delen av axeln kan alltså räknas, medan armen nedanför gränsen inte gör det.
En utsträckt hand kan därför inte göra en spelare offside. En framåtlutad panna, axel, knä eller fot kan däremot göra det.
När bryter en försvarare offsiden?
En av de vanligaste felaktiga förklaringarna är att offside alltid upphävs så fort en försvarare rör bollen.
Så fungerar inte regeln.
Bedömningen beror på om kontakten var:
- ett avsiktligt spel
- en styrning eller retur
- en räddning
| Försvararens kontakt | Typisk bedömning | Bryter tidigare offside? |
|---|---|---|
| Kontrollerat försök att passa, ta emot eller rensa | Avsiktligt spel | Ja |
| Reflex eller begränsad styrning | Retur eller styrning | Nej |
| Försök att stoppa boll mot eller nära målet | Räddning | Nej |
Avsiktligt spel
En försvarare spelar normalt bollen avsiktligt om spelaren har kontroll över situationen och en rimlig möjlighet att:
- passa bollen
- ta kontroll över bollen
- rensa bollen
Försöket behöver inte lyckas.
En försvarare kan se en lång passning, hinna placera sig och försöka nicka bort den men träffa fel. Om bollen hamnar hos en anfallare som tidigare stod offside kan den misslyckade nicken ändå räknas som avsiktligt spel.
Den tidigare offsidepositionen är då normalt inte längre bestraffningsbar.
Faktorer som talar för avsiktligt spel är bland annat att:
- bollen kommer från ett längre avstånd
- spelaren ser bollen tydligt
- bollens riktning är väntad
- spelaren har tid att samordna kroppen
- spelaren hinner göra ett kontrollerat försök
- kontakten är mer än en ren reflex
Det finns ingen regel som säger att försvararen måste ha full kontroll efter beröringen. Det avgörande är om spelaren hade en verklig möjlighet att spela bollen kontrollerat.
Retur eller styrning
Om en försvarare träffas av bollen eller reflexmässigt sträcker ut ett ben är det inte nödvändigtvis ett avsiktligt spel.
En snabb passning från kort avstånd kan ge försvararen mycket liten tid att reagera. En begränsad kontakt som bara ändrar bollens riktning räknas då normalt som en styrning eller retur.
Den ursprungliga offsidepositionen består.
Samma sak kan gälla när en försvarare springer eller hoppar och bara får en svag, okontrollerad träff på bollen.
Det är en viktig anledning till att två nästan identiska situationer kan bedömas olika. I den ena hinner försvararen se och spela bollen. I den andra är kontakten reflexmässig.
Räddning
En räddning är ett försök att stoppa en boll som är på väg in i eller mycket nära målet.
En räddning bryter inte en tidigare offsideposition.
Det gäller inte bara målvakten. Även en utespelare kan göra en räddning genom att exempelvis blockera ett skott på mållinjen.
Om en spelare stod offside när lagkamraten sköt och får bollen efter målvaktens eller en försvarares räddning kan spelaren fortfarande dömas offside.
När kan man inte dömas offside direkt?
En spelare kan inte bestraffas för offside om bollen tas emot direkt från:
- ett inkast
- en inspark
- en hörnspark
| Återstart | Offside direkt? | Förklaring |
|---|---|---|
| Inkast | Nej | Direkt mottagning är undantagen |
| Inspark | Nej | Direkt mottagning är undantagen |
| Hörnspark | Nej | Direkt mottagning är undantagen |
| Frispark | Ja | Den vanliga offsideregeln gäller |
| Öppet spel | Ja | Den vanliga offsideregeln gäller |
Undantaget gäller bara den direkta mottagningen.
En anfallare får alltså stå bakom hela försvarslinjen och ta emot ett inkast. Om spelaren sedan passar till en lagkamrat görs en ny vanlig offsidebedömning vid den passningen.
Frispark
Offside kan dömas direkt från en frispark.
En anfallare som står i offsideposition när lagkamraten slår frisparken kan därför bestraffas om spelaren tar bollen eller påverkar en motståndare.
