Simona Mohamsson ber öppet Moderaternas väljare att stödrösta på Liberalerna för att rädda Tidöregeringen. Med L runt två procent krävs dock en mycket stor väljarförflyttning: ungefär 120 000–140 000 ytterligare röster för att nå riksdagsspärren. Om hela räddningen skulle komma från M motsvarar det omkring var tionde moderat väljare.

Liberalernas partiledare Simona Mohamsson gjorde stödröstningen till en huvudfråga när hon höll sitt sommartal på Sergels torg i Stockholm den 26 augusti.

Budskapet till väljare som egentligen föredrar Moderaterna eller något annat borgerligt parti var tydligt: utan Liberalerna kan det nuvarande regeringsunderlaget falla.

– Utan ert stöd riskerar Sverige att gå rött åt helvete, sade Mohamsson.

Utspelet kommer i ett kritiskt läge. Liberalerna ligger långt under riksdagsspärren i flera av de senaste opinionsmätningarna och förtidsröstningen har samtidigt börjat.

Frågan är därför inte längre bara om L kan vända opinionen på egen hand. Partiets valstrategi bygger nu uttryckligen på att väljare från framför allt Moderaterna ska flytta sina röster.

L behöver omkring 120 000–140 000 nya röster

I Indikator Opinions aktuella mätning ligger Liberalerna på 2,2 procent. I SVT/Verians augustimätning är stödet ännu lägre, 1,9 procent.

Riksdagsspärren ligger på fyra procent.

Med drygt åtta miljoner röstberättigade och ett valdeltagande ungefär i nivå med valet 2022 skulle omkring 6,7 miljoner giltiga röster kunna avges i riksdagsvalet.

Fyra procent av dessa motsvarar ungefär 268 000 röster.

L:s stöd	Ungefärligt antal röster som saknas
2,2 procent	cirka 121 000
1,9 procent	cirka 141 000

Den exakta gränsen går inte att veta före valet eftersom fyraprocentsspärren räknas på antalet giltiga röster som faktiskt avges.

Men storleksordningen är tydlig. L behöver inte några enstaka taktiska väljare. Partiet behöver sannolikt vinna över långt mer än 100 000 personer från dagens opinionsläge.

Var tionde M-väljare kan behöva byta parti

Moderaterna ligger på 18,9 procent i Indikator Opinions mätning och 17,3 procent hos Verian.

Om Liberalerna ska lyftas från omkring två procent till fyra procent enbart genom väljare som annars skulle ha röstat på M krävs en mycket stor förflyttning.

Beroende på vilken mätning man utgår från motsvarar det ungefär 9,5–12 procent av Moderaternas nuvarande väljare.

Grovt uttryckt kan alltså omkring var tionde M-väljare behöva stödrösta på L om Moderaterna ensamma ska stå för räddningsaktionen.

Det är också här den politiska konflikten blir tydlig.

För Tidöpartierna som block kan det vara rationellt att flytta väljare från M till L om alternativet är att Liberalernas röster till stor del inte ger någon representation i riksdagen.

För Moderaterna som enskilt parti är kalkylen en annan.

Kristersson vill inte skicka väljare till L

Statsminister Ulf Kristersson har avvisat tanken på att Moderaterna själva skulle uppmana sina väljare att rädda Liberalerna.

– Nej, det funkar inte så. Man måste vinna röster på egna meriter, sade Kristersson den 26 augusti.

Han har också slagit fast att han inte tänker säga åt någon som vill rösta på Moderaterna att välja ett annat parti.

Det är lätt att förstå varför.

Om exempelvis 1,8 procentenheter flyttas direkt från M till L skulle Liberalerna kunna lyftas från 2,2 till omkring fyra procent. Samtidigt skulle M, allt annat lika, sjunka från 18,9 till omkring 17,1 procent.

Det skulle kunna förbättra mandatutfallet för Tidö som helhet, men samtidigt försvaga Moderaternas egen position.

Och konkurrensen inom regeringsunderlaget spelar roll.

I samma Indikator-mätning ligger Sverigedemokraterna på 19,7 procent, alltså redan över Moderaternas 18,9.

Ju fler moderata väljare som flyttas till L, desto större kan avståndet mellan M och SD bli.

Strategin fungerade 2022

Mohamssons försök är samtidigt långt ifrån oprövat.

I riksdagsvalet 2022 fick Liberalerna 4,61 procent, motsvarande 298 542 röster och 16 mandat.

Moderaternas egen eftervalsanalys slog senare fast att L sannolikt inte hade klarat fyraprocentsspärren utan stödröster från personer som egentligen hade Moderaterna som sitt förstahandsalternativ.

I Demoskops eftervalsmätning uppgav dessutom mer än fyra av tio L-väljare att risken för att partiet skulle falla ur riksdagen var ett av de viktigaste skälen till deras partival.

Det finns alltså ett tydligt historiskt stöd för Mohamssons strategi.

En stor grupp borgerliga väljare har redan visat sig vara beredd att tänka taktiskt när L ligger nära spärren.

I en tidigare Demoskopmätning 2026 uppgav dessutom 58 procent av Moderaternas väljare att de hade blivit mer positiva till att stödrösta på Liberalerna efter partiets förändrade linje kring SD.

Det betyder inte att 58 procent faktiskt kommer att byta parti. Men det visar att målgruppen finns.

Problemet: L måste först se räddningsbart ut

Stödröstning innehåller samtidigt ett grundläggande dilemma.

En väljare som lämnar M för L måste kunna tro att tillräckligt många andra gör samma sak.

Om Liberalerna exempelvis slutar på 3,3 procent har stödrösterna inte räckt till för att få partiet över den nationella spärren. Då har M eller KD förlorat röster samtidigt som L fortfarande hamnar utanför den vanliga mandatfördelningen.

För att få nationell representation krävs fyra procent av rösterna. Ett parti som ligger under fyra procent kan visserligen vinna fasta mandat i en valkrets där partiet når minst tolv procent, men det är en betydligt smalare väg in.

Jimmie Åkesson har dessutom satt en egen gräns för när ett försök att rädda L är värt att göra.

Om Liberalerna inte ligger på minst 3,5 procent tio dagar före valet anser SD-ledaren att borgerliga väljare bör rösta på något annat Tidöparti.

Det går rakt emot Mohamssons behov av att få stödröster så tidigt som möjligt.

Förtidsröstningen började den 26 augusti. En del väljare kommer alltså att ha röstat innan det ens går att avgöra om L når Åkessons tänkta 3,5-procentsnivå.

Ett räddat L räcker inte för att rädda Tidö

Den kanske viktigaste detaljen är att stödröster från M till L inte förändrar Tidöpartiernas totala stöd.

I Indikator Opinions mätning samlar M, KD, L och SD tillsammans 46,6 procent. Oppositionen ligger på sammanlagt 51,3 procent.

Om en väljare går från M till L är Tidös totalsiffra fortfarande densamma.

Det stödröstningen kan göra är att se till att Liberalernas röster inte till stor del faller bort när mandaten fördelas.

Skillnaden kan bli flera mandat.

Men för att regeringsunderlaget faktiskt ska ta igen oppositionens försprång krävs dessutom väljare som går från oppositionen till något av Tidöpartierna, eller att Tidö lyckas mobilisera fler personer som annars inte hade röstat.

Mohamssons kampanj löser därför bara den första delen av problemet.

Därför blir M-väljarna avgörande

Liberalerna har redan en större genomgång av hela spärrläget bakom sig. I vår guide om Liberalerna riskerar att åka ur riksdagen 2026 går vi igenom partiets väg tillbaka till fyra procent.

Den nya situationen är mer konkret.

Mohamsson har nu gjort det offentligt att hon behöver andra borgerliga partiers väljare.

Och matematiken visar hur omfattande operationen kan behöva bli.

Om L ligger kvar runt två procent räcker inte symboliska stödröster eller några tiotusentals väljare. Det handlar snarare om omkring 120 000–140 000 extra röster.

För Moderaterna innebär det ett svårt val. Ett svagt L kan kosta regeringsunderlaget mandat. Ett räddat L kan samtidigt kräva att M frivilligt accepterar att en betydande del av de egna väljarna röstar på ett annat parti.

I vår genomgång av SVT/Verians augustimätning går det att se hur känsligt mandatläget redan är.

Och för väljaren som överväger en stödröst blir frågan i slutänden enkel men obekväm:

Är det viktigare att maximera Moderaternas egen storlek, eller att öka chansen att alla fyra Tidöpartier finns representerade i nästa riksdag?

För Mohamsson måste tillräckligt många landa i det senare svaret. Annars spelar det ingen roll hur mycket Liberalernas väljare gillar partiets politik inför valet 2026. Fyraprocentsspärren avgör först om partiet över huvud taget får vara med och fördela makten.