Alzheimerläkemedlet Leqembi kan bromsa sjukdomens utveckling även efter fem års behandling, enligt nya resultat som BioArctic presenterade den 17 november. Patienterna har i genomsnitt försämrats långsammare än jämförbara grupper utan behandlingen. Men resultaten bygger på jämförelser med andra studier, vilket gör det svårt att avgöra hur stor del av skillnaden som faktiskt beror på läkemedlet.
De nya uppgifterna kommer från den internationella Clarity AD-studien och dess fortsatta uppföljning. Resultaten presenterades vid forskningskonferensen Clinical Trials on Alzheimer’s Disease (CTAD) i Boston.
Leqembi, som innehåller den aktiva substansen lekanemab, är ett av de första läkemedlen som visat att det går att bromsa försämringen vid tidig Alzheimers sjukdom genom att angripa ansamlingar av proteinet amyloid i hjärnan.
Den ursprungliga studien visade en mätbar effekt efter 18 månader. Nu redovisas resultat från patienter som fått behandling i upp till fem år.
Det viktigaste beskedet är att resultaten talar för en fortsatt behandlingseffekt. Däremot är det inte bevisat att effekten blir större ju längre läkemedlet används.
Så mycket långsammare försämrades patienterna
Den ursprungliga Clarity AD-studien omfattade 1 795 personer med tidig Alzheimers sjukdom. Deltagarna hade antingen mild kognitiv svikt eller lindrig demens och bekräftade amyloidförändringar i hjärnan.
Under de första 18 månaderna fick patienterna antingen Leqembi eller placebo. Därefter erbjöds deltagarna fortsatt behandling i en öppen förlängningsstudie.
De nya femårsresultaten omfattar bland annat 351 patienter som behandlats kontinuerligt under hela perioden.
För att bedöma deras sjukdomsutveckling har forskarna jämfört resultaten med två externa forskningsmaterial, ADNI och BioFINDER.
Efter fem år var försämringen på den kliniska skalan CDR-SB:
- 2,05 poäng mindre än i jämförelsen med ADNI.
- 2,54 poäng mindre än i jämförelsen med BioFINDER.
CDR-SB mäter bland annat minne, orienteringsförmåga och hur väl personen klarar vardagliga aktiviteter. Skalan går från 0 till 18, där högre poäng innebär större svårigheter.
Resultaten antyder alltså en tydlig skillnad i sjukdomsutveckling. Men de två jämförelsegrupperna hade inte slumpats till att avstå från Leqembi i samma studie.
Det begränsar hur säkert skillnaderna kan tillskrivas behandlingen.
Färre utvecklade mer avancerad demens
I jämförelsen med ADNI hade 61,9 procent av patienterna som behandlats med Leqembi gått vidare till ett mer avancerat sjukdomsstadium efter fem år.
Motsvarande andel i jämförelsegruppen var 77,5 procent.
Andelen som utvecklat måttlig eller svår demens var 31,0 procent i Leqembigruppen, jämfört med 48,7 procent i ADNI.
Det är en av de mest konkreta uppgifterna i den nya redovisningen. En senare övergång till mer avancerad demens kan innebära betydande skillnader för både patienten och anhöriga.
Samtidigt gäller samma reservation: grupperna kommer från olika forskningssammanhang. Även om forskarna försöker göra dem jämförbara kan skillnader i exempelvis hälsa, sjukdomsstadium och uppföljning påverka resultatet.
62 procent förbättrades – men siffran gäller en särskild grupp
BioArctic lyfter också att 62 procent av vissa patienter uppvisade förbättrade värden efter fem års behandling.
Den uppgiften behöver sättas i sammanhang.
Resultatet gäller en särskild undergrupp med låga nivåer av tau, ett protein som används för att undersöka förändringar kopplade till Alzheimers sjukdom.
Patienterna ingick i en frivillig delstudie där tau undersöktes med PET-kamera.
I denna grupp hade 66 procent oförändrade eller förbättrade resultat på CDR-SB efter fem år. För 62 procent var resultatet bättre än vid behandlingsstarten.
Det innebär inte att 62 procent av alla patienter med Alzheimer förbättras av Leqembi.
Patienterna i denna undergrupp hade en särskild sjukdomsprofil, och det saknas en fortsatt randomiserad kontrollgrupp som kan visa hur de skulle ha utvecklats utan läkemedlet.
Det offentliggjorda materialet anger inte heller tydligt hur många patienter som ingick i just denna undergrupp efter fem år.
Resultatet är intressant, särskilt för frågan om tidig behandling, men ska inte förväxlas med ett bevis för att läkemedlet kan återställa förlorade funktioner.
Varför femårsresultaten är svårare att tolka
Den starkaste vetenskapliga dokumentationen för Leqembi kommer fortfarande från de första 18 månaderna av Clarity AD.
Då försämrades patienterna som fick läkemedlet med i genomsnitt 1,21 poäng på CDR-SB. I placebogruppen var försämringen 1,66 poäng.
Skillnaden på 0,45 poäng motsvarade ungefär 27 procent mindre försämring i läkemedelsgruppen.
Den studien var randomiserad, vilket innebär att patienterna slumpmässigt fördelades mellan behandling och placebo.
I femårsuppföljningen finns inte längre samma möjlighet att jämföra två slumpmässigt sammansatta grupper.
Det skapar flera osäkerheter.
Patienter som fortsätter behandlingen i många år kan exempelvis skilja sig från dem som avbryter på grund av biverkningar, försämrad hälsa eller andra omständigheter.
Dessutom är patienter som deltagit i andra studier inte nödvändigtvis jämförbara med dem som fått Leqembi, även om statistiska metoder används för att minska skillnaderna.
Metodproblemen har uppmärksammats även i oberoende vetenskapliga analyser av läkemedlets förlängningsstudier.
En systematisk forskningsöversikt från Cochrane, publicerad i april 2026, bedömde att amyloidriktade antikroppar som läkemedelsgrupp ger en mycket liten genomsnittlig klinisk nytta, samtidigt som vissa allvarliga biverkningar blir vanligare.
Översikten omfattade flera läkemedel och är inte en särskild bedömning av de nya femårsresultaten för Leqembi.
Sammantaget finns stöd för att Leqembi bromsar sjukdomens utveckling hos vissa patienter med tidig Alzheimer. Hur stor nyttan blir vid fortsatt behandling under många år är däremot fortfarande osäkert.
Risk för hjärnsvullnad och blödningar
Leqembi är förenat med risker som måste vägas mot den möjliga nyttan.
En särskilt viktig biverkning är ARIA, förändringar i hjärnan som kan upptäckas med magnetkamera.
Det handlar bland annat om hjärnsvullnad, ARIA-E, och blödningsrelaterade förändringar, ARIA-H.
I de nya långtidsuppgifterna rapporterar företagen att förekomsten av ARIA-E var 13,5 procent under det första behandlingsåret.
Under det andra året var andelen 3,6 procent och under det femte året 0,6 procent.
Det tyder på att risken för denna typ av förändring är störst tidigt under behandlingen.
Siffrorna visar däremot inte den sammanlagda risken under fem år. Eftersom patientgruppen kan förändras över tid går det inte heller att dra slutsatsen att långtidsbehandling är riskfri.
BioArctic och Eisai uppger att inga nya säkerhetssignaler identifierats under uppföljningen.
Det innebär inte att de redan kända riskerna har försvunnit.
Behandlingen kräver medicinsk övervakning, bland annat med magnetkameraundersökningar, och är inte lämplig för alla patienter.
Vilka patienter kan få Leqembi?
Leqembi är godkänt inom EU för vuxna med tidig Alzheimers sjukdom, när amyloidförändringar i hjärnan har bekräftats.
Godkännandet omfattar patienter med mild kognitiv svikt eller lindrig demens och högst en kopia av genvarianten ApoE4.
Personer med två kopior av ApoE4 omfattas inte av den europeiska indikationen, eftersom de har en högre risk för vissa allvarliga biverkningar.
Det finns också andra medicinska begränsningar, bland annat vid förhöjd blödningsrisk och behandling med blodförtunnande läkemedel av typen antikoagulantia.
Leqembi är alltså inte ett läkemedel för alla som fått en Alzheimerdiagnos. Det är avsett för en avgränsad patientgrupp i sjukdomens tidiga skede.
Leqembi rekommenderas fortfarande inte i svensk regionsjukvård
Trots EU-godkännandet rekommenderas Leqembi ännu inte för användning i Sveriges regioner.
NT-rådet beslutade den 17 april 2026 att avråda regionerna från behandlingen.
Bakgrunden var framför allt bedömningen att läkemedlets nytta inte stod i rimlig proportion till kostnaden.
I de hälsoekonomiska beräkningar som låg till grund för beslutet uppskattades kostnaden till mellan 3,7 och 4,2 miljoner kronor per vunnet kvalitetsjusterat levnadsår.
Den rekommendationen gäller fortfarande enligt NT-rådets publicerade information om Leqembi.
Det finns däremot privat tillgång till behandlingen i Sverige. I september meddelade BioArctic att en patient hade påbörjat Leqembibehandling utanför kliniska studier vid en privat vårdgivare i Stockholm.
Hur många patienter som därefter har fått behandlingen privat är inte klarlagt.
För BioArctic är utvecklingen även ekonomiskt betydelsefull. Bolaget har tidigare redovisat växande intäkter från Leqembi, vilket också innebär ett kommersiellt intresse av läkemedlets fortsatta utveckling.
De nya femårsresultaten stärker bilden av att Leqembi kan ha en långvarig bromsande effekt vid tidig Alzheimers sjukdom. Men de besvarar inte slutgiltigt hur mycket bättre patienterna klarar sig tack vare behandlingen efter fem år.
För svenska patienter kvarstår dessutom frågan om när, och på vilka villkor, behandlingen kan bli tillgänglig inom den offentligt finansierade vården.