Avspark
Vid avspark måste övriga spelare befinna sig på sina egna planhalvor. En lagkamrat kan därför inte börja avsparken i en vanlig offsideposition på motståndarnas planhalva.
Efter nästa spel eller beröring gäller offsideregeln normalt.
Nedsläpp
Vid ett nedsläpp kommer bollen först från domaren, inte från en lagkamrat.
När en spelare därefter spelar bollen till en lagkamrat kan en vanlig offsidebedömning uppstå.
Tio vanliga offsidesituationer
1. En vanlig djupledspassning
Anfallaren befinner sig framför både bollen och den näst sista motspelaren när passningen slås. Spelaren tar emot bollen.
Domslut: offside.
2. Spelaren lämnar bollen åt en lagkamrat
En spelare står i offsideposition men springer bort från bollen. En annan spelare, som kom från en tillåten position, tar den.
Den första spelaren skymmer ingen, utmanar ingen och påverkar inte situationen.
Domslut: ingen offside.
3. Spelaren skymmer målvakten
En spelare står i offsideposition framför målvakten när en lagkamrat skjuter. Spelaren rör inte bollen men blockerar tydligt målvaktens sikt.
Domslut: offside.
4. Bollen studsar från stolpen
Anfallaren står offside när lagkamraten skjuter. Skottet träffar stolpen och studsar till anfallaren, som gör mål.
Domslut: offside.
5. Försvararen styr en snabb passning
En försvarare får en hård passning mot sig från kort avstånd och sträcker reflexmässigt ut benet. Bollen styrs vidare till en anfallare som stod offside.
Typiskt domslut: offside. Kontakten är en styrning, inte ett kontrollerat spel.
6. Försvararen misslyckas med en passning
Försvararen ser bollen i god tid, har möjlighet att kontrollera den och försöker passa till en lagkamrat. Passningen blir fel och går till en anfallare som tidigare stod offside.
Typiskt domslut: ingen offside. Försvararen spelade bollen avsiktligt.
7. Direkt från inkast
Anfallaren står bakom samtliga motspelare och tar emot ett inkast direkt från en lagkamrat.
Domslut: ingen offside.
8. Målvakten har lämnat målet
Målvakten står långt ute. Bara en utespelare befinner sig närmare mållinjen än anfallaren när passningen slås.
Domslut: spelaren kan vara offside. Det finns endast en motspelare närmare mållinjen.
9. Spelaren befinner sig bakom bollen
Anfallaren står bakom bollen när en lagkamrat passar snett bakåt, även om anfallaren är närmare målet än nästan alla försvarare.
Domslut: ingen offsideposition.
10. Spelaren är i linje
Anfallarens främsta räknade kroppsdel är i linje med den näst sista motspelarens.
Domslut: onside.
Kan man vara offside utan att röra bollen?
Ja.
En spelare kan dömas offside genom att påverka en motståndare, även om spelaren aldrig får bollkontakt.
Det kan exempelvis handla om att:
- skymma målvakten
- utmana en försvarare om bollen
- försöka spela bollen precis framför en motståndare
- göra en tydlig rörelse som hindrar motståndaren från att spela bollen
Det betyder inte att varje löpning eller varje närvaro räcker.
En spelare som står långt från bollen och inte påverkar motståndarnas handlande ska normalt inte bestraffas. Bedömningen gäller faktisk påverkan enligt reglernas kriterier, inte bara att en försvarare har sett spelaren.
Hur fungerar VAR vid offside?
VAR kan kontrollera offside när situationen hör ihop med ett matchavgörande beslut, framför allt ett mål eller en straffsituation.
Om ett lag gör mål kan granskningen gå tillbaka till en offside tidigare i den anfallsfas som ledde fram till målet.
VAR granskar däremot inte varje vanlig offsideavblåsning som inte leder till en sådan situation.
Positionen är ofta faktabaserad
Frågan om en spelare befann sig framför bollen eller den näst sista motspelaren behandlas normalt som en faktabedömning.
Videodomarna kan använda:
- synkroniserade kamerabilder
- kalibrerade linjer
- perspektivkorrigering
- spårning av spelarnas kroppsdelar
- information om rätt bollkontakt
Domaren på planen behöver normalt inte gå till skärmen bara för att kontrollera spelarens exakta position.
Aktiv påverkan kräver fortfarande en bedömning
En stillbild kan visa att spelaren stod i offsideposition. Den kan inte ensam avgöra om spelaren:
- skymde målvakten
- utmanade en försvarare
- försökte spela bollen
- tydligt påverkade motståndarens möjlighet att agera
Sådana frågor är mer subjektiva och kan kräva att domaren själv granskar situationen.
Det är därför fel att säga att all offside är helt objektiv bara för att VAR används.
Varför kameravinkeln kan lura
En tv-kamera står sällan exakt i linje med den näst sista motspelaren.
Perspektivet kan få en spelare på planens bortre sida att se längre fram eller längre bak än spelaren faktiskt är. Gräsets ränder är inte heller en säker offsidlinje.
Kalibrerade system försöker skapa en korrekt linje i planens tredimensionella perspektiv i stället för att bara rita en rak linje ovanpå tv-bilden.
Varför vissa offsidegranskningar tar lång tid
En granskning kan bli lång om:
- flera spelare skymmer varandra
- rätt bollkontakt är svår att identifiera
- två beröringar sker tätt efter varandra
- flera möjliga offsider finns i samma anfall
- en spelare kan ha påverkat målvakten
- försvararens kontakt kan vara avsiktligt spel eller styrning
- en annan möjlig förseelse också behöver kontrolleras
Det är ofta själva situationens innehåll, inte bara linjedragningen, som tar tid.
Den fullständiga internationella definitionen finns i IFAB:s aktuella offsideregel.
Vad är halvautomatisk offside?
Halvautomatisk offside är teknik som hjälper videodomarna att identifiera spelarpositioner och tidpunkten då bollen spelas.
Systemen kan bland annat använda:
- särskilda spårningskameror
- ett stort antal kroppspunkter på varje spelare
- optisk bollspårning
- en sensor i matchbollen
- automatiskt skapade offsideplan
- tredimensionella animeringar
Tekniken kallas halvautomatisk eftersom den inte själv fattar alla domslut.
VAR-domaren behöver fortfarande kontrollera att systemet har:
- identifierat rätt spelare
- valt rätt kroppsdel
- hittat rätt bollkontakt
- förstått vilket spelmoment som ska bedömas
Systemet kan inte heller på egen hand avgöra alla frågor om aktivt deltagande. Om en spelare skymmer målvakten eller påverkar en försvarare krävs fortfarande en fotbollsmässig domarbedömning.
Användningen skiljer sig mellan ligor och turneringar. Vissa tävlingar använder bollsensorer, andra använder optisk spårning och vissa använder fortfarande huvudsakligen manuellt placerade linjer.
Hur tekniken används i en stor turnering beskrivs närmare i HurBras guide om VAR och offsidetekniken i VM 2026.
Finns det en tolerans vid millimeteroffside?
Offsideregeln innehåller ingen universell tolerans på ett bestämt antal millimeter.
Olika tävlingar kan använda olika tekniska lösningar, linjebredder eller toleranszoner. En viss ligas marginal ska därför inte beskrivas som en allmän fotbollsregel.
Det gemensamma är att den relevanta kroppsdelen behöver vara framför både bollen och den näst sista motspelaren.
Varför väntar linjedomaren med flaggan?
Den assisterande domaren, ofta kallad linjedomaren, kan vänta med flaggan vid en misstänkt offside när laget har en tydlig målchans.
Spelet får då fortsätta tills anfallet är avslutat.
Om det blir mål kan VAR kontrollera om spelaren verkligen var offside. Om den assisterande domaren hade flaggat direkt och bedömningen senare visade sig vara fel skulle anfallet inte kunna återskapas.
Flaggan kan i stället komma efter att:
- bollen gått i mål
- målvakten räddat
- anfallet brutits
- bollen gått ur spel
- en försvarare tagit kontroll
En sen flagga betyder därför inte nödvändigtvis att den assisterande domaren först missade situationen.
Fördröjningen har också lett till en säkerhetsdiskussion, eftersom spelarna fortsätter springa och gå in i dueller under ett anfall som senare underkänns. Nyare teknik kan i vissa tävlingar göra det möjligt att stoppa mycket tydliga positionsoffsider snabbare.
Varför kan två nästan identiska situationer få olika domslut?
Små skillnader kan förändra hela bedömningen.
Två situationer kan se likadana ut i en stillbild men skilja sig genom att:
- bollkontakten skedde vid olika tidpunkter
- spelaren skymde målvakten i den ena situationen
- försvararen hann kontrollera bollen i den ena men inte i den andra
- den ena kontakten var en räddning
- en annan lagkamrat rörde bollen
- anfallaren stod bakom bollen i den ena situationen
- olika kroppsdelar var närmast mållinjen
Det är därför en enda stillbild sällan räcker för att bedöma de svårare fallen.
Man behöver både se positionen vid rätt tidpunkt och förstå vad som hände därefter.
Gäller offside i barnfotboll?
Offsideregeln används inte i alla svenska spelformer för barn och ungdomar.
I de nationella svenska reglerna används normalt ingen offside i:
- 3 mot 3
- 5 mot 5
- 7 mot 7
I 9 mot 9 används fotbollens offsideregel, liksom i 11 mot 11.
Reglerna kan anpassas och uppdateras mellan olika åldersgrupper, tävlingar och distrikt. Ledare och föräldrar bör därför alltid kontrollera de aktuella reglerna för den spelform som laget deltar i.
Vanliga missförstånd om offside
”Man är offside bara man står bakom backlinjen”
Nej. Spelaren behöver vara framför både bollen och den näst sista motspelaren och sedan bli aktivt involverad.
”Målvakten är alltid den sista försvararen”
Nej. Regeln räknar motspelarna oavsett position. Målvakten kan stå framför flera utespelare.
”Om försvararen rör bollen är offsiden upphävd”
Nej. En styrning, retur eller räddning bryter inte nödvändigtvis offsiden.
”Man måste röra bollen”
Nej. Det räcker att tydligt påverka en motståndare, exempelvis genom att skymma målvakten.
”Offside bedöms när passningen tas emot”
Nej. Positionen bedöms när lagkamraten spelar eller vidrör bollen.
”Alla kroppsdelar räknas”
Nej. Händer och armar räknas inte.
”Man kan inte vara offside bakom målvakten”
Jo. Om målvakten har lämnat sin normala position kan en utespelare vara den sista motspelaren och offsidlinjen bestämmas av en annan spelare.
”Passiv offside betyder att spelaren aldrig kan påverka situationen”
Nej. En spelare som först är passiv kan senare börja påverka bollen eller en motståndare.
”VAR avgör all offside automatiskt”
Nej. Tekniken kan fastställa positioner, men aktiv påverkan kräver ofta en domarbedömning.
”En spelare blir onside genom att springa tillbaka”
Inte för samma lagkamratsberöring. Positionen låses när bollen spelas eller vidrörs.
”Det kan bli offside direkt från inkast”
Nej. Direkt mottagning från inkast är uttryckligen undantagen.
”En bakåtpassning kan aldrig ge offside”
Fel. Bollens riktning är inte avgörande. Spelarens position i förhållande till både bollen och motspelarna är central.
Sammanfattning
Offside bedöms när en lagkamrat spelar eller vidrör bollen, inte när passningen tas emot.
En spelare behöver befinna sig på motståndarnas planhalva och vara framför både bollen och den näst sista motspelaren för att stå i offsideposition.
Det är tillåtet att stå där. Offside döms först när spelaren spelar bollen, påverkar en motståndare eller vinner fördel efter exempelvis en retur eller räddning.
En försvararkontakt upphäver inte automatiskt offsiden. Ett kontrollerat och avsiktligt spel kan göra det, medan en styrning eller räddning normalt inte gör det.
Offside kan inte dömas när spelaren tar emot bollen direkt från inkast, inspark eller hörnspark.