Madonna gjorde entré tillsammans med Ronaldo och Ronaldinho när den första stora halvtidsshowen i en herr-VM-final genomfördes. BTS, Justin Bieber, Shakira och Burna Boy följde i en snabb show som gav flera minnesvärda ögonblick – men också väckte frågan om fotbollens största match verkligen behöver en förlängd konsertpaus.

VM-finalens halvtidsshow började med en tydlig koppling till fotbollen. Madonna kom in på planen tillsammans med de brasilianska världsmästarna Ronaldo och Ronaldinho, innan programmet snabbt växlade mellan artister, musikstilar och mer oväntade gästspel.

Bland annat dök Animal från Mupparna upp bakom trummorna till Seven Nation Army. BTS framförde Dynamite, Justin Bieber introducerades av figurerna Ted Lasso och Coach Beard och den avslutande delen innehöll Shakira och Burna Boy tillsammans med dansande barn.

Det blev inte någon traditionell konsert med en huvudartist. I stället byggdes halvtidsshowen som en snabb följd av korta nummer där igenkänningen och överraskningarna var viktigare än att skapa ett sammanhängande musikframträdande.

Madonna fick öppna den historiska showen

Madonnas entré tillsammans med Ronaldo och Ronaldinho var ett logiskt sätt att inleda en halvtidsshow som annars riskerade att kännas helt frikopplad från själva finalen.

De två tidigare brasilianska landslagsstjärnorna gav showen en tydlig VM-koppling redan från början. Madonna blev samtidigt den artist som fick bära öppningen av ett underhållningsformat som aldrig tidigare hade genomförts i den här skalan under en herr-VM-final.

FIFA hade före matchen presenterat en lång lista med medverkande. Förutom Madonna ingick bland andra BTS, Justin Bieber, Shakira, Burna Boy, Coldplay och dirigenten Gustavo Dudamel i programmet.

Den som ville ha tiderna och hela förhandsbilden kunde läsa guiden till halvtidsshowen i VM-finalen. När showen väl började blev det dock tydligt att upplägget var mer lekfullt och splittrat än en vanlig artistpresentation hade antytt.

Animal, BTS och Justin Bieber följde

Ett av showens märkligaste inslag kom när Animal från Mupparna spelade trummor till Seven Nation Army.

Det var ett medvetet udda tv-ögonblick som passade det övergripande formatet. Showen försökte inte vara högtidlig från början till slut. Den blandade i stället världsstjärnor, fotbollsprofiler, fiktiva figurer och barnframträdanden i ett mycket högt tempo.

BTS följde med Dynamite. Gruppen fick ett av de tydligaste egna musiknumren och levererade den typ av välkoreograferat scenframträdande som den här sortens globala tv-produktion nästan kräver.

Justin Bieber kom därefter in efter en introduktion av Ted Lasso och Coach Beard. Även det var ett exempel på hur showen blandade verklig fotboll, amerikansk populärkultur och ren underhållning.

Shakira och Burna Boy fanns med i den avslutande delen, där även barn deltog på planen. Shakira har en lång historia av musik kopplad till fotbolls-VM och blev därför ett naturligt namn att använda när FIFA ville skapa en tydlig brygga mellan tidigare turneringar och det nya halvtidsformatet.

Styrkan låg i tempot – svagheten också

Halvtidsshowen hade flera tydliga styrkor. Det hände hela tiden något nytt, övergångarna var snabba och produktionen lyckades få in ett stort antal världskända namn under en begränsad tid.

Madonnas entré med Ronaldo och Ronaldinho fungerade. Animal bakom trummorna var svårt att förutse. BTS fick ett tydligt nummer och Shakira gav avslutningen en artist med stark VM-koppling.

Samtidigt blev det stora antalet inslag också showens tydligaste problem.

Ingen artist fick särskilt mycket tid. När ett nummer precis hade börjat var det dags att gå vidare till nästa. Resultatet blev mer en internationell megamix än en konsert med ett eget musikaliskt uttryck.

Det var snyggt producerat, men också så koncentrerat att flera av världsstjärnorna närmast blev korta gästspel i ett större reklamliknande tv-paket.

Det betyder inte att showen var misslyckad. Den levererade det FIFA sannolikt ville ha: en serie ögonblick som kunde delas i sociala medier och uppmärksammas långt utanför den vanliga fotbollspubliken.

Men som sammanhängande musikframträdande var den betydligt svagare.

Den större frågan handlar om pausen

Den mest intressanta diskussionen efteråt behöver därför inte handla om vilken artist som var bäst.

Den handlar om vad som händer när en VM-final anpassas efter en separat underhållningsproduktion.

Första halvlek avslutades vid 0–0. Därefter skulle scenmaterial och annan utrustning snabbt ut på planen innan artisterna kunde börja. När showen var slut behövde allt tas bort igen inför den andra halvleken.

Den totala pausen blev därmed tydligt längre än en vanlig halvtid. Exakt hur lång den ska beskrivas som bör däremot hanteras försiktigt, eftersom uppgifterna före och under sändningen varierade.

Kritiken mot upplägget handlar framför allt om matchrytmen. Fotbollsspelare är vana vid en paus på omkring en kvart, inte vid att vänta medan en internationell konsert riggas, genomförs och monteras ned.

Det går inte att slå fast att showen påverkade spelet eller ökade skaderisken i just den här matchen. Däremot är det rimligt att fråga om finalens sportsliga förutsättningar ska förändras för att ge plats åt ett större tv-evenemang.

FIFA vill göra finalen till mer än en match

Halvtidsshowen var inte bara ett musiknummer. Den var en tydlig markering av hur FIFA vill utveckla VM-finalen.

Finalen ska inte längre enbart vara en fotbollsmatch. Den ska vara ett heldagsevenemang med kända gäster, musik, kultur, välgörenhet och underhållning för en publik som inte nödvändigtvis följer fotboll till vardags.

Enligt FIFA:s officiella presentation av halvtidsshowen var programmet även kopplat till FIFA Global Citizen Education Fund. En del av biljettintäkterna gick till fonden, som skulle stödja utbildningsprojekt för barn.

Det ger showen ett annat syfte än ren reklam. Samtidigt förändrar det inte den grundläggande konflikten.

Ju större underhållningsevenemanget blir, desto längre riskerar själva fotbollsmatchen att hamna i bakgrunden.

Mer Super Bowl än klassisk VM-final

Som tv-spektakel fungerade showen bättre än den gjorde som konsert. Den hade världsstjärnor, fotbollsnostalgi och tillräckligt många överraskningar för att hålla intresset uppe.

Som del av en VM-final är bedömningen mer komplicerad.

Den som bara ville se Madonna, BTS, Justin Bieber och Shakira fick en snabb och påkostad show. Den som såg fram emot andra halvlek i Spanien och Argentinas VM-final fick en betydligt längre väntan än vanligt.

Det är där den verkliga diskussionen kommer att fortsätta.

Halvtidsshowen visade att FIFA kan skapa ett globalt underhållningsnummer mitt i sin största match. Den visade inte lika tydligt varför organisationen måste göra det.

Det här var mer Super Bowl än klassisk fotbollsfinal. Frågan är om det var en engångsföreteelse eller början på ett nytt permanent VM-format